Måndag, sedvanlig "personlig ekonomikamp-alla grenar" men vackert väder i vår kommun

Måndag i september börjar med dis, men nu klockan ett har det vänt emot soligt igen. Jag tycker det känns bra för att ytterligare i illväder kämpa med de där vita kuverten som innehåller räkningar och bank-kontots siffror kan i det långa loppet ta ner en på jorden rätt så bra. En natt drömde jag att jag somnade in lungt och stilla i en snöhög, som till början var ett berg av vita räkningar och skatte"lappar". Sedan just när jag skulle uppleva "insomnandet" så vaknade jag i en grådisig verklighet med stel rygg. Bara att knata vidare alltså. Men den veckan gick sedan riktigt bra bara måndagen var genomlevd, så månne nu inte även denna, på något sätt. Klarblå himmel har vi nu då här igen och den som vill kalla sig fotograf (valokuvaaja) har alla chanser att idag få till det, just här i Vörå.

Annat roligare är att nu är det bara denna vecka kvar och sedan kör fler av Medborgarinstitutets kurser igång och då ska vi runt i de olika byarna och lära oss grejer av varandra. Själv tror jag nu det blir fortsättning med spanska-kursen och en keramik kurs som jag valt som förutom jag då, fått så många deltagare att det blir av med hela kursen. Medborgarinstitutlärare är ett tappert släkte. Man får inte tappa sugen fastän ens kurs ett visst år inte blir av. Det är lite som att vara artist. Jag försöker här just nu andligen stötta en musiklärare som hållit på ett par år och överlevt. Inga namn nämnda här men jag gör så gott jag kan med stöttandet och skapandet av de positiva vibbarna. Men ibland blir jag missförstådd även där. En regnig dag kanske vi alla emot vår vilja kan se lite sorgsna / ledsna / "sura" ut utan att världen för den skull följande dag helt gått under. Det underliga är att trots att vi kämpar på här på jorden med våra mikroprojekt så skiner solen ibland bara i alla fall, vad vi en gör, hur vi än försöker dyrka och efterlikna denna himlakropp till storstjärna så kommer den att vara kvar där och skina i generationer ännu. Our sun, the sun. Utan den så skulle inget liv på jorden finnas. Hur hänger det ihop? Tja, inte för att jag mitt i högen av snöliknande räkningar skulle ha så värst mycket tid till längre textknåpande än just så här, idag. Så är det ett faktum vi har det soligt, klart ännu en dag och sprakande färger i rabatterna. Så ska det nu dokumenteras hur en rätt så vanlig cykelvägskant ser ut i Vörå en dag som idag, så kan jag inte bli sittandes. Motion är det som gäller. Mera tramp, först till fots, sedan med cykel. Sedan först får jag komma på middag säger musikläraren / kocken. Han är sträng. Men vad kan man nu vänta sig av en hårt övande gitarrist? Jag försöker fortfarande komma igenom med ordet "Dammsugare" i någon tonart. Men det är konstigt vad dimmigt det då blir, låga låga mumlande kvinnoröster som försvinner på något vis. Nå jag klagar inte, jag FÖRSÖKER alltså tillsammans med ordet dammsugare få till de positiva bra vibrationerna genom att utmåla det hela som en dansövning över vardagsrums-mattan. Inga namn nämnda, de flesta män är likadana tror jag, det är fler ord de sällan hör. Testa hemma med ordet "diskborste" i olika höjd. Undvik dock fullt "crecendo", då kan det hända det kallas gapande och skrikande. Agapi är visst "kärlek" på grekiska. Inom familjen, sån där lång, slitstark. Men också kärlek till Gud och skapelsen. Klyftiga de där grekerna, synd att jag i år inte heller knäcker hela språk-koden där. Tanten har blivit lite långsammare med inlärandet. Tragglar ord på spanska, de BORDE hoppa ut ur min mun likt pigga små mörtar, tillrande bäckeböljor och vackra solnedgångar, men ibland så sitter jag där bara: Pero, perro...mais alors...kan inte säga Perkele högt så det hörs, fast Caramba kanske det känns som. VARFÖR denna spärr sitter där när jag kan läsa spanska, skulle jag vilja veta. Hur i allsindar ska då orden tryta ännu så till den milda grad, när de svenska bara vimlar omkring i alla sina dialektdräkter? TYST! Hojtar vi ibland här åt varandra. Här spelar JAG! Här pratar JAG. Så egoistiska vi är, ibland. Fast vi försöker få relationen att funka. Den jödra RELATIONEN ni vet, mitt i räkningshögen också. Men SOLA ho skiner. Nu far jag ut...Till kvällen har han lagat den mest välsmakande middag igen och så tragglar vi vidare lite igen. Med skalorna.