måndag 6 oktober 2014
Tisdag, my cup of tea
Ibland får man försöka muntra upp sig själv med en kopp med ljus och värme, fast det skulle vara nästan mitt i natten. Grannarna här har lagat så fina blommor och hade lamporna tända i fönstren. Bara sådant kan hjälpa en att komma vidare. Det finns vänner eller blivande väninnor runt om bara man vågar försöka börja ta kontakt. Ibland blir man avsnäst i början. Ibland är det allra svårast att få en verkligt bra kontakt med någon riktigt nära släkting, en kusin eller en syster eller en bror. Barndomens lekar och förluster i lekstugan kan sätta sina spår. Det konstiga är att inombords kan man ännu känna den där tolvåringen som sitter på en höjdhoppmadrass och funderar på att varför ribban trillade ner just som man skulle sväva högt över. Ibland kommer man sig över ribban. Tolvåringen funderade hur det skulle vara att fylla femtio. Eller åttio? Skulle man vara samma person? Ibland känns det som att gå i cirklar, att vi återkommer, faktiskt vill återvända till samma platser, fastän vi i livet ibland gör allt för att ta oss därifrån. Vi reser till andra sidan jordklotet, bara för att sedan komma tillbaka och se att allt är kvar nästan som vi lämnade det. Det bästa vore kanske om vi bara kunde leva i nuet, se lyckan just i den stunden, även om somliga påstår vi har världens kris på gång, i äktenskapet, i alla relationer och därtill har vi plufsiga medelålders ögon och risigt hår. Och inte får vi våra projekt färdiga och aldrig blir det något utav oss. Ibland får jag sådana telefonsamtal till och med, janterösterna som verkligen berättar detta för mig. Jag tycker faktiskt de skulle se sig själva i spegeln då. Jag har gjort massor av saker. Om de inte hängt med så är det deras problem, inte mitt. Och jag tillåter mig ha lite plufs kring ögonen också. Jag har sett så mycket skoj i mina dagar att konstigt vore det annars. Mycket ska man höra också innan öronen "tollas" eller något i den stilen brukade min morfar säga. Han menade troligen. Man kan inte lägga alla dumheter sig för nära, man skulle inte ta illa vid sig av folks dumma trams. Kanske hade han rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar