Fredag med fria tankar nedskrivna i en blogg, trots att jag är kvinna.

Jag trodde inte riktigt att jag år 2014 skulle råka ut för det att någon försöker dirigera mig till att sluta skriva blogg, eller säga åt mig att skriva enbart en viss sak eller skriva på vissa tider av dygnet. Bloggverktygen finns av många slag idag och det är fritt fram för var och en, även kvinnor i detta land, att skriva bloggar eller insändare i dagstidningar. Vi får också fastän vi är kvinnor skriva på vilka språk vi vill. Visst kan vi få ta emot kommentarer på det vi skrivit. Men det som är bra med bloggar är att den som skriver även har möjligheter att radera de värsta osakliga påhoppen och välja att bara bemöta de mer sakliga kommentarerna i skrift och nya inlägg. Vi får tycka till, men i rubriker och sådant ogillar jag sådana uttryck som "ryta till". Att skriva är en tyst aktivitet. Men inte mindre viktig för det. Pressfrihet, yttrandefrihet, rätt att rösta. Vi kvinnor har rätt till detta i Finland. Jag ville här bara påminna om detta. Fastän det är en textilblogg. Jag hoppas även den som någon gång senare kanske råkar läsa dessa rader minns detta. Kanske denna eller denne någon sedan också vill börja skriva en egen blogg, snarare än att försöka hindra mig att skriva här.

Torsdag med torrare väder

En vinjettbild här till vänster som kom till i misstag nästan. Jag håller på att städa bordet i keramiksalen för att kunna ta digifoton på de saker jag lagade förra kurskvällen. Skuggan ser ut som en katt som är med och kikar hela tiden vad som händer. Katthussar och mattar vet säkert vad jag pratar om. Överallt ska de ju hänga och kolla in oss. I trafiken i går kväll också som vanligt spänningsmomenten med att se i mörkret var ska man svänga in vid lite obekanta, kanske ombyggda infarter, det finns trottoarkanter, vägdiken, småbarnsmammor  med barnvagnar man måste ha ögonen på i backspegeln, fotgängare i reflexvästar är bra, men så finns det det de som ännu inte kommit på att ta med den. Mörkret känns ovant, men vi försöker vidare igen. Djupa andetag, idag tror jag behövs. Det är inte så lätt alla gånger. Det gäller också att försöka ta alla som ska prata om sina rädslor med någon slags ro, att inte liksom höra på för mycket så att de andras rädslor smyger sig in i ens egna drömmar.

I simbassängen skönt och roligt i går igen, så skoj bara med lamporna och dagsljuset som glittrar i det gröna vattnet. Men sedan då de som måste ventilera varanda liten notis de läst i dagstidningen för att riktig skrämma upp alla de möter inför allhelgona veckoslutet. På något sätt skulle jag vilja säga till dem: kan ni inte bara vara tysta. Att bara ta stunden med ro och försöka njuta utan att prata om varje bekant ni vet som råkat lite illa ut. Olyckskorparna ni vet. De kan inte hålla sig, utan måste få kraxa på. Lyssna inte på dem. Det kan vara svårt ibland, men det räcker så bra med att försöka ta in det nya ändå.

Men annars önskar jag alla som vill och vågar ännu försöka några novemberveckor till, att kursa på, sakta farten, andas, och planera inte in för många måste borde kunna hinna i november. Små steg framåt är bättre, och blir det riktigt svårt nån kväll, lämna bilen hemma, åk med en kurskompis och vid riktigt ruskväder kan man kanske stanna hemma och försöka sortera intrycken. Att lära sig ska vara roligt och lustfyllt. Inte en kamp för livet.

På keramik kursen i kaffepausen kom vi in på franska filmer, eftersom en av deltagarna hade köpt en lergryta i Frankrike men råkat slå sönder locket till den, och alltså ville laga ett nytt. Jag mindes filmen om Amèlie med Audrey Tautou, men kom förstås inte ihåg hela den franska filmtiteln. Men eftersom detta är en blogg på svenska men med länkar för de som också vill studera andra språk så ger jag filmtipset här. Via en engelsk Wiki sida så kan man får reda på mer om filmen. Internet finns, surfa på bara. Annat var det förr. Då fick man fotvandra över Himalaya utan att kunna boka hotell en vecka före. Om man nu var en sådan äventyrerska som finländskan Anna Kempe.

Tisdag med litet gult garnnystan

Idag på förmiddagen har vi regnväder så jag inväntar bättre väder genom att igen kasta ned några rader här. Man kan väl säga att vi har börjat julhandla småsaker, förbereda några klappar. Skaffat några bitar julpapper och sådant. Ännu idag ska vi rulla på med MI kurserna och det gäller att orka hålla humöret uppe, det är lätt att man tänker "orkar inte" om det blir allt för dåligt väder. Det handlar hela tiden om det där att vi bor på landet och man kan inte bara gå till alla kursställen. En del skolor och samlingshus är i en by som inte är kommuncentrum, ibland är vägen till kursstället inte så bra underhållen. Det kan vara så att den inte har asfalt alls, den har smala vägkanter (gäller hela Vöråvägen) utan cykel- eller gångbanor eller andra lätt trafikleder. Några kurser hålls i nyare skolhus med bra uppvärmning, men det finns också kurser som hålls i äldre inte så varma hus, (Gamla skolhus eller bönehus). Men det gäller som alltid att inte ge upp. Den 22:a december vänder vi igen emot ljusare tider och fastän det i januari och februari ännu känns vinter så börjar dagarna bli längre igen. Så egentligen är det bara nu några veckor kvar tills vi kan börja planera för vårens planteringar. Vinterblommor kan man också försöka driva upp inomhus. Jag har tänkt ha sådana i år, inte så mycket levande ljus och myslyktor i år.

Måndag, milt och soligt

Att äntligen efter detta veckoslut med blåst, lågtryck och stora farhågor om sådana som far på havets vågor få pusta ut. Lättnad. När alla sitter och känner sig glada, verkar det ändå alltid i gänget finnas någon som känner sig rädd. (Knyttet är där med ofta, fast hon ofta tiger när de andra skrattar och glammar) Varför vara rädd för decembernattens mörker två månader före? Jo, jag vet. Man sätter igång och gör det bara: ser framför sig allt besvärligt som kan hända i decembermörkret. Klart det kan hända saker och i nattens timmar blir alla ljud och skuggor så stora. Höstvisan med Tove Jansson ni vet. Men så kan det hända man kan knata på i alla fall, och möta en vän på vägen. Sjunga lite dur mitt i molltonarterna, växla väder som en vårlig sky. Klart vi blir trötta allihopa mellan varven, med allt festtrixande och fixande och julklapps stökande. Det sista ska jag fundera vidare på denna vecka, för så klart ska det vara klappar även detta år. Som alla år. Och inte behöver julkalasen vara så till den milda grad planerade heller. Jag funderar i år de kanske till och med skulle kunna ske mitt i nästa städtalkoprojekt. Jag får se hur jag ror det i land, men bara ekan inte helt har bottnen bortsliten, så ska jag hopa och ro in på nyåret i år också. Samt envist skriva vidare här.

Lördag, har gått en sväng på byn

Om den där blomkrukan med ett kvinnoansikte längst till vänster inte hade spruckit i bränningen så hade jag kanske gett detta digifoto namnet "den unga och den gamla". Efter detta arbetsskede lade jag ännu mörkblå engobe och genomskinlig glasyr över vasen. Men det är kanske så: alla arbeten håller inte, det blir att försöka på nytt, men något om leran och glasyrer och hur de kan bearbetas lär man sig alltid. Idag har jag fört några små arbeten till Vörå Hantverkarbutiken igen. Vi har det molnigt, men inte kallt, runt noll. I går kväll fick vi den första snön, men den har nu smält igen. Så det är grönt gräs ännu ett tag. Man kan om man vill börja syssla med egenhändigt tillverkade julgåvor, Jag funderar faktiskt att jag skulle behöva ett par sockor i vandrarkängorna och tänker försöka få till det, innan jag lagar pizza i kväll. Nu ska jag gå och se om katten vill komma in och så börjar vi alltså julstöka så smått och hoppas alla nära och kära ska få ha hälsan i behåll och inga olyckor i skogen eller till sjöss ska hända dem.

Fredag hej å hå med farbror Frej uppe på landabacken

Los peliculas...filmer och spelkulor: Columbus hade det säkert inte så lätt där ute på Atlanten. Det finns en film med Gerard Depardieu i rollen som Columbus. Idag skulle jag inte vilja fara till Långnäs, ursäkta mig vännerna i Mariehamn. Här i Vörå är vi nu på tumis med Kippen. Idag har löven blåst av träden och plåttaket skallrar och darrar, tror till och med skatorna blåste iväg. Undrar om de fick med sig alla teskedarna i bagaget? Det är bra det finns ett tåg som går till en stad med Engels byggnader runt ett torg. Om änglar kunde viska vad som verkar bäst är det säkert en hantverkarbutik nära Alexanders statyn eller Storkyrkan idag. Men förmånligare hantverk kan fyndas på närmare håll. Jag tror Vörå Hantverkarbutiken har öppet idag. Torrt och nyktert i varma stövlar, ska jag traska en sväng snart. Nya fynd väntar och Kippen gillar fortfarande Whiskas med anka bäst...

Torsdag med Kittyknappar

Dagen fynd för 50 cent: En Kitty knapp från Hoppa Loppa i Vörå. (Huset strax intill Halpa Halli, i hörnet/vägkorsningen Härmävägen- Vöråvägen.)
Med knappen kom en turkosgrön stickad mössa, det kan bli ett garnnystan, för mössan var kanske lite sliten. Just nu är det en mjuk skymning, vi har haft en klar solig men kylig dag. Efter en hel del "spring på byn" är jag nu ganska så trött. Men ska ännu en sväng och mata Kippen katten. På vinden har vi också idag fyndat fler halvfärdiga handarbeten som mormor börjat med. Jag syr här och där en söm och lagar dem färdiga. Det är roligt, men eftersom jag nu arbetar efter dagsljuset har jag nu slutat sy och skriver här några minuter istället. Jag har fler idéer men det är bra att vila också, så det inte blir bara trassel och trubbel av det hela.

Julstämning kan man kanske känna någon aning av redan nu. Hur Ernst Kirschsteiger klarar skivan undrar jag så smått över, men tror han har ett team medarbetare. Jag får väl jobba på det då, att få flera med i teamet. I morgon är en ny dag. I en film var det Scarlett O'Hara som sa det. Gissa vilken? Morfars systrar hade boken på svenska, totalt sönderläst. Jag har hittat en ny, men denna gång på finska. En språkutmaning till mig själv antar jag.

Tisdag, laddar telefon några minuter

Vanlig kontorstid för de som jobbar 09-17.00, kaffepausen börjar närma sig. Idag har jag förberett sedan niotiden för att dra igenom kurskvällar, inklusive bilfixet. Ärligen i natt har jag sovit rätt dåligt på grund av alla tusen små detaljer som måste klaffa, inte får gå fel, maskiner och apparater som man behöver för att kunna klara vardagen, de ska varje dag nästan behandlas som tamagochier. Orsaken till att jag på fem minuter hinner spendera tid här på att skriva ca 26 cm svensk text är alltså att mobilen är på laddning. Bilbatteriet ok idag till min stora överraskning, men ett litet spänningsmoment till hur det rätt så slitna batteriet kommer att funka i kväll vid den ensligt belägna skola mitt i allt, där en av kvällens MI kurser som jag deltar i hålls. Är man sist iväg från parkeringen där en mörk och kylig oktoberkväll så är det rätt få man kan fråga. Några hus finns i närheten, men att behöva knacka dörr och be någon rätt okänd person komma ut och med startkablar få igång ens bil är sådär inte så lite bara genant. Så därför har jag nu försökt planera för allt som kan behövas ifall att: Reflexvästen i handväskan, varmare vinterskor utan hög klack, täckjacka. (Gammal ful och svart), vantar eller handskar i bilen. Allt klart för att börja rota under motorhuven, skuffa, gå till fots några kilometer, så långt väglamporna räcker, med den smala vägkanten där i gott minne. Jag gick den sträckan ungefär till Kovik gamla skola i fjol, utan reflex, med en fyrkantig målning som i handen. Den gången var det nämligen en målarkurs jag deltog i. Målningen hade jag grunderat vit och med den försökte jag vifta så förbipasserande bilar skulle se mig och inte köra på mig i min svarta täckjacka. Jag minns det var väldigt kallt den kvällen, några stjärnor, halvmåne. Jag blev omsider "upp plockad", inte "upbeamad" till ett tefat som i "Roswell" serien. (Ett scifi rymdäventyr), det vill säga jag fick skjuts. Men visare av den kursdagen har jag nu försökt rätta till några av mina "slarvfel". Man skådespelar så lagom om man på riktigt blir överkörd av en bil. Redaktörer skriver inte heller vidare på böcker eller gör så värst många boksidor om man så att säga "dött på vägen". Är livet inte konstigt så säg?

Men idag ska vi ändå försöka lite igen, utan att med gitarrer ha sönder hotellrum, klassrum och annan rock and roll dramatik. Vi sak snällt bara öva på E-moll i tjugo minuter. Kanske byta till A-dur efter tio minuter om vi känner den första delen sitter och mitt långfinger inte viker sig vid knogen "fel väg". (Jag har ännu av någon anledning för mjuka fingerleder, det kanske är något sorts släktfel.) Kanske går det bort med övning, kanske inte.

En detalj i sammanhanget. Men idag så har det hittills varit kämpigt på riktigt ett slag. Taiteilija elämä? Sånt struntprat med rosa skimmer runt brillorna. Det kommer ännu att ta ca tio minuter innan mobilbatteriet är laddat. Men jag lagar in denna dags "punchline" här nånstans då: .

Måndag med tankar på livet efter december 2014

Jag har så smått börjat leka med tanken på vad jag skulle kunna syssla med efter nyår 2015 och i stora drag så är det väl samma saker som fram till nu. Men det som jag funderar kring är någon slags hemtjänst-firma där jag skulle kunna vara alltiallo inomhus och i trädgården med sådant som till exempel äldre ensamstående tycker att de skulle behöva hjälp med i vardagen. Jag har inte alla pusselbitar klara ännu,  men jag har skapat en ny blogg om det, men börjar inte skriva förrän efter nyår mer i den.
Idag så har vi rätt så regnigt, kyligt och grått här i Vörå om sanningen ska fram. Men något har jag ändå fått gjort idag. Lärt mig logga in till Fredrikabiblioteken till exempel och så har jag planterat om några paprikor. Planerar för någon slags vinterblommor nu. Bilden till vänster här är ett tidigare inredningsprojekt något år tillbaka lade vi nytt laminatgolv i en lägenhet och försökte anpassa väggfärger och gardiner, textiler efter golvets färg så att det skulle bli något som inte bara kändes hemtrevligt en solig sommardag, utan även varmt och ombonat en regnig höstdag eller en kall vinterdag. Jag försökte arbeta där även med lampor och ljussättning. Just nu i en annan lägenhet har jag gett mig själv utmaningen att så långt det är möjligt ordna något höstmysigt men med andra medel än en väldig massa mysljus och punktlampor. Utan att för den skull det hela känns grått och trist. Man lär sig av misstagen och det jag värdesätter idag är att rummen är varma och värms upp på ett energisparande miljömedvetet sätt. Jag har i år lärt mig mer om berg-/jordvärme samt vattenburen värme. Luftvärmepump och vedeldning har vi också flera års erfarenheter av vid detta laget. Vindkraft, vattenkraft och solenergiuppvärmda hus intresserar mig också, men hittills har jag inte kunnat testa det. Men jag har sett det finns grannar som även använder sig av de formerna av husuppvärmning här i närheten.

Söndag kväll, försöker leka tjejen i The Fifth Element

Multitasking söndag med Multipass eller åtminstone ett bibbakort till Vöråbiblioteket som ska kunna ge mig över nätet åtkomst till även de andra Fredrika biblioteken. Om jag kommer på hur man ska logga in och skapa konto så kan jag börja låna e-böcker och sådant. Jag har böcker med pärmar kvar i några hyllor ändå. Okatalogiserade. Det finns saker att ta itu med, förutom boksidor. Men jag försöker, jag försöker. I morgon ska jag också fundera på om jag behöver bygga, hämta eller loppisfynda ett arbetsbord också. Just nu lagar jag äppelkaka utan smör men med rypsolja. Vi har inget smör hemma, får se hur det blir. Just nu skriver jag förstås också detta. Det har varit hittills en rätt så våt och mulen oktobersöndag, så det där med att drömma sig till torra ännu förhoppningsvis varma stränder i Medelhavet börjar nu igen göra sig påmint. Men så klart ska vi orka MI jobba och studera ännu nästa vecka. Inklusive bilfixet då.

Kvar i kyliga Vörå. Tror det är med stjärnor, vet det är med frass

Har mätt katt som tror han kanske kan gå en sväng ute igen. Han och jag gillar viss sorts musik extra bra och hoppas fler finns i Vörå i kväll som känner likadant. Bilden här intill sätter jag kanske dit i morgon. En vecka till av oktober vill vi orka springa, skuffa bilar ur sand, lyfta älgar ur framsätet, bära hem franskisar och knackkorvar. Hämta fler vinterkläder. Fixa bilbatterier. Fixa ännu mera jobb på talko åt oss själva. Sluta oroa oss förstås och simma i gröna varmvattenbassängen. Känna oss lyckliga och levande, efter alla om och men. På något sätt. Ha råd att köpa sju bröder garn, det orangea nystanet. Odla paprikor och sedan efter det lungt vända blad i almanackan och läsa: November. Katt sover med mage rund som boll. Jag smyger ut i natten.

Fredag med fröken Freja Jåfs

Flickan här invid heter inte så, men kanske att hon kunde ha varit min gammelmormor ändå. Hon hette Maria Jåfs innan hon gifte sig och flyttade några gårdar bort från sin hemgård och blev Maria Sigfrids istället. Hon och hennes man Ville fick tre barn, en pojke, två flickor. I stugan bodde också en annan familj som var nära släkt, de var kusiner. Så bodde man ofta i parstugor i början av 1900-talet och framöver. Finlands kvinnor fick ganska snart rösträtt efter sekelskiftet 1800-1900, men sedan skulle vårt land igenom två krig innan nästa sekelskifte. Gårdarna, stugorna och husen står kvar och många av Karelenflyktingarna som kommit till byn under andra världskriget blev kvar, lärde sig svenska, eller åtminstone svensk dialekt. Karelarna hade med sig grekisk-ortodoxa traditioner och finska språket. Idag kommer flyktingar till vår kommun ännu länge bort ifrån. Finland är med i EU och har euro istället för mark. Men det jordnära livet med jordbruket som främsta inkomstkälla i byn är fortfarande viktigt. EU jordbruk innebär större enheter, nya metoder. Fortfarande är det för byns kvinnor viktigast att barnen inte råkar ut för olyckor. Den smala byvägen och cykelbanorna alternativt bredare asfalterade vägkanter står fortfarande högt upp på önskelistan.

Torsdag trummar vi bilfix samt borttappad frass. Igen.

Idag har frassen sprungit ut och iväg och vi vet inte om eller när han kan tänkas komma in (om han hittar sin dörr alltså) och minns var matskålen var senast. Men vi hoppas han dyker upp som ur ett rör liknande det som oförklarligt finns i asfalten på cykelbanan några 100 meter före Norrvalla, bara som att det finns där, för att en nybörjare rullskideåkare eller seniorcyklist ska kunna vurpa på näsan där. Bilen är på reparation och vi har det rätt så kallt och fuktigt om "tassarna". Men solen skiner ännu och om frassen också efter några timmars äventyrande i "environgerna" upptäcker att han är hungrig så kanske han kommer varvet runt radhuset då, hittar sin dörr och ser ut som Columbus "back from the states", eller något ditåt.

Borde jag ringa till detta lands gouvernemente nu då, eller bara ta en lur och en varm dusch? Djembetrumman här ovanför, eller liknande har jag spanat på bara i ca femton år utan att ha fått hem en enda utav dem. Sorgligt men sant, men i frysen finns "driskotletter" eller Wilhelm Atrilli korvar. Jordvärmen fungerar ok, men eftersom ute är kallare skulle kanske en grad varmare inne kunna hjälpa upp livsandarna här. Alternativt mera kaffe, eller så kommer jag idag ännu på ett sätt att sätta vantarna på en tjockare täckjacka i en annan färg än svart. Och då blir det kauppa av. Om den inte är för dyr.

Onsdag, vi ska simma och sjunga

...samt försöka få till det med fler keramiska verk idag. Julgrötskålar tillverkas nästan på löpande band. Vi funderar också vidare på fondue skålar med lock. Minns sådan från en interrail i Österrike. Sedan drog vi vidare till Schweitz, men då var kassan lite för skral för de oerhört smarriga jordgubbstårtorna, vi fick nöja oss med att bara se på dem i ett skyltfönster. En annan interrail tog oss över Pyrenéerna till Madrid och Sevilla. En tredje till Avignon. Jag minns idag inte hur många interrailresor jag varit med om, kanske fem. Systemet för interrail har förändrat sig mycket sedan vi första gången testade, då fanns det inte ens internet så man kunde boka hotellrummet i förväg. Så gammal är denna tant.


Enligt tradition skall det finnas en mandel i gröten och den som får den, ska säga ett grötrim som tack för julklappen. Feliz Navidad! Jag minns också de vaniljefärgade tonerna på hus och stranden i Valencia.

Yolo, yada, julstök med etikett

Jag började förra veckan fundera på etiketter till mina virkade saker (småväskor, penaler, mobilfordral, m.m) Innan jag för dem till Vörå Hemslöjdsbutiken invid kommungården så tänkte jag att de skulle vara lite mer färdiga än, men ändå så att den som köper min "produkt" själv kan ändra, göra om den, designa den vidare på något sätt. Här har jag lagt till ett origamipapper istället för ett vanligt vitt A4 printerpapper. Handskrift skulle det fortfarande kunna vara förstås. Etikett på internet är också något man kan diskutera om man vill, utgående från denna bild. Skolornas antimobbar planer innehåller efter vad jag förstått i de flesta fall sådant som eleverna gör över internet, via chattforum och Fb m.m.


Men jag kan tänka mig att det kan vara något svårt att förverkliga alla punkter i planerna ibland. Men att försöka är alltid en början. Det ska som sagt i långa loppet löna sig att vara snäll anser jag. Med halloween i antågande snart med alla häxor och benrangel och angry birds hela kusinskara, kanske jag ska bäst bara flyga nånstans på min blommiga kvast. Fromt önskar jag i alla fall att om det finns läsare av denna blogg som vill lära sig mer om snällhet så läs gärna vidare både framåt och bakåt i bloggen, var så goda. Speciellt det om cykelvägarna tycker jag är angelägen text.

Måndag en sval nästan kylig och molnig dag

Just nu medan jag skriver detta, kanske ändå lite en ljusning, men annars så är det rätt så typiskt oktoberväder. Inomhus har jag ungefär femton gröna små paprikor som kanske kommer att mogna och bli gula ännu, men det som gör att det blir något av dem är dagsljuset, helst solen. Jag planterar om de växter som vissnar ned helt och ställer krukorna för vinterförvaring om det inte finns någon växande planta i dem. Denna vecka ska vi också då försöka igen med vårt schema, det är gitarrkursen, spanskan, simbassängen, keramik kursen och däremellan jogga eller gå snabbt mellan de olika verksamhetspunkterna. Till några kurser kör vi bil, eftersom det är för långt för att under vinterhalvåret ta sig fram på cykel eller till fots. Cykelväg och lättrafikleder är ändå viktiga för oss och jag skulle gärna se att kommunen mer aktivt tog sig an diskussionen om en förbättring av dessa. Åtminstone så att vägkanterna breddas så att fotgängare och cyklister skulle ha en möjlighet att hålla sig längre ifrån långtradare. Varje omkörning kan vara en riskmanöver, även om det är en yrkeschaufför bakom ratten. En långtradare som kör om en fotgängare eller cyklist samtidigt som en personbil kommer framifrån. Det blir trångt och blåsigt. Frontalkrock är ett ord jag inte ens vill tänka. En långtradare som i det läget välter i diket med tung last är något som vi också vill undvika. Till varje pris, skulle jag vilja skriva. Byakamp om vilken av kommunernas byar som mest behöver en förbättring av vägarna och ska få lättrafik leder kan förstås uppstå. Men hellre en diskussion om detta, än att bara låta saken bero tills olyckan är ett faktum. Den by jag tänker på heter Tuckor, jag inser nog att det finns fler behövande. Ofta blir det så att man sedan sätter igång och räknar barn i skolåldern i byn eller något. Men det är att tänka lite för enögt, snävt eller trångsynt tycker jag. Även äldre personer har rätt till säkra skyddsvägar och så ska vi också tänka på ord som gästfrihet, byns besökare sommartid och sportevenemang som anordnas i byn. Till exempel om Botniacyklingen anordnas i byn så är det verkligen en fråga att beakta. Vi visar på ett sätt upp våra byar då för deltagare i tävlingen som inte ens är kommun invånare. Det borde vi se som en möjlighet, en chans istället för ett problem.

Yadar med kocken om youluga små microprojekt, han säger" tysstmedig" och vill bara läsa sin HBL. Söndagslyckor i tysthet

KAJ gruppen är sanna österbottningar som rappar/sjunger om hur de försöker sätta sina hemgårdar i skick. Den senaste skivan har en konstig titel med ordet "Yolo", som varje något så när dialektkunnig person här i trakten nästan med hundra procents sannolikhet utläser som "joulu". På finska betyder det "jul", men på den lokala svenska dialekten kan samma ljudkombination betyda "jordig", alltså om man jobbar i sitt potatisland och står på knäna i sina potatisupptagarbyxor så blir man jordig, får jord på kläderna. En världslig sak kan tänkas, nu i dessa tider när varje husmor på landet har en tvättmaskin att tillgå. Om kvällarna har vi lyckats se på några avsnitt av Netflix serien "Borgias". Den är listigt nog filmad med engelska skådespelare men handlar om påven i Rom och påvens familj. (sic.) Han var inte officiellt gift förstås, men det hindrar inte honom från att ha flera söner och döttrar med olika kvinnor. Serien är fylld av intriger och är ett dräktspektakel med massor av siden och sammet. Så att alltså därför intressant för den som gillar textiler, att sy teaterdräkter och dylikt. Något barnprogram är serien inte, känsliga personer ombedes blunda, som det brukar heta i SVT när TV serier som dessa annonseras. Med Arne Weise i fåtöljen ska det vara mest mysigt på TV.

Lördag, pandaprojekt

Jag har stickat mössa, försökt flytta en frass till varmare boställe, hämtat garn och det var ungefär det som var hela stora lördagsplanen. Nu snart matdags igen och det känns faktiskt ganska rofyllt för tillfället, eftersom jag vet att jag inte åtminstone kommer att vakna köldruggig mitt i natten utan det finns värme i batterierna och en varm dusch inom räckhåll. Så kom an nu då kung Bore! Några månader med Herr Frost och Fru Snöyra ska vi kunna ta med fattning även i år. Det är skönt om vardagsdramatiken kan hålla sig på den nivån och så lär man sig kanske ett nytt grepp på gitarren nästa vecka, knådar en tomte och hittar en ny melodi. Aktiverar en spansk verbform till eventuellt utan att glömma bort de andra och får till det med några dagboksfoton igen. Som bevis på att man varit uppe och gått.

Fredag med barnbidragtankar och andra små ekonomiska mönster

De två med en liten grunnar på ekonomin. Vi med. De är figurer som finns på en anslagstavla i vårt keramik arbetsrum. Duken under verkar ylletyg av något slag. Eventuellt säckväv. Idag har vi mulet, än så länge men försöker hålla humöret uppe med kaffepaus och bra musik. Material att arbeta med finns fortfarande i "gömmorna" tack vare Röda Korset. Tyger, barnkläder som kan sys om, garnet räcker ännu en bit. Men riktigt lätt är det inte med julklappsbestyren så här i mitten på oktober. Det ska till en hel del egen kreativitet och talkoarbete också verkar det som. Många duktiga volontärer arbetar på Röda Korsets kirppis-loppisar och många försöker vara småföretagare trots att butikshyror eller hyror för verksamhetsställen kan vara knepiga för en som just startat ett företag. Så tror jag det förhåller sig.

Torsdag med eftermiddagssol

Dagen har hittills varit gråmulen, men jag har varit uppe sedan halv sju ungefär i färd med att fundera vidare kring grönsaksleveranser, omslag till dessa grönsaker för att de i en snygg förpackning ska kunna nå ev. kunder eller mottagare samt vid sidan om det fortsätter jag med att försöka få fram varmare kläder eftersom vi nu har då två eller tre månader framöver innan 22 december då det igen vänder emot ljusare tider. Men efter december är det förstås ännu januari och februari att räkna med då det ska vara regnrockar och sockor i skorna och allt sådant. Fokuserar på att överleva ännu en vinter i Finland då. Om jag på något sätt ännu skulle få nån smärre bingo eller lottovinst skulle jag ta en semestervecka i södern, men jag satsar alltså på att hitta roligheter i hemknutarna fram till dess.

Onsdag, fler kurser, läser läxor

Igår hade vi bara några timmar solsken men det var ändå en aktiv dag och jag tyckte vi lärde oss många saker i de kurser jag deltar i. Jag går kurser två dagar i veckan, men en del av dem behöver jag förbereda, tänka igenom, ta till mig innehållet. Vi går igenom nya saker. Bilden här till vänster är inte om textiler. Även om den stora flickan och den lilla flickan har kjolar av något slag på sig. Det kan förstås också vara en mamma och en dotter. De är figurer av en keramiker som jag inte vet namnet på, de finns i en bok eller klippsamling i vårt keramik arbetsrum. Jag skulle vilja göra något liknande. Idag håller jag på med ett par små etiketter för hantverksprodukter och arbetar i Photoshop några minuter. Jag ska sedan skriva ut de svartvita etiketterna. Jag funderar också på ord och uttryck från spanska lektionen i går. Vi pratade om kultur, och det kan vara en hel del det. Missförstånd i kommunikation kan uppstå för att vi inte känner till den lokala kulturen så bra. Språkstudier är ofta så: Det handlar inte bara om att försöka aktivera sitt ordförråd och våga prata, det handlar om att lära känna lokal geografi och kulturella områden, ämnen. Vi fortsätter idag med fler gåtor och små uppdrag. Vädret är kyligt och molnigt idag. Men jag fryser inte nu inomhus. För att gå ut den här årstiden kommer vi att behöva tjockare jackor, och varmare skor.

Tisdag, my cup of tea

Ibland får man försöka muntra upp sig själv med en kopp med ljus och värme, fast det skulle vara nästan mitt i natten. Grannarna här har lagat så fina blommor och hade lamporna tända i fönstren. Bara sådant kan hjälpa en att komma vidare. Det finns vänner eller blivande väninnor runt om bara man vågar försöka börja ta kontakt. Ibland blir man avsnäst i början. Ibland är det allra svårast att få en verkligt bra kontakt med någon riktigt nära släkting, en kusin eller en syster eller en bror. Barndomens lekar och förluster i lekstugan kan sätta sina spår. Det konstiga är att inombords kan man ännu känna den där tolvåringen som sitter på en höjdhoppmadrass och funderar på att varför ribban trillade ner just som man skulle sväva högt över. Ibland kommer man sig över ribban. Tolvåringen funderade hur det skulle vara att fylla femtio. Eller åttio? Skulle man vara samma person? Ibland känns det som att gå i cirklar, att vi återkommer, faktiskt vill återvända till samma platser, fastän vi i livet ibland gör allt för att ta oss därifrån. Vi reser till andra sidan jordklotet, bara för att sedan komma tillbaka och se att allt är kvar nästan som vi lämnade det. Det bästa vore kanske om vi bara kunde leva i nuet, se lyckan just i den stunden, även om somliga påstår vi har världens kris på gång, i äktenskapet, i alla relationer och därtill har vi plufsiga medelålders ögon och risigt hår. Och inte får vi våra projekt färdiga och aldrig blir det något utav oss. Ibland får jag sådana telefonsamtal till och med, janterösterna som verkligen berättar detta för mig. Jag tycker faktiskt de skulle se sig själva i spegeln då. Jag har gjort massor av saker. Om de inte hängt med så är det deras problem, inte mitt. Och jag tillåter mig ha lite plufs kring ögonen också. Jag har sett så mycket skoj i mina dagar att konstigt vore det annars. Mycket ska man höra också innan öronen "tollas" eller något i den stilen brukade min morfar säga. Han menade troligen. Man kan inte lägga alla dumheter sig för nära, man skulle inte ta illa vid sig av folks dumma trams. Kanske hade han rätt.

här borde komma dagens datum

Här i Finland har vi just nu 6 oktober men bloggverktyget tar lite tid på sig att godkänna det. Dagen ser ut att bli solig och klar och jag tar därför nu chansen att gå till butiken och en sväng utomhus, innan jag skapar mera här. Frösådd basilika är en sak, men det kan finnas fler sätt att gå till väga med inomhus örtagårdar. Nu är jag inte Birgitta från Vadstena utan en helt vanlig "brutta" i Finland som snart ska fylla femtio och kanske då får rätt på titeln "tant". Mitt andra namn är Birgitta dock, så visst kan jag tänka mig att härma den mer berömda Birgittan i ett och annat. Jag funderar på att skriva blogg som Tía Maria nästa år. Det är bra också vi fått en tio euro sedel. Jag kanske irriterar en del med denna "shallow" blog. Men jag skriver mig ur "angsten" vanligtvis. Det är inte så ytligt som det kanske verkar. Hittills är jag med i leken, men det finns dagar och nätter då jag vill bara sova och ge upp förstås. Lite som Lena Philipsson brukade sjunga "Det gör ont". Jag tycker att hittills gör hon det bättre än jag, showar om det, alltså. Men idag försöker jag nu igen få jogginskorna på mig och bortse från att det finns en DEL muskelvärk där. Här och där. Värme hjälper. Vi har en varmvattenbassäng i kommunen, sånt är skoj. Samt det att vår coach där, är rätt så ung och snygg.

Morgontankar

Idag är det ännu så tidigt att solen inte letat sig fram till denna sida av det välplanerade radhuset. Men det ser bra ut, den kommer först till köket om det blir en solig dag. Ser ut att kunna bli det också idag, liksom i går. Så här i skiftet mellan den ljusa och mörka årstiden när dag och natt är lika långa och månen skiner om det inte är mulet, har jag ibland svårare att sova och är nattaktiv uggla. Några timmar. Vanligtvis försöker jag bara vila eller somna om, men blir det för besvärligt, skriver jag. Jag försöker anpassa mig efter det naturliga ljuset utomhus så mycket det är möjligt, vi behöver faktiskt inte tvinga in kroppen i en lysrörsgrön ångestfylld vardag om vi inte vill. Modern IT teknik gör att vi kan jobba mobilt och var som helst där vi får sitta i fred några timmar. Det är bra det, bondens fria liv tilltalar mig även om jag inte kör traktor. Ibland kan det förstås vara svårt att starta. Man har inte lust med något alls. Då är det väl att vila som gäller, eller att ge sig ut och motionera. Igår sysslade jag förutom motionerandet med att plantera om tomater och paprikor i krukor, tänker försöka få dem att hänga med ett slag in på hösten, gärna ända fram till våren då vi på nytt försöker få igång växthus säsongen. Men örter och kryddor i kruka inomhus intresserar mig just nu, eftersom jag även inom MI håller på med en keramik kurs just nu. Och har man krukor så kan det kanske bli en och annan basilikaplanta som överlever också. Får väl återkomma till det i bild och text om det blir något utav det. Matin ska alla ha, brukade min morfar säga och just det händer med en del av mina microprojekt: De blir uppätna.

Tidig morgonstund i början av oktober

Se här "trådrullarna" såg jag tidigare i augusti någongång, sedan har de väl blivit utlagda i jorden på något vis och ska användas till att knyta ihop kommundelar i ett tätare fibernätverk. Så att vi ska kunna sitta ännu mer i knäet på varandra vid våra datorer på något sätt och kanske även nästan kunna se in i varandras vardagsrum utan att ens gå över gården till grannen på kaffe. Gården till min gamla högstadieskola har fått blå skyltar med kameror, kanske det är bra för elever med superdyra cyklar som de kastar in i en cykelställning utan att tänka på att farsan eller morsan betalade en halv månadslön för den. Folk skypar, twittrar, facebookar och bloggar som aldrig förr. Men blir våra relationer bättre för det? De blir annorlunda åtminstone.

Denna vinter kommer jag att försöka ta mig igenom på ett annat sätt än i fjol. Istället för brasor, myslyktor och luftvärmepump ska jag testa att vakna mer med dagsljuset och brasorna har jag bytt ut emot vattenburen värme. Jag har kort sagt hyrt en radhuslägenhet som jag hoppas kunna hålla mig kvar i tills vårvindar friska igen leker i snåren. Jag bor här ensam, men försöker hålla kontakterna levande till gänget "hemma på gården". Just nu är det ett bilbatteri som trilskas, annars skulle livet kännas tiddelipoh, lätt som en plätt eller något ditåt. Cykelvädret har blivit kvar i sensommardrömmen, nu är det nog väder för att bli mer bilburen. Men här "på området" det som alla Vöråbor som har förmånen att bo så bekvämt nära till butiker och cykel och golfbanor kallar "Vörå City", ibland till förargelse för andra mer perifert boende Vöråbor mår jag rätt hyfsat. Till förargelse kanske för alla som älskar dialektskrivande kommer jag ändå att fortsätta skriva "riktig svenska". Räcker för min del med att ibland prata dialekt.

Min föresats med denna blogg var att bara skriva den, för att göra något av den tid då jag till exempel vaknar och undrar hur man ska kunna stå ut med dessa förändringens vindar som blåser. I relationerna mest. Hur jag har under detta år försökt förstå vad som pågår hos mina nära och kära. Hur vi ändå sitter här livslevande i vardagen, fast det ibland mitt i nattens tystnad ger mig många rastlösa oroliga tankar, då min hjärna mitt i allt inte sover fast jag säger åt den att göra det.

Jag är väldigt glad över att alla mina anhöriga är helskinnade, rätt så friska och rantar omkring "på skogen" och kan motionera och hålla igång med sena musikaliska övningar och allt det där som de ända till nu i mitt liv sysslat med. Egentligen skulle jag bara vilja få fortsätta med det. Att träffa dem, och se dem. Att vi skulle vara "vi", lite nära varandra så där, men kanske inte ändå hela tiden i knäet på varandra. Några kanske ensamma timmar i nattens mörker, med en dusch man kan använda när man vill. Ute i en spånbana med sina tankar några timmar, ensam. Men med någon eller några att sedan att kunna gå och dricka kaffe till. Ska det vara så svårt det? För mycket begärt? Att vi skulle inte bara sitta och skriva facebook eller twitter till varandra? Vi skulle faktiskt träffas och prata. Jag tror det är viktigt det med, alltså inte nödvändigtvis prata som hos psykologen om djupa svårigheter, men det där vardagliga mötet bara. Att det skulle få plats i tidsschemat på något sätt. Att vårt personliga tränande, övande eller idrottande inte skulle vara så viktigt att det inte går att klämma in tio minuter vanligt kaffeprat.

morgonproblemlösningar så där passligt utan stress

Idag fredag den tredje oktober vet jag att en väninna fått sitt tredje barn och det känns mycket roligt. För då har jag ju någon att ge babykläderna till. I dag är här på morgonen ännu dis över det sexkantiga lusthuset på gården. Igår syntes som en stjärna genom gardinen i skymningsljuset. Efter det textade min väninna att hon just fått sin dotter. Under natten har jag av och till vaknat med huvudet fullt av idéer för veckoslutet. Jag behöver en bil som rullar framåt, för det känns inte längre som cykelväder, inte åtminstone för några varv runt kommunen. Vi är några stycken här som behöver sportkläder och bättre skor tror jag, inklusive jag själv. Inte är det ännu snö och vinter, men oktober kan vara mer regnig än september och framförallt brukar det emot slutet av månaden bli kallare. Så nu ska här förberedas för det. Inte för Greklandssemester då.

Men om jag får leva & ha hälsan som det heter, så varför inte det med, Längre fram. Hej och över...

Projektering med garn och keramik

Idag har vi mera mulet väder, men gårdagen var verkligen vacker och ungdomarna idrottade med rullskidorna längs cykelbanan. Själv kände jag mig trött hela dagen, men kom mig ändå till Norrvalla för att bada bastu. Kermik kursen hann och orkade jag också med, fastän det just då kändes rätt jobbigt, en av mina saker där hade förstås gått sönder i bränningen, så jag försökte göra det bästa av läget genom att samla ihop bitarna och ändå måla dem med engobe-färgerna. De ska då brännas en gång till för att färgerna skall sitta kvar på lerbitarna. Det som blir intressant att få veta nästa gång är då att blev nyanserna så som jag föreställer mig nu, eller blir de eventuellt mörkare. Just nu har jag en kaffepaus i tankarna, men då borde jag komma mg iväg efter kaffebrödet, fastän det är kanske kallt ute.