Solig lördag, äntligen.

Nattens yrväder med hällregn blåste förbi och idag är den äntligen här, solen. Det är som en Aprildag, fast det bara är i början av Mars. Det lära vara Kvinnodagen och just nu känner jag mig rätt nöjd för jag har flyttat blomkrukor, tvättat fönsten, äntligen kommit åt att börja röja och sopa bort vinterskräpet som kommer av ved-eldningen kring spisen och på farstutrappan. Nu pausar jag med att skriva och se på fler sommarfotografier. I går kväll såg vi en engelsk filmserie lite i Harry Potter stil med hobbitar och trollkarlar i röda sammetskappor. Bra språkövning för de som inte ännu kan alla engelska ord, men också rätt roligt filmatiserat med alla skuggor och dagrar i "Trollkarls-Universitetet".


Ja, det låter ju precis som att jag på Kvinodagen nöjd och belåten sitter här i "Kvinnofällan" med min sopborste och har aldrig någonsin skulle sett åtta meter feministlitteratur om kvinnokamp i ett engelskt universitetsbibliotek.  Men på något sätt är jag belåten ändå, mest på grund av att det där ihållande gråvädret äntligen gav med sig och med lite tur är det soligt även nästa vecka. Foreca säger något sådant i sin prognos åtminstone. Blåklockbilden här invid är en liten vit lögn för ute ser det ut mer som i de trakterna där hästfolket Rohirrim håller till i Sagan om ringen: Fjolårsgräs, leriga åkrar, mossiga stenbumlingar här uppe på backen och en massa blöta lönnlöv överallt.

Men det är en början. Här då mommos garnnystan igen, favorit i repris. Vi lökskalssfärgade och kardade och spann det tillsammans. Jag bara har det och sparar det till minne av henne. 

Det representerar på något sätt för mig allt kvinnoslit och släp hon gjorde här på gården. Allt jag såg henne göra, allt jag inte förstod uppskatta för jag trodde hon skulle nu jämt bara gå här och dona och greja. Så där som man är i tjugoårsåldern då man vill leva snabbt och häftigt. Ska upptäcka allt genast och kunna SJÄLV allt möjligt. 

Här en bild från en gammal UF-lokal i en grannby. Mormors moster Aina bodde där nära. Där har det så smått börjat hända saker, det har kommit en ny stuga på ett gammalt gårdstun, moster Aina har fått en liten tjej som städar vidare vid de släktgårdarna och det har kommit en ny väg. Roligt alltihopa, men jag är överraskad. Trodde inte någon skulle orka börja röja och rusta däromkring. Men där ser man. 

Här är en jättefin bod, som någon lagt omtanke på. 

Jag cyklade lite vilse en dag kan man säga, och råkade få syn på den. 

Och så fjolårets basturöjar bild. Vi kan ju leka det är B & B för Bob. (Dylan) då alltså, ifall han skulle vilja dyka upp i någons hörlurar. Jag tänker det kan förbättras ännu mer i år, bara vårvämen kommer riktigt igång. Jag grejar med lokalvård istället för att gå på gym rätt många lördagar. Opp och ner för backar och i trappor. I år är starten med vår-rustandet tidig. 

Det är inte denna dagens solnedgångs bild men den är på väg emot det hållet nu, solen, ner bakom den där skogsdungen vi ser mitt på åkern här. Jag har förundrat gått runt i köket och sett groddarna växa nästan så det syns, sådde för några dagar sedan märgärt och på lek satte jag ner några potatisar i en större kruka, bara för att nu starta med något. Nu väntar jag på paprikorna, men inte än. Tomt i krukorna. Röd basilika har jag däremot så det räcker till smörgåsarna. 

Om någon som läser detta vill läsa om en som är ute och reser kan ni kolla Filifjonkanns blogg. Hon är från Sverige och alltid kan man roa sig med att försöka jämföra om min finlandssvenska (Eller snarare: Österbottniska svenska med Kalix-influens sedan barndomens vistelse där är annorlunda än Filifjonkanns) 

Och här är igen länken till mina försök att uttrycka mig på engelska i en reseblogg. Flera år gammal nu, men roligt i alla fall att se bilderna därifrån.