Tisdag, snart nyår.

Hyacinterna blommar och doftar gott. Jag tar inte ut dem i kylan. Men nästan skulle det vara möjligt för vi har bara runt noll grader varmt eller kallt idag, med snö. Om resten av januari är något ditåt så inte mig emot. Just och just så att snön håller sig kvar några veckor. Men inga köldknäppar på minus trettio grader hitåt. Om man kunde göra samma sorts magica-magica dukningar som de små flickorna jag för några år sedan var dagistant åt så skulle jag nu med det samma blanda till några magiska kakor som gör så att vi får solsken med gröngräs här rätt så snabbt igen. Sand mellan tårna och så den gamla slagdängan med Thomas Ledin då, eller hur? Och inte är det heller fel med mer experimentella varianter av folkmusik. Det gillar vi, jag och frassen.

Här fortsätter jag blogga 2015

Måndag, snart nyår.

Snart dags att avsluta den här bloggen. Jag börjar på en annan efter nyår. I födelsedagspresent fick jag roliga garnnystan från väninnorna på Åland. Jag håller just nu på att försöka få det att bli något värmande för tre små baby-töser som jag träffat nyligen. Jag vill väldigt gärna blanda in mig där som faddertanten. Gudmor låter något det, men Gu'mor, gummor kunde man kanske också hitta på att kalla sådana som jag. Fast jag känner mig inte riktigt som en gumma ännu. Men jag bjuder på det om någon vill kalla mig det. Hur som helst de söta små "prinsessorna" är värda det bästa från starten tycker jag. Så jag tänker ha "mommokuume" hur mycket som helst här och laga och skaffa kläder och varma tossor till de här tre. En pojke har det också kommit "nerdimpandes" i en kusins familj. Så jag kör med blandade färger här nu. Den som känner Martha andarna vakna bara vid tanken på en tjej, några veckor gammal får gärna titta in i Vörå Hemslöjdsbutiken. Jag har några mössor och Anna Kempe boken där till salu, och många andra i föreningen har stickat och virkat just precis sådana små kläder som passar till en som inte ens hunnit bli en månad gammal. Just nu innan nyår är det katten och jag på tuman hand ett slag. Men efter femtonde januari hoppas jag vi rullar på igen med fler MI kurser. Vartefter vi får vårligare väder blir bilfärderna till de olika skolorna där kurserna hålls, också lättare. Överlag det där med att man ser vad man har i händerna gör att allt börjar kännas mer lustfyllt.

Juldagen 2015

Julklapparna utdelade, bilresor till kyrkliga sammankomster gick bra, i verkligheten, men lärde mig också hur pass snabbt sådana resor kan företas i dataspelens värld. Med vilka fina bilar man kan köra, bygga åt sig och sedan styra med bara två spakar! Ishockeyspelare kan också igångsättas på samma vis! Inga fötter på gas eller bromspedaler. Tur att det sedan finns bilskolor för den delen av bilfärderna när det blir så dags! Alltså tusen tack för roliga kalas, nya intryck och nya bekantskaper. Nu vill jag snart börja på med att skriva Gott Nytt ÅR också, som ni ser. New Yea...Jag känner mig lite trött, natten är ännu lång, idag sol och inte så kallt. Jag fick böcker en MASSA mat och julgodis av tomten och garn för fler små kläder. Är just nu och samlar ihop färger, stickor och virknålar och städar undan födelsedagsfestens kaffekoppar,

Tomteresorna har börjat

Idag är jag glad för att tomteresa 1 gick bra, en tomtenisse har anlänt till sin destinationsort och utdelning kan där om några dagar påbörjas. Här ska det ännu borstas snö från tomtefordon, inte en släde denna gång, Rudolf får ledigt. Han kände sig lite förkyld och vill vila sa han. Jag berättar sagor för mig själv i arla morgonstund. Jag känner mig rätt utvilad, för jag somnade rätt tidigt i går kväll. Det är natten som ännu är rätt lång, alltså. Men nu är det nära vändpunkten. Nästa natt är den längsta på året på dessa breddgrader. Men sedan den 22 december och framåt så kommer dagarna att långsamt bli längre igen, det blir fler solchanser med andra ord. Jag har små problem idag morgon att grunna på och det är bra. Större problem vill jag helt enkelt inte ha. De små är sådana som att: I vilken väska, dynvar  eller kasse kan paket bäst frambäras och rätt så elegant och smidigt överlämnas utan att mottagaren tappar alla paket i en trappa eller snödriva just som denna person försöker hälsa på släktingar och le och utdela kramar och handskakningar till alla? Social fobi är kanske att ta i, men man vill inte heller orsaka kaos där mitt i vimlet. Jul handlar inte om sådant, jul är lekfullhet och improvisation som bäst. Finns det ingen mandel i gröten så behöver ingen rimma något pinsamt, den som svalt mandeln kan behålla sin hemlighet i fred och lassa in nästa sked till synes helt oberörd alltså. God jul,

Fredag vore skojigare om folk kunde julvila mera

Tidig morgon med snö, ca en decimeter. Funderar kring det där med julstress, varför folk...håller på med allt som inte är så riktigt nödvändigt? En granne promenerade förbi och han förklarade sin jul på så sätt att han inte julstädar alls, eftersom han är en man. Han går ut och gå med sin rollator istället. Motion är bra och morotslåda kan man äta ansåg han som hade släkten i östra Nyland. Köttbullar, sa jag, hör till. Och det har vi redan testat att äta och de var bra, så nu kan man då äta något annat på julafton om man skulle råka bli bjuden i närheten av ett julbord. Gran tänker inte jag ta in, har andra gröna palmliknande plantor istället. Grannarna har juleljus i sina trädgårdar här omkring och de kan man kika på istället. Ta det lungt. Det blir jul på något sätt i alla fall, fast vi inte hinner allt. Det viktiga är att få vara med tills det blir Feliz Ano Nuevo. Och i skrivande stund tänker jag nu blunda för att nje-markeringen över ano inte kom med just nu, eller över att alla språk som är med på Arbis julduken inte kom med på fotot. Vi ska pyssla med något i vår också. Tänk på det!

Torsdag med snö och bilbestyr

Idag hoppas jag på god tur för chaufförerna. Jag vet att det inte är tomtefärder söderöver på is- och snöfria vägar längre. Jag behöver bara se ut genom fönstret för att få reda på det. Ute håller det på att ljusna och jag har sovit mig igenom natten rätt så lungt, även om jag vaknade där femtiden med fjärilar i magen. Det kan inte hjälpas: Helst skulle jag vilja ha de där längre tomteresorna avklarade nu. Att jag skulle kunna skriva alla nära familjemedlemmar är inte stressade och pressade, utan hela, lugna och fina. Hemmavid. Vi behöver inte hela tiden före jul testa våra förmågor till det yttersta genom att ta den mest besvärliga vägen om vi har flera alternativ att välja mellan. Vi kan försöka hålla kontakt med textmeddelanden och telefoner till de som väntar. Men inte heller försöka klara alla jobbärenden i bilen. Det går att strunta i ett och annat onödigt "bör" / "borde" / och "vi har alltid gjort så"-påbud. Alla jultraditioner är inte skoj, så varför då fortsätta med dem. Det viktigaste är att ta det lungt egentligen. Om det nu inte finns rosolli och morotslåda på bordet i år så, vad spelar det för roll egentligen? Jag har idag en plan med pepparkakor till att börja med. Men jag tänker inte baka dem, hämta dem bara och betala vad de kostar i butiken. Andra maträtter för att orka igenom dessa dagar före jul nu kanske mer handlar om ostsmörgåsar och hamburgare alternativt om man vill kalla dem så julköttbullar. Eller om man är vegetarian: Något med potatis kanske. Men inte i den vanliga formen. Även en potatis kan bli tillagad på flera sätt. Receptböcker och kokböcker samt receptsamlingar på nätet är det som jag tror är lite viktigt just nu. Utomhusvistelser i snö gör att kroppen behöver extra energi intag. Några dagar till alltså nu oh sedan julgodiset och klapparna. Så att vi sedan kan alla samla oss till  nyårshälsningarna på flera språk.

Tisdag med julförberedelser

Vi försöker här ta oss fram emot det: 24 December, den magiska kvällen eller vad man ska kalla det, den dagen alla barn väntar så ivrigt på. Klapparna och maten och relationerna som ska klara skivan och bilchaufförerna som ska orka och så dagen före det skatten och så kattmaten och så mellandagsrean och så ett skutt över på det nya året. Jag ser mest fram emot att inte behöva frysa. Jag gillar god mat och värme, juldofterna. Vinterkläder lager på lager behövs, men gärna hänger jag in dem i ett skåp så fort det bara går för sig. Ut genom dörren i jeans och t-shirt. Egentligen skulle det vara skönt att få bo i ett sådant land, men jag vet inget där det precis varje dag skulle vara så där perfekt varmt och soligt och tempererat varje dag. Jag tror inte det landet finns i Europa. Idag har jag hittills städat och försökt koppla upp mig till internet, laddat batterierna. Solen kikade fram över äppelträdets grenar ett slag, det kom några regnvåta snöflingor, men inte så att det räckte till något snötäcke, vi har fortfarande gröna gräsmattor. Bra så, jag vill inte ha till tomteleveransen söderöver halka och is i vägbanan. Vi försöker fortsätta kolla läget för fyrhjulingen alias Den Gröna Bilen som just nu är på verkstan.

Måndag, advent snart jul igen

En ny adventsvecka, men också en arbetsvecka har börjat. Ute är det nu gryning men inget solljus ännu. Grannarna har tänt sina julstjärnor i alla fall. Sitter här och funderar på nästa veckoslut och ännu lite längre fram till januari faktiskt. Till den där dagen då det verkligen börjar kännas vårvinter i luften. Då man säkert kan fundera kring växthus och plantor på allvar. Sommarstugeröj som betyder städa, inte riva kåken. Varsamt fortsätta renovera men kanske låta sakerna byta plats, Få in lite nytt ljus. Jag ser fram emot kursstarterna inom MI redan. Just nu samlar jag material och idéer och hoppas det skall vara möjligt att genomföra dem. Att väva en sådan väggbonad som den här går inte på en dag. Men den är sedan väldigt vacker när den hänger där i all sin strama raka enkelhet.

Torsdag, med Lotta Svärd

Jag vet inte än hur mycket jag och Mia Skäringer har gemensamt, förutom att vi båda skriver på svenska då. Jag fick hennes pocket för nästan ingenting i Röda Korsets flytt utdelning förra veckan. Funderar på att läsa boken, även om jag tycker att jag kan så bra svenska redan att det för mig, skulle vara bättre "ta-vara-på-tiden" att läsa en bok på spanska, det nya språk som jag just nu brottas med. Här i Finland vet de flesta vem Lotta Svärd var, det är sökord "Runeberg" och "Fänrik Ståls sägner" till att börja med. Historien om kriget som 1808-1809 slutade i att det svenska riket delades i två delar och den östra rikshalvan kom att tillhöra Ryssland. Vid slagfältet i Oravais kan man idag gå runt och bekanta sig med den historielektionen närmare via besök i ett soldat torp eller en titt på utsikten från minnesstoden invid Furirbostället.

Till traditionen hör berättelsen om en modig och hjälpsam kvinna, eller kanske i verkligheten: kvinnor, som försökte plåstra om sårade, leverera matpaket, gömma soldater m.m. Man kan bara tänka sig det kaos det var på slagfältet då. Men man ska kanske inte leva sig in så mycket i historien att man inte kan sova om natten. Idag är det fred i landet och Finland är ett självständigt flerspråkigt land.

Om jag skulle så här när jul och nyår närmar sig försöka summera årets händelser och varför jag kände det nödvändigt att börja skriva av mig i denna blogg så kan jag säga att den tillkom på något sätt i tankar om att snart, om några år börja tänka på att fylla femtio. Någonslags förändring ville vi ha, tanken att bara sitta i varsin fåtölj och kika in i våra dataskärmar i tio år till, kändes obekväm och konstig, så någon förändring på det personliga planet skulle till. Men exakt vad vi ville, var vid bloggstarten inte riktigt klart. Livet är så: Det bara på något sätt händer omkring en utan att man kan planera allt. Jag har försökt hänga med i svängarna, så mycket kan jag väl medge.

Mig själv i varma kläder är en sak som måste fungera också, om jag ska kunna göra något för andra. I det behovet och den insikten kom jag på tanken om en "Gör-det-själv" blogg om kläder och textiler.

Att den skulle vara ett språkredskap för sådana som vill bara läsa svenska texter var också en del av helheten. Men länkar skulle det finnas med, tyckte jag, till andra språk och bloggar. Jag strävade till att försöka så långt det var möjligt begränsa denna blogg till textilformgivning och kläder. Inte alltså bli för personlig och hänga ut alla detaljer om den närmsta familjekretsen. De får friheten att själva skriva sina bloggar och bestämma och redigera dem till exempel vad gäller bildmaterial.

En sak med bloggen var också att jag ville kunna ibland skriva längre inlägg än vad som Facebook-formatet tillåter.

Ibland leker jag med mig själv eller några familjevänner lite rollspel. Ibland glömmer de bort mina "utmaningar" under veckans ståhej. Så tanken att min en väninna och hennes särbo skulle också visa foton på sig som Lotta Svärd får jag kanske glömma, i vardagen kan man kanske inte hinna svara på alla Facebook utmaningar. Men personliga milstolpar kan man kanske sätta ut, lite som en påhejare gest till sig själv. Under året har jag inte hela tiden känt mig lika pysslig, jämn och glad som bildmaterialet kanske låter påskina, jag vill inte direkt säga jag håller upp en leende fasad, men årets dialoger i de nära familjerelationerna har ibland närmat sig stormstyrka och gjort mig verkligt ledsen.

Mycket har det handlat om ekonomi och vem ska betala vad. Kampen med det fortsätter. Vid nyår kommer jag att att avsluta den här bloggen och börja skriva en annan. På plussidan finns förstås att jag fått lära mig nya saker, vi har åstadkommit förändringar och försökt ha det lite mindre tråkigt och lite mera roligt i vardagen. Vi har börjat försöka bli snällare med varandra, kan man väl kanske säga. Det ska man ju vara, speciellt brukar föräldrar framhålla det till sina barn. Gärna kan man försöka vara litet kristligt snäll och givmild också andra tider om året, inte bara sista veckan innan klapputdelningen.

"Lottas värld", kan i nutid vara något fredligare och lättsammare än vad det var här i landet, för tvåhundra år sedan. "Bra vibrationer", - att få till det, enligt sångtexten, alltid "positiv" så att säga, är inte så lätt.

"HIV negativ" var något vi i min ungdom ansåg vara mycket viktigt att vara."Safe sex"säger vi med en engelsk term idag. Klart vi vill ha det. Liksom vi inte knusslar med att bjussa på våra "selfies" heller. Ibland kan man tycka de de där nya svengelska eller svingelska lånorden från finskan kan vara mycket irriterande. Hur ska man bara kunna bli väninna med något så dumt som ordet "hen" till exempel? Man kramar sin lapp med wikisidans URL till fakta om Hugo Bergroth och skolsvenska, "bokmålet" hårt i handen och vill inte ge vika.

Jag har också här några gången nämnt boken om Anna Kempe, en lärar/redaktör kollega och släkting som för hundra år sedan reste till Indien som missionär. Det är nu redan flera år sedan jag sammanställde boken om henne. Det var 2009, hundra år efter att hon reste ut till Indien som missionär. Hon reste genom Ryssland då, via Marmarasjön och Kreta, över den indiska kontinenten med tåg. En interrailresa som inte bara utspelade sig i Europa då alltså. Jag har ännu ex. av boken kvar och troligen blir det så även framöver, att jag ibland nämner saker eller platser som har med Anna Kempes liv i Indien eller Finland att göra.

Hon försökte köra igång med språkstudier i bland annat engelska, speciellt för flickor, genom att locka dem missionshuset/skolan med pyssel- och vävkurser, sådant som flickorna redan hemifrån var vana vid och gärna sysslade med.

Någonstans på den vägen är vi ännu, med pendlingsresorna, lärarjobben och artiklarna. Knep för att hålla ut i vardagen kan man frikostigt dela med sig anser jag. De behövs. Inte varje dag är en dans på rosor och just nu väntar vi på att "blomrummet" / våren i Vörå igen ska börja visa sig.

Onsdag, gråregn ute

Sitter inomhus och värmer tassarna och känner mig rätt så nöjd med det. Har traskat en sväng ute idag och på eftermiddagen lär det bli fler utomhuslekar med simbassäng inklusive. Tyllgardinen här till vänster är från en övergiven sommarstuga vid Röukas. Det finns en visa eller sång som börjar "Det fladdrar till i en tyllgardin" Den känns sommar. Sådant kan hända ännu i detta land. Jag har samlat lite information idag om vad man kan gör här kring julafton. Så man inte behöver sitta för sig själv och nagelbita. Idag ännu håller jag på med lite julklappspapper och paketfunderingar. Jag TÄNKER åtminstone på dem. Och på mottagarna. Men så ska det till något slags fordon för tomtemor också. Pumpa är så gammalmodigt och tomtefar kör omkring så snabbt. Jag kommer att behöva list..er. För fler måleriprojekt då alltså. Konstnärsliv. Idén är i varje fall att man inte ska tro allt är bara skräp och utan värde fast det ser ut så, en tyllgardin i digitalform kan ge många idéer till framtida mönsterskisser, även sedan den trasats sönder av väder och vind. Så djupfilosofiska är vi idag med Sofie i Sofies Verlden. Anna Kempes syster Sofia kanske hade något hon for efter, då när hon for till Californien mitt i allt.

Självständighetslördag

Igår fredag var det igen en sån där mer grå vinterdag, inte så där dramatiskt kort och glödande solig som torsdagen. December dagarna nu i Advent rullar på bara. Vi har ännu inte speciellt kallt och ingen snö, vilket jag tycker egentligen är rätt bra, trots att isbjörnarna kanske får mindre isflak. Hemskt kanske att en naturvän kan säga så, men jag är glad bara så länge vi kan köra och kursa på med vägar som inte är fyllda av snö och is, halka och yrsnö. Jag hoppas kring juldagarna då, när många ska iväg i sina bilar ( Tvärt emot alla förnuftiga förslag om att "ta tåget") och trängas där kring ring trean i söder att det då inte heller ska yra runt en massa snö nattetid. Jag har kört tillräckligt många gånger på så vis för att idag klart vara en stor anhängare av kollektivtrafiken. Idag ska det då alltså vara självständighetsdag och det känns verkligen bra det, att vi fortfarande har fred här i landet och att det troligen blir en lång rad av damer i siden och sammetskreationer som ska skaka hand med presidentparet. Min självständighetsvinjett får handla om mina keramik skålar, krukor och fat så som jag hade dem för något år sedan arrangerade i hembyn Tuckor. En gardinkant syns också så därför platsar vinjetten i en textilblogg och jag leker med tanken att få duka ett litet julbord för någon eller några, eller så med en vän, väninna eller kanske mamma hinner pausa ibland sina många äventyr att vi ska hinna dricka choklad eller kaffe och julmysa en stund innan årets sedvanliga träffar med Lucia och Tomtefar.

Självständighetsdagen är den sjätte december i detta land det vet alla utom den som konstruerat denna blogg. Så trots att där ovanför nu står femte December så vet ni vad jag menar. Det är samma på de andra inhemska.

Torsdag

Jag sätter in ett foto här på symaskinen. Det är ännu onsdag morgon men jag har säkert arbete som räcker ända till Fredag vid symaskinen. Två kjolar och några överdrag till kuddar, Men resten är hemligt om ni förstår: Julklapparna. Faktum är också att jag vaknade av någon anledning väldigt tidigt och tänkte att istället för att ligga här och se på skuggorna i taket så skulle jag göra något. Ute är det nästan klart, med en nästan fullmåne och Karlavagnen syntes bra i går kväll. Men dagarna har som sagt varit gråmulna här ett tag. Med lite tur har molnen skingrats så att runt middagstid skulle det kunna vara några minuter solsken, Vi får väl se. Jag känner mig lite muskelstyv och skulle vilja testa varmvattenbassängen ännu idag. Men då måste jag också få på mig alla vinterkläder lager på lager för att kunna gå dit.

Onsdag morgon

Tomteflickorna har i år korta kjolar och långa stövlar med randiga benvärmare eller leggings. Jag som skulle ha tippat att kjolar ska sluta vid knäna, men det tippar jag alltid eftersom det passar mig bäst själv, eller så har jag ingen kjol alls utan går i jeans med leggingsen eller ylle-strumporna  (leggingsen) under dem. Huvudsaken är att man inte fryser om fötterna, handlederna eller i skarvet mellan tröjan och kjolkanten / jeanskanten. Det är det värsta jag vet. Blir irriterad och arg om folk ska stå ute och prata för länge och jag känner den kalla decemberkylan där någonstans pinar sig in. Denna vecka har vi det rätt så grått under den korta dagen som mest bara verkar vara en lång grå gryning som övergår i en ännu mer grå skymning. Några korta stunder förra veckan var det solsken utan moln. Julljusen börjar vara på plats hos grannarna åtminstone, Alltid något.

Tisdag i December

En rutig matta att flyga till sommaren med. Passar för både pojkrum och flickrum. Mamma och jag ordnade en liten egen fotosession och kom på att den kanske också kan användas som rya eller rana, ifall man inte vill tapetsera om en hel vägg där det finns några skruvhål och märken efter att någon hängt en tavla eller hylla där förut. Det har varit ganska många arbetstimmar med denna rya / matta och jag tycker den är verkligen vacker. Vädret var förstås Novembergrått så om man skulle göra om fotosessionen i Juli så skulle säkert färgerna vara helt annorlunda och fler detaljer skulle framträda. Idag har jag kommit en liten bit på väg med julsysslorna också. Det är byte av gardiner och lampor i fönstren och sådant där. Fler mjuka paket funderar jag på också. I advent kan man bra komma ihåg någon som ska ut i kylan och jobba,

Lördag, med blandade känslor

Här är en liten katt som behövde tak över huvudet förra hösten. Nu i dag har jag sett en likadan, kanske brorsan. Vi såg också en film på Netflix som ni kan se, jag tyckte den  var bra: The Way Back om några som blev satta i fångläger i Sibiren och sedan förbluffande nog tog sig därifrån bara för att sedan traska till Tibet. Lite apropå sådär. Allt kan hända i filmens värld.  Idag har vi haft en rätt så kylig, mörk och disig Novemberdag. Dags för skinnhandskar med ludd och varmare luvor lite över hela linjen nu då igen. Skaffa åt er, grannen och kidsen ni som vill satsa pengarna på något vettigt. Inte bara Lilla Jul passar för mjuka paket. Själv har jag sett idag intressanta leriga åkrar. Keramikleror i flera färger.

Väntar på MI efter jul kursstart redan. Fast det lär väl bli några julkalas här emellan. Och en del huvudbry med pengarna som vanligt. Inget nytt under solen, känns bara värre när man fryser om tassarna och inte kan stoppa ner tårna i varm sand. Som vanligt då bara. December ågren och julfeelis om vartannat.

Fredag med små och stora projekt inför Lilla Jul

Bilden här invid är inte direkt ngt med textil att göra, men det känns skönt att ha den nu, installerad, bergvärmen. Jag skulle gärna ha den i fler lägenheter och hus som jag har att göra med, eller vistas i. Men investeringar av det slaget tar sin tid, både att komma till beslutet att göra det och sedan att på något sätt kunna finansiera kostnaderna. I kväll jobbar jag sent med textiler och annonser och internetuppkopplingar som är trögare än jag skulle vilja just nu. Kanske är det många som håller på och försöker koppla upp sig till internet, julförberedelserna pågår som bäst. Detta veckoslut kallar vi Lilla Jul och det ska vara granar och glitter om kvällarna. I dag hade vi en solig men kall dag med lite is över trottoarerna. Men vinterdäcken är på, så i morgon blir det utfärder med tomtemor i bil.

Måndag, lång novembernatt

Så här års känns natten alltid besvärlig, den verkar så lång. Men nu niotiden ljusnar det i varje fall och jag ska ut genom dörren. Vinjetten är från Bergby missionshus, var där i somras så det är inte mina gummistövlar där, men jag ska nu ha vandrarkängorna på igen och gå en sväng till butiken. Lite frisk luft på morgonkvisten så startar veckan säkert bättre. Mitt i natten är det förargligt om man vaknar och börjar ligga där och försöka detaljplanera. Men sedan när det ljusnar och man kommer åt att börja få bort saker från att göra listan känns det sedan bättre igen och så vips är den korta vinterdagen avklarad. Det är nu fyra veckor till jul och jag är alltid lika glad när jag vet att nu blir det ljusare. Det känns inte genast i januari, men bara vetskapen att det går emot vår. Och konstigt nog varje år verkare det bara gå undan mer. Jag tänker julpyssla denna vecka. Och sedan låta bli om det inte riktigt känns som att det måste göras mer i den vägen i slutet av December.

Söndag sent

Jag försöker sova, men nu vill det sig inte riktigt i kväll. Det där med hur mycket man skulle vilja orka med i December igen. Saker som känns som kompromisser man inte riktigt vill. Att man förstår att det finns fler som tänker så. Att man ställer upp och försöker och försöker fastän det känns som att man istället skulle vilja ändra, bara göra något annat. Igår såg vi en film "The Picture Bride" som jag tyckte var vacker. Men som en dröm på något sätt, en förutsägbar historia kanske, men den utspelade sig på Hawaii. Japanska flickor som gifter sig med män därifrån och sliter på fälten med risodling. Så poetiskt men ändå så avlägset från vad vi ska ut och göra i snön ännu i år. Såg en pappa med barn i pulka idag. Han sken som en sol, men ändå jag blir så trött i huvudet bara över sådant. Att han nära en väg med bilar och trafik och långtradare skall prompt behöva göra ngt sådant: Stoppa sina ettåringar med baken i en kall pulka och dra omkring med dem mitt i vägen så att säga. Jag stannade bilen och sa till honom faktiskt att sätt nu för allt i världen på dem reflexer överallt nästa gång du tänker försöka det. Han log lyckligt över hela ansiktet. Vi har alltså nu just rätt så lekfullt ljummet snöföre. Men det ändrar så lätt till något annat. Jag önskar denna veckan vore över faktiskt.

Söndag med julig nysnö

Idag har vi julfeelis, men jag hoppas det till den riktiga julen inte blir värre väglag för jag antar det kommer att finnas en del som ska ut och åka då och jag skulle avråda bil, rösta ta tåget. Tröttsamt att köra i snöyra. Onödigt att göra det ensam också. Varje år samma sak. Idag i varje fall sätter jag här en bild på en mysig varm klänning i stickat som man ännu kan hinna få ihop under veckan som kommer ifall man är snabb med stickorna och garnet. Ta katten med och mys inomhus alltså. Så mycket ni kan i December, om alla barnbarn eller stora barn inte kan komma till er precis kl 15.00 den tjugofjärde December. Tvinga dem inte. Ni vill väl i alla fall helst ha dem oskadda och levande, inte trafikskadade? Fira till ex Lilla Jul istället med mjuka paket. (Kläder, sockor vantar och det) Posten finns, använd deras tjänster.

Torsdag med veckoslutsplaner

Just nu har vi det lite Novembermörkt, men jag försöker tänka positivt och framåt i alla fall. Kursvällarna förtsätter ännu en vecka, sedan blir det för en del kurser vinterledigt i December. Vinjettbilden är från lägenheten som jag hyr ut. Här är en del av vardagsrummet som går att med en hylla dela av så att det blir två rum. Ute är det ännu barmark och ingen snö och jag hoppas det kan fortsätta vara så över veckoslutet och gärna in i December så blir det lättare att köra bil. Veckoslutet närmar sig och det är kanske ännu lite ekonomiskt kärvt och spännande, vilket kan slita och tära på familjeband och relationer. Men det gäller att inte ge upp nu. Bara fyra veckor kvar till jul och sedan då igen börjar dagarna långsamt bli längre. Nästa vecka ser jag faktiskt fram emot kurskvällarna igen.

Onsdag, två kurser idag, keramik och vattengymnastik

Gardinerna i fönstret är fynd från Röda Korsets Loppis-Kirppis i Vasa. Lägenheten blir ledig från 1:a December. Just nu kretsar mina tankar kring annonser i lokaltidningarna om detta. Men den som ser bilden, får gärna höra av sig redan nu så kan jag berätta mera. Det är en trea, som jag tror passar ett par eller en barnfamilj med ett barn. Det är nära till skolor och dagis i området. På både finska och svenska. Idag har vi rätt så grått Novemberväder, och löven har fallit av träden, men det är ändå på något sätt roligt att börja tänka på textiler som går i mer juliga färger. Rött och vitt, eller så rött och grönt. Idag kan man enligt heminredningstidnignarna ha fast en turkos-gul jul hemma. Den som vill kan kasta loss från traditionerna, alltså.

Måndag & tisdag i November

Kattkompis som är proffsmodell, förutom de många andra saker han kan. Mössjägare kan leta vidare i Vörå Hemslöjdbutiken, eller skapa själv av garn som finns i de andra butikerna strax intill, bara leta er fram mellan julgranarna någon eftermiddag när de tänt julgransbelysningen. Samma grundmodell, ca 20 cm slätstickning, 20 cm avigrätan och sedan knyt för ena ändan av mössan till tofs kan lagas i hur många färger som helst, jag är onekligen lite stolt just nu över den busenkla smarta idén. Mössorna kan piffas upp ännu mer med till exempel reflexgarn i neon, knappar och badges. Go political eller låt bli, huvudsaken är ju att mössan kan dras ned över öronen fram tills tomten levererat både de mjuka och de hårda paketen i December. Sedan blir det väl alltid någon råd i Januari. Inte ge upp nu. Kämpa, kämpa gott folk, med Annaboken önskar jag er läsestunder. Men kom ihåg kreativitet och de nya idéerna brukar oftast komma i viloläget. Inte när man sliter på som värst i stressposition utomhus med bil i diket eller sådant. Underligt kan livet vara. men orka borka och is i hatten, ta det lite kallt så där. Med en värmande blå sak runt huvudet och gärna också med öronen inlindade i någon huvud/halsduk.

Testade en ny liten pajform med mammas vinteräpplen. Rödvita små kvinnliga projekt med linnedukar då alltså med två små röda broderade bokstäver i hörnet "AT". Vi åt inte upp pajen i kväll, den får vänta tills i morgon, kaffepaus någongång mellan gryning och skymning. Bilen torde fortfarande vara på verkstaden men hur dyr reparation det blir vet vi inte heller. Mer att ta sig an, nästa vecka då alltså. Ännu så länge är det i varje fall Söndag kväll och jag håller på att försöka varva ned så att jag ska kunna sova utan att min hjärna försöker tänka ut femton andra små kvinnliga microprojekt som jag skulle vilja hinna med, innan fredag och innan jag glömmer bort dem. Gransökarluvorna stickar jag i grönt och blått just nu, eftersom det är de färgerna jag råkar ha hemma.

Lördag med julmys vid Skidstugan

Katten och jag har tagit oss för att gå på kvällspromenad utan koppel. Han går inte precis "fot" som en hund, men det är ändå rätt skoj att ha en katt som verkligen kommer när man lockar och följer efter när man rör på sig. Genom fönstret såg jag ett mysigt infotillfälle eller kalas i Skidstugan, småflickor som hoppade och skuttade. Vädret var med rimfrost eller pudersnö, men inte så väldigt kallt, bara någon grad på minus och ingen vind. Nu verkar kroppen ha vant sig vid att tycka det är ok, så länge det är med några lager långärmade blusar under jackan. Jag har stickade benvärmare och vadderade läderhandskar. Här inne om kvällarna har jag roat mig med att av en burk Calvos tonfisk, en Ilves glasburk och ett doftljus laga en ljuslykta som kastar ett ljussken i taket som liknar en sol. Lumian klarar inte av att föreviga den, tyvärr så det får bli här nu så att jag bara skriver om min hemmagjorda sol. Ni som ev.läser denna blogg kan testa detta om ni vill, Med en tillräckligt stor Ilves burk ska det fungera så den står stadigt hoppas jag i varje fall. Ilves är Lodjur på svenska kan jag i alla fall berätta för er som inte kan finska. Vi har sett på Netflix "This is England" om ett gäng skinheads. Jag vet det låter skumt, men det handlar om unga män, en tolvårig pojke och deras försök att hitta sig själva, en livsuppgift av något slag. Den är inte utan våldsscener, skulle väl inte kunna vara en film om skinheads annars. Nationalism som något dåligt i brist på bättre är vad jag tänkte efter´åt. Det där med att försöka få sammanhållning och något att tro på genom att hänga en rödvit korsflagga på väggen. Inte hela Union Jack, inte heller varianten Danmarks flagga. Tvärtom emot Danmarks alltså, rött kors emot vit botten.

Sevärd, men gärna så att man kanske pratar med någon vuxen om det efteråt. Som det brukar heta i skolkuratorsammanhang. Jag är glad Vörå kommun har en sådan nu. Det står Skogsviolen på dörren och förutom skolkuratorer tycker jag skolorna i Vörå kunde få egna skolbibliotek och fler musikinstrument samt speciella rum för musikundervisningen. Som min önskelista till "Hjulbisin" alias Vöråtomten då alltså. Var han nu befinner sig. Hoppas han hinner läsa allas önskelistor nu då
bara.

Fredag med Fröj & förhoppningsvis även rätt så varmt väder ett tag till

Jag har läst flera näringsexperter och kostråd som går ut på att om man har en reumatisk sjukdom i släkten och vill förebygga så lönar det sig att gå over till en mer vegetarisk kosthållning. Dem här paprikan växer just nu inomhus och min plan är att samla in fröna och försöka driva upp plantorna i god tid för nästa växthus säsong, eventuellt kan man få dem att trivas igenom vintermörkret i december. Så då skulle paprikaplantorna kanske kunna bli mina julblommor, men jag funderar även på att det skulle vara roligt att plantera någon amaryllislök mellan dem. Bara för att de har så granna blommor och färger och verkligen lyser upp de gråaste vinterdagar. Hyacinter gillar jag också och det kan kanske finnas fler roliga vinterblommor ännu. Mera mat för mindre peng är min strävan, här de två kommande veckorna. För att orka röra på sig utomhus i det mer kalla vintervädret behövs det större och mer energirika matportioner. Men som sagt: det kan löna sig att utforska de vegetariska alternativen.

(Det är fredag morgon tidigt och jag har lite svårt att sova. Bloggen ger fel datum ännu. )
Jag hoppas Norvalla klockorna i framtiden åtminstone går rätt, en positiv sak är att det nu kommit upp sådana på väggen där. Traditionella runda med visare. Fram för en sundare livsstil alltså, med ekologiska förtecken där vi inte slitslänger en massa plast omkring oss i naturen. Det är det material som bryts ner sämst och det går ofta inte heller så bra att bränna som det påstås. Blir fortfarande en del lukter av det och okända förbränningsgaser som kanske inte är så bra att andas in. Så jag kör helst ner i Hackmankastrullerna hemmavid mera ratatouille ingredienser (tomater framförallt). Även de kan man testa att driva upp å¨fönsterbrädan. Bara för att se hur tidigt det är möjligt att få igång en tomatplanta här i landet. 22 December längre och ljusare dagar igen. Nedräkning ca fem veckor till det alltså då. Snart in i Stenbockens vändkrets, gissa vem som har föddlare då!

Torsdag, med gråväder men med textiltrådar & internetuppkoppling som funkar

Idag har vi inte lika soligt som igår, men jag ska ändå på en motionstur snart. Behöver frisk luft. Igår var vi gröna bassängen och plaskade för att mjuka upp stela muskler efter allt promenerande längs cykelbanan till Norrvalla. Fortfarande har de i hembyn ingen lättrafikled, men med egna insatser ska det gå att göra färden till vävstugan säkrare och kortare hoppas jag. Kommer det snö kan vi köra upp en vinterväg över åkern. I november har vi två gånger haft snöfall, men just nu är det gröngräs igen. Kyligt förstås, inte sommarvärme ute. Så det gäller ändå att hitta långärmade tröjor koftor och mössor att ha under något vatten- och vindtätt ytterplagg. Vinjettbilden till vänster är ett hängsmycke som jag lagade förra året.

Tisdag, med regn i hatten

Kattmaten tog slut i går kväll just som jag tog detta bröd ur ugnen. Jag fick plötsligt lust att göra en juligare bild, fastän vi ännu bara är i mitten av November. Så jag satte några röda hemtextiler under tallriken. Denna vecka har vi sett både snö och gröngräs. Just hällregnar det faktiskt och om jag går ut kommer jag att bli genomvåt. Finns inte den regnrock som kan hjälpa upp det nu, i detta hus. Så jag funderar försöka vänta ut det. Förr eller senare slutar det. Blir det snö sedan igen, lite knepigare för då har vi det halare runt knutarna och på vägbanorna. November overall overall, undrar om det klädesplagget är uppfunnet än? En halare som på engelska heter Overall alltså. Det är samma på svenska, men uttalas bara lite annorlunda. Ouverall. Åverall. Det förstnämnda är engelska om man skriver som det låter på svenska. Nu förstår ni att jag bara skriver detta för att fördriva tiden alltså? Men hur som helst en "Halare-Overall" för November borde vara försedd med reflexer på ett vattentätt tyg med något material inuti som är luddigt och varmt. Färgen är faktiskt mindre viktig för i höstmörkret är det reflexerna som syns. Om "Halare-Overallen" är blå eller röd spelar faktiskt då mindre roll. Det är bara på dagen som det kan tänkas att det skulle vara roligare om "Halare-Overallen" inte var svart. Fast det finns de också som tycker det är bara så stiligt, emot snön då. Man blir som en grafisk figur på något sätt. Jag hoppas snön uteblir i kväll. För jag ska åka bil. Om det blir halt så är det mindre kul.

Måndag utan sol i November

Vi har en sådan där typisk Novemberdag med gråväder då det känns lite segt att starta. Men klart vi ska försöka vidare med kurserna. Redan på tisdag brukar det kännas bättre. Soligare väder skulle förstås vara en humörhöjare, men man får ta det som det är. Idag ska jag först en sväng "på byn" för att handla mat. Det är det där vanliga då alltså med kläder. Det är ändå inte sommar, men inte heller riktigt "vargavinter". En bra sak är att det är lättare att gå, tillfälligtvis, eftersom snön smälte bort och gräsmattan utanför fönstret är synlig igen, grön och grann. Ljuslyktan är ett snabbt påkommet ihopkok av en liten konservburk som det varit tonfisk i, en glasburk och en blå tallrik. Ja, ni ser den ju. Ett doftljus kan hjälpa humöret. Viktigt med sådana här lyktor är att de ska stå stadigt så inte katter eller barn kan välta dem, inte nära gardiner och sådant. Jag är ingen vän av skrangliga höga ljusstakar, trots att de kan vara oerhört fint designade och ser förtjusande ut i butiken. Jag har varit med om några nära ögat tillfällen med levande ljus inomhus, så jag är försiktig med sådant, som sagt med katter omkring sig och dragiga hus, plötsliga luftströmmar. Men tja, Man kan inte ta ut alla värsta tänkbara scenarier i förskott. Det gäller att försöka tuffa på i vardagen bara.

Söndag, farsdag.

Om jag nu inte sagt det hörbart tidigare så försöker jag igen säga det i text och bild här i bloggen. Pappor och karlar som är lärare har jag ett speciellt gott öga till. Inte för att jag vill "smöra" och ställa mig in hos dem, utan för att jag vet att det är ett ganska häftigt, ibland jobbigt jobb att vara lärare. Jag har i närmaste familjekretsen tre utav dem så jag pratar av en viss erfarenhet. Själv har jag också några år arbetat som lärare vid en yrkesskola. Linjen kallades bildframställarelinjen och det var en sorts grafik och fotolinje där vi också arbetade ganska mycket med internet och hemsidor. Det var på den tiden det nyaste och trendigaste någon kunde hålla på med. HTML kod! Det gällde att försöka visa upp sina fotografier, skriva vad de föreställde och sätta upp fotografierna på Nätet. Det där med att skriva vad fotografierna förställer kunde ibland kännas aningens dumt eller fånigt. Som om folk inte hade ögon att se med. Om man blundar ser man ingenting, det är självklart. Men genast man öppnar ögonen i dagsljus så brukar de vara där igen: Föremålen, verkligheten, världen omkring oss. Ibland är det en del stress att hantera i den där världen omkring oss eftersom vi ofta ännu förväntas arbeta på så sätt att vi far till jobbet i en bil. Några dagar i veckan åtminstone. Om vi inte alltså håller på med riktigt karlakarla kroppsarbete och far till skogen och hugger ved, gallrar skog och röjer. Folk tenderar att uppfatta ordet "arbete" rätt olika. I en del personers huvud är fortfarande inte "sitta hemma med en dator och skriva saker" att betrakta som hederligt arbete. Var går alltså gränsen? Är det arbete om en tjugofemåring programmerar dataspel och lek spel och dobbel om en femtonåring lattjar med sin Ipadda mer än mamma vill? Om femtonåring inte omedelbums kommer och äta när mamma säger att maten är varm? Varje familj sätter sina gränser för barnen, en del föräldrar fortsätter med att försöka samma sak även när barnen snart ska fylla femtio. Vi kvinnor tenderar ibland att ge order, säga till om aktiviteter vi vill ska ske på en viss tid, vid en viss tidpunkt på ett sådant sätt att vi 1) inte hörs så bra. 2) uppfattas som onödigt tjatiga eller  3) "larmar i onödan", oroar oss för en massa sådant vi inte borde oroa oss för. Hur som helst, fastän det är farsdag och jag kanske av en del läsare kan uppfattas som ironisk till och med så har jag nu skrivit detta, just för att det ska få ligga kvar på Nätet, här i bloggen. Om far inte läser det idag, så hinner han kanske en annan dag. Om just min pappa inte kommer på att läsa denna blogg så kanske någon annans pappa kan ha lite nytta av denna text. Speciellt då om det är en invandrad pappa som behöver några svenska rader för att lära sig fler ord tills nästa gång han ska gå till det finlandssvenska dagiset och behöver förklara för förskolepedagogerna som arbetar där, var hans sons eller dotters gummistövlar är idag, att han bara skulle ha dem på pulkan men att de nu är försvunna eller något i den vägen. Gumppare, huppare & halare på er, pappor. Nästa vecka gör vi igen något. Förutom att enbart köra bil runt i byn och leta efter ovannämnda borttappade saker tillsammans med Dagistanten då.

Lördag i snö

Tre veckor kvar till Lilla Jul. Jag tycker att man kan starta tidigt med att leta fram sykunskaper, eller slå sönder någon spargris för att till barnfamiljerna i grannskapet kunna ge tidiga julklappar, mjuka paket. Det är från och med nu ungefär som de varmare klädesplaggen behövs, så varför vänta till 24 December med att ge bort de mjuka paketen? Via Loppisar och Röda Korset kan man hitta många billiga kläder eller modeller som går att vidareutveckla om man vill. Det är bara att designa på, leka Nordisk vinterälva eller Snälla Gudmor, Freja eller någon annan kvinnlig välgörerska som helst. Finns många i Fantasylandet som kan ta på sig Skaparhatten och sätta igång. Lillflickan här till vänster har en stoppad, sydd mössa ovanpå en mjukare vit sammetsluva när hon ska ut i snön. Vinterhalare är säkert bra också, det gäller att inte sätta henne att vänta för länge i vagnen eller på pulkan. Välklädd utomhus ett litet tag, för frisk luft kanske, men sedan snabbt in i värmen igen. Kölden är farligare än mörkret här, halvvägs till Treriksröset.

Under veckoslutet har vi sett filmerna The Intouchables (fransk) samt Smoke (amerikansk) båda bra sätt att lära sig språk andra än svenska tycker jag. Den förstnämnda på snabb franska om en handikappad rik man som bor i Paris och som väljer en arbetslös taxichaufför som sin personlige assistent, så att han ska kunna utforska Paris by night som förut, trots att den rike mannen nu är nästan helt förlamad. Bra snabb dialog för den som verkligen vill lära sig franska och kan en del från förut. Smoke är om en vanlig man i New York som har en butik, ungefär som R-kioskerna här i Finland. Han reser ingenstans, men fotograferar varje dag sitt gatuhörn och limmar om kvällarna in fotografierna i album.

Fredag, fröjdas med paprikor i November

Här håller ännu fem paprikor i kruka på att mogna, fastän utomhus är det nu vinter. Mulet idag med, men just nu håller det på att ljusna till dag, klockan är snart nio och det känns bra det är fredag. Några små orosmoln är bara att det kan vara halt på vägen för de som ska ut och köra bil idag och det ser ut som att veckoslutet kommer att bli igen ett med bilfixar arbete i vantar i snö. Det är inte så kallt, men som vanligt när vintern infinner sig, så känns den kallare än när man har blivit mera van, in i december. Det på något sätt som om om varje ny årstid kräver av kroppen en viss anpassning. Jag har i varje fall nu inomhus nära till hands ett par olika ytterplagg som ska gå att använda om resten av November blir snöslask, regn, mera kyla eller rena jultomtevädret med sol över ett tunt snölager. Idag tänker jag "tomta" iväg efter mera garn och en blomkruka till. Ska plantera om några växter ännu som står i plastkrukor. Mycket viktiga ärenden i kommunen för min del idag alltså.

(Bloggverktyget ger fortfarande fel dag och datum och har inte riktigt fått kläm på hur man ändrar det. Det är idag faktiskt fredagen den 7 November här i Finland)

Torsdag med genomgång av nya kunskaper

6 November är visst svenska dagen om jag inte minns fel. Men egentligen firar vi väl den alla dagar om året genom att försöka bara prata på, någon form av svenska. I Finland finns flera olika dialekter av svenska språket, precis som i Sverige. Svenskan har också många lånord från äldre tider och sådana ord som kommit in i språket med senare tiders invandrare. Svenska språket är därför rätt intressant i sig att studera, hur det kan finnas likheter med tyska, spanska, franska och engelska till exempel men så också helt egenartade drag, kanske ända från medeltid eller vikingatid. Här har vi idag en molnig förmiddag med ett tio centimeters lager snö. Ingen snöyra, det blåser inte alls. Jag håller på att fundera på gårdagens keramik kurs och sedan är det en del räkningar och sådant igen.

Kämpar på alltså. Inte helt lätt pussel, men inte heller direkt panik idag. Försöker igen beväpna mig med tålamod och vänta in passningarna om man så säger. Detta är fortfarande en hantverkar / textilblogg inte ett fotbollsreferat. Siktar in mig på fredag med lite mer i samma stil och roligt vore det om fredagen också kom med mindre is och halt väglag, men det är som sagt November och kommer snön nu, så kan det lika gärna hända att den stannar kvar. Vi får se.

Onsdag i Finland i snö

Den första snön är här och visst: Julkänsla om man bara tittar på den genom fönstret. Idag gäller det sedan också att se om den känns trevlig att gå i, snön, samt om den stannar kvar tills i eftermiddag. Bilfärder borde till idag med, för en kurs. Inte till den andra, till den kan jag bara gå i vandrarskor. Bor så lyxigt nära en cykel- och gångbana här "Opp i City". Mössan kom jag på igår, kan stickas "lätt som en plätt" i slätstickning halva, 2 aviga, 2 räta den andra delen. Sedan kan man laga ihoptagningen i vilken ände som helst. Prova på eget huvud vad som känns bäst. Den kan alltså få en rullad kant, eller en traditionell resårkant. Fattar ni vad smart?! Garnet är från Halpa Halli här opp i "byn" Rätt så billigt så man kan sticka fler om andan faller på.

Regnig tisdag i början av November

Vi försöker här rulla igenom ännu en vecka med MI kurser och annat vardagspyssel. Om möjligt mysiga stunder mitt i arbetet. November är gråare, med mer nederbörd än sol vanligtvis. På finska heter den Marraskuu. På svenska "marrar" vi kanske lite mer i just denna månad. Solen skiner ibland, men inte brukar det vara så värst varmt, så det handlar om mera kläder igen, det tar längre tid att komma sig ut genom dörren och sedan iförd alla sockor, vantar, halsdukar och täckjackor och reflexvästar blir det svårare att krångla sig in i bilen. Bilfärderna till kursplatserna är det som kan vara den mest knepiga biten av det hela. Ombyggda infarter, mörkerkörning med ljusreflexer överallt. Ögon i nacken borde man ha, om det inte är älgar som vill hoppa in i framsätet kan det vara lera, sand eller underliga trottoarkanter på fel ställe som sätter stopp för färden. Ingen snö att prata om ännu. Ingen is alls. Det enda jag sett i den vägen var uppe i slalombacken, ett försök att med snöslunga få förra veckoslutets snö att hållas kvar i en liten tre meters bred hög strax framför snöslungan. Inte så mycket att åka på ännu, det är fortfarande vandrarskorna eller joggingdito som gäller där uppe. Vi fortsätter att försöka knyta ihop vad vi lärt oss i de olika studiecirklarna / kurserna till några roliga tematrådar som kan sedan delas med andra som valt andra kurser. Lite kul småkika på grannen om julklappstips och sådant alltså. I fönstret funderar jag, kan man placera lampor eller lyktor om man har råd och lust. Välj inte brandfarliga. Tänk själva, före.

Det är i början av november och Halloween har väl officiellt firats redan, detta veckoslut har vi mer försökt samla oss till den i Finland mer traditionella Allhelgona helgen. Jag tycker den ska firas med mat, ljus och värme, gärna inne i stugan eller i huset. Vi behöver lite extrakrafter för att ta oss igenom november, så det gäller att satsa på mat. Personligen föredrar jag att inte försöka förkyla mig eller dra på mig lunginflammation genom att vistas på gravgården med ljuslyktor. Jag gillar mer det där med orange färger. Pumporna är skoj, men det går också bra att ta fasta ännu mer på temat att en pumpa är mat, inte en ljuslykta. De här invid är någon slags kalebasser tror jag, dekorationspumpor mer än mat. Gamla hederliga morötter passar också i sammanhanget, det skulle kunna lyftas fram här i Finland den där sidaan av Halloween leken att det är en sorts skördefest. I USA är Thanksgiving väl det veckoslut som mest liknar vad jag är ute efter, men jag tror Thanksgiving är senare på året. Hur som helst kan man försöka minnas sina anhöriga, men prioritera de levande framom de döda. Så sätt ljusen på bordet istället.

Fredag med fria tankar nedskrivna i en blogg, trots att jag är kvinna.

Jag trodde inte riktigt att jag år 2014 skulle råka ut för det att någon försöker dirigera mig till att sluta skriva blogg, eller säga åt mig att skriva enbart en viss sak eller skriva på vissa tider av dygnet. Bloggverktygen finns av många slag idag och det är fritt fram för var och en, även kvinnor i detta land, att skriva bloggar eller insändare i dagstidningar. Vi får också fastän vi är kvinnor skriva på vilka språk vi vill. Visst kan vi få ta emot kommentarer på det vi skrivit. Men det som är bra med bloggar är att den som skriver även har möjligheter att radera de värsta osakliga påhoppen och välja att bara bemöta de mer sakliga kommentarerna i skrift och nya inlägg. Vi får tycka till, men i rubriker och sådant ogillar jag sådana uttryck som "ryta till". Att skriva är en tyst aktivitet. Men inte mindre viktig för det. Pressfrihet, yttrandefrihet, rätt att rösta. Vi kvinnor har rätt till detta i Finland. Jag ville här bara påminna om detta. Fastän det är en textilblogg. Jag hoppas även den som någon gång senare kanske råkar läsa dessa rader minns detta. Kanske denna eller denne någon sedan också vill börja skriva en egen blogg, snarare än att försöka hindra mig att skriva här.

Torsdag med torrare väder

En vinjettbild här till vänster som kom till i misstag nästan. Jag håller på att städa bordet i keramiksalen för att kunna ta digifoton på de saker jag lagade förra kurskvällen. Skuggan ser ut som en katt som är med och kikar hela tiden vad som händer. Katthussar och mattar vet säkert vad jag pratar om. Överallt ska de ju hänga och kolla in oss. I trafiken i går kväll också som vanligt spänningsmomenten med att se i mörkret var ska man svänga in vid lite obekanta, kanske ombyggda infarter, det finns trottoarkanter, vägdiken, småbarnsmammor  med barnvagnar man måste ha ögonen på i backspegeln, fotgängare i reflexvästar är bra, men så finns det det de som ännu inte kommit på att ta med den. Mörkret känns ovant, men vi försöker vidare igen. Djupa andetag, idag tror jag behövs. Det är inte så lätt alla gånger. Det gäller också att försöka ta alla som ska prata om sina rädslor med någon slags ro, att inte liksom höra på för mycket så att de andras rädslor smyger sig in i ens egna drömmar.

I simbassängen skönt och roligt i går igen, så skoj bara med lamporna och dagsljuset som glittrar i det gröna vattnet. Men sedan då de som måste ventilera varanda liten notis de läst i dagstidningen för att riktig skrämma upp alla de möter inför allhelgona veckoslutet. På något sätt skulle jag vilja säga till dem: kan ni inte bara vara tysta. Att bara ta stunden med ro och försöka njuta utan att prata om varje bekant ni vet som råkat lite illa ut. Olyckskorparna ni vet. De kan inte hålla sig, utan måste få kraxa på. Lyssna inte på dem. Det kan vara svårt ibland, men det räcker så bra med att försöka ta in det nya ändå.

Men annars önskar jag alla som vill och vågar ännu försöka några novemberveckor till, att kursa på, sakta farten, andas, och planera inte in för många måste borde kunna hinna i november. Små steg framåt är bättre, och blir det riktigt svårt nån kväll, lämna bilen hemma, åk med en kurskompis och vid riktigt ruskväder kan man kanske stanna hemma och försöka sortera intrycken. Att lära sig ska vara roligt och lustfyllt. Inte en kamp för livet.

På keramik kursen i kaffepausen kom vi in på franska filmer, eftersom en av deltagarna hade köpt en lergryta i Frankrike men råkat slå sönder locket till den, och alltså ville laga ett nytt. Jag mindes filmen om Amèlie med Audrey Tautou, men kom förstås inte ihåg hela den franska filmtiteln. Men eftersom detta är en blogg på svenska men med länkar för de som också vill studera andra språk så ger jag filmtipset här. Via en engelsk Wiki sida så kan man får reda på mer om filmen. Internet finns, surfa på bara. Annat var det förr. Då fick man fotvandra över Himalaya utan att kunna boka hotell en vecka före. Om man nu var en sådan äventyrerska som finländskan Anna Kempe.

Tisdag med litet gult garnnystan

Idag på förmiddagen har vi regnväder så jag inväntar bättre väder genom att igen kasta ned några rader här. Man kan väl säga att vi har börjat julhandla småsaker, förbereda några klappar. Skaffat några bitar julpapper och sådant. Ännu idag ska vi rulla på med MI kurserna och det gäller att orka hålla humöret uppe, det är lätt att man tänker "orkar inte" om det blir allt för dåligt väder. Det handlar hela tiden om det där att vi bor på landet och man kan inte bara gå till alla kursställen. En del skolor och samlingshus är i en by som inte är kommuncentrum, ibland är vägen till kursstället inte så bra underhållen. Det kan vara så att den inte har asfalt alls, den har smala vägkanter (gäller hela Vöråvägen) utan cykel- eller gångbanor eller andra lätt trafikleder. Några kurser hålls i nyare skolhus med bra uppvärmning, men det finns också kurser som hålls i äldre inte så varma hus, (Gamla skolhus eller bönehus). Men det gäller som alltid att inte ge upp. Den 22:a december vänder vi igen emot ljusare tider och fastän det i januari och februari ännu känns vinter så börjar dagarna bli längre igen. Så egentligen är det bara nu några veckor kvar tills vi kan börja planera för vårens planteringar. Vinterblommor kan man också försöka driva upp inomhus. Jag har tänkt ha sådana i år, inte så mycket levande ljus och myslyktor i år.

Måndag, milt och soligt

Att äntligen efter detta veckoslut med blåst, lågtryck och stora farhågor om sådana som far på havets vågor få pusta ut. Lättnad. När alla sitter och känner sig glada, verkar det ändå alltid i gänget finnas någon som känner sig rädd. (Knyttet är där med ofta, fast hon ofta tiger när de andra skrattar och glammar) Varför vara rädd för decembernattens mörker två månader före? Jo, jag vet. Man sätter igång och gör det bara: ser framför sig allt besvärligt som kan hända i decembermörkret. Klart det kan hända saker och i nattens timmar blir alla ljud och skuggor så stora. Höstvisan med Tove Jansson ni vet. Men så kan det hända man kan knata på i alla fall, och möta en vän på vägen. Sjunga lite dur mitt i molltonarterna, växla väder som en vårlig sky. Klart vi blir trötta allihopa mellan varven, med allt festtrixande och fixande och julklapps stökande. Det sista ska jag fundera vidare på denna vecka, för så klart ska det vara klappar även detta år. Som alla år. Och inte behöver julkalasen vara så till den milda grad planerade heller. Jag funderar i år de kanske till och med skulle kunna ske mitt i nästa städtalkoprojekt. Jag får se hur jag ror det i land, men bara ekan inte helt har bottnen bortsliten, så ska jag hopa och ro in på nyåret i år också. Samt envist skriva vidare här.

Lördag, har gått en sväng på byn

Om den där blomkrukan med ett kvinnoansikte längst till vänster inte hade spruckit i bränningen så hade jag kanske gett detta digifoto namnet "den unga och den gamla". Efter detta arbetsskede lade jag ännu mörkblå engobe och genomskinlig glasyr över vasen. Men det är kanske så: alla arbeten håller inte, det blir att försöka på nytt, men något om leran och glasyrer och hur de kan bearbetas lär man sig alltid. Idag har jag fört några små arbeten till Vörå Hantverkarbutiken igen. Vi har det molnigt, men inte kallt, runt noll. I går kväll fick vi den första snön, men den har nu smält igen. Så det är grönt gräs ännu ett tag. Man kan om man vill börja syssla med egenhändigt tillverkade julgåvor, Jag funderar faktiskt att jag skulle behöva ett par sockor i vandrarkängorna och tänker försöka få till det, innan jag lagar pizza i kväll. Nu ska jag gå och se om katten vill komma in och så börjar vi alltså julstöka så smått och hoppas alla nära och kära ska få ha hälsan i behåll och inga olyckor i skogen eller till sjöss ska hända dem.

Fredag hej å hå med farbror Frej uppe på landabacken

Los peliculas...filmer och spelkulor: Columbus hade det säkert inte så lätt där ute på Atlanten. Det finns en film med Gerard Depardieu i rollen som Columbus. Idag skulle jag inte vilja fara till Långnäs, ursäkta mig vännerna i Mariehamn. Här i Vörå är vi nu på tumis med Kippen. Idag har löven blåst av träden och plåttaket skallrar och darrar, tror till och med skatorna blåste iväg. Undrar om de fick med sig alla teskedarna i bagaget? Det är bra det finns ett tåg som går till en stad med Engels byggnader runt ett torg. Om änglar kunde viska vad som verkar bäst är det säkert en hantverkarbutik nära Alexanders statyn eller Storkyrkan idag. Men förmånligare hantverk kan fyndas på närmare håll. Jag tror Vörå Hantverkarbutiken har öppet idag. Torrt och nyktert i varma stövlar, ska jag traska en sväng snart. Nya fynd väntar och Kippen gillar fortfarande Whiskas med anka bäst...

Torsdag med Kittyknappar

Dagen fynd för 50 cent: En Kitty knapp från Hoppa Loppa i Vörå. (Huset strax intill Halpa Halli, i hörnet/vägkorsningen Härmävägen- Vöråvägen.)
Med knappen kom en turkosgrön stickad mössa, det kan bli ett garnnystan, för mössan var kanske lite sliten. Just nu är det en mjuk skymning, vi har haft en klar solig men kylig dag. Efter en hel del "spring på byn" är jag nu ganska så trött. Men ska ännu en sväng och mata Kippen katten. På vinden har vi också idag fyndat fler halvfärdiga handarbeten som mormor börjat med. Jag syr här och där en söm och lagar dem färdiga. Det är roligt, men eftersom jag nu arbetar efter dagsljuset har jag nu slutat sy och skriver här några minuter istället. Jag har fler idéer men det är bra att vila också, så det inte blir bara trassel och trubbel av det hela.

Julstämning kan man kanske känna någon aning av redan nu. Hur Ernst Kirschsteiger klarar skivan undrar jag så smått över, men tror han har ett team medarbetare. Jag får väl jobba på det då, att få flera med i teamet. I morgon är en ny dag. I en film var det Scarlett O'Hara som sa det. Gissa vilken? Morfars systrar hade boken på svenska, totalt sönderläst. Jag har hittat en ny, men denna gång på finska. En språkutmaning till mig själv antar jag.

Tisdag, laddar telefon några minuter

Vanlig kontorstid för de som jobbar 09-17.00, kaffepausen börjar närma sig. Idag har jag förberett sedan niotiden för att dra igenom kurskvällar, inklusive bilfixet. Ärligen i natt har jag sovit rätt dåligt på grund av alla tusen små detaljer som måste klaffa, inte får gå fel, maskiner och apparater som man behöver för att kunna klara vardagen, de ska varje dag nästan behandlas som tamagochier. Orsaken till att jag på fem minuter hinner spendera tid här på att skriva ca 26 cm svensk text är alltså att mobilen är på laddning. Bilbatteriet ok idag till min stora överraskning, men ett litet spänningsmoment till hur det rätt så slitna batteriet kommer att funka i kväll vid den ensligt belägna skola mitt i allt, där en av kvällens MI kurser som jag deltar i hålls. Är man sist iväg från parkeringen där en mörk och kylig oktoberkväll så är det rätt få man kan fråga. Några hus finns i närheten, men att behöva knacka dörr och be någon rätt okänd person komma ut och med startkablar få igång ens bil är sådär inte så lite bara genant. Så därför har jag nu försökt planera för allt som kan behövas ifall att: Reflexvästen i handväskan, varmare vinterskor utan hög klack, täckjacka. (Gammal ful och svart), vantar eller handskar i bilen. Allt klart för att börja rota under motorhuven, skuffa, gå till fots några kilometer, så långt väglamporna räcker, med den smala vägkanten där i gott minne. Jag gick den sträckan ungefär till Kovik gamla skola i fjol, utan reflex, med en fyrkantig målning som i handen. Den gången var det nämligen en målarkurs jag deltog i. Målningen hade jag grunderat vit och med den försökte jag vifta så förbipasserande bilar skulle se mig och inte köra på mig i min svarta täckjacka. Jag minns det var väldigt kallt den kvällen, några stjärnor, halvmåne. Jag blev omsider "upp plockad", inte "upbeamad" till ett tefat som i "Roswell" serien. (Ett scifi rymdäventyr), det vill säga jag fick skjuts. Men visare av den kursdagen har jag nu försökt rätta till några av mina "slarvfel". Man skådespelar så lagom om man på riktigt blir överkörd av en bil. Redaktörer skriver inte heller vidare på böcker eller gör så värst många boksidor om man så att säga "dött på vägen". Är livet inte konstigt så säg?

Men idag ska vi ändå försöka lite igen, utan att med gitarrer ha sönder hotellrum, klassrum och annan rock and roll dramatik. Vi sak snällt bara öva på E-moll i tjugo minuter. Kanske byta till A-dur efter tio minuter om vi känner den första delen sitter och mitt långfinger inte viker sig vid knogen "fel väg". (Jag har ännu av någon anledning för mjuka fingerleder, det kanske är något sorts släktfel.) Kanske går det bort med övning, kanske inte.

En detalj i sammanhanget. Men idag så har det hittills varit kämpigt på riktigt ett slag. Taiteilija elämä? Sånt struntprat med rosa skimmer runt brillorna. Det kommer ännu att ta ca tio minuter innan mobilbatteriet är laddat. Men jag lagar in denna dags "punchline" här nånstans då: .

Måndag med tankar på livet efter december 2014

Jag har så smått börjat leka med tanken på vad jag skulle kunna syssla med efter nyår 2015 och i stora drag så är det väl samma saker som fram till nu. Men det som jag funderar kring är någon slags hemtjänst-firma där jag skulle kunna vara alltiallo inomhus och i trädgården med sådant som till exempel äldre ensamstående tycker att de skulle behöva hjälp med i vardagen. Jag har inte alla pusselbitar klara ännu,  men jag har skapat en ny blogg om det, men börjar inte skriva förrän efter nyår mer i den.
Idag så har vi rätt så regnigt, kyligt och grått här i Vörå om sanningen ska fram. Men något har jag ändå fått gjort idag. Lärt mig logga in till Fredrikabiblioteken till exempel och så har jag planterat om några paprikor. Planerar för någon slags vinterblommor nu. Bilden till vänster här är ett tidigare inredningsprojekt något år tillbaka lade vi nytt laminatgolv i en lägenhet och försökte anpassa väggfärger och gardiner, textiler efter golvets färg så att det skulle bli något som inte bara kändes hemtrevligt en solig sommardag, utan även varmt och ombonat en regnig höstdag eller en kall vinterdag. Jag försökte arbeta där även med lampor och ljussättning. Just nu i en annan lägenhet har jag gett mig själv utmaningen att så långt det är möjligt ordna något höstmysigt men med andra medel än en väldig massa mysljus och punktlampor. Utan att för den skull det hela känns grått och trist. Man lär sig av misstagen och det jag värdesätter idag är att rummen är varma och värms upp på ett energisparande miljömedvetet sätt. Jag har i år lärt mig mer om berg-/jordvärme samt vattenburen värme. Luftvärmepump och vedeldning har vi också flera års erfarenheter av vid detta laget. Vindkraft, vattenkraft och solenergiuppvärmda hus intresserar mig också, men hittills har jag inte kunnat testa det. Men jag har sett det finns grannar som även använder sig av de formerna av husuppvärmning här i närheten.

Söndag kväll, försöker leka tjejen i The Fifth Element

Multitasking söndag med Multipass eller åtminstone ett bibbakort till Vöråbiblioteket som ska kunna ge mig över nätet åtkomst till även de andra Fredrika biblioteken. Om jag kommer på hur man ska logga in och skapa konto så kan jag börja låna e-böcker och sådant. Jag har böcker med pärmar kvar i några hyllor ändå. Okatalogiserade. Det finns saker att ta itu med, förutom boksidor. Men jag försöker, jag försöker. I morgon ska jag också fundera på om jag behöver bygga, hämta eller loppisfynda ett arbetsbord också. Just nu lagar jag äppelkaka utan smör men med rypsolja. Vi har inget smör hemma, får se hur det blir. Just nu skriver jag förstås också detta. Det har varit hittills en rätt så våt och mulen oktobersöndag, så det där med att drömma sig till torra ännu förhoppningsvis varma stränder i Medelhavet börjar nu igen göra sig påmint. Men så klart ska vi orka MI jobba och studera ännu nästa vecka. Inklusive bilfixet då.

Kvar i kyliga Vörå. Tror det är med stjärnor, vet det är med frass

Har mätt katt som tror han kanske kan gå en sväng ute igen. Han och jag gillar viss sorts musik extra bra och hoppas fler finns i Vörå i kväll som känner likadant. Bilden här intill sätter jag kanske dit i morgon. En vecka till av oktober vill vi orka springa, skuffa bilar ur sand, lyfta älgar ur framsätet, bära hem franskisar och knackkorvar. Hämta fler vinterkläder. Fixa bilbatterier. Fixa ännu mera jobb på talko åt oss själva. Sluta oroa oss förstås och simma i gröna varmvattenbassängen. Känna oss lyckliga och levande, efter alla om och men. På något sätt. Ha råd att köpa sju bröder garn, det orangea nystanet. Odla paprikor och sedan efter det lungt vända blad i almanackan och läsa: November. Katt sover med mage rund som boll. Jag smyger ut i natten.

Fredag med fröken Freja Jåfs

Flickan här invid heter inte så, men kanske att hon kunde ha varit min gammelmormor ändå. Hon hette Maria Jåfs innan hon gifte sig och flyttade några gårdar bort från sin hemgård och blev Maria Sigfrids istället. Hon och hennes man Ville fick tre barn, en pojke, två flickor. I stugan bodde också en annan familj som var nära släkt, de var kusiner. Så bodde man ofta i parstugor i början av 1900-talet och framöver. Finlands kvinnor fick ganska snart rösträtt efter sekelskiftet 1800-1900, men sedan skulle vårt land igenom två krig innan nästa sekelskifte. Gårdarna, stugorna och husen står kvar och många av Karelenflyktingarna som kommit till byn under andra världskriget blev kvar, lärde sig svenska, eller åtminstone svensk dialekt. Karelarna hade med sig grekisk-ortodoxa traditioner och finska språket. Idag kommer flyktingar till vår kommun ännu länge bort ifrån. Finland är med i EU och har euro istället för mark. Men det jordnära livet med jordbruket som främsta inkomstkälla i byn är fortfarande viktigt. EU jordbruk innebär större enheter, nya metoder. Fortfarande är det för byns kvinnor viktigast att barnen inte råkar ut för olyckor. Den smala byvägen och cykelbanorna alternativt bredare asfalterade vägkanter står fortfarande högt upp på önskelistan.

Torsdag trummar vi bilfix samt borttappad frass. Igen.

Idag har frassen sprungit ut och iväg och vi vet inte om eller när han kan tänkas komma in (om han hittar sin dörr alltså) och minns var matskålen var senast. Men vi hoppas han dyker upp som ur ett rör liknande det som oförklarligt finns i asfalten på cykelbanan några 100 meter före Norrvalla, bara som att det finns där, för att en nybörjare rullskideåkare eller seniorcyklist ska kunna vurpa på näsan där. Bilen är på reparation och vi har det rätt så kallt och fuktigt om "tassarna". Men solen skiner ännu och om frassen också efter några timmars äventyrande i "environgerna" upptäcker att han är hungrig så kanske han kommer varvet runt radhuset då, hittar sin dörr och ser ut som Columbus "back from the states", eller något ditåt.

Borde jag ringa till detta lands gouvernemente nu då, eller bara ta en lur och en varm dusch? Djembetrumman här ovanför, eller liknande har jag spanat på bara i ca femton år utan att ha fått hem en enda utav dem. Sorgligt men sant, men i frysen finns "driskotletter" eller Wilhelm Atrilli korvar. Jordvärmen fungerar ok, men eftersom ute är kallare skulle kanske en grad varmare inne kunna hjälpa upp livsandarna här. Alternativt mera kaffe, eller så kommer jag idag ännu på ett sätt att sätta vantarna på en tjockare täckjacka i en annan färg än svart. Och då blir det kauppa av. Om den inte är för dyr.