Klockan är snart nio på morgonen och det ljusnar ute. Katten gick ut för att kolla läget, vi har faktiskt kommit lite en bit på vägen emot en längre dag, nästan en hel timme tidigare än i början av januari då vi fick vänta på det grå gryningsljuset ända till framemot tio på morgonen. Fortfarande om solen inte visar sig är det så där typiskt nordiskt stilla och gråtrist utanför fönstret fram emot halv fem på eftermiddagen då det kan kännas lite mer lustfyllt att kika ut och se någon grannes kökslampa eller farstukvistbelysning. Uppe i kommuncentrum, är det lite mer lampor men ån flyter där blanksvart och nästan lite skrämmande. Åtminstone tyckte jag så i går kväll efter eskapaden med filmen om de stackars lidande männen i yllemantlar där någonstans i Skottland eller England. Filmen var så där att: regnig hed, snöig granskog, höstlövfylld lövlund...hela tiden ett nordengelskt vinter eller höstlandskap utan en endaste gård där en vandrare skulle kunnat få sätta sig ner vid en värmande brasa. Verkligen: "Vandraren har ingenstans att gå", som Nordman sjunger. Dessutom så anfölls de stackars männen av en barnhäxa som hade övernaturliga krafter hela tiden. Nå, den heter Solomon Kane om någon nu vill våga sig på den, filmen alltså. Men jag skulle kanske rekommendera att man ser på den en annan årstid, i januari borde man istället kanske mata in mer feelgood-filmer så att man skulle orka ta sig igenom vintern. Inte försöka underbygga skräck och olustkänslorna som man kan få av mörkret och kylan där ute, genom att också sitta och se på det inomhus. Eller kanske det är just det: Att sitter man varmt inne i en lägenhet så vågar man...Hur som helst så kanske det finns bättre filmer än den. Conan barbaren kanske. Nej, jag skojar. Asterix äventyr kanske är för barnsliga och om man vill se något mer vuxet kanske det helt enkelt inte är Netflix man ska se på utan någon av årets nyårsrevyer. Jag vet inte så noga. Alla kan göra som de vill.
En typisk januarikänsla är också det där med att man skulle vilja ta ett skutt några veckor framåt i tiden så att det skulle gå lättare att öppna stugdörren, kasta in lakan och dynvar i maskinen och kunna hänga dem att torka utomhus. Få syn på några krokusar och snödroppar i gräsmattan kanske. Bara det att varför måste det gå så segt framåt med våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar