Fredag, fridag...

Igår var det Vasadagen med biblioteket och RK. Jag lånade tjockaste spanska kokboken de har och kom på ett livräddarrecept för folk med inte så tjocka plånböcker i slutet av månaden: Tortillas med potatis-skivor och t.ex körsbärstomater, eller med andra ord en vanlig omelett med olika valbara tillbehör kan hålla en bloggare igång i vinterkylan rätt så länge. Rågbröd kan också bli en båt för äggen. Ordet Rucola infinner sig plötsligt, ett par sådana gröna blad kunde man kanske tossa över hela härligheten. Los verduras, såg en video om det för ett tag sedan. Från Vasabibban bar jag också hem fler heminredareböcker med ord som "Huvila" och "Mökki" i titeln. Så nu sitter jag och studerar här. Böcker idag innehåller nästan jämt länkadresser till andra bloggare. Så det finns tipsare där ute i bloggosfären så det räcker, stötte på ordet "Etsy" här också för några dagar sedan.

På Röda Korset jagade jag soffor och stolar. De är inte så snabba, men det gäller att bonga den rätta modellen. Ett krav är att de måste vara transportabla och inte för stora och skrymmande, min bil är inte så stor. Jag såg vackra soffor, och någons slitna favoritfåtölj men vet inte hur jag skulle få hem dem, så jag köpte ett tyg till en soffa jag redan har hemma istället. Inte det rosa till vänster här, det är gardinen i "Sommar-rummet" som inte just nu håller så många grader över noll. Där finns också några stolar så det kan lätt bli känsla övermöblerat...hjälp! Om man inte aktar sig.

Idag är det rätt vitt och rimfrostigt ute, så jag tror jag hålls ett tag vid spisen och studerar vidare samt söker fler länkar. Kanel och honung i en mugg, kuddarna omflyttade emot ytterväggen. Till veckoslutet ska det bli ljummare, läste fyra minusgrader men också molnigt, så det är en utmaning: Vill man vara ute eller inte? Ska man skriva en blogg ärligt som det känns eller ska man försöka få den att bli mer idyllisk för att dra fler läsare? Man behöver ju inte svära eder mitt i skrivna texter, men att det är kallt ännu. Det är en mening man bara kan placera en punkt efter. Fotot här nedanför är av en flicka jag för rätt länge sedan, tror det var 1992 mötte i Bolivia, i Anderna. Hennes mössa kan man säkert sticka i vilka färger man vill. Låna gärna mönstret. Det hade varit trevligare att få se henne le i en varmare tröja. Så finns det någon som läser detta och har bra modeller på barntröjor, blogga gärna om det! Tänk inte som så, att du "ids inte börja eftersom tusentals kvinnor sitter, ensamma och lite bortglömda hemma och stickar, att just din tröja kan göra varken till eller från, att det spelar ingen roll." Utan börja bara, så kommer det en dag i morgon också och någon kan behöva din tröja eller mössa. Leendet får du i morgon.

Så alltså sanningen om denna fredag är att jag tycker det är utomhus rätt kallt, har därför jobbat mest inomhus idag, men jag "bytte till mig" / (köpte nästan gratis i RK-loppisen) en rödgul halsduk i Pettson Findus-stil i går.

Så ser köket ut nu också, gedigen Pettson & Findus-stil, tycker jag, en massa kläder runt väggarna som jag har där istället för i hallen så att de inte ska kännas som att gå in i ett isigt tält när man drar på sig dem. Tog ner en stol till från vinden, den är halvt ordnings-samt omklädd, för de som skriver under uttrycket "I Vörå ska man lag e me ordning å reda" genast och varje gång de ser det, håller möbeltapetserarprojektet kanske inte måttet i skrivande stund. Men även det kan förändras till det bättre.

Som till exempel det, att jag nu för byaboken har en bättre offert än föregående. Men jag ska ännu i nästa vecka försöka få reda på fler detaljer.

Torsdag med en idé för ett nytt fotoprojekt

Jag har skapat en annan blogg för mina fotografier och målningar och andra konstprojekt under 2014.

Mia2014-bloggen kommer alltså att fortsättningsvis handla mest om möbler och textiltryck, mönster och inredningsdesign.

Bloggen om min vandringsutställning med spelmän i bibliotek från 2010, finns här.

Bloggen om flora och fauna, arkitektur och resor på Zenfolio finns här den med.

Aegonautica-bloggarna om Bolivia och Grekland (Kreta) här, och det var väl allt jag kan tillägga. Jag har bloggat sedan 2006 alltså, men inte alltid uppdaterat dem, jag tröttnar bara på att skriva på en och börjar på en annan som känns mer aktuell. Men om man själv samlar länkarna kan man kanske få till det med ett sådant projekt som textiltryckning. Ibland blommorna på Zenfolio finns kanske fjärilen jag vill försöka stilisera till en schablon som inte är för knepig att skära ut och överföra till tyget. Det blir att bläddra bilder ett tag kanske, men den som söker, finner, brukar det ju heta.

    Dynvar med fjäril         Sov du lilla videung

Mina första textiltryck

Nu gäller det att göra något av idéerna med Kossor, kalvar...och som det ser ut att bli nu även grisar. Pepparkaksgrisar och riktiga kultingar: Jag återfann i morfars och mormors fähus en av mormors rostiga pepparkaksformar, när jag skulle göra det första fotografiet för Fotosyntes-bloggen ovan. Mina morföräldrar hade förutom katterna alla dessa djur under sin aktiva tid som jord-och skogsbrukare här i byn. Efter att de pensionerat sig slutade de med djurhållningen och mjölkleveranserna. Vi som är deras barnbarn och barnbarnsbarn har andra utbildningar och några av oss pendlar till jobbet. Kvar står de tomma uthusen och väntar på nya kreativa idéer. Bil- och cykelverkstad har framkastats. Snickeri och Gårdsbutik är andra förslag, men återstår ännu att se vad det finns ekonomiska möjligheter att genomföra och vilka förslag som vinner mest understöd i demokratisk anda.

Jag fick i morse en idé till en ny blogg / fotoprojekt (fotosyntes-länken ovan) Och blev så ivrig på att förverkliga den, innan jag skulle somna om och glömma bort att förverkliga hela saken att jag igen faktiskt har varit uppe i ottan och jobbat med de första tankarna / bilderna kring detta. Min morfar Albin och min mormor Else var jordbrukare som man ofta var på landet mellan 1960-1990, innan Finland gick med i EU. De hade några kor, kalvar och grisar i sitt fähus, samt om vintrarna arbetade morfar i skogen. I likhet med många andra finländare. Jag skrev min Pro Gradu  för Politices Magister om den finländska lant- och jordbrukspolitiken 1992. Därefter började jag studera bildkonst, fotografi och grafik i en konstskola i grannkommunen Nykarleby. Där arbetade vi bland annat med foto och grafiktryck på trä. Men inte med textiltryck. Efter Nykarleby-åren har jag varit bland annat kultur-redaktör och arbetat med broschyrer och grafisk formgivning, och som ett arbetsuppdrag  i samband med det besökte jag Kronoby folkhögskola för att intervjua elever vid textiltryckar-linjen där. Jag skulle gärna gått hela linjen själv, för skolan hade fina utrymmen och arbetet med textiltrycken såg verkligen roligt och kreativt ut. Efter det, när jag såg i något ödehus eller UF-lokal en kvarglömd gardin fotograferade jag mönstret, bara med tanken att jag kanske någongång senare skulle få tid att använda det, bearbeta det och trycka det på tyg. Vid Stundars i Solf (Syd-Österbotten) har jag också sett en fin utställning med textiltryck och förstås många mycket proffsiga sådana i Mariehamn på Åland, som har en mycket starkare profilering på turistnäringen än Österbotten. Men saker och ting kan förändra sig, även i Österbotten utvecklas besöksgårdar och hantverkarnätverk med tanke på turism. 

Så långt har jag tänkt idag. Textiltrycken här ovan är kanske inte ännu så proffsiga, men jag har nu samlat material och idéer och de första tankarna på utställningar av färdiga arbeten börjar gro. Men vi är flera på den här gården med tankar kring vad de olika uthusen bäst kan användas till, så mina utställningar måste därför bli av ett mer flyktigt slag, de existerar bara så länge det tar för mig att ta ett foto med digitalkameran i Lumian att visas här på bloggen. Jag har en liten trädgårdsbod till mitt förfogande som kanske kan bli ett mer permanent gårdsgalleri, men än så länge kallar vi det lilla huset trädgårdsboden, och använder det mest som förvaring för trädgårdsmöblerna, eftersom den ännu saknar ett ordentligt golv. Det finns mycket arbete kvar att drömma kring alltså. Både hur utforma utrymmen och för vilka verksamheter vi framöver kommer att vilja använda de olika befintliga husen på gården.

Onsdag

Nu ljusnar det, klockan är omkring nio och det ser ut som Foreca lovat, att bli soligt. Första korta kökspasset klart, katten tyckte nu är läge att gå ut och kika på världen, jag samlar ihop böcker och de saker jag tror jag behöver för Korsholmdagen. Biblioteket där är ett av mina favorit-tillhåll för heminredningstidningarnas skull, men de har också en rätt så bra samling böcker om resor och all världens udda språk, ordböcker och sådant. Själva huset med biblioteket är också så ljust och luftigt, har högt i tak och ofta utställningar på gång så det är helt enkelt ett bra ställe att hämta inspiration. En hel vecka i lilla stugan  här tillsammans med katten kan ibland kännas lite för mycket. Den är gullig, men om vintern så känns det ändå att det kanske är mest en sommarstuga detta, den har låga dörrar och en massa skrymslen och vrår, den är om sanningen ska fram inte heller så lätt att städa, vintertid. man ska liksom krypa omkring med sopborsten, böja sig och kringelkroka sig så det är därför jag tycker att det är rena work-out passet att bara städa köket. När ljuset kommer tillbaka syns alla dammkorn också, så då blir det några veckor då man får leva med det att det för köldens skull inte går att kasta ut alla textiler på backen och sommarinreda. Men det går att planera för det, förstås. Min mamma brukar börja driva upp tomaterna redan på vårvintern. Jag har krukorna klara och tänker försöka haka på i år med att försöka minnas vattna och se om jag skulle kunna ha lite små anlag för gröna fingrar i varje fall.

Sedan så finns material för textiltryckar-ramarna uppe på kalla vinden, så innan nästa kursdag ska jag dit och huttra och leta. Men jag tror jag har nästan allt som behövs, tror till och med jag har hemma några overheadkalvor av plast då. "Kalvor" för mina Kossa Mu-tryck, alltså. (Ännu ett av dessa svfinska uttryck för genomskinlig plastfilm) Tyg av ngt slag som skulle gå att använda har jag i en annan stuga, tror jag, när jag tänker efter. Alltså för rambygget, samt tyg att trycka på. Man borde ju också kunna måla med pensel direkt på tyget med textiltryckarfärgen. Jag har ett batikfärgat tyg i blått och vitt uppspänt i en ram, det kanske skulle kunna bli något mera utav det.

Men ja, om jag kan hitta en ram i Röda Korsets loppis, så behöver jag inte ens bygga en själv. Häftapparat och genomskinlig målartejp finns hemma. Det blir att experimentera sig fram. Sedan ännu då en gummiskrapa att lägga ut färgen med, en sådan har jag väl i bilen. Eller i bastuhuset. Gäller då bara att ramen ska vara tillräckligt bred för att gummiskrapan ska gå in i den. Gymnastikpasset, spring omkring och samla in tillbehören i morgon då kanske.

Solig tisdag med några köldgrader

Idag tisdag, 28 januari är jag uppe i ottan som det brukar heta, jag känner mig lite morgontrött ännu, men textiltryckarkursen igår var rolig. Bara detta med vinternatt efteråt när man skulle hem, lite köldgrader vid ån så där. Man önskar det skulle vara några veckor längre fram emot våren bara, än det faktiskt är. Men det gäller ju att inte tappa modet. Solen i går eftermiddag ligger alltid på rakt i ansiktet och man kan faktiskt bli överraskad och bländad, så plötsligt dyker hon upp igen, fru Sola. Just när jag skulle köra ut på vägen kom rätt nära en annan bil. Nära ögat, fast bara nära ögat. Man ska ha ögonen öppna i trafiken. Tja, kort sagt: vinter kan kännas lite kämpigt. Idag ska jag nu försöka hålla upp livsandarna med brasa i spisen, choklad och morgonsmörgås om ett litet tag, jag tror jag ska sova en snutt också, tills det ljusnar på riktigt. Nya utmaningar idag med spanskakurs. Foreca lovar omkring tio grader minus dagtid och rätt soligt för denna vecka. Bra men annorlunda alltså. Och då gäller det att vänja sig. Grådiset i början på januari kanske nu bakom oss, men lite på alerten ska man ju alltid vara. Bara därför att det snart är sommar, men inte riktigt om två dagar ändå.

Det kändes bra att få sova några timmar till, nu har vi soljuset här igen och jag har hunnit handla mat för några dagar, satt mera blomjord i krukorna, putsat fejat köket och med brasa i spisen och katten på upptäcktsfärd ute på gården kan jag nu då alltså skriva lugnare. Jag var och pratade lite bokbudget hos grannen, något som jag har tänkt länge nu jag borde få gjort. Så att jag nästa vecka ska kunna jämföra offerterna och veta vad jag vill välja för format, eller med andra ord vilket bokformat vår budget verkligen kan tillåta oss att göra. Helst ska den räcka, så att vi inte behöver sätta igång lotterier och baka kakor projektering nu utan kan verkligen koncentrera oss på bokframställning. Jag vet vårt byahus behöver fasadputsning också, men det är en annan post i byaföreningens kassabok och arbete som passar bäst att göra längre fram i vår. För den skull igen: Ska man bräda om och måla ytterdörrar på ett hus, så torkar färgen bäst i solsken och plusgrader och det har vi som sagt inte riktigt ännu. Men det väcker faktiskt livsandarna det här med att det är sol några timmar om dagen.

Ok: Detta måste noteras även om det kan vara ett övergående skede: Jag känner mig plötsligt, efter spanskakurs och kort bastubad piggare än på länge. Med bättre balans. Jag kan utföra rörelser snabbare. Kan det bara ha med solljuset att göra allt det? Tidigare var det som att vilja kunna röra sig smidigt, exempelvis inte drumla omkring helt "groggy" i köket om morgnarna, inte halka och snava jämt. Nu i kväll kunde jag plötsligt minnas hur jag rörde mig ....hjälp! som tjugoåring igen. Inte som en gammal tant. Jag hoppas verkligen detta håller i sig och att det har med lite omlägg av diet att göra, mera morötter och soyadricka, mera sömn kanske? Efter eget huvud så att säga, inte efter kattens huvud, eller väckarklockans eller dansbandet små fåglarnas schema utan att jag fått sova när jag velat och behövt det. Ta i trä att denna känsla är kvar i morgon ännu.

Måndag med celebert besök.

Dagens första två små uppdrag avklarade: sotning och inledningstexter till byaboken klara. Texterna återstår att skriva in i ett format datorn kan hantera förstås, men innehållet färdigt. Det verkar som att vi är på väg lite smått framåt nu, för det har blivit lite varmare ute. Inget solsken ännu idag, men grå gryning räknas också som dagsljus. Ibland kan det förstås komma snö och kallt i februari igen. Nu är det två veckor till Botnia Vasan. Ett år var det minus trettio grader då loppet skulle åkas, jag har fotografier från den vintern. Då frös vi verkligen vid vår saftstation uppe vid Långträsk / Vitmossen. Jag vet inte heller hur vi gjorde för att hålla värmen här i stugan, det har jag faktiskt glömt, kanske att det inte ändå var så många veckor så kallt, bara att just den dagen då vi skulle iväg till skogen med saftkannorna, att vi först trodde loppet var inställt. För ingen dök upp, sedan hade en tapper men inte så talrik skara ändå bestämt sig för att ställa upp och åka skidor, men de anlände ett par tre timmar senare än det var tänkt. Idag ska jag öva ett gitarrackord där man använder fyra fingrar. Oerhört spännande blir det.

Jag lånade också igår tillbaka en av mina utdelade julklappar, en bok om interrailande. Det lockar att börja planera, eller åtminstone drömma, fåtöljresa om olika ställen där man inte varit tidigare. Spisar och brasor är nog bra att ha om vintern, men jag är väldigt glad varje år när man kan avsluta perioden med att ha ved inne i stugan. Man kan skura golven och bara använda ett el-batteri + luftvärmepumpen. Solfångare i januari i Finland kanske inte är den allra bästa värmekällan. Men det finns de som tänker bygga solfångaren för sommaren inom MI, det skulle vara intressant att veta hur de riktigt konstruerar den där solfångaren och om den verkligen klarar att till exempel värma ett svalt stugkök eller varmvatten till tekannan eller något sådant. Jord- eller bergvärmepump skulle ju vara det allra bästa tror jag, men kanske inte för denna äldre stuga.

Här är jag "på jobb" i stan. Stugan har inte ett sådant golv, men det skulle vara skönt om den hade, eller någon gång kunde få. Jag vet inte vad som riktigt skulle vara bäst. Ett blankt, slätt parkettgolv i en stuga på landet kanske är ett värre stilbrott än som är hälsosamt. Men jag vill inte slänga in en grå korkmatta igen, som stugan hade på sjuttiotalet. Det var mera lätt att bara städa av för mormor kan jag tänka mig, sedan lade vi granbräder ovanpå och så har jag målat dem vita i flera omgångar. Men de börjar nu bli slitna igen. Så en work-out övning i sommar för denna dam, kanske skulle vara då en dag med Betolux-burken. Men med en annan färg en vit. Kanske att Betolux har gått ur tiden också, att Miranol inte heller ens finns längre. Egentligen skulle jag vilja testa att måla golvet mahognybrunt, se hur det fungerar med vit köksinredning. Men ja, jag måste vänta med det ännu en tid, kan inte vistas i köket den tid det tar att torka och kan inte heller jobba så länge utomhus.

Men titta, titta vem som nu behagade visa sig för bara några minuter sedan: Den gamla storstjärnan. Så vi saknat henne. Vad fin min gula gardin plötsligt blev. Detta skedde alltså en minut före klockan tolv, idag måndag 27 januari. Nu blev jag glad.

Så glad att jag faktiskt fick två små saker till avklarade: Jag har skrivit in Förord och Tack till arbetsgruppen för vår byabok så att jag ska kunna använda texterna i datorns layoutprogram och så har jag då skurat köksgolvet. Nu snart dags att fara på kurs då. Här har varit några små problem med en dator som stänger av sig själv, mitt i allt och sådant fördröjer en. Men jag tror jag fick den virus-kollad och omstartad på rätt sätt nu. Så nu gäller det att få fingrarna att fatta vad "tredje bandet" på en gitarrhals är. Kanske lite sent att börja efter fyllda 40, men allt beror ju på vart man siktar. Den som greppat ett stränginstrument som nioåring, har ju helt andra förutsättningar. Men roligt med musik kan man ha ändå, ifall man har öron med hörseln något så när i behåll som 40+are.

Här är några av vår textiltryckarlärares motiv och material. 

Till nästa gång har vi i uppdrag att bygga en ram 

för våra egna motiv och sedan är det bara att rulla igång tygrallyt.

Här är min första fåtölj. Ett ganska snabbt utfört projekt, men det var denna stol med tillhörande fotpall / förvaringslåda som egentligen satte igång tygtryckarivern. Jag vet inte om jag kommer att lyckas trycka ett tillräckligt stort eller lyckat tygmönster för att klä om ytterligare några fåtöljer med fotpallar som jag har i lager. Men det är för mig starten på nya formgivningsprojekt, tygtryckande är ju på sätt och vis grafiskt det med, och möbler kan ha många olika former, en del lätta att klä om, en del verkligt svåra. För att inte tala om i hur många olika material en stol för till exempel en musiklyssnare eller en fåtöljresenär kan vara utförd i. Den här har hängt med sedan mina föräldrars första lya tillsammans så den är speciell, även om den inte är så bekväm. Den har fördelen, att man närmast sporras vidare till sitt arbetsbord, snarare än blir halvsovande sittandes i den hela dagen. Ingen fåtölj för soffpotatisar alltså. (Men den går faktiskt väldigt bra ihop med IKEAS fyrkantiga svarta blanka lilla soffbord som nu inte syns i bild)

Och vad skulle man kunna göra eller lyssna till i en sådan fåtölj om inte denna lilla video med fyra flamenco-ackord. 

Klockan är snart nio på morgonen och det ljusnar ute. Katten gick ut för att kolla läget, vi har faktiskt kommit lite en bit på vägen emot en längre dag, nästan en hel timme tidigare än i början av januari då vi fick vänta på det grå gryningsljuset ända till framemot tio på morgonen. Fortfarande om solen inte visar sig är det så där typiskt nordiskt stilla och gråtrist utanför fönstret fram emot halv fem på eftermiddagen då det kan kännas lite mer lustfyllt att kika ut och se någon grannes kökslampa eller farstukvistbelysning. Uppe i kommuncentrum, är det lite mer lampor men ån flyter där blanksvart och nästan lite skrämmande. Åtminstone tyckte jag så i går kväll efter eskapaden med filmen om de stackars lidande männen i yllemantlar där någonstans i Skottland eller England. Filmen var så där att: regnig hed, snöig granskog, höstlövfylld lövlund...hela tiden ett nordengelskt vinter eller höstlandskap utan en endaste gård där en vandrare skulle kunnat få sätta sig ner vid en värmande brasa. Verkligen: "Vandraren har ingenstans att gå", som Nordman sjunger. Dessutom så anfölls de stackars männen av en barnhäxa som hade övernaturliga krafter hela tiden. Nå, den heter Solomon Kane om någon nu vill våga sig på den, filmen alltså. Men jag skulle kanske rekommendera att man ser på den en annan årstid, i januari borde man istället kanske mata in mer feelgood-filmer så att man skulle orka ta sig igenom vintern. Inte försöka underbygga skräck och olustkänslorna som man kan få av mörkret och kylan där ute, genom att också sitta och se på det inomhus. Eller kanske det är just det: Att sitter man varmt inne i en lägenhet så vågar man...Hur som helst så kanske det finns bättre filmer än den. Conan barbaren kanske. Nej, jag skojar. Asterix äventyr kanske är för barnsliga och om man vill se något mer vuxet kanske det helt enkelt inte är Netflix man ska se på utan någon av årets nyårsrevyer. Jag vet inte så noga. Alla kan göra som de vill.

En typisk januarikänsla är också det där med att man skulle vilja ta ett skutt några veckor framåt i tiden så att det skulle gå lättare att öppna stugdörren, kasta in lakan och dynvar i maskinen och kunna hänga dem att torka utomhus. Få syn på några krokusar och snödroppar i gräsmattan kanske. Bara det att varför måste det gå så segt framåt med våren.

Söndag med funderingar kring semlor och klepp-grejer

Igår på Facebook fick vi igång en längre diskussion om ordet "klepp". Att betyder det 1) barnunge, 2) "oäkta" barn, det vill säga ett barn vars pappa stuckit ifrån familjen utan att gifta sig med barnets mamma, eller 3) det som jag tror: Den där grejen som hänger inne i en skol- eller en kyrk-klocka som får klockan att plinga in "Den Nya Tiden" genom att kalla skolelever till lektion eller kurs, kanske plingar den också in alla Finlands svensk-kunniga personer att äntligen börja värna om sitt modersmål. Jag hoppas det sistnämnda, visst är det roligt att skriva dialekt på Facebook, vara med på olika Fb-sidor som värnar alla minsta lilla gamla sockendialektuttryck. Men för den skull, ska vi väl inte heller behöva gömma oss och SKÄMMAS, vi som vill hålla kvar en något så när begriplig skolsvenska i skrift. En sådan här boklig text som de i Sverige också kan förstå, fastän våra semlor redan så länge förbryllat dem. Bilden är från Norrvalla, ovanför "hotellet och simhallen" finns en gårdsgrupp som tidigare har varit en folkhögskola. Nu är det dagisbarn och idrottare som använder husen. Ännu längre upp i backen finns en idrottshall, invid vilken olika motions-slingor börjar i olika riktningar. Jag har hittat en internet-sida om hur hotellrummen ser ut också. Rena, vackra, ljusa, snygga, men något lutheranskt spartanska som jag gissade. 

Idrottshallen vid Norrvalla, det finns backar ännu ovanför denna, med fler gula vackra hus och spånbanor, vandringsleder. Nedanför den en fotbollsplan och jag tror att det finns förbindelse via någon stig till Vörå golfbanan då också. Men jag har ännu inte riktigt hunnit ta reda på var det är bäst att gå. Något ska vara kvar till sommaren att upptäcka också. Österbotten ÄR INTE platt, inte i Vörå. Även om vi har några slättlandskap. Vi har variation helt enkelt: Skärgård, kust, höga ställen och låga ställen. Precis som Tegengren skriver. Vörå är lite speciellt.

Idag, lördag är det så där väldigt stillastående vitt där ute. Ingen sol, ingen vind. Men katten gick just ut och skutta så jag kan passa på att skriva. Jag har tagit ut aska och hämtat in ved under morgonpasset, sotaren lär vara på väg på måndag och då ska det städas både före och efter besöket har jag förstått. För att så gjordes det alltid förut på gårdarna, hävdar min mamma. Vissa arbeten ska skötas undan i januari. Så är det bara. Jag funderar på textiltrycken ännu, något gult känns det som att det behövs. Så fast de nu är lite skrynkliga så kan jag visa en bild på några dynvar som jag stryker innan kvällen. De kom i tygpåsarna från Röda Korset, förstås. Sedan äter vi pizza nummer två och med en sådan systerlig-broderlig delning på resurserna i kristen anda så hoppas vi få lite veckoslutsvila och sedan rulla på nästa vecka som vanligt med gitarrerna och spanskaböckerna. Lite tråkigt mellan varven kanske bara är bra. Jag har planer på en rund duk, 140 cm i diameter till vårt ett litet vitt bord som kanske ska "feng shuias" ut på terassen bara det blir lite vårligare. Funderar på hurudana stolar vi har som skulle kunna passa? Björk-kubbar med gul överdragsdyna är kanske i rustikaste laget? Men det kan se roligt ut det med, om man bara tänker sig en liten korvgrillnings-station vid påsk ungefär.

Klockan är nu snart halv elva på kvällen och jag har brasa i spisen och pizza i magen. Januarinatt där utanför fönstret än, och en gruvlig film på Netflix såg vi om några stackars järnåldersgubbar som hela tiden måste slåss i en regnig skotsk skog. Så dags att tänka till igen kring temat sommar sol och värme kanske. Åtminstone jag fick den känslan att nu passar det helt enkelt med en somrig bild av några backar och sommarvägar där det INTE regnar. Filmen var förstås skickligt gjord med alla blöta yllemantlar och läderremmar, men så värst kul såg de nu inte ut att ha. Här har termometern dessutom krupit upp emot minus fyra grader, så februari kan ju om det håller i sig bli riktigt gullig med sol och vackra dagar i skidspåret. Man kan alltid hoppas.

 

Fredag med fler byaprojekt

Jag har nu begärt ytterligare en offert från ett tryckeri jag känner till, på en likadan bok, så att jag skall kunna jämföra priser. Jag tror vi har några hundra euro för lite i projektkassan, så några små justeringar måste göras, men jag behöver kolla saken med vår kassör. Medan jag väntar på svar från tryckeri 2 så försöker jag få igång fingrarna med fler vantar och små sy-arbeten. Jag kanske borde få en ordentlig mugg superstarkt kaffe av något slag, för fingrarna känns fumliga, jag får inte riktigt med ring- och lillfingrarna. Varken med stickorna eller på tangentbordet. Men alla sätt att öva måste ju vara "hemåt" så jag har bestämt mig för att inte ge upp, utan fortsätta öva. Katten gick ut för att se om det händer något spännande på gården. Han måste verkligen lita på mig nu, att jag säkert kommer tillbaka och släpper in honom innan öronen fryser bort. Ingen sol idag ännu, men det kan bli ändring till eftermiddagen förstås. Jag hittade ibland Röda Kors fynd-påsarna färdigsydda kuddar i sådant där våffeltyg som vi använde på ettan och tvåan i grundskolan. Jag tänker sy gula blommor, eller naivistiska små gubbar över den här kudden. Sedan kan inuti den sättas mer garn och barn- eller ungdomsböcker och så kan man langa kudden vidare till någon morgon- eller kvällstrött elev. Så kan de välja om de vill vila sig lite, ge kudden vidare till en kompis, sy klart motivet eller bilderna på kudden, läsa boken eller delegera alltihop bara direkt till en "kollega" per cykel, med en promenad eller på skidor. Som ni förstår alla sätt är bra utom de dåliga. Jag erkänner att både vantar, fotograferingskonst / ljussättning av objekt samt hantverken i bilden här invid kunde förbättras. Men så här till att börja med så får de duga. Har ni nu orkat läsa svenska så här långt kan jag också försöka fortsätta med det. Längre fram kanske jag utmanar mig själv med att skriva en blogg på spanska.

Torsdag kväll med en offert för bok klar.

Jag har fått per mejl en offert på boken om vår by som vi nu i vår verkligen borde få färdig. Den blev lite dyrare än jag tänkt mig enligt nuvarande förslag, så nästa vecka måste jag försöka ta mig till tryckeriet och försöka se om vi kan göra några små justeringar i bokens utformning så pengarna skulle räcka, annars måste jag försöka med ett annat tryckeri. Att köra runt i en iskall bil i stan är inte så skoj, men ska det nu göras så ska det väl. Måste antagligen vara lite motstånd, annars kan det väl inte kallas arbete. Då skulle man kalla det rekreation, eller hobbyverksamhet, eller så förstås det vanliga i vår by: talko-arbete. Jobb utan lön. Om man kan få tillfälle att göra detta jobb utan lön inom ramen för ett eget konst eller designprojekt så kan man väl vara nöjd. Men problemet med eviga talkojobb är att till slut kan man själv inte äta. Så fattar ni det där med ved och potatisar nu? Inte bara i Bolivia har det den delen klar, ved och potatis samt tomater är idag "basic things". Om inte Columbus fått för sig att segla ut med St. Maria, Pinto och Nina skulle vi inte haft dessa saker att tillgå. Vi skulle fortfarande suttit här och försökt dra oss fram på en diet med rovor. För att nu inte tala om hur det skulle varit utan choklad och stapelvaran kaffe...

Hemma igen med Röda Korsfynd.

Jag fyndade i Röda Korsets butik i Vasa, (Mejerigatan 9) tyger för textiltryckarkursen och en stickad tröja, en fleece-tröja som kan vara bra att ha i stugan om man som jag idag, vaknar tidigt, klockan åtta, medan det ännu är mörkt och skulle vilja sitta och sticka. Jag har bilder för ett bokprojekt som borde bearbetas och så kan man ju alltid skriva blogg medan man väntar på det riktiga dagsljuset. Jag tycker att det fortfarande känns rätt jobbigt med de långa "dubbelnätterna" och vaknar ofta tre- eller fyratiden och tror det är morgon då. Katten Kip tycker troligen också att det är förunderligt detta med varmt och kallt och ljust och mörkt om vartannat. Han försöker få mig att släppa ut honom, men vänder sedan i dörren med förskräckta "Mjaaauuuu-hjälp-mig". Just gick han i varje fall ut, så jag kan skriva och ladda mobilen i lugn och ro. Men det märks att han blir livligare och "startar" så fort han ser sol-ljuset. En massa "skutta-runt" inomhus och kika på allt. Katt eller bebis, undrar om inte småbarnsföräldrar vet en del om det här med att sova i tvåtimmarspass om vintern och hur mosig och trött man börjar känna sig efter ett tag?

Här är nu i varje fall en blå duk som jag fyndade tillsammans med tygerna för textiltryckarkursen. Den blir ju bra i sommar. Garnet från förra veckans Vasaresa har jag nu omvandlat till ett par vantar och så har jag under sommaren fyndat en serie gula muggar (även om en gick i kras i kväll när jag i ivern kom på att jag skulle laga varm choklad med "churros" som de i Spanien, enligt Caminando 3-boken gillar att dricka och äta till frukost, speciellt i januari.) Det ska alltså vara väldigt tjock drickchoklad med små bakverk som kallas "churros" till. Hur man exakt bakar churros vet jag inte, men det finns de som receptbloggar på internet. Så här kommer en länk. Man kan frångå det receptet så att man byter ut grädden i chokladen till soyadricka. Jag har testat och det funkar. I morgon kanske jag också kommer mig iväg på den där "länken" eller motionsrundan i Rökiö då. Den ska den här årstiden göras med skidor på fötterna visste en dam från Kvevlax i kväll i Norrvalla-bastun. Det var skönt att simma, vattenrörelser är bra för alla stela leder och så blir alla djupfrysta tår och fingrar ju också ordentligt uppmjukade i bastuvärmen. Så jag hoppas nu då kunna placera mina klumpiga fem på gitarrsträngarna i några första flamenco-ackord på måndag. Om vi nu inte spelar alla grabbars favorit "Smoke on the water" med Deep Purple i gott minne några gånger till förstås. Kan ju inte säga att jag övat så mycket hemma än, eftersom jag inte har ännu hunnit skaffa någon gitarr. Men skolan har bra utrustning nuförtiden. Mycket fler gitarrer av alla de slag i musikrummet, än det var på min tid, då jag gick i högstadiet. Då hade vi mest kopierade sånger ur nån bok som hette "Sjung med" eller något sådant. Det där skulle man faktiskt kunna kalla utveckling! 

Stadsresa till Röda Korsets butik.

Idag, är jag på väg in mot stan via Korsholm för att hämta inspiration och kanske fynda garn och tyg. Vi har fortfarande vinter, men nu känns det inte lika kallt, kanske för att jag satte på ett el-batteri i stugan. Natten känns fortfarande lång, som att sova två nätter istället för en, det är mörkt mellan fem på eftermiddagen till nio på morgonen ungefär. Så härifrån räknat skulle det ju bara kunna bli bättre. Igår planterade jag om resten av blommorna, var på spanska-kurs och bastade i Norrvalla-bastun. Jag funderar på att i veckoslutet ge mig på den där vandringsleden som startar vid Vörå golfbanan. Rökiö-rundan eller vad den kallas. Med ett par bra vandrarskor ska det säkert gå bra. Det är inte så mycket snö nu, och den är ganska torr och lös, så det är lätt att gå. Blötsnö är värre. Men på en golfbana är det kanske allra mest roligt med gräs, jag har inga golfklubbor så det blir att leka att man är med i "Walkers & Ramblers Society" istället. När jag var utbytes-studerande i England så var vi med i en sådan klubb och brukade på veckosluten "hika", gå på tur som en norrman skulle ha sagt, i olika engelska nationalparker. Jag är inte så intresserad av att gå med stavar längs cykel-leden, skulle hellre cykla där och fotvandra mer i skogen, upp och ner för backar. Jag tycker inte om när det blåser på slätten. Jag vill ha lite mer backig terräng och som tur finns det en hel del av sådant i denna gamla skärgård.

Fin lekstuge-modell "Oppifrån Vörå." 

I "Metjipi City" närmare bestämt. 

Ett "Centrum / City" jag inte tidigare visste fanns. 

Vackert vinterväder i "Gränden" nära Vörå hoppbacken. 

Bredvid barnslalombacken strax intill ska man kunna gå med 

varma vandrarskor, tror jag nu. Bara man inte traskar sönder skidåkarnas spår. 

Inkamössa efter modell från spanskaboken Caminando 3, text 2 som handlar om Bolivia.

 

Här är en bild på "Inkamössan" som jag stickade efter en modell från spanskaboken, Caminando 3. Bilden här nedanför är babysockor som jag fyndade i Vörå loppisen. Modellen till dem alltså. Någon hade där stickat väldigt fina vantar med traditionellt hembygdsmönster i svart och orange garn och så dessa små babysockor som jag försökt kopiera. Jag tänkte de skulle vara ett bra projekt, (lagom stort) för en som inte stickat på ett tag. Man hinner ju när man väl kommit igång då sticka många i olika färger. Duken där under är en som jag köpte i Bolivia, på marknaden i Cochabamba. Aymara- och quechua- kvinnorna sålde där lamaskinn och sina hantverk, ibland också frukter och grönsaker som de radade ut på sådana här dukar. Sedan då det blev kväll bar de hem sina barn i duken. Det var säkert inte så mycket de sålde varje dag, men de kunde på det sättet ta sig fram, dag för dag, och få mat till barnen genom att istället för sina egna varor byta eller sälja sådant de behövde. Texten i Caminando 3-boken stämmer rätt bra ihop med hur jag minns det. Men kanske att ändå på tjugo år har också saker och ting i Bolivia förändrat sig till det bättre. Jag hoppas det, att barnfamiljerna på landet där, skall få bättre skolor och att fler barn få möjlighet att gå i skola, inte bara hänga på gatan och putsa skor.

Måndag med planer och räkningar

Klockan är halv elva, men jag har fått iväg några räkningar från skrivbordet. Så nu kan jag tänka igen på mönster och former för textiltryckarkursen. Jag plockade åt mig från biblioteket i Vasa ett roligt bokmärke med kossor. Opintoluotsi.fi kan man läsa i kanten på bokmärket. Alltså här nu infogar jag ett tips till en internetsida om vad och var man kan studera i Finland. Sidan finns även på svenska och den omfattar fler städer än Vasa.

Lite senare i höstas när jag var i Vörå och skulle testa Pehr Kalms vandringsled vid Norrvalla såg jag i ett fönster en rolig gardin med kossor. Jag sätter upp kossorna från gardinen här och den som vill kan pröva att se vart internetadressen Opintoluotsi leder.

Det finns fem olika kossor på gardinen, som hänger i Holmsgårdens fönster vid Norrvalla. 

Norrvalla idrottsinstitut. 

Bilden är tagen nära Holmsgården 

och där i backen om man går till 

vänster startar sedan Pehr Kalms vandringsled. 

Per Kalms vandringsled är utmärkt i terrängen med sådana här skyltar. 

Den är ganska lätt att följa bara man hittar den första skylten.

Jag tänker inte göra schabloner för tygtryckarkursen precis som de där gardin-kossorna men något liknande. De är humoristiskt tecknade och formerna verkar tillräckligt enkla för att man ska kunna använda dem. Man ska klippa eller skära ut en mall eller schablon har jag för mig och sedan överföra formerna till tyget. Så det kan inte vara ett mönster eller en bild med för många små detaljer. Jag har ett ljusblått tyg som jag sytt ihop till en påse eller ett kuddöverdrag. Ett kuddöverdrag med "kuddor" (kossor) blir det alltså. Sedan har jag vita lakan som jag har tänkt använda. Få se sedan vad vår lärare har för tankar om projektet, vad går praktiskt att genomföra, vad funkar inte. Man kan förstås också tänka att man startar med ett färgat tyg annat än vitt, jag har kanske i lager några gula tyger, men till första kurskvällen tänker jag mig att det blir det lilla projektet med den blå dynan.

Kossor hör ihop med min morfars systrar Inga och Elsa Kock som båda arbetade med mjölkleveranser till mejerierna i trakten. Inga hemma på gården, Elsa som mejerska på två olika mejerier i Vörå, i Kaitsor och i Andkil. (Andiala eller "Anttjil" förekommer också som skrivsätt på byanamnet där mejeriet är.) 

"Anttjil mejeriet"

Jag vet att de slet hårt, speciellt vintertid med mjölkmaskiner och mejerihinkar som skulle lyftas och tvättas i alla väderlekar. Så bakom de roliga schablonerna döljer sig förstås en lång historia om kvinnornas arbetsinsatser under efterkrigstiden. Men om det kommer vi att skriva mera någon annanstans. 

Söndag med varm lingonsaft.

Rubriken låter nu igen sådär trevlig och mysig. Faktum är att det blev ingen lingonsaft, den brände fast i bottnen på kastrullen. Så då fick jag nu då en blombytta till istället för en kastrull. Synd på den snygga kastrullen. Men jag fick nu i samma veva ut lite aska ur spisen och en blomplanta ner i sin kruka. Har idag paprikafrön och några (gröna) potatisar. Det går framåt sakta, sakta. Kölden tar faktiskt på humöret. Men Foreca lovar några grader varmare dagstemperaturer nu, jag hoppas de har rätt då de påstår att nästa vecka blir det omkring 12 grader minus, på dagen. Kanske emot en nitton grader på natten. Så det är björkveden som gäller. Eller borde man blanda med granved för att få den jämnare brasa? Förra vintern var vi ju i en lägenhet i Vasa och renoverade (lade nytt laminatgolv) så jag har faktiskt inte testat det här på ett tag: Stugliv i januari.

Laminatgolvet när vi fått det på plats i studielyan.

December var så konstigt mild att den här kylan kom som en överraskning. Bara lite. Har nog varit med om vargavintrar förut, men kanske då haft tillgång till varmare och bättre värmeisolerade hus? Orden SPABAD, BASTU, VARM DUSCH börjar på något sätt nu bara tumla runt i mitt huvud.

Katten Kip var in och vände men ville konstigt nog gå ut igen. Trodde han skulle förfrysa öronen idag och vilja mysa med mig vid spisen, men nu eftersom solen skiner så håller han sig kanske varm genom att klättra i träd.

Försöker lära mig använda bloggervertyget.

Det låter bra, med brasa men det känns ändå när man vaknar svalt. Kölden biter här utanför ännu och månen skiner in genom rutan. Men vi går ju emot vår i alla fall. Katten gick ut för en stund sedan för att se hur gryningsljuset ter sig. Vi har ungefär en decimeter snö och igår kväll såg jag en termometer som visade minus nitton grader. Jag funderar plantera om några blommor idag. Det där med varma bastubad känns nästan hela tiden lika aktuellt. Spabad låter också mycket bra. Kommunen skulle kunna satsa. Skulle kunna, borde. Undrar vad allt det heter på spanska. Hittills har vi läst presens, infinitiv och perfekt former. Jag har lyssnat några timmar nu på morgonen på CD-skivan som hör till Caminando-boken. Det är lätt att förstå, men svårt ännu att prata och skriva själv. Det aktiva ordförrådet är för litet och verbformerna oklara, men det går ganska lätt att översätta till svenska. Jag funderar på om pengarna ska räcka som vanligt månaden ut. Det kan inte hjälpas. Mat finns i frysboxen, men det kostar att ha bil. Försäkringar och små reparationer hela tiden. När det finns också så mycket annat man skulle vilja. Med bara några grader varmare skulle allt te sig lättare, så jag antar att det gäller att vänta ut kölden nu någon vecka. Jag ska se om jag får upp några bilder här snart. Något att göra, medan chansen finns och katten inte vill vara med på tangentbordet hela tiden.

Här är en bild från den vecka när jag försökte sälja Anna Kempe-boken i Loppis-Kirppis i Vörå. Jag hade också där kläder och porslin som jag kallade "Start-up-kit-för-studielyan". (- tänkte tallrikarna och kopparna skulle vara bra att få för en riktigt liten slant för de som flyttar hemifrån till den första egna studielägenheten, för det kan ju finnas annat, större saker i inredningen man vill satsa pengarna på då.) Jag sålde också smycken i egen design som jag gjort i en keramik-kurs i Vasa i fjol. Då handlade det om att jag ville lära mig mer om keramik-glasyrer. Jag har gått flera keramik-kurser tidigare, men inte så att det mest varit tal om olika sorters färger och glasyrer, mer som att hur man drejar och bränner keramik:

Anna Kempeboken säljer jag också via en internetbutik. (Klicka på namnet Anna Kempe i texten, föregående stycke, för att få reda på mer om det och vem Anna Kempe var.) Boken kan man också beställa med ett meddelande till mig på min Facebooksida och i Kvevlax missionskyrka. (Adress dit hittas på internetbutiks-sidan).

En hylla i Vörå Loppis-Kirppis kostar 18 euro och det går att hitta både väldigt billiga smycken och kläder där, men också en del mycket fina möbler och hantverk. Allt beror ju på vem som har fört dit saker. Jag fyndade små vantar, sockor, smycken och gym-kläder samtidigt så det var värt försöket tycker jag. Sockor och vantar kan man alltid använda som modell. Jag har ett foto på ett par vantar som jag stickade bara som övning:

Jag sätter upp en bild till, bara för att lära mig använda det här bloggverktyget. Här borde ju komma en datum-brytning. Idag är nämligen söndagen den nittonde, inte lördagen den adertonde januari.

Här är en vacker byggdetalj från mitt besök i Andkil mejeriet där jag träffade ett gäng möbelrestaurerare på kurs. Tapeterna fanns kvar i lägenheterna som nu används som snickeri av kursdeltagarna. De färgade glasen i dörrarna till hyreslägenheterna var också vackra, men väggarna i trappuppgången skulle må bra av en eller tre burkar målarfärg. Men i alla fall roligt att se att så många vill vara med på kurs, trots att vi ändå har det så pass kallt ännu. Ska bli intressant att se om jag kan komma med på kursen i höst.

Lördag med sol och minusgrader.

Klockan är nu tio före elva och jag har varit uppe sedan sjutiden, vaknar alltid när det börjar bli svalt om näsan och luftvärmepumpen börjar höras mer. Jag har ved så det räcker för i kväll, men det gäller att passa på och bära in den under dygnets ljusa timmar. Nätterna känns ännu mycket långa. Skymning halv fem på eftermiddagen och mörkt ända fram emot halv tio på morgonen. Jag är vaken också när det är mörkt ute och stickar, läser, hör på den spanska CD-skivan som hör till boken Caminando 3. Just nu läser vi ett stycke om Bolivia och jag minns vår resa dit, det var väl nån gång i början på 1990. Det känns väldigt länge sedan och måste ju låta otroligt för de som är födda på 2000-talet. Min blogg om Bolivia med foton finns fortfarande på internet. Jag har också ett nytt fadderbarn i Bolivia nu, en pojke från samma familj som tidigare. Den flicka som jag var fadder till tidigare, Ingrid, har fyllt aderton så enligt Plan-reglerna kan hon då inte längre ha en fadder, utan räknas som vuxen.
   Jag har tankarna också på textiltrycken och mönster och material för den kursen och så försöker jag tänka framåt genom att syssla med blomkrukorna. Det är kanske lite väl tidigt att börja tänka på växthusodlingar, tomater och paprikor. Men det hjälper i vinterkylan att hålla tankarna lite framåt. Det måste ju bli vår i år med, men februari kan förstås vara snöig. Sådant har hänt förut. Men visst: Dagarna blir längre nu hela tiden och det är bra, mycket lättare när man ser vad man har i händerna och inte behöver kämpa med till exempel nycklar, mobiltelefoner och annat smått i mörkret och kylan innan man kommer sig in i stugan. Jag har på skoj döpt stugan till "Marias bokcafé", men mest säljer jag ändå Annaboken via Kvevlax missionskyrka. För ett riktigt bokcafé borde jag nog ha en mer centralt belägen affärslägenhet. Vi får se vad det kan bli.

Nytt år, nya projekt-tankar.

Jag känner för att skriva blogg igen. Det är början på ett nytt år. Jag har en del påbörjade projekt som jag försöker färdigställa, grafiska och fotografiska sådana. Jag hoppas jag orkar i vår få färdigt ett stycken långvarigt. Men i huvudet snurrar också idéer för vad jag skulle vilja göra i vår och längre fram. Jag har börjat försöka lära mig spela gitarr. För att hålla fingrarna igång, förr var det mest skriva texter. Men nu behöver jag faktiskt öva finmotorik. Kommer säkert aldrig att bli proffs i gitarrspelning, den biten får andra ha hand om. Men körsången kommer jag väl igen till nån gång. Men just nu är jag inne på språk (i vår spanska-kurs) och något med möbeldesign och textiltryck. Från grunden igen, alltså. Med små steg och små pusselbitar. Tänkte jag skulle ha den här bloggen till att dokumentera lite av den delen: tygtrycken och möblerna. Musiken och bokstäverna, fotografierna nån annanstans. Jag försöker få möjlighet att faktiskt vara på något sätt, bildkonstnär, grafiker. Jag kan det, men det verkar som att med det kan man aldrig någonsin blir riktigt rik. Ett doldisjobb är det också alltid. Men roligt medan man funderar på det. Interiörer, lägenhetsinredningar. Det finns så många ställen där man kan leta efter inspiration, ofta för min del i en musikvideo, jag lyssnar inte bara, jag använder ögonen också för att se hur scenbelysningar, rum runt artisterna ser ut. Kläder, kläd-design är också gärna ett spår jag halkar in på. Fick en symaskin i julklapp. Kom mig inte igång med datorn och bokstäverna hur jag än försökte, ont i nacken hela tiden, så därför kommer jag kanske att med textiltrycken sedan försöka köra symaskin också.