Torsdag med torrare väder

En vinjettbild här till vänster som kom till i misstag nästan. Jag håller på att städa bordet i keramiksalen för att kunna ta digifoton på de saker jag lagade förra kurskvällen. Skuggan ser ut som en katt som är med och kikar hela tiden vad som händer. Katthussar och mattar vet säkert vad jag pratar om. Överallt ska de ju hänga och kolla in oss. I trafiken i går kväll också som vanligt spänningsmomenten med att se i mörkret var ska man svänga in vid lite obekanta, kanske ombyggda infarter, det finns trottoarkanter, vägdiken, småbarnsmammor  med barnvagnar man måste ha ögonen på i backspegeln, fotgängare i reflexvästar är bra, men så finns det det de som ännu inte kommit på att ta med den. Mörkret känns ovant, men vi försöker vidare igen. Djupa andetag, idag tror jag behövs. Det är inte så lätt alla gånger. Det gäller också att försöka ta alla som ska prata om sina rädslor med någon slags ro, att inte liksom höra på för mycket så att de andras rädslor smyger sig in i ens egna drömmar.

I simbassängen skönt och roligt i går igen, så skoj bara med lamporna och dagsljuset som glittrar i det gröna vattnet. Men sedan då de som måste ventilera varanda liten notis de läst i dagstidningen för att riktig skrämma upp alla de möter inför allhelgona veckoslutet. På något sätt skulle jag vilja säga till dem: kan ni inte bara vara tysta. Att bara ta stunden med ro och försöka njuta utan att prata om varje bekant ni vet som råkat lite illa ut. Olyckskorparna ni vet. De kan inte hålla sig, utan måste få kraxa på. Lyssna inte på dem. Det kan vara svårt ibland, men det räcker så bra med att försöka ta in det nya ändå.

Men annars önskar jag alla som vill och vågar ännu försöka några novemberveckor till, att kursa på, sakta farten, andas, och planera inte in för många måste borde kunna hinna i november. Små steg framåt är bättre, och blir det riktigt svårt nån kväll, lämna bilen hemma, åk med en kurskompis och vid riktigt ruskväder kan man kanske stanna hemma och försöka sortera intrycken. Att lära sig ska vara roligt och lustfyllt. Inte en kamp för livet.

På keramik kursen i kaffepausen kom vi in på franska filmer, eftersom en av deltagarna hade köpt en lergryta i Frankrike men råkat slå sönder locket till den, och alltså ville laga ett nytt. Jag mindes filmen om Amèlie med Audrey Tautou, men kom förstås inte ihåg hela den franska filmtiteln. Men eftersom detta är en blogg på svenska men med länkar för de som också vill studera andra språk så ger jag filmtipset här. Via en engelsk Wiki sida så kan man får reda på mer om filmen. Internet finns, surfa på bara. Annat var det förr. Då fick man fotvandra över Himalaya utan att kunna boka hotell en vecka före. Om man nu var en sådan äventyrerska som finländskan Anna Kempe.