Måndag med celebert besök.

Dagens första två små uppdrag avklarade: sotning och inledningstexter till byaboken klara. Texterna återstår att skriva in i ett format datorn kan hantera förstås, men innehållet färdigt. Det verkar som att vi är på väg lite smått framåt nu, för det har blivit lite varmare ute. Inget solsken ännu idag, men grå gryning räknas också som dagsljus. Ibland kan det förstås komma snö och kallt i februari igen. Nu är det två veckor till Botnia Vasan. Ett år var det minus trettio grader då loppet skulle åkas, jag har fotografier från den vintern. Då frös vi verkligen vid vår saftstation uppe vid Långträsk / Vitmossen. Jag vet inte heller hur vi gjorde för att hålla värmen här i stugan, det har jag faktiskt glömt, kanske att det inte ändå var så många veckor så kallt, bara att just den dagen då vi skulle iväg till skogen med saftkannorna, att vi först trodde loppet var inställt. För ingen dök upp, sedan hade en tapper men inte så talrik skara ändå bestämt sig för att ställa upp och åka skidor, men de anlände ett par tre timmar senare än det var tänkt. Idag ska jag öva ett gitarrackord där man använder fyra fingrar. Oerhört spännande blir det.

Jag lånade också igår tillbaka en av mina utdelade julklappar, en bok om interrailande. Det lockar att börja planera, eller åtminstone drömma, fåtöljresa om olika ställen där man inte varit tidigare. Spisar och brasor är nog bra att ha om vintern, men jag är väldigt glad varje år när man kan avsluta perioden med att ha ved inne i stugan. Man kan skura golven och bara använda ett el-batteri + luftvärmepumpen. Solfångare i januari i Finland kanske inte är den allra bästa värmekällan. Men det finns de som tänker bygga solfångaren för sommaren inom MI, det skulle vara intressant att veta hur de riktigt konstruerar den där solfångaren och om den verkligen klarar att till exempel värma ett svalt stugkök eller varmvatten till tekannan eller något sådant. Jord- eller bergvärmepump skulle ju vara det allra bästa tror jag, men kanske inte för denna äldre stuga.

Här är jag "på jobb" i stan. Stugan har inte ett sådant golv, men det skulle vara skönt om den hade, eller någon gång kunde få. Jag vet inte vad som riktigt skulle vara bäst. Ett blankt, slätt parkettgolv i en stuga på landet kanske är ett värre stilbrott än som är hälsosamt. Men jag vill inte slänga in en grå korkmatta igen, som stugan hade på sjuttiotalet. Det var mera lätt att bara städa av för mormor kan jag tänka mig, sedan lade vi granbräder ovanpå och så har jag målat dem vita i flera omgångar. Men de börjar nu bli slitna igen. Så en work-out övning i sommar för denna dam, kanske skulle vara då en dag med Betolux-burken. Men med en annan färg en vit. Kanske att Betolux har gått ur tiden också, att Miranol inte heller ens finns längre. Egentligen skulle jag vilja testa att måla golvet mahognybrunt, se hur det fungerar med vit köksinredning. Men ja, jag måste vänta med det ännu en tid, kan inte vistas i köket den tid det tar att torka och kan inte heller jobba så länge utomhus.

Men titta, titta vem som nu behagade visa sig för bara några minuter sedan: Den gamla storstjärnan. Så vi saknat henne. Vad fin min gula gardin plötsligt blev. Detta skedde alltså en minut före klockan tolv, idag måndag 27 januari. Nu blev jag glad.

Så glad att jag faktiskt fick två små saker till avklarade: Jag har skrivit in Förord och Tack till arbetsgruppen för vår byabok så att jag ska kunna använda texterna i datorns layoutprogram och så har jag då skurat köksgolvet. Nu snart dags att fara på kurs då. Här har varit några små problem med en dator som stänger av sig själv, mitt i allt och sådant fördröjer en. Men jag tror jag fick den virus-kollad och omstartad på rätt sätt nu. Så nu gäller det att få fingrarna att fatta vad "tredje bandet" på en gitarrhals är. Kanske lite sent att börja efter fyllda 40, men allt beror ju på vart man siktar. Den som greppat ett stränginstrument som nioåring, har ju helt andra förutsättningar. Men roligt med musik kan man ha ändå, ifall man har öron med hörseln något så när i behåll som 40+are.

Här är några av vår textiltryckarlärares motiv och material. 

Till nästa gång har vi i uppdrag att bygga en ram 

för våra egna motiv och sedan är det bara att rulla igång tygrallyt.

Här är min första fåtölj. Ett ganska snabbt utfört projekt, men det var denna stol med tillhörande fotpall / förvaringslåda som egentligen satte igång tygtryckarivern. Jag vet inte om jag kommer att lyckas trycka ett tillräckligt stort eller lyckat tygmönster för att klä om ytterligare några fåtöljer med fotpallar som jag har i lager. Men det är för mig starten på nya formgivningsprojekt, tygtryckande är ju på sätt och vis grafiskt det med, och möbler kan ha många olika former, en del lätta att klä om, en del verkligt svåra. För att inte tala om i hur många olika material en stol för till exempel en musiklyssnare eller en fåtöljresenär kan vara utförd i. Den här har hängt med sedan mina föräldrars första lya tillsammans så den är speciell, även om den inte är så bekväm. Den har fördelen, att man närmast sporras vidare till sitt arbetsbord, snarare än blir halvsovande sittandes i den hela dagen. Ingen fåtölj för soffpotatisar alltså. (Men den går faktiskt väldigt bra ihop med IKEAS fyrkantiga svarta blanka lilla soffbord som nu inte syns i bild)

Och vad skulle man kunna göra eller lyssna till i en sådan fåtölj om inte denna lilla video med fyra flamenco-ackord.