Lördag med sol och minusgrader.

Klockan är nu tio före elva och jag har varit uppe sedan sjutiden, vaknar alltid när det börjar bli svalt om näsan och luftvärmepumpen börjar höras mer. Jag har ved så det räcker för i kväll, men det gäller att passa på och bära in den under dygnets ljusa timmar. Nätterna känns ännu mycket långa. Skymning halv fem på eftermiddagen och mörkt ända fram emot halv tio på morgonen. Jag är vaken också när det är mörkt ute och stickar, läser, hör på den spanska CD-skivan som hör till boken Caminando 3. Just nu läser vi ett stycke om Bolivia och jag minns vår resa dit, det var väl nån gång i början på 1990. Det känns väldigt länge sedan och måste ju låta otroligt för de som är födda på 2000-talet. Min blogg om Bolivia med foton finns fortfarande på internet. Jag har också ett nytt fadderbarn i Bolivia nu, en pojke från samma familj som tidigare. Den flicka som jag var fadder till tidigare, Ingrid, har fyllt aderton så enligt Plan-reglerna kan hon då inte längre ha en fadder, utan räknas som vuxen.
   Jag har tankarna också på textiltrycken och mönster och material för den kursen och så försöker jag tänka framåt genom att syssla med blomkrukorna. Det är kanske lite väl tidigt att börja tänka på växthusodlingar, tomater och paprikor. Men det hjälper i vinterkylan att hålla tankarna lite framåt. Det måste ju bli vår i år med, men februari kan förstås vara snöig. Sådant har hänt förut. Men visst: Dagarna blir längre nu hela tiden och det är bra, mycket lättare när man ser vad man har i händerna och inte behöver kämpa med till exempel nycklar, mobiltelefoner och annat smått i mörkret och kylan innan man kommer sig in i stugan. Jag har på skoj döpt stugan till "Marias bokcafé", men mest säljer jag ändå Annaboken via Kvevlax missionskyrka. För ett riktigt bokcafé borde jag nog ha en mer centralt belägen affärslägenhet. Vi får se vad det kan bli.