Lördag med vantar i flera färger

De här vantarna (från Halpa Halli) har de där klara kontrasterna som jag gillar. Jag tycker fler skulle våga sig på dem, bilar borde vara så där knallfärgade också, så de skulle synas bättre emot grå asfaltvägar. Men ett tag nu har det ansetts väldigt elegant med silvergrå bilar. De har lyktor, bilarna, i och för sig. Men en mer spralligt färgad bil syns ändå mer. Och att synas i trafiken kan vara livräddaren, för ingen yrkeskunnig långtradarchaufför vill väl ändå med vett och vilja mosa mindre trafikanter och barn under sin bil, speciellt som de som beställt transporten säkert inte heller blir så väldans glada om hela släpet med till exempel stockar välter i diket. När jag studerade konst och måleri "för länge sedan" så övade vi oss på att dels bli bättre på att se de där ton i ton nyans-skiftningarna, men också på att bygga färgschema, eller skalor med mera kontraster. Överlag gäller dock regeln att solljuset är det som trollar fram de alla klaraste kontrasterna, många konstnärer från Van Gogh till Rembrandt har använt sig av detta. Men eftersom vi är olika personligheter väljer vi kanske att försöka avbilda olika slags ljusförhållanden. Det finns också konstnärer som bara vill måla molnigt väder. Jag har själv bara lite svårt att "köpa" den där tesen att det skulle finnas ett speciellt milt nordiskt ljus, där allt handlar om duvgrått, ljusblått, vitt och "mintgrönt". Det där är hur man gör det. Skagenmålarna ville ha det så, men det finns andra som tjoffade på mer i klart dagsljus. Carl Larsson och hans Karin som ett exempel, de hade ju båda studerat i Graz, Frankrike och när de återvände till Sverige, "såg" de kanske båda lite annorlunda på sakerna.