Tisdag, snart nyår.

Hyacinterna blommar och doftar gott. Jag tar inte ut dem i kylan. Men nästan skulle det vara möjligt för vi har bara runt noll grader varmt eller kallt idag, med snö. Om resten av januari är något ditåt så inte mig emot. Just och just så att snön håller sig kvar några veckor. Men inga köldknäppar på minus trettio grader hitåt. Om man kunde göra samma sorts magica-magica dukningar som de små flickorna jag för några år sedan var dagistant åt så skulle jag nu med det samma blanda till några magiska kakor som gör så att vi får solsken med gröngräs här rätt så snabbt igen. Sand mellan tårna och så den gamla slagdängan med Thomas Ledin då, eller hur? Och inte är det heller fel med mer experimentella varianter av folkmusik. Det gillar vi, jag och frassen.

Här fortsätter jag blogga 2015

Måndag, snart nyår.

Snart dags att avsluta den här bloggen. Jag börjar på en annan efter nyår. I födelsedagspresent fick jag roliga garnnystan från väninnorna på Åland. Jag håller just nu på att försöka få det att bli något värmande för tre små baby-töser som jag träffat nyligen. Jag vill väldigt gärna blanda in mig där som faddertanten. Gudmor låter något det, men Gu'mor, gummor kunde man kanske också hitta på att kalla sådana som jag. Fast jag känner mig inte riktigt som en gumma ännu. Men jag bjuder på det om någon vill kalla mig det. Hur som helst de söta små "prinsessorna" är värda det bästa från starten tycker jag. Så jag tänker ha "mommokuume" hur mycket som helst här och laga och skaffa kläder och varma tossor till de här tre. En pojke har det också kommit "nerdimpandes" i en kusins familj. Så jag kör med blandade färger här nu. Den som känner Martha andarna vakna bara vid tanken på en tjej, några veckor gammal får gärna titta in i Vörå Hemslöjdsbutiken. Jag har några mössor och Anna Kempe boken där till salu, och många andra i föreningen har stickat och virkat just precis sådana små kläder som passar till en som inte ens hunnit bli en månad gammal. Just nu innan nyår är det katten och jag på tuman hand ett slag. Men efter femtonde januari hoppas jag vi rullar på igen med fler MI kurser. Vartefter vi får vårligare väder blir bilfärderna till de olika skolorna där kurserna hålls, också lättare. Överlag det där med att man ser vad man har i händerna gör att allt börjar kännas mer lustfyllt.

Juldagen 2015

Julklapparna utdelade, bilresor till kyrkliga sammankomster gick bra, i verkligheten, men lärde mig också hur pass snabbt sådana resor kan företas i dataspelens värld. Med vilka fina bilar man kan köra, bygga åt sig och sedan styra med bara två spakar! Ishockeyspelare kan också igångsättas på samma vis! Inga fötter på gas eller bromspedaler. Tur att det sedan finns bilskolor för den delen av bilfärderna när det blir så dags! Alltså tusen tack för roliga kalas, nya intryck och nya bekantskaper. Nu vill jag snart börja på med att skriva Gott Nytt ÅR också, som ni ser. New Yea...Jag känner mig lite trött, natten är ännu lång, idag sol och inte så kallt. Jag fick böcker en MASSA mat och julgodis av tomten och garn för fler små kläder. Är just nu och samlar ihop färger, stickor och virknålar och städar undan födelsedagsfestens kaffekoppar,

Tomteresorna har börjat

Idag är jag glad för att tomteresa 1 gick bra, en tomtenisse har anlänt till sin destinationsort och utdelning kan där om några dagar påbörjas. Här ska det ännu borstas snö från tomtefordon, inte en släde denna gång, Rudolf får ledigt. Han kände sig lite förkyld och vill vila sa han. Jag berättar sagor för mig själv i arla morgonstund. Jag känner mig rätt utvilad, för jag somnade rätt tidigt i går kväll. Det är natten som ännu är rätt lång, alltså. Men nu är det nära vändpunkten. Nästa natt är den längsta på året på dessa breddgrader. Men sedan den 22 december och framåt så kommer dagarna att långsamt bli längre igen, det blir fler solchanser med andra ord. Jag har små problem idag morgon att grunna på och det är bra. Större problem vill jag helt enkelt inte ha. De små är sådana som att: I vilken väska, dynvar  eller kasse kan paket bäst frambäras och rätt så elegant och smidigt överlämnas utan att mottagaren tappar alla paket i en trappa eller snödriva just som denna person försöker hälsa på släktingar och le och utdela kramar och handskakningar till alla? Social fobi är kanske att ta i, men man vill inte heller orsaka kaos där mitt i vimlet. Jul handlar inte om sådant, jul är lekfullhet och improvisation som bäst. Finns det ingen mandel i gröten så behöver ingen rimma något pinsamt, den som svalt mandeln kan behålla sin hemlighet i fred och lassa in nästa sked till synes helt oberörd alltså. God jul,

Fredag vore skojigare om folk kunde julvila mera

Tidig morgon med snö, ca en decimeter. Funderar kring det där med julstress, varför folk...håller på med allt som inte är så riktigt nödvändigt? En granne promenerade förbi och han förklarade sin jul på så sätt att han inte julstädar alls, eftersom han är en man. Han går ut och gå med sin rollator istället. Motion är bra och morotslåda kan man äta ansåg han som hade släkten i östra Nyland. Köttbullar, sa jag, hör till. Och det har vi redan testat att äta och de var bra, så nu kan man då äta något annat på julafton om man skulle råka bli bjuden i närheten av ett julbord. Gran tänker inte jag ta in, har andra gröna palmliknande plantor istället. Grannarna har juleljus i sina trädgårdar här omkring och de kan man kika på istället. Ta det lungt. Det blir jul på något sätt i alla fall, fast vi inte hinner allt. Det viktiga är att få vara med tills det blir Feliz Ano Nuevo. Och i skrivande stund tänker jag nu blunda för att nje-markeringen över ano inte kom med just nu, eller över att alla språk som är med på Arbis julduken inte kom med på fotot. Vi ska pyssla med något i vår också. Tänk på det!

Torsdag med snö och bilbestyr

Idag hoppas jag på god tur för chaufförerna. Jag vet att det inte är tomtefärder söderöver på is- och snöfria vägar längre. Jag behöver bara se ut genom fönstret för att få reda på det. Ute håller det på att ljusna och jag har sovit mig igenom natten rätt så lungt, även om jag vaknade där femtiden med fjärilar i magen. Det kan inte hjälpas: Helst skulle jag vilja ha de där längre tomteresorna avklarade nu. Att jag skulle kunna skriva alla nära familjemedlemmar är inte stressade och pressade, utan hela, lugna och fina. Hemmavid. Vi behöver inte hela tiden före jul testa våra förmågor till det yttersta genom att ta den mest besvärliga vägen om vi har flera alternativ att välja mellan. Vi kan försöka hålla kontakt med textmeddelanden och telefoner till de som väntar. Men inte heller försöka klara alla jobbärenden i bilen. Det går att strunta i ett och annat onödigt "bör" / "borde" / och "vi har alltid gjort så"-påbud. Alla jultraditioner är inte skoj, så varför då fortsätta med dem. Det viktigaste är att ta det lungt egentligen. Om det nu inte finns rosolli och morotslåda på bordet i år så, vad spelar det för roll egentligen? Jag har idag en plan med pepparkakor till att börja med. Men jag tänker inte baka dem, hämta dem bara och betala vad de kostar i butiken. Andra maträtter för att orka igenom dessa dagar före jul nu kanske mer handlar om ostsmörgåsar och hamburgare alternativt om man vill kalla dem så julköttbullar. Eller om man är vegetarian: Något med potatis kanske. Men inte i den vanliga formen. Även en potatis kan bli tillagad på flera sätt. Receptböcker och kokböcker samt receptsamlingar på nätet är det som jag tror är lite viktigt just nu. Utomhusvistelser i snö gör att kroppen behöver extra energi intag. Några dagar till alltså nu oh sedan julgodiset och klapparna. Så att vi sedan kan alla samla oss till  nyårshälsningarna på flera språk.

Tisdag med julförberedelser

Vi försöker här ta oss fram emot det: 24 December, den magiska kvällen eller vad man ska kalla det, den dagen alla barn väntar så ivrigt på. Klapparna och maten och relationerna som ska klara skivan och bilchaufförerna som ska orka och så dagen före det skatten och så kattmaten och så mellandagsrean och så ett skutt över på det nya året. Jag ser mest fram emot att inte behöva frysa. Jag gillar god mat och värme, juldofterna. Vinterkläder lager på lager behövs, men gärna hänger jag in dem i ett skåp så fort det bara går för sig. Ut genom dörren i jeans och t-shirt. Egentligen skulle det vara skönt att få bo i ett sådant land, men jag vet inget där det precis varje dag skulle vara så där perfekt varmt och soligt och tempererat varje dag. Jag tror inte det landet finns i Europa. Idag har jag hittills städat och försökt koppla upp mig till internet, laddat batterierna. Solen kikade fram över äppelträdets grenar ett slag, det kom några regnvåta snöflingor, men inte så att det räckte till något snötäcke, vi har fortfarande gröna gräsmattor. Bra så, jag vill inte ha till tomteleveransen söderöver halka och is i vägbanan. Vi försöker fortsätta kolla läget för fyrhjulingen alias Den Gröna Bilen som just nu är på verkstan.

Måndag, advent snart jul igen

En ny adventsvecka, men också en arbetsvecka har börjat. Ute är det nu gryning men inget solljus ännu. Grannarna har tänt sina julstjärnor i alla fall. Sitter här och funderar på nästa veckoslut och ännu lite längre fram till januari faktiskt. Till den där dagen då det verkligen börjar kännas vårvinter i luften. Då man säkert kan fundera kring växthus och plantor på allvar. Sommarstugeröj som betyder städa, inte riva kåken. Varsamt fortsätta renovera men kanske låta sakerna byta plats, Få in lite nytt ljus. Jag ser fram emot kursstarterna inom MI redan. Just nu samlar jag material och idéer och hoppas det skall vara möjligt att genomföra dem. Att väva en sådan väggbonad som den här går inte på en dag. Men den är sedan väldigt vacker när den hänger där i all sin strama raka enkelhet.

Torsdag, med Lotta Svärd

Jag vet inte än hur mycket jag och Mia Skäringer har gemensamt, förutom att vi båda skriver på svenska då. Jag fick hennes pocket för nästan ingenting i Röda Korsets flytt utdelning förra veckan. Funderar på att läsa boken, även om jag tycker att jag kan så bra svenska redan att det för mig, skulle vara bättre "ta-vara-på-tiden" att läsa en bok på spanska, det nya språk som jag just nu brottas med. Här i Finland vet de flesta vem Lotta Svärd var, det är sökord "Runeberg" och "Fänrik Ståls sägner" till att börja med. Historien om kriget som 1808-1809 slutade i att det svenska riket delades i två delar och den östra rikshalvan kom att tillhöra Ryssland. Vid slagfältet i Oravais kan man idag gå runt och bekanta sig med den historielektionen närmare via besök i ett soldat torp eller en titt på utsikten från minnesstoden invid Furirbostället.

Till traditionen hör berättelsen om en modig och hjälpsam kvinna, eller kanske i verkligheten: kvinnor, som försökte plåstra om sårade, leverera matpaket, gömma soldater m.m. Man kan bara tänka sig det kaos det var på slagfältet då. Men man ska kanske inte leva sig in så mycket i historien att man inte kan sova om natten. Idag är det fred i landet och Finland är ett självständigt flerspråkigt land.

Om jag skulle så här när jul och nyår närmar sig försöka summera årets händelser och varför jag kände det nödvändigt att börja skriva av mig i denna blogg så kan jag säga att den tillkom på något sätt i tankar om att snart, om några år börja tänka på att fylla femtio. Någonslags förändring ville vi ha, tanken att bara sitta i varsin fåtölj och kika in i våra dataskärmar i tio år till, kändes obekväm och konstig, så någon förändring på det personliga planet skulle till. Men exakt vad vi ville, var vid bloggstarten inte riktigt klart. Livet är så: Det bara på något sätt händer omkring en utan att man kan planera allt. Jag har försökt hänga med i svängarna, så mycket kan jag väl medge.

Mig själv i varma kläder är en sak som måste fungera också, om jag ska kunna göra något för andra. I det behovet och den insikten kom jag på tanken om en "Gör-det-själv" blogg om kläder och textiler.

Att den skulle vara ett språkredskap för sådana som vill bara läsa svenska texter var också en del av helheten. Men länkar skulle det finnas med, tyckte jag, till andra språk och bloggar. Jag strävade till att försöka så långt det var möjligt begränsa denna blogg till textilformgivning och kläder. Inte alltså bli för personlig och hänga ut alla detaljer om den närmsta familjekretsen. De får friheten att själva skriva sina bloggar och bestämma och redigera dem till exempel vad gäller bildmaterial.

En sak med bloggen var också att jag ville kunna ibland skriva längre inlägg än vad som Facebook-formatet tillåter.

Ibland leker jag med mig själv eller några familjevänner lite rollspel. Ibland glömmer de bort mina "utmaningar" under veckans ståhej. Så tanken att min en väninna och hennes särbo skulle också visa foton på sig som Lotta Svärd får jag kanske glömma, i vardagen kan man kanske inte hinna svara på alla Facebook utmaningar. Men personliga milstolpar kan man kanske sätta ut, lite som en påhejare gest till sig själv. Under året har jag inte hela tiden känt mig lika pysslig, jämn och glad som bildmaterialet kanske låter påskina, jag vill inte direkt säga jag håller upp en leende fasad, men årets dialoger i de nära familjerelationerna har ibland närmat sig stormstyrka och gjort mig verkligt ledsen.

Mycket har det handlat om ekonomi och vem ska betala vad. Kampen med det fortsätter. Vid nyår kommer jag att att avsluta den här bloggen och börja skriva en annan. På plussidan finns förstås att jag fått lära mig nya saker, vi har åstadkommit förändringar och försökt ha det lite mindre tråkigt och lite mera roligt i vardagen. Vi har börjat försöka bli snällare med varandra, kan man väl kanske säga. Det ska man ju vara, speciellt brukar föräldrar framhålla det till sina barn. Gärna kan man försöka vara litet kristligt snäll och givmild också andra tider om året, inte bara sista veckan innan klapputdelningen.

"Lottas värld", kan i nutid vara något fredligare och lättsammare än vad det var här i landet, för tvåhundra år sedan. "Bra vibrationer", - att få till det, enligt sångtexten, alltid "positiv" så att säga, är inte så lätt.

"HIV negativ" var något vi i min ungdom ansåg vara mycket viktigt att vara."Safe sex"säger vi med en engelsk term idag. Klart vi vill ha det. Liksom vi inte knusslar med att bjussa på våra "selfies" heller. Ibland kan man tycka de de där nya svengelska eller svingelska lånorden från finskan kan vara mycket irriterande. Hur ska man bara kunna bli väninna med något så dumt som ordet "hen" till exempel? Man kramar sin lapp med wikisidans URL till fakta om Hugo Bergroth och skolsvenska, "bokmålet" hårt i handen och vill inte ge vika.

Jag har också här några gången nämnt boken om Anna Kempe, en lärar/redaktör kollega och släkting som för hundra år sedan reste till Indien som missionär. Det är nu redan flera år sedan jag sammanställde boken om henne. Det var 2009, hundra år efter att hon reste ut till Indien som missionär. Hon reste genom Ryssland då, via Marmarasjön och Kreta, över den indiska kontinenten med tåg. En interrailresa som inte bara utspelade sig i Europa då alltså. Jag har ännu ex. av boken kvar och troligen blir det så även framöver, att jag ibland nämner saker eller platser som har med Anna Kempes liv i Indien eller Finland att göra.

Hon försökte köra igång med språkstudier i bland annat engelska, speciellt för flickor, genom att locka dem missionshuset/skolan med pyssel- och vävkurser, sådant som flickorna redan hemifrån var vana vid och gärna sysslade med.

Någonstans på den vägen är vi ännu, med pendlingsresorna, lärarjobben och artiklarna. Knep för att hålla ut i vardagen kan man frikostigt dela med sig anser jag. De behövs. Inte varje dag är en dans på rosor och just nu väntar vi på att "blomrummet" / våren i Vörå igen ska börja visa sig.

Onsdag, gråregn ute

Sitter inomhus och värmer tassarna och känner mig rätt så nöjd med det. Har traskat en sväng ute idag och på eftermiddagen lär det bli fler utomhuslekar med simbassäng inklusive. Tyllgardinen här till vänster är från en övergiven sommarstuga vid Röukas. Det finns en visa eller sång som börjar "Det fladdrar till i en tyllgardin" Den känns sommar. Sådant kan hända ännu i detta land. Jag har samlat lite information idag om vad man kan gör här kring julafton. Så man inte behöver sitta för sig själv och nagelbita. Idag ännu håller jag på med lite julklappspapper och paketfunderingar. Jag TÄNKER åtminstone på dem. Och på mottagarna. Men så ska det till något slags fordon för tomtemor också. Pumpa är så gammalmodigt och tomtefar kör omkring så snabbt. Jag kommer att behöva list..er. För fler måleriprojekt då alltså. Konstnärsliv. Idén är i varje fall att man inte ska tro allt är bara skräp och utan värde fast det ser ut så, en tyllgardin i digitalform kan ge många idéer till framtida mönsterskisser, även sedan den trasats sönder av väder och vind. Så djupfilosofiska är vi idag med Sofie i Sofies Verlden. Anna Kempes syster Sofia kanske hade något hon for efter, då när hon for till Californien mitt i allt.

Självständighetslördag

Igår fredag var det igen en sån där mer grå vinterdag, inte så där dramatiskt kort och glödande solig som torsdagen. December dagarna nu i Advent rullar på bara. Vi har ännu inte speciellt kallt och ingen snö, vilket jag tycker egentligen är rätt bra, trots att isbjörnarna kanske får mindre isflak. Hemskt kanske att en naturvän kan säga så, men jag är glad bara så länge vi kan köra och kursa på med vägar som inte är fyllda av snö och is, halka och yrsnö. Jag hoppas kring juldagarna då, när många ska iväg i sina bilar ( Tvärt emot alla förnuftiga förslag om att "ta tåget") och trängas där kring ring trean i söder att det då inte heller ska yra runt en massa snö nattetid. Jag har kört tillräckligt många gånger på så vis för att idag klart vara en stor anhängare av kollektivtrafiken. Idag ska det då alltså vara självständighetsdag och det känns verkligen bra det, att vi fortfarande har fred här i landet och att det troligen blir en lång rad av damer i siden och sammetskreationer som ska skaka hand med presidentparet. Min självständighetsvinjett får handla om mina keramik skålar, krukor och fat så som jag hade dem för något år sedan arrangerade i hembyn Tuckor. En gardinkant syns också så därför platsar vinjetten i en textilblogg och jag leker med tanken att få duka ett litet julbord för någon eller några, eller så med en vän, väninna eller kanske mamma hinner pausa ibland sina många äventyr att vi ska hinna dricka choklad eller kaffe och julmysa en stund innan årets sedvanliga träffar med Lucia och Tomtefar.

Självständighetsdagen är den sjätte december i detta land det vet alla utom den som konstruerat denna blogg. Så trots att där ovanför nu står femte December så vet ni vad jag menar. Det är samma på de andra inhemska.

Torsdag

Jag sätter in ett foto här på symaskinen. Det är ännu onsdag morgon men jag har säkert arbete som räcker ända till Fredag vid symaskinen. Två kjolar och några överdrag till kuddar, Men resten är hemligt om ni förstår: Julklapparna. Faktum är också att jag vaknade av någon anledning väldigt tidigt och tänkte att istället för att ligga här och se på skuggorna i taket så skulle jag göra något. Ute är det nästan klart, med en nästan fullmåne och Karlavagnen syntes bra i går kväll. Men dagarna har som sagt varit gråmulna här ett tag. Med lite tur har molnen skingrats så att runt middagstid skulle det kunna vara några minuter solsken, Vi får väl se. Jag känner mig lite muskelstyv och skulle vilja testa varmvattenbassängen ännu idag. Men då måste jag också få på mig alla vinterkläder lager på lager för att kunna gå dit.

Onsdag morgon

Tomteflickorna har i år korta kjolar och långa stövlar med randiga benvärmare eller leggings. Jag som skulle ha tippat att kjolar ska sluta vid knäna, men det tippar jag alltid eftersom det passar mig bäst själv, eller så har jag ingen kjol alls utan går i jeans med leggingsen eller ylle-strumporna  (leggingsen) under dem. Huvudsaken är att man inte fryser om fötterna, handlederna eller i skarvet mellan tröjan och kjolkanten / jeanskanten. Det är det värsta jag vet. Blir irriterad och arg om folk ska stå ute och prata för länge och jag känner den kalla decemberkylan där någonstans pinar sig in. Denna vecka har vi det rätt så grått under den korta dagen som mest bara verkar vara en lång grå gryning som övergår i en ännu mer grå skymning. Några korta stunder förra veckan var det solsken utan moln. Julljusen börjar vara på plats hos grannarna åtminstone, Alltid något.

Tisdag i December

En rutig matta att flyga till sommaren med. Passar för både pojkrum och flickrum. Mamma och jag ordnade en liten egen fotosession och kom på att den kanske också kan användas som rya eller rana, ifall man inte vill tapetsera om en hel vägg där det finns några skruvhål och märken efter att någon hängt en tavla eller hylla där förut. Det har varit ganska många arbetstimmar med denna rya / matta och jag tycker den är verkligen vacker. Vädret var förstås Novembergrått så om man skulle göra om fotosessionen i Juli så skulle säkert färgerna vara helt annorlunda och fler detaljer skulle framträda. Idag har jag kommit en liten bit på väg med julsysslorna också. Det är byte av gardiner och lampor i fönstren och sådant där. Fler mjuka paket funderar jag på också. I advent kan man bra komma ihåg någon som ska ut i kylan och jobba,