Onsdagstankar kring små tygbitar med mönster.

Man kan hitta vackra handarbeten på de mest överraskande ställen. Denna ros tror jag att min farmor broderat någongång i yngre dagar. Hon hade en sådan stil som skulle fått till och med Josef Frank intresserad. Idag är det ganska få som sitter och syr sådant tror jag. Plattsöm eller vad det heter. Med tråd eller garn korta och långa stygn på ylletyg eller andra lite grövre linnevävar som var vanligt på fyrtio- och femtiotalen. Idag tycker jag kudden är precis retrorätt till att börja inreda en sommarstuga med. Det är till och med bra att färgskalan inte är för sprallig utan håller sig mellan brunt och orange. Det känns som att värmen är på väg. Vi har början av mars och ännu idag inte heller riktigt sprakande vårsol, mer en försiktig början.

Men så en dag händer ju detta. 

Solen ligger på, bakom gardinen och då vet man: 

Nu är det dags att gå ut och leta fler soliga kameraminnen och mönster:

"Att vara fammo" och läsa för sina barnbarn, undrar hur det skulle kännas? 

Jag hoppas få mina fadderbarn att ännu vilja läsa mycket på svenska.

Ännu idag kan det kanske finnas chanser till soliga väggar, 

då kan man börja fundera på att rusta till våren med mer grönvita mönster.

Det här mönstret är från en strand- eller biblioteksväska. 

Vi har inte ännu sådana sommarvägar, 

men visst känns den inspirerande?

Biblioteken här omkring tycker jag har mycket i sina samlingar.

 Ibland får man låna deras kopieringsmaskiner och 

så kan man kika vad de har för konst på väggarna.

Textiltryck kan börja nästan var som helst. Från minsta lilla slitna tygbit till exempel:

"Fammo" Min farmor Linnéa hette som flicka Kempe i efternamn och det är hennes bror Martin som sitter bakom henne. Han var folkskollärare. Fammos klänning tror jag hennes syster Magda har sytt. Hon var sömmerska och hade en klädbutik. Jag tycker mig minnas att fammos klänning var blå och hon har en guldbrosch i kragen. Jag tror det är jag i den vita mössan med tofs där, jag är hennes första barnbarn, äldst i kusinskaran alltså. Till höger om mig sitter min mamma. 

"Fammos solrosor" Här är det min syster som är bebisen i mammas famnen. De är på julkalas hos fammo, julgranen hade vi alltid på det där stället. Fammos stol med hennes solroskudde och den där stolryan minns jag bra. Farmor och farfar hade också ett bokskåp med glasdörrar där de förvarade psalmböcker och fotoalbum. Vi fick bara öppna dörrarna till det skåpet när farfar var med, de var lite rädda om de där där böckerna och fotografierna, minnns jag. De hade hemma några instrument: en orgel och på vinden något slags "piano". Farmor tyckte om att sjunga psalmer, hon ville det skulle vara andliga sånger mest hela tiden. Undrar vad hon skulle tänkt om vår jazz- och rockrepertoar i dag? De var inte så inne på folkmusik, men farmor hade en folkdräkt. Hennes pojkar ville lära spela fiol och dragspel och piano, ett par av dem blev folkskolelärare som morbror Martin.

De här är mina senaste rabattfynd, 

inte solrosor utan terassblommor som jag håller på att lära mig mer om. 

Just nu blommar de inte, 

men de övervintrar helt klart i vårt klimat. 

Taklökar finns det också i samma rabatter. 

De har jag nu försökt omplantera i krukor för 

att kunna plantera ut dem igen på ett annat ställe när det blir varmare.

Jag är intresserad av blommor för att de har så många former, 

jag letar just nu sådana som kunde göra sig bra som textiltryck. 

Men jag är som sagt bara nybörjare med själva tryckarmetoderna, 

nästa måndag ska vi se hur våra tryckar-ramar har lyckats, 

det är en helt ny värld. Inte alls som att trycka på papper.