Måndag, med kursstart igen.

Måndag eftermiddag är det igen dags för kurser i musik (gitarr) samt textiltryckarkursen i kväll. Det ska bli intressant. Så här dags, kvart före tio på morgonen är det nu ljust ute, solen kikade fram försiktigt, det kan bli en vacker dag ännu, fram emot eftermiddagen. Jag har varit uppe sedan sjutiden och sysslat med veckoplanering, räkningar och tankar ända till April. Det är inte så långt till dess nu, tiden går fort. Man kan bara göra planering i stora drag för nästa månad förstås, inte i detalj. Men jag försöker fortsätta med byaboken, så snart som möjligt. Jag läste på lite om hur man i dag överför datafiler till tryckeriet. Tryckerierna har ibland olika sätt att göra det, olika procedurer för hur färdigt materialet ska vara när man levererar det.

Bäst går det att studera in saker om man sovit ordentligt före. Jag försöker få med det i all planering också. I går var det Netflix filmtajm igen, de har mycket på engelska som sagt, för de som vill lära sig mer om uttal kan det vara både som avkoppling och studier samtidigt. Jag tycker det är viktigt att varva ner emellan också. Tillåta sig att koppla bort tankarna från arbetsveckans problemlösningar. Mera underhållning i musikbranschen utlovas också, i maj som vanligt med Melodifestivalen 2014. Jag brukar titta på den, fastän det varje år blir fler och fler deltävlingar och bidrag så att man kanske inte hinner med alla på grund av att man  har saker att göra som kräver att man är utan hörlurar ett slag.

Här är en somrig bild att drömma sig vidare med. Det är en gammal gård som idag är museum, till den hör en textilstuga. Många sådana hembygdsmuséer har intressanta samlingar där man kan leta inspiration för nya textilarbeten. Man behöver inte följa de äldre modellerna i varje detalj tycker jag, man får vara kreativ och lägga till, men förebilderna, modellerna kan gärna förvaras så att de inte förstörs, de kan ju bli till nytta och nöje för fler då. 

Här är från samma gårdstun, ett foto som jag tog för några år sedan. De höll på att lägga nytt pärt-tak och hade lagt ut nya bräder över hela taket. Så kan man renovera en museigård, med äldre metoder eftersom den inte ska användas som bostad. Jag minns hur varmt det var den dagen och dofterna från träet och gräsmattan mellan husen.

Här är en trasmatta i ett mer modernt utförande i en mjuk orange färgskala utan de traditionella ränderna, i textilkursen visade vår lärare hur hon gjort bokstavstryck ovanpå en ljust grå trasmatta. Den här mattan skulle också kunna användas för textiltryck tror jag, men det är precis hur man vill ha det. Den är vacker också utan bokstäver. Men skulle jag trycka något ovanpå den, skulle jag försöka med den mörkaste nyansen av röd-orange till att börja med, för att få bokstäverna att överhuvudtaget synas emot bakgrunden. Att trycka de engelska orden "love, hope, faith" gav en glad känsla genast. Men eftersom de flesta antagligen tänker på de röda ljuslyktorna vi brukar ha som juldekorationer när de ser de orden, blev det ett litet överraskningssmoment när man istället läste dem på en trasmatta. Ännu mer originellt kan man säkert också göra det, genom att skriva något mer obekant. Kanske en dikt eller något i den vägen. 

En hästsko vänd som en glad mun är en sådan där signal tycker jag i stil med tro, hopp och kärlek-lyktorna. Den här trädgårdsboden har en del skavanker, men det syns inte så mycket då den ligger där inbäddad i sommargrönskan. Solrosorna och sparrisodlingen framför den döljer dem bra. I år håller jag just nu på att få solrosfrön att gro. Men man kan lika gärna sätta fröna i yoghurten förstås. Jag tänker inte ha en hel solrosodling inne i huset, de går att så direkt på friland sedan längre fram, men de vill ha en solig vägg. Sparris är rätt knepiga att odla här på dessa breddgrader har jag förstått, man får hålla på några år. 

Här är fjolårets meloner, bilden är inifrån ett litet hobbyväxthus, men det kan hända de går att odla även på friland, jag tror jag ska försöka testa med några frön snart, om de gror i en kruka inomhus. Det är mormors spetsgardin min mamma här använt i växthuset, men på textiltryckarkursen fick vi också veta hur virkade dukar och spetsgardiner kan bli schabloner för textiltryckar-ramar. Utan att man behöver klippa i själva duken eller gardinen. 

Här är en till "lycka till" sak som jag fått av min japanska väninna för rätt länge sedan. Men jag plockar fram den emellanåt. Här hade vi just målat klart väggen bakom och jag tycker de passar bra ihop, de klart röda färgerna och guldtråden i den mönstrade tygpåsen emot den tegelfärgade väggen. 

Här är ett litet konstprojekt från i fjol, jag har övat på att skriva mitt namn med japanska skrivtecken. Jag tänkte mig påsarna skulle gå att använda som lampskärmar, men nu tänker jag de skulle vara bättre att samla frön i, melonkärnor till exempel. Eller några andra intressanta frön som man kan få ur olika sydländska frukter som man köper i butiken. Alltid kan man testa inomhus i kruka och se om de gror. Att lära sig de japanska skrivsystemen kan te sig rätt invecklat, de använder sig av åtminstone två uppsättningar tecken: katagana och hiragana samt för vissa ord kinesiska tecken. Tecknen finns idag anpassade för olika datorsystem, men det är också en konstform i sig att skriva traditionellt med tuschpenna eller ännu hellre: pensel på papper. Hela kroppen ska vara med och det är egentligen en meditativ och fokuserande övning att skriva japansk kalligrafi med pensel. Man hör bara penselns svaga schvischande ljud emot pappret och på något sätt i den rörelsen och stillheten är det lättare att lära sig minnas de olika tecknen. De är ju annars rätt olika våra bokstäver. Den som är intresserad av att till exempel försöka tillverka en textiltryck-schablon med ett japanskt eller kinesiskt tecken kan välja ett via Omniglot-webbsidan. Den har jag tipsat om förut på olika ställen. Den är omfattande, men i alfabetisk ordning så den som vill kan även försöka sig på tecken eller bokstäver lånade ur andra skrivsystem. Burmesiska till exempel har runda former, och är kanske inte lika välkända hos oss som de japanska eller indiska skrivsystemen. Omniglot har det mesta om skrivtecken och massor av länkar till annat språkrelaterat. 

När det gäller svenska är bokstäverna g, c, å, ä, och ö lite speciella i ett internationellt perspektiv. Det kan man kanske också fundera eller leka kalligrafi med, ifall man vill hålla sig till svenska språket. Bokstaven g kan ha så många former. G eller g till att börja med förstås. Men sedan också typsnitt eller lutning av bokstaven. Om den är rak eller kursiv. Teckensnittet och färger kan också varieras nästan i det oändliga: G,g, G,g, G, g, G,g

Bokstäver kan också ha serifer eller vara raka, utan serifer.

De kan också vara VERSALER eller gemena. 

Det där funderade vi mycket kring i början av mediestudierna minns jag, när vi skulle ombryta eller "layouta" göra grafisk form för trycksaker. Idag har tillkommit en mängd nya format och tekniker och digital bearbetning av fotografier. Hur man sänder bilder över internet är också en hel vetenskap där det hela tiden händer nya saker. Från 2009 då jag formgav och redigerade Anna Kempeboken har mycket som gäller hur man bygger sidor, programmerar för internet och överför datafiler i större format över internet hunnit hända. 

Youtube och alla de andra Video-delar sajterna som Vimeo eller Vevo samt filmsajterna Netflix eller Filmnet fanns inte då. Vi såg filmerna på DVD-skivor. Mycket av mina textiltryckar-idéer kommer förstås idag från filmer och videor som jag sett. Materialet, tygerna hämtar jag ofta från Röda Korsets "loppis" butiker. Jag vill helt enkelt känna att jag handlar etiskt, att pengarna går till hjälpbehövande när jag köper inrednings-tyger och kläder. Om jag köper fel storlekar eller inte tycker om ett plagg när jag kommer hemm brukar jag föra vidare det till andra second-hand butiker här i trakten. 

"Det som är den enes misstag är den andres fynd" kan man läsa vid ingången till Röda Korsbutiken i Vasa.

Jupiter är den andra stora fyndhörnan i Vasa, den i likhet med Röda Kors-butiken sysselsätter arbetslösa, och "roterar"/ återanvänder samt reparerar bra möbler, kläder och hemelektronik. 

Söndag

I Vöråskogarna och ibland mitt ute på åkrarna finns ofta stora stenbumlingar som om man fotograferar som om man vore en Lilliputt-kvinna kan te sig som stora berg. Det här fotografiet är från ett ställe där min mamma planterat ett päronträd. Alltså kunde stenen heta "Päronstenen" I Österbotten kallar man ibland potatis för päron. Vi brukar ha potatisland där också, nära den där soliga varma stenen. Från våra backstugor och gården kan man fortsätta upp i backen, genom skogen och hitta fler ställen med stora stenar. Min morfar och hans bröder lekte backhoppning i en av backarna, de hade byggt åt sig ett eget backhoppartorn. Stället är nu igenvuxet med stora granar.



Men vi har kvar svartvita fotografier som visar hur morfar, bröderna och några andra pojkar från byn hade ordnat det med sin backhopparbacke.

Så här soligt väder skulle det vara roligt att få i dag med. I köket just nu har jag faktiskt potatisar i en kruka, så det kunde bli tidiga småpotatisar. Jag hinner med en omgång till innan midsommar då det annars hör till att det ska finnas "nypärona" / småpotatisar i potatislandet. 

Här är ett foto från "högre upp i backen", 

där kunde man ha någon form av terassodlingar kanske. 

Det är bra där på sommaren, inte många myggor. 

En solig och varm dag är lavarna och mossorna torra och man kan sitta där och drömma. 

Tallar har vackra stammar i solskenet.

Det här bastufönstret blir längre fram i vår ett soligt ställe för tomatplantorna. 

Men om jag skulle sätta tomaterna där nu skulle 

hela bastu-huset behöva värmas med brasor i den lilla kaminen

 i omklädningsrummet. 

Så jag väntar med att föra ut tomatplantorna ännu ett tag, 

tills solen klarar uppvärmningen av stugan. 

Men man kan alltid drömma fram textiltryck och mönster till

garndinerna, för den dag då jag kan dra upp persiennerna och släppa in solen.

Här sitter jag som sjuåring invid en julgran, någongång i början av 1970-talet, Jag har en långärmad kort klänning i två färger, beige och chokladbrunt. Jag minns jag tyckte den var varm och bekväm att ha på sig. Den var inte så fin att man inte fick röra sig i den. Det var bra den hade långa ärmar också, sådant kanske föräldrar ibland glömmer för att den söta röda julklänningen med korta puffärmar för julkvällen bara ser så söt ut på fotografiet. Min mamma sydde en del av våra kläder själv. Hon tänkte faktiskt på det där med att vi  inte skulle frysa, det där med rosetter och band sparade hon på ibland. På dagiset där jag arbetade fyrtio år efter det här fotografiet togs, var jag ibland förvånad över hur föräldrarna verkligen klädde upp sina småflickor i rosa, paljetter, rosetter och glittersandaler. Jag skulle ibland som barn gärna levt ut prinsessdrömmarna. Idag tänker om barnkläder att det måste finnas någon medelväg, inte klä ungarna i tråkiga grå stickade tröjor varje dag utan låta dem ha lite roligt med låtsas-diadem och vackra hårspännen, men samtidigt se till att det är varma och mjuka material, inte korta ärmar om vintern och att pulkåkaroverallen verkligen är tillräckligt tjock, bra vadderad och gärna med reflexband. Man åker i Finland sällan pulka i backen om sommaren. Så vintertid längs skol- och cykelvägar i mörkret är det väldigt viktigt att mamma och pulkåkaren verkligen syns, med reflexerna påsydda ovanpå kläderna alltså.

En vacker detalj från en julfest-klänning jag fick som present. 

Det är en tunika som man kan ha ovanpå jeans eller med leggings. 

Faktiskt en bra idé, jag är glad så länge jag kommer mig i den, 

den är rätt snäv, designad för en tjugoåring. 

Humleblad och blommor slingrar sig upp längs en avkvistad 

granstam vid rie-väggen. Bladens och blommornas form kunde bli ett vackert mönster. 

Nu börjar en mars-sol leta sig in genom gardinen. 

Sakta med säkert verkar vi vara på väg emot sommaren. 

Solig lördag, äntligen.

Nattens yrväder med hällregn blåste förbi och idag är den äntligen här, solen. Det är som en Aprildag, fast det bara är i början av Mars. Det lära vara Kvinnodagen och just nu känner jag mig rätt nöjd för jag har flyttat blomkrukor, tvättat fönsten, äntligen kommit åt att börja röja och sopa bort vinterskräpet som kommer av ved-eldningen kring spisen och på farstutrappan. Nu pausar jag med att skriva och se på fler sommarfotografier. I går kväll såg vi en engelsk filmserie lite i Harry Potter stil med hobbitar och trollkarlar i röda sammetskappor. Bra språkövning för de som inte ännu kan alla engelska ord, men också rätt roligt filmatiserat med alla skuggor och dagrar i "Trollkarls-Universitetet".


Ja, det låter ju precis som att jag på Kvinodagen nöjd och belåten sitter här i "Kvinnofällan" med min sopborste och har aldrig någonsin skulle sett åtta meter feministlitteratur om kvinnokamp i ett engelskt universitetsbibliotek.  Men på något sätt är jag belåten ändå, mest på grund av att det där ihållande gråvädret äntligen gav med sig och med lite tur är det soligt även nästa vecka. Foreca säger något sådant i sin prognos åtminstone. Blåklockbilden här invid är en liten vit lögn för ute ser det ut mer som i de trakterna där hästfolket Rohirrim håller till i Sagan om ringen: Fjolårsgräs, leriga åkrar, mossiga stenbumlingar här uppe på backen och en massa blöta lönnlöv överallt.

Men det är en början. Här då mommos garnnystan igen, favorit i repris. Vi lökskalssfärgade och kardade och spann det tillsammans. Jag bara har det och sparar det till minne av henne. 

Det representerar på något sätt för mig allt kvinnoslit och släp hon gjorde här på gården. Allt jag såg henne göra, allt jag inte förstod uppskatta för jag trodde hon skulle nu jämt bara gå här och dona och greja. Så där som man är i tjugoårsåldern då man vill leva snabbt och häftigt. Ska upptäcka allt genast och kunna SJÄLV allt möjligt. 

Här en bild från en gammal UF-lokal i en grannby. Mormors moster Aina bodde där nära. Där har det så smått börjat hända saker, det har kommit en ny stuga på ett gammalt gårdstun, moster Aina har fått en liten tjej som städar vidare vid de släktgårdarna och det har kommit en ny väg. Roligt alltihopa, men jag är överraskad. Trodde inte någon skulle orka börja röja och rusta däromkring. Men där ser man. 

Här är en jättefin bod, som någon lagt omtanke på. 

Jag cyklade lite vilse en dag kan man säga, och råkade få syn på den. 

Och så fjolårets basturöjar bild. Vi kan ju leka det är B & B för Bob. (Dylan) då alltså, ifall han skulle vilja dyka upp i någons hörlurar. Jag tänker det kan förbättras ännu mer i år, bara vårvämen kommer riktigt igång. Jag grejar med lokalvård istället för att gå på gym rätt många lördagar. Opp och ner för backar och i trappor. I år är starten med vår-rustandet tidig. 

Det är inte denna dagens solnedgångs bild men den är på väg emot det hållet nu, solen, ner bakom den där skogsdungen vi ser mitt på åkern här. Jag har förundrat gått runt i köket och sett groddarna växa nästan så det syns, sådde för några dagar sedan märgärt och på lek satte jag ner några potatisar i en större kruka, bara för att nu starta med något. Nu väntar jag på paprikorna, men inte än. Tomt i krukorna. Röd basilika har jag däremot så det räcker till smörgåsarna. 

Om någon som läser detta vill läsa om en som är ute och reser kan ni kolla Filifjonkanns blogg. Hon är från Sverige och alltid kan man roa sig med att försöka jämföra om min finlandssvenska (Eller snarare: Österbottniska svenska med Kalix-influens sedan barndomens vistelse där är annorlunda än Filifjonkanns) 

Och här är igen länken till mina försök att uttrycka mig på engelska i en reseblogg. Flera år gammal nu, men roligt i alla fall att se bilderna därifrån.

Fredag med en liten helgplan.

Så somrigt har vi det ännu inte, men för i morgon lovas mera sol, får se om det stämmer. Idag ingen snö, ganska så ovanligt ändå så här års. Så om det inte blir någon Botnia Vasa så får vi försöka planera för Botnia Cyklingen i stället. Jag vill ut och utforska vikarna och stränderna. Om man ska cykla hela loppet kan det ju vara bra att lägga sig i träning i god tid före. Hela loppet är åtminstone 50 km, men det brukar vara möjligt att anmäla sig till kortare rutter också. Och sedan är detta med idrottande och motion egentligen så att man måste känna efter själv hur mycket man orkar. "Bisicleta Botnia", skulle kunna vara cykel-loppets namn på spanska. Jag går på kurs och vi pratar om karnevaler, eller som vi i Vörå skulle kalla det: "Langradin". En lång rad av festliga händelser under sommaren, här nära. Fiesta och Siesta. Det ser jag fram emot, man ska kunna växla arbete med bra möjligheter till rekreation och vila tycker jag. I Vörå kan man faktiskt göra så: Arbeta i egen takt, men också vila emellanåt. Storstadsmänniskor glömmer ibland bort detta. Kreativt arbete kräver egentligen att man sover på saker. Man får inte fatt i de där ljusa idéerna annars.

Till den här strandbastun skulle jag gärna både planera textiltryck och hänga upp gardinerna sedan. Kuddarna till soffan kan jag också se framför mig. Ofta har de rätt ljusa trässlag invändigt de här små stugorna. (granpanel eller något liknande) Framför stugan växer blåbär (Mustikka heter de på finska, Mustique-mustique you may pick them, they do not "pique" som myggor gör utan är goda ovanpå plättar eller i en paj. Mustikka-paj, man ska antagligen vara lite flerspråkig för att hänga med i jargongen eller tänket här nu. I blåbärsskogen kan det iofs vara några myggor ibland, så långärmade kläder är bra. Och då kan man ju på ryggen av sin blåbärsplockarjacka ("huppare" är i Finland en sådan jacka med huva), laga en snygg logotype bara man som sagt får till det med textiltryckarschablonen först. Att designa egna logotyper är roligt. Det kan vara början till ett eget företag, det. Man ska bara se till man är beredd ifall många börjar ringa om tjänster, annars sitter man kanske där en dag och sköter Finlands bankväsende på talko. (Frivilligt arbete, utan lön kallas så, här i landet)

En duk till detta trädgårdsbord med tillhörande stolar känns för mig som ett mer hanterligt talkoarbete. Blåbärspajen "Mustikka-Paj" kan man sedan äta antingen vid bordet eller så ta med sig i en pick-nick korg. "La petite pique-nique" uppe på ett berg då, där finns det färre myggor vanligtvis. 

En solig farstukvist kan vara bästa stället för en kaffekopp med blåbärspaj. Har man tur växer det gamla kryddörter invid den också och då är det bara att trimma lite framför kvisten och greja fler örter däromkirng, klart på en söndag. 

Sitter man på en bra tallbevuxen tomt så kanske det är inte en gammal herrgård man vill ha utan ett modernt boende. Men hur som helst brukar ett hus behöva någon form av textiler för att bli ett hem.

Med en liten ek

Från en liten ek i en kruka till ett stort träd, tänk vad mycket vårda och sköta om det egentligen handlar om. Innan ett barn blivit vuxet och kan klara sig själv. Eller kan vi det någonsin? Helt mol allena? Låter som en dagis-sång, men: Jag och du och alla de andra, tillsammans: Det är vi. Och utan ett "Vi" är det inte så roligt att vara ibland. Det kan kännas riktigt ensamt och trist och tråkigt.

Torsdag med en försiktig mars sol

Några dagar kvar nu till Kvinnodagen 2014. En försiktig vårsol letade sig just genom gardinerna. Ute har vi definitivt grönt gräs nu, så ska det åkas skidor i veckoslutet ska det till ett redigt snöblåseri här snabbt, men jag hoppas det inte går den vägen faktiskt. Jag gillar tanken på en mild vårvinter med tidigt trädgårdssysslande i sikte. Mycket löv och sådant i rabatterna där nu, en räfsa verkar vara nästa veckas motionsredskap då, förutom att Norrvalla simbassängen är där för att min favoritsportgren också finns där: bad kastning. Man kastar vatten på heta stenar. Missförstå mig rätt nu här bara, vi i kvinnobastun kastar turvis "löyly" och så "ger vi på" eller "kastar på" underförstått vatten förstås. H2O. Helst i sådana mängder att bänkgrannarna inte behöver fly från den högsta laven.

Här är en bild från när jag var dagistant, vi hobbyarbetade med filt och flirtkulor och försökte oss på de första finska orden. (Mitt första dagisjobb på det andra inhemska som inte är mitt modersmål. Jag pratade säkert med brytning men flytande hela dagarna. Vi ritade fotograferade och gestikulerade mycket. Emot slutet av vårterminen började vi försöka leka in bokstävernas former.)

I mötet med invandrarkvinnorna och 

deras barn på dagiset började jag fundera på det här med klädsel

 och tyger och mönster kanske första gången så där med större intresse.

Jag hade lånat till dagiset den här boken av Catherine Legrand, för att vi skulle ha lite att fundera kring, mammorna kunde försöka sig på sina första finska-meningar medan de försökte få sina barn att få skorna och ytterkläderna på sig. Jag försökte sedan få dem att våga prata lite mer, genom att be dem bläddra i boken. Den hade bilder från alla världens hörn och jag tänkte vi skulle därför oavsett religiös tillhörighet kunna mötas kring temat barnkläder. En sak som i Finlands kallare klimat den vintern hela tiden var på tapeten. De som kom från varmare länder, hade inte alla gånger riktigt kläm på det här med varma och praktiska kläder att "ha i snö", ibland var det sandaler i snöblasket, inga mössor, väldigt tunna jackor och pulkåkning utan vantar och kudde under rumpan och sådant där som en finländsk småbarnsmamma aldrig skulle utsätta sina småttingar för. 

Onsdagstankar kring små tygbitar med mönster.

Man kan hitta vackra handarbeten på de mest överraskande ställen. Denna ros tror jag att min farmor broderat någongång i yngre dagar. Hon hade en sådan stil som skulle fått till och med Josef Frank intresserad. Idag är det ganska få som sitter och syr sådant tror jag. Plattsöm eller vad det heter. Med tråd eller garn korta och långa stygn på ylletyg eller andra lite grövre linnevävar som var vanligt på fyrtio- och femtiotalen. Idag tycker jag kudden är precis retrorätt till att börja inreda en sommarstuga med. Det är till och med bra att färgskalan inte är för sprallig utan håller sig mellan brunt och orange. Det känns som att värmen är på väg. Vi har början av mars och ännu idag inte heller riktigt sprakande vårsol, mer en försiktig början.

Men så en dag händer ju detta. 

Solen ligger på, bakom gardinen och då vet man: 

Nu är det dags att gå ut och leta fler soliga kameraminnen och mönster:

"Att vara fammo" och läsa för sina barnbarn, undrar hur det skulle kännas? 

Jag hoppas få mina fadderbarn att ännu vilja läsa mycket på svenska.

Ännu idag kan det kanske finnas chanser till soliga väggar, 

då kan man börja fundera på att rusta till våren med mer grönvita mönster.

Det här mönstret är från en strand- eller biblioteksväska. 

Vi har inte ännu sådana sommarvägar, 

men visst känns den inspirerande?

Biblioteken här omkring tycker jag har mycket i sina samlingar.

 Ibland får man låna deras kopieringsmaskiner och 

så kan man kika vad de har för konst på väggarna.

Textiltryck kan börja nästan var som helst. Från minsta lilla slitna tygbit till exempel:

"Fammo" Min farmor Linnéa hette som flicka Kempe i efternamn och det är hennes bror Martin som sitter bakom henne. Han var folkskollärare. Fammos klänning tror jag hennes syster Magda har sytt. Hon var sömmerska och hade en klädbutik. Jag tycker mig minnas att fammos klänning var blå och hon har en guldbrosch i kragen. Jag tror det är jag i den vita mössan med tofs där, jag är hennes första barnbarn, äldst i kusinskaran alltså. Till höger om mig sitter min mamma. 

"Fammos solrosor" Här är det min syster som är bebisen i mammas famnen. De är på julkalas hos fammo, julgranen hade vi alltid på det där stället. Fammos stol med hennes solroskudde och den där stolryan minns jag bra. Farmor och farfar hade också ett bokskåp med glasdörrar där de förvarade psalmböcker och fotoalbum. Vi fick bara öppna dörrarna till det skåpet när farfar var med, de var lite rädda om de där där böckerna och fotografierna, minnns jag. De hade hemma några instrument: en orgel och på vinden något slags "piano". Farmor tyckte om att sjunga psalmer, hon ville det skulle vara andliga sånger mest hela tiden. Undrar vad hon skulle tänkt om vår jazz- och rockrepertoar i dag? De var inte så inne på folkmusik, men farmor hade en folkdräkt. Hennes pojkar ville lära spela fiol och dragspel och piano, ett par av dem blev folkskolelärare som morbror Martin.

De här är mina senaste rabattfynd, 

inte solrosor utan terassblommor som jag håller på att lära mig mer om. 

Just nu blommar de inte, 

men de övervintrar helt klart i vårt klimat. 

Taklökar finns det också i samma rabatter. 

De har jag nu försökt omplantera i krukor för 

att kunna plantera ut dem igen på ett annat ställe när det blir varmare.

Jag är intresserad av blommor för att de har så många former, 

jag letar just nu sådana som kunde göra sig bra som textiltryck. 

Men jag är som sagt bara nybörjare med själva tryckarmetoderna, 

nästa måndag ska vi se hur våra tryckar-ramar har lyckats, 

det är en helt ny värld. Inte alls som att trycka på papper.