Fredag med regn i hatten

Idag regnar det så det verkar bli en inomhus-dag igen med att läsa in sig på nya ämnen. Eller nygamla saker. Vinjettbilden till vänster är ur en inredningstidning. Det som jag såg där, var tygtavlan på väggen: Att man lätt kan göra en större skärm eller återanvända mindre bitar av vackra tyger och mönster till ett textilkonstverk. Jag tänkte mig att det skulle bli en ljudisolerande skärm som man kan till exempel bygga en bokhylla runt. De senaste dagarna har det varit svalt med växlande moln och sol. Det är egentligen bara bra att det regnar för då behöver jag inte försöka vattna hela trädgårdslandet med vattenkanna. Riktigt regn är mycket mer effektivt för att till exempel nyplanterade buskar och ärter ska gro. Det blir också tid till att läsa på mer till exempel om hur man växtfärgar garner.

Efter regnet. 

Ärter, paprikor och gurkorna är nu ute vid växthuset.

Moln tågade in, som i Runebergs sång. Så inomhus med böcker nu.

Bilden här till vänster: "Prismas stora örtabok / Hur man odlar och använder över 200 kryddörter och läkeväxter av Anthony Atha".

Jag har dragit fram de gamla godinga-böckerna ur bokhyllan nu. Jag har omkring tio stycken som handlar om att samla örter i naturen, för att ha i matlagningen eller för att färga garn med. Några stycken till, om att odla grönsaker i trädgårdslandet. Idag har vi trimmat bort nässlor kring växthuset och under äppelträden och sått ärter i två rätt så raka rader i trädgårdslandet. Vi är inte hela församlingen som vid Rosenlund /Aspegrens trädgård i Pedersöre. Så vi säger varje år att det får duga fastän det inte blev spikraka planteringar. Det där med vackra krukor ska vi fundera närmare på också. Ofta går de sönder av att någon skuffar omkull dem med traktorredskapen i misstag eller så blåser de omkull. Det skulle vara roligt med några fina blomkrukor av keramik med glasyr och så någon bänk att sitta på. Får se vad som kan fyndas längre fram. Som vanligt anpassar vi oss efter vädret och nu då så läser jag på ett slag och repeterar vad det var för örter egentligen som man skulle plocka.

Getpors blommar vitt och har en särpräglad doft. 

Eftersom det är växlande moln och sol och inte så varmt ännu

 så blev det en stickad kjol ovanpå jeansen och tröja. 

Onsdag med gröna idéer

Vädret är fortfarande så där lite svalt och halvmulet, men i rabatten härmar nu några andra solens strålar så då har jag börjat fundera lite mer på vad som nu växer och gror efter regnet i måndags. Vi har sått säd och potatisen är också nedmyllad i sina fåror. På sina håll tittar de första potatisbladen upp redan. Eftersom det var svalare början på veckan blev det inte heller direkt badstranden, utan jeans och gröna tröjor istället. Inte av ylle, jag tror det är bomull medblandat i garnet. Maskrosorna  blommar också överallt och bladen lär vara ätliga. Jag har några böcker om vilda växter och örter som jag funderar på att plocka fram igen. Nästa varmare vårdag skulle ju vara en tur med cykel till simstranden och med cykeln går det också bättre att stanna till och samla in växter som passar dels för växtfärgning eller så på matbordet.

Men det blir att läsa på här nu ett slag, eftersom molntäcket inte riktigt ännu gett vika.

Tisdag, fortfarande svalt och molnigt

I går var jag till biblioteket i Vörå eftersom det var regnigt väder. Ett snabbt väderombyte mellan söndagens soliga varma med strandfynd och finsand mellan tårna. Men troligen är det inte den sista soliga försommardagen så jag försöker hålla humöret uppe: Det blir som jag tänkt mig, möjligt att fara med cykel till sandstranden ännu en gång och då har jag hela cykelväskan med läskande drycker, badhandduk och simdräkt och kan vara på stranden några timmar. Eller tills näsan börjar fjälla. Inte somna i solen, nej-nej.
Ovanför tidningshyllan i biblioteket hänger nu ett nytt konstverk vävt av lokal textilkonstnär, förmodar jag. Har inte sett det förut i varje fall.

I går kväll vågade vi se hela "Abre los ojos" i Netflix, spännande spanskalektion. Jag tänker mig att det är ändå lättare att se filmer på spanska och försöka läsa spanska texter än att försöka plugga alla verbformerna via ett schema.

Andra utmaningar för idag blir som vanligt boksidor och mat och så börjar det närma sig med den där studentdimissionen och till dess gäller det att åstadkomma snygga presentförpackningar och blommor och sådant.

Måndag med ny blogg om mat ,"lansera" har det kallats nu ett tag, när man startar något nytt

Idag har jag börjat med att sätta upp fler foton i en blogg jag kallar Matdax-bloggen. I går beslöt jag mig för att försöka hålla mina olika aktiviteter och hobbyer lite i egna bloggar. Så här fortsätter jag nu att skriva om textiltryck och kläder. Och de som hellre vill läsa om mat eller få tips om receptlänkar som jag hittat hänvisas då till Matdaxbloggen som är en blogg "I did it my way" med varianter på mästerkockarnas recept men med hemodlade grönsaker, grödor inblandade. I Matdax blir det recept och nya fotografier allt eftersom de olika ingredienserna växer till sig i växthuset, trädgårdslandet eller i åkern.

Söndag med lite vila och planering för nästa vecka

Idag kan jag ta det lungt, eftersom jag har förhandsröstat i EU valet. Igår var det också en riktig sommardag med sol över ett nytt litet strandfynd med finsand. Jag ska dit med cykeln igen, nästa gång vi får samma varma vackra väder. Idag sitter jag och funderar på att börja skriva en matblogg också. Ett recept om dagen, med egen variant av sådant som redan finns på nätet eller andra recept som kommer i ens väg via Röda Korset, tips av vänner eller hittas i reklamblad eller fyndas i äldre kokböcker. Här hade jag ju tänkt skriva mest om textiltryck, tyger och kläder så jag borde kanske hålla mig till ämnet och sätta matrecepten någon annanstans. För det är ju så att vi behöver tak över huvudet, mat och varma kläder i detta land.

Hur vackra sommardagar det än är just nu så finns det en höst där framme igen och just som jag nu fått fram sommarkläderna och vinterkläderna undanstuvade i garderoben för ett litet tag, vet jag att en snöig eller en regnig dag kan vara där framför oss igen.

Sommarkjolen kan säkert ses som en "Före" bild. 

Den har sett sina bättre dagar, 

men att äntligen få stoppa ner tårna i vattnet var inte alls dumt. 

Jag fick idéer många på en gång av den upplevelsen. 

Lördag, vackert väder, inte mycket vind, cykelväder

Päronträdet blommar och det är varmt och vackert utomhus så äntligen behöver jag inte elda eller bära ved, reklamblad och tidningar kan gå till pappersinsamlingen istället. Bara så bra det. Mindre damm inomhus och så tål man bättre utomhus. Och sedan: Ljuset! Det går att fotografera utan stativ och blixtar och lampor. Jag hör traktorn är igång redan där ute, någon flyttar förhoppningsvis vedlass närmare pannrumsdörren eller något sådant. Mopeder och gräsklippare brukar knattra på här kring knutarna också. Ibland är det vindsnurran som torkar säden som bidrar till gårdsljuden. Inte alla dagar en massa buller och bång, men inte alltid det är knäpptyst här heller. Nästan så man blir lite orolig om det inte är något hålligång alls här på gården.

Bullerbyn i Astrid Lindgrens tappning var väl en saga om tre stugor i en pytteliten gårdsgrupp eller by. Lite så här med, vi är åtta bebodda stugor här på backen så där inom direkt hörhåll från varandra. Tre hushåll räknar jag som tillhöriga den gamla släktgården från 1800-talet.

Det som är bra med Vörå och Finland i allmänhet är 

att det finns sådana här ställen inom cykelavstånd.

Baksidan av en gammal målning är ett blommigt tyg. Målade ramen vit så den liknar nu ett fönster emot en sommardag. Kom på att nu gillar jag nästan baksidan av målningen bättre än det motiv jag målade på framsidan för sisådär femton år sedan. Den där målningen får nu stå framför en hylla med gamla skisser och teckningar så verkar hyllan mindre råddig. Ulrikas blå spinnrock står där bakom ännu, kanske att denna sommar kommer jag på ett sätt att reparera den. Taket till vinden borde få en omgång igen med vit färg, blir att kliva på en stege då igen. Men ok det börjar bli över tio år sedan jag var där med målarburken också så varför inte infoga det på listan "sommarfixa kåken-saker" då. Man har så roligt man gör det. Inte behöver man här gå arbetslös inte. 

Envisas: Fredag är en bra dag att fortsätta skriva svenska.

Gårdagens film: "The Avengers". I den finns det verkligen mönster. Dialogmönster. Stellan Skarsgård är med. Tyger? Smårutiga skjortor i beige-blåvitt, bomullströjor med halvlånga ärmar att ha under superhjälterustningen. Ser bekväma ut. Inte rustningen men tröjan och trycket frampå. Somliga har skjortor som inte håller i sömmarna. Så där kan det vara. Rabarber + honung + soyadricka blir en lassie. Vad kan jag tillägga? En djupsinnig och skarp dialog på finlandssvenska? Kanske att repliker som "Vid Tors skägg!" och "Nu brakar det loss i Ankdammen, ro, för tusan!" Kunde få roligare engelska översättningar. Om verkliga ordakrobater kunde ta sig an textslingorna.


Idag är det vackert väder ute. Så jag återkommer när jag känt på det ett slag, bara att hur pass ljumma vindar har vi idag. Björkpollenallergi? Bah! Sånt är för veklingar. Nu Toscakaka och choklad.

Torsdag försöker bara hinna med i våren

Päronträdet blommar i hagen och vi har en nyåker, utan bråte med en snygg vedtrave i kanten. Nyåkern är så bra röjd nu så den skulle kunna bli 1) en fotbollsplan, 2) en tomt för ett helt nytt hus. 3) en egen golfbana. Vi har skaffat både klubbor väska och bollar nu. Men förstås kan man också försöka ta sig Opp till City och spela golf på Den Riktiga Banan där. Igår såg vi filmen "Dirty Pretty Things" med Audrey Tautou. En smått sorgsen historia med vackra Audrey i en roll som en ung flicka som försöker leva annorlunda än hennes mamma gör hemma i Turkiet. Ensam och som flykting i London märker hon att livet inte alltid är så lätt eller vackert som hon drömde om. Hon kommer i kläm med sådana som vill utnyttja henne i jobbet på en textilfabrik och vill igen fly vidare, till Amerika.

Här hemma har vi sett samma historia flera gånger, migrationen mellan Europa, Finland, Österbotten och Amerika och Canada har skett flera gånger, under olika decennier, och med olika generationer inblandade. Mitt i filmen där den unga turkiska flickan är i London börjar jag spåna kring ordet Virginia. Hur den första stavelsen Vir-, Voer-, Vör-, Låter likadant men skrivs olika i engelskan, svenskan och danskan. "Voer-genia", kanske har ortsnamnet något att göra med unga kvinnor, junge frauen? Vi har en å, mitt i Viken åtminstone. Förut kan den ha varit bredare, en älv eller flod, havsvik, med en skyddad hamn.

För vänner av solnedgångar så var det så vackert i går kväll. I Viken.

Och vid kanten av Nyåkern ved för i höst. 

Sådant här känns skönt, att det finns nya odlingsytor, lite "Öppna landskap" som Ulf Lundell brukar sjunga om. Grannen Lindells gamla stuga står öde, men gårdstunet deras kan kanske ännu locka någon speleman till vårdrillar. I mitten finns, om jag ska vara ärlig, något som kan kallas mera bråte, arbete kvar. Men mycket har vi redan fixat i vår. Sommaren är lång. Kanske att det finns någon friggebod som ska få baksidan brädad om man ser efter noga och kanske att det finns byggmaterial framställt i högar här och var. Men när man tänker på hur det var när vi började så tror jag morfars syster Ester Kock ler emot oss från sin himmel idag. Hon brukade, på sin tid ofta lägga in beställningar på arbeten hon ville ha utförda i trädgården. Och det var ganska många saker hon ibland kunde peka ut som behövde åtgärdas. Men så lagade hon bra mat också, alla dagar om året. 

Min plan för idag är fler fotografier till Boken, igår dokumenterade jag fasadmålningarna och idag tänker jag arbeta en liten stund med några meterstora målningar, jag använder dem som skärmar, rumsavdelare uppe på vinden. Men idag fick jag lust att med gul färg göra om en måne till en sol, ett vinterlandskap till en somrig åker, och måla baksidorna vita i väntan på att nya motiv dyker upp. Sådana där större målningar kan faktiskt ta flera år i anspråk, man har ett motiv ett slag, men vill sedan ändra på det hela. Idag eller i veckoslutet skulle jag också vilja cykla eller jogga någon timme. Det är så härligt nu när det är sol och värme utomhus. 

Onsdag: Croques, coques, crocs, Croques Monsieur med hönan Agda och hennes väninna Satu-Aina

Ibland blir det fel fast man ville skriva precis allt rätt. Rosa "crocs" är troligen även denna sommaren den sorts skor som många kommer att springa omkring i. Ibland föds det tvillingar helt oplanerat och ibland finns det två eller flera personer med samma namn. Om man är trött blir det fler fel, så en siesta, en liten tupplur kan då faktiskt hjälpa upp saken. Idag har jag försökt arbeta med en vindshörna, i min s.k Ateljé. Om man vill vara lite torr och prosaisk så har jag städat, burit upp en del mörka vinterkläder och stuvat in dem i en garderob för att istället lyfta fram somrigare klänningar. I höst får jag göra om det hela igen, därför tar en del saker här sin tid. Varje kvinna måste ha varma kläder när höstvindarna börjar blåsa.


Coco Chanel kanske aldrig har varit i Vörå, men som vanligt jag tror hon skulle fattat tänket.

En hästsko fastspikad som en glad mun på ett hus lär betyda tur. Här finns en som väntar på att fasadmålningen ska torka. Det tar några dagar, men sedan så blir det fint. "Som snus" skulle jag kunna säga, men det gör jag inte, för jag försöker undvika att skriva eller säga de mesta & flesta klyschorna i svenska: Mumsfilibabba, Jajjamänsan, och "Fint som snus, då". 

Ibland skriver man fel som sagt och då kan det bli "nyord". Fontana di Trevi blir "Fintana di Trevi" och sådant där. Det är som jag skrivit här tidigare: Vi har så många språk i det här landet vid detta laget att det skapar språklig kreativitet, men kan förstås om det blåser fel vindar bli en krånglig språkmur. 

Därför man behöver korrekturläsa svenska texter åtminstone en gång. (Och med vilje skrev jag där både fel ordföljd och "man", lite som Jonas Hassan Khemiri skulle ha hanterat SPRÅKET, då alltså. Låta lite invandrad, typ, ni fattar att ja ba lattjar...jag som bott vid bruket hela mitt liv, utom då jag bodde i Helsingfors av misstag. 

 Tycker att manliga skribenter gärna kan gå in just för detta att själva språkgranska sina texter eller be en annan man göra det. Det är bra nämligen om någon annan än den som skrivit texten gör det, för det blir lätt så att skribenter blir ordblinda för just sina egna typiska slarvfel. 

Jag skriver till exempel rätt ofta "ajg" istället för "jag". Om jag skulle skriva direkt på finska eller spanska så behövde jag inte alls bekymra mig om det, bara jag kan böja verbet i rätt person. 

Es una día bonita en Finland. Ahora un poco siesta. 

A bientôt! skulle mina franska vänner ha tillagt. 

Tisdag, på väg upp

Ska bara tillägga här att eftersom jag inte hann skriva igår, så kom datum fel i denna blogg. Idag är det faktiskt tisdag och jag ska inte kliva upp på Storstenen och leka tupp däruppe, utan bara försöka motionera knäna uppför vindstrappan för en ny hörna som jag vill röja / ordna bättre. Sedan satsar jag på fler knäna böj övningar längre fram i snabbare och snabbare takt, men inte i för långa pass. Jogga är ett ord som redan nämnts. På mjuk spånbana, inte på asfalt. Gillar inte det. Men äger länk/joggingskor. Har ännu planer med cyklar inblandade, så nu går jag snart iväg från detta tangentbord. Fram emot kvällen hoppas jag få äta middag. Med någon eller så stylar jag själv en tallrik, har återfunnit en djup skål samt mindre stekpanna, smör finns.

Tisdag fler gårdsprojekt väntar

Igår hade jag så bråttom med ett stugröjarprojekt att jag inte hann skriva något blogginlägg, fram emot kvällen började det åska också så det blev en ordentlig rotblöta antar jag för växterna. Paprikorna orkade jag inte lyfta in så nu får vi se sedan om de klarade åskvädret. Fler stugröjarprojekt har jag på lut. En hörna här, en annan där som jag skulle vilja få ordning på. Boksamlingarna tycker jag nästan om att ha lite sådär överraskande, tror inte att jag hemma kommer mig till den nivån att jag sorterar dem enligt ett biblioteks-system. Men man ska aldrig säga aldrig förstås. Idag ger jag jag mig i alla fall tillåtelse att låta boksorteringen vara och fokuserar på att få fler kringflytande grejer att hitta sina platser.


Jag håller på att sondera för sommarens gårdsloppisar och fyndishörnor. Om man skulle försöka få iväg en del sådana saker som verkligen känns onödiga? Jag ser också saker i tidningar hela tiden som jag vill försöka fixa. I vinjettbilden här ovanför är det en blå målning i två eller tre nyanser blått som fångade intresset. Annat jag skulle vilja hinna/orka med denna sommar är joggingturerna upp i backen. Hittills har jag promenerat, nu skulle jag vilja komma igång med joggingskorna. Projekt "Mrs Bonita Banan" goes spånbanan alltså. Vet inte om det i år blir några tågresor runt Botnia banor eller andra längre rutter. Om det är väder sysslar jag gärna vidare här kring stugorna, finns så mycket att fixa kvar.

I höst vill jag fortsätta med musiken och instrumentövningarna. 

Ryms jag med i en kör så sjunger jag vidare också. 

I går blev det "blågult solstoll" / Blågul solstol, en stressad kontakt med någon i Sverige, eftersom jag var mitt i gårdsröjet. Kundbetjäning fem före åskväder med tavelhängning och kringyrande plastlock till målarburken, just som jag skulle till att markera in var på vilken höjd jag skulle slå in den lilla spiken i väggen där tavlan skulle hänga. Sådant kan få varje Konstnär att freaka ut, vänner av Konst, jag hoppas att Ni åtminstone förstår vad jag försöker säga här nu. Vissa ögonblick i ett projekt är mer känsliga, viktiga än andra i den kreativa processen som helhet.

Före

Efter. Tavlan på plats. Men det finns som sagt många fler hörn i våra stugor som behöver makeover & många många fler små kvinnliga microprojekt med att "upcykla" föremål till högre mysfaktor. Samt naturligtvis finns det fler boksidor som ska få texter. Visst är vi igång, och det blir små resultat varje dag. Men sedan gäller det hos oss att försöka stoppa den trenden att grejerna igen bara liksom rör på sig, anhopas. Undrar om fler barnfamiljer vet vad jag säger nu? Det finns en tendens jag ska inte kalla den trend, men en svag ansats till att de urstädade uthusen, vrårna, hörnorna igen efter några timmar, eller dagar sedan ska städas om igen. Utav Någon. Som inte är grabbarna på gården, inte någon av manligt kön egentligen. Undrar om någon av mina väninnor har bra tips på hur man bygger städ- och upcykling intresserade relationer med sina närmaste herrbekanta? 

Läste för övrigt just nu i Kurirens veckotidning om en Bothnia Biennale, ett sommarkonstevenemang i höst. Mrs Bonita Banan kan kanske spåna vidare kring det temat, längre fram. Det som jag själv skulle vilja är framförallt är aktivera det spanska ordförrådet ännu mer i sommar. Jag har Caminando skivan kvar, den har inte försvunnit eller krossats i något gårdsröjprojekt ännu, så jag hoppas åtminstone den delen ska jag klara av: Stycke 3, En la Selva de Bolivia. Ska bearbeta det under sommarens lopp, till och med försöka plugga ordlistorna och grammatiken.

I Finland har jag inte hört om någon som börjat på allvar odla bananer så vi får antagligen vänta ett slag på den första finländska bananfestivalen, men eftersom tomatodlarna har redan sin festival i Närpes och vi i Vörå försöker komma i kapp dem med tomatodlingen så gäller det att jobba på, antar jag. Till exempel har vi ännu inte ens fått med Vöråtomaterna i Langradin. Ett nytt cykel-lopp har vi däremot: Terrängcykel-loppet. Hoppa Loppa är ny fyndhörna det med, i Vörå City då. Mycket återstår ändå att göra och se. 

Det lär det nu också finnas en Potatofestival för de som vill lära sig odla och äta potatis. Man kan tänka det handlar om att även utbyta recept och styla vackra fotografier av sina potatismaträtter som man presenterar via vanliga digifotografier eller Instagram-bilder. Ska jag nu ännu bara önska här att i den västa storytelling-ivern så avskaffar Mrs Bonita Banan omedelbums det nedsättande ordet "hen" i svenskan och kastar loss med vågornas stänk i sin svarta hårman emot Voerginias skyddade hamnar? (Igår såg vi i Netflix sci-fi filmen John Carter, ett tips om ni gillar interplanetära resor). 

Söndag vi har vackert väder, nymålade fasader och ett drivhusprojekt

Idag har vi vackert väder igen, igår blåsigt men sunnanvind eller åtminstone blåste det ljumma varma vårvindar så vi fick en hel del gjort med fasadmålning och växthusprojekteringen här under bara en enda dag. På kvällen tittade vi på Dolce Vita, den gamla svartvita filmen med Anita Ekberg som kastar sin blonda hårman bakåt i en fontän i Rom. Den känns typiskt sextiotal och jag började fundera kring hur den påverkade de som var unga då. Jag själv är ju född på sextiotalet och säkert nåddes även mina föräldrar av några av trenderna då. Åtminstone vet jag min pappa gifte sig i sådana spetsiga skor som de har i den filmen. Men andra saker som verkar ha varit populära och delvis ännu sitter i är intresset för kameror, de där stora runda solbrillorna och blonderingskrämerna förstås. Finns alltid de som varje år vill "Vara Anita". Min mamma gillade också Elisabeth Taylor så hon köpte åtminstone inga blonderingskrämer. Sedan i början på sjuttiotalet sprang vi runt i vita träskor. Detta var innan varenda unge skulle ha "crocs" av plast. Idag har jag av någon anledning hittat bara tre träskor på vinden, så jag funderar ha den udda skon till någon form av blomsterarrangemang.

De mest absurda saker kan för övrigt användas för att börja mobba någon. (Idag länkar Fb-vännerna till en sida om mobbning, jag hakar på, för temat är aktuellt nästan jämt i skolvärlden)

Mest irriterad blir jag av det där att hårfärg eller hudfärg eller matvanor tydligen kan användas för att starta mobbning. Men här är en historia om en flicka som blev mobbad för att hon drack mjölk istället för vatten.  Vad ska man tänka om sådant? En bra övning i svenska språket är åtminstone den föregående länken. Man behöver inte så många kurser i psykologi för att inse att det där med att vara snäll egentligen är trumfkortet över de stöddiga och stora. I långa loppet. Jag har tålamod och kommer att hålla på och blogga vidare här så länge jag kan knappra på ett tangentbord. Oftast på skolsvenska, inte så mycket på dialekt, kanske en del på andra språk också, eftersom jag tror jag har språköra.

Någon gång sedan, strax efter alla sett Dolce Vita i svartvitt på TV kom nästa stora mediagenombrott: Färg-TV och då har vi till exempel "The Beatles" som de stora trendsättarna. Fortfarande i svartvita konstymer i början av karriären, men sedan kommer influenserna från Indien och färgerna med i bilden, även i modet här hemma. 

Lördag ljumma vindar

Idag har vi äntligen den där varma vårvinden här så vi har fört ut tomaterna i växthuset och paprikorna håller jag på att plantera om. De ska vara utomhus, men bakom ett vindskydd. Annat som vi försöker hinna hinnan kvällen är fasadmålning och potatislanden. Allt det på en dag är inte så dåligt faktiskt. Man får passa på när det är väder. Mera skulle man säkert kunna vindsröja också, får se hur mycket jag hinner om jag jobbar på här nu några timmar till. Nästa dag kan det igen vara svalt och regnigt. Der är konstigt vad lite man egentligen kan planera på förhand med sådant här jordbrukande. I stora drag kan man tänka sig att "i maj som vanligt" gör vi det eller det. Men Vädergudarna bestämmer alltid sedan vad det blir gjort eller inte.

Fredag med blandade känslor

Sommaren är nu bara runt hörnet. Bilden till vänster är fjolårets, idag har vi nu på morgonen ännu svag vind, och rätt så mulet. I går kväll såg vi en tänkvärd film "King of California" i Netflix. Den var bra. Den väcker både tankar och känslor. Den om den trevlige men utbrände historieläraren som började använda droger i slutet av vårterminen som jag skrev om här i ett tidigare inlägg, heter "Halfnelson".

"King of California" handlar om en dotter och en pappa. Mamman har lämnat familjen och de två, pappan och den tonåriga dottern lever tillsammans i ett ruffigt gammalt hus som behöver repareras. Den filmen påminner om "The Pelican", en annan film, om en pojke och hans pappa, där den ensamstående föräldern inte riktigt står ut med tillvaron och sig själv, men ändå i sämre och sämre och ruffigare skick börjar dricka för mycket alkohol. Vi får följa hur pappan försöker och försöker men ibland misslyckas totalt med att göra sitt barn lyckligt. Det bara blir så fel. Som tur var finns det i "The Pelican" fler människor än pappan i byn och pojken träffar en flicka som gör att filmen ändå på något sätt är en solskenshistoria.

 I "King of California" letar pappan och flickan efter en skatt från sextonhundratalet och kommer medan de gräver sig fram igenom pappans udda boksamling, in på spanska kulturlager i trakten.
Men inte bara det.

I en fjärde film som vi sett "An Englisman Went Up a Hill And Came Down A Mountain" brakar det loss först mitt i filmen med de starka känslorna, blixtarna och regnet som yr kring ett nyförälskat par, just som resten av byn är engagerade i ett oerhört omfattande talkoprojekt. Alla fyra filmerna är bra filmatiserade tycker jag, och vill man lite fundera kring det där med hur ett film manuskript kan byggas upp, var man sätter in känsloladdningen så att säga: "Genast i början, i mitten, eller först emot slutet?" så har man då här tips om några goda exempel att se sig igenom och om någon var skicklig nog att klara denna skolsvenska text så här långt, så ber jag att få gratulera läsaren. I detta land som på svenska heter Finland och på finska kallas Suomi tycker jag att det väsentliga just nu är att hålla kvar skolsvenskan, använda den mera i skrift och tal.

Diskussionen om svenska språket skall vara frivilligt eller obligatoriskt är enligt min mening helt enkelt snedvriden och kommer aldrig riktigt in på det väsentliga: Vi behöver använda skolsvenskan i skrift och som talspråk mera. Inte ge oss in på att för att försöka vara lustiga genom skriva alla möjliga dialekter och jargonger som bara våra närmaste tre vänner förstår, utan vi borde satsa på att skriva så att också de i Sverige, (de där nio miljonerna) förstår oss. På så vis kan vi få ännu fler personer att lära sig en bra svenska.

Jag kunde ha skrivit denna text på finska också, eller på engelska. Kanske också på spanska med ordbok och Google Translate som språkhjälpmedel. Om någon läsare har problem med något ord går det bra att försöka testa just Google Translate till att börja med.

Precis när jag fick in den bilden i bloggen, tittade solen in genom fönstret. 

Jag har inte den lilla sjön precis utanför fönstret, men jag är glad jag vet vägen dit. 

Det är en lagom lång cykelfärd som jag hoppas kunna göra ännu innan midsommar. 

Så här ger i varje fall Google Translate texten översatt till spanska. En miss där med "nyförälskat par" typiskt nog. Början då till en femte film? Jag tror att texten ännu kan göras till en bättre spansk version, men här sätter jag den med för att aktivera åtminstone några fler ord i även det spanska ordförrådet. Många sommarveckor kvar att via olika internetbaserade språkinlärningsverktyg försöka hämta in verbformer:

El verano está a la vuelta de la esquina. La imagen de la izquierda es el año pasado, hoy tenemos esta mañana todavía viento débil , y bastante nublado. Anoche vimos una película memorable "King of California " en Netflix. Fue bueno . Evoca ambos pensamientos y sentimientos. La del profesor de historia agradable, pero quemado que comenzó a usar drogas al final del semestre de primavera que escribí por aquí en un post anterior , titulado " Half Nelson ".

" El rey de California " se trata de una hija y un padre. La madre ha dejado a la familia y los dos , padre e hija adolescente vivir juntos en una casa antigua de mala muerte que necesita reparación . La película es una reminiscencia de " El Pelícano ", otra película sobre un niño y su padre, en el que el padre solo en realidad no se destacan con la vida y de sí mismo , pero todavía en peor y peor y más áspera condición comienza beber demasiado alcohol. Seguimos cómo el padre trata y trata pero a veces fracasa miserablemente para hacer felices a sus hijos . Simplemente se pone muy mal. Por suerte hay en " El Pelícano " a más personas que el padre en el pueblo y el chico conoce a una chica que hace que la película pero de alguna manera es una historia de éxito.

 En "King of California " son el padre y la niña después de un impuesto a partir del siglo XVII y viene mientras cavan su camino a través extraña colección del padre de los libros en capas culturales españolas en el barrio.

Pero no sólo eso .

En una cuarta película que vimos " Un Englisman subió una colina y bajó una montaña " que se desencadena hasta el medio de la película con la emociones fuertes , relámpagos y lluvia que mareado alrededor de un par nyförälskat , al igual que el resto del pueblo se dedican a la un talkoprojekt extremadamente amplia . Las cuatro películas están bien filmadas , creo, y si quieres un poco de pensar en ello hay con la forma de un guión se puede construir , dónde insertar la carga emocional , por así decirlo : "¿ En el principio, el medio, o recibir el primer extremo " también lo han hecho que estos consejos sobre algunos buenos ejemplos de mirar a través y si alguien era lo suficientemente capacitado para manejar este texto en lengua sueca escuela hasta el momento, así que por favor permítanme felicitar al lector . En este país , como en sueco llamado Finlandia y en finlandés llamado Suomi , creo que es importante ahora es mantener la escuela sueca , lo utilizan más en el habla y la escritura.

Debate sobre la lengua sueca debe ser voluntaria u obligatoria , en mi opinión , simplemente distorsionada y nunca realmente en el punto esencial: tenemos que utilizar la escuela sueca en la escritura y el lenguaje hablado más . No nos den en el que tratar de ser gracioso escribiendo todo tipo de dialectos y jergas que solo nuestros tres amigos más cercanos entienden , pero debemos centrarnos en la escritura para que también en Suecia, ( los nueve millones ) nos entienden . De esta manera , podemos conseguir a más gente a aprender una buena sueco.

Yo podría haber escrito este texto en finlandés también, o en Inglés . Tal vez también en español , con diccionario y Google Translate para herramientas lingüísticas . Si algún lector tiene un problema con cualquiera de las palabras que son bienvenidos a tratar de probar sólo el traductor de Google para empezar.

Torsdag, försöker hitta flytet

Idag har jag igen försökt vara kreativ med allt möjligt smått. Sådant man kommer på man vill göra för att man ser en bild någonstans och kanske måste vänta in en annan sak. Varmare väder, målarfärg ska torka, brasa ska slockna etc. Försöker passa in det jag gör med flera andra personers aktiviteter är nu. I korthet handlar det om att få potatisar i jorden, trädgårdsland och växthus i gång. Men det är flera steg på vägen. Jag funderar vidare på vindsröjet. Ännu bättre kan det bli. Fler små projekt från i fjol kan klaras av, färdigställas och jag behöver inte långre spara allt kan-vara-bra-att-ha material. Sommaren verkar nu vara bara runt hörnet. Idag har vi fortfarande nu på förmiddagen svalt men soligt väder ute.


Jag tänker redan lite på hösten, vad det är jag skulle vilja göra och vad jag behöver för det. Men jag vet: Livet är här och nu, det går inte att planera allt i detalj och förvänta sig allt ska gå i uppfyllelse.

Onsdag, svalt soligt och blåsigt

I "Vöråbergen" idag så har vi det svalt, soligt och blåsigt. En dag med att baka bröd kanske skulle kunna vara melodin. Boksidor förstås, så många som möjligt. Mera vindsröj kan det också tänkas bli. Ramarbete. Det är på något sätt en utmaning det där hela tiden att försöka pressa ihop projekten, de uppställda föremålen, få mer golvutrymme utan att bara kasta ut allt. Placera lådor in i hyllor, under stolar. Bränna upp en del pappersskräp som hela tiden vill hopa sig, jag tror jag måste börja föra en del till pappersinsamlingslådorna här nu också. Ett textilskåp skulle vara bra, men det får bli något slag av hemmabygge. Limma upp nya tapeter eller måla någon mandelvitfärgad bakgrundsvägg för mindre fotoutställning lockar mig också idag.

Bara för att jag råkar ha de materialen hemma här nu och inte behöver just nu fara in till stan. Cykelväder kan det också bli, idag lite för blåsigt tycker jag men kanske till helgen. Det är egentligen just nu riktigt bra. Vi väntar på en studentfest och ett födelsedagskalas i månadsskiftet maj-juni. Sedan blir det dags för sommarjobb i stan för studentskan och moster ska väl cykla ikring på byn och motionera sig som vanligt med opp-i-backen-exkursioner. Igår såg vi en film på Netflix om en utmattad historielärare som började använda droger och sedan så att säga blev själv historia på sin arbetsplats, någon annan tog över. Sedelärande berättelse men inte så pjåkigt filmatiserad. Verkligen bara just så där som livet kan vara, läraren var inte alls otrevlig men han hade så många elever och föräldrar som under årets lopp ville ha honom att göra saker, bara jobba på liksom så då började han för att få sova med lite lättare droger och byggde sedan på tills kollegerna tyckte att nu var det dags han riktigt tog en paus från jobbet. En elev följde honom som väninna och förhoppningsvis kom han sedan ur det. Men ja, sådant, tänkvärt. Vi bränner så lätt slut på oss.

Där bland tallarna kan man sätta sig och andas ut en smula. 

För att motverka känslan av utbrändhet. 

Här är en stuga med ett äppelträd, 

jag tycker om att i huvudet leka arkitekt, 

planera andra sorters hus. Inreda dem. 

Tisdag, aktiv dag från tidig morgon med "vuxna uppdrag"

I veckoslutet testade jag också att färga olika garner för att få fler nyanser. Idag har det varit en dag med tidig väckning av fåglar, soligt väder och byggare på gården som reparerat fasader. Jag tycker vi har fått mycket gjort på en dag och är nu vid femtiden nöjd med konstatera att det mesta vindsröjet har blivit gjort, nu skulle det då kunna handla om att finlira lite i kväll, förslagsvis med "Hadouk Trio" på Spotify. För den som använder det programmet för att lyssna på musik. Eller i Youtube.
I morgon väntar fler vuxna saker med siffror, räkningar och ev. bilverkstadsbesök. Jag försöker få in det med boksidor också, men blir tvungen att kompromissa mycket och ofta här nu med andras uppdrag och projekt och tidpunkter för när det ska jobbas. Så just nu känner jag mig rätt så utmattad och "mör" faktiskt och känner att jag behöver få vila och sova en natt ordentligt för att igen orka. Det har att göra med att ljuset återvänder mycket snabbt här nu också, vi får börja räkna veckorna och de ljusa timmarna emot midsommar då vi har Vita Nätter eller ljust nästan dygnet runt. Det påverkar oss alla hur vi tar oss an projekt, just här i skarvet blir en del nästan överaktiva, andra njuter av det och verkar kunna hålla igång nästan helt utan att sova. Hur som helst så kan man försöka med metoden "siesta" någon halv timme på eftermiddagen och jobba tvåskift, eller så kan man försöka köra enligt ett strikt åtta till fyra, kontorstid hela året runt. Jag tror det har lite med personlighet att göra det där, vem som väljer vad. Det enda jag känner tråkigt är att midsommaren brukar vara här så snabbt och sedan räknar vi in färre ljusa timmar igen. Musik slappnar av en i varje fall, efter intensiva tanke- eller praktiska arbetsuppdrag.

Måndag med molnig morgon

I går firade vi morsdag med denna blomma och ett litet kaffekalas. Tomaterna som ska ut i växthuset börjar vara nästan en halv meter långa. De syns lite i högra kanten av fotografiet. I går kväll var det sedan vackert soligt väder, men idag igen är det moln, så då gäller det att försöka dra igång sig själv här nu då med olika former av inre "pep-talk" dialoger. Det är ljusare och varmare än i januari åtminstone. Om vi skulle börja med det? Jag försöker kika mellan gardinerna om det inte ändå skulle se ut som att en soligare eftermiddag är på väg, allting känns lite mindre tradigt och trist om solen skiner. Gräva sig igenom fler högar uppe på vinden, är nu något jag skulle vilja få gjort idag. Hittades en bunt med teckningar som skulle kunna ramas in.

Mera sopa rensa ut. Behöver jag skriva det igen? Optimist tanken är: Bara gör det, det tar en kvart...

Den här pajen åt vi upp i går. 

Och eftersom rosa verkade vara färgen för dagen så började jag med ett litet växtfärgningsprojekt. Jag har lånat några böcker om det och tänkte vartefter det börjar blomma mer i rabatterna och i åkern och skogen, samla på mig några av de växter som nämns i böckerna och testa dem på vita eller redan färgade garner, bara för att få fler nyanser. Odon-blad och gurkmeja ska kunna ge gula nyanser sägs det nu åtminstone i en av böckerna. I lördags såg vi i samband med ett annat morsdagskalas vackra huvuddukar och karenndräkter i och där var det rätt mycket med rosa, blå, lila och turkosa färger också. Så det var en inspirerande fest. Idag är väl det nu bara dags för en morgonmacka av något slag och sedan gripa sig verket an. Eftermiddagen har många timmar. 

Söndag, drömmer om solsken och vackert väder

Idag är det morsdag så där mer officiellt. Men vi började fira redan i går. Med vila och talko om vartannat. Här är mera att göra som vanligt, men just nu utomhus så är det svalt och molnigt. Regn i luften, så det är läge för att planera för trädgårdsprojekten, men bara planera idag. Kanske det blir ännu fler morsdagskakor i dag? Potatisen ska myllas ner men jag tror det mesta av vårsådden av olika sädes-slag är klart redan. Åtminstone i åkrarna här omkring. Men ännu syns inga gröna groddar. Det brukar sedan i varje fall gå rätt snabbt. De flesta träd har knoppar och i rabatterna väntar vi på tulpanerna. Tomaterna är ännu inomhus, men snart blir det bra att föra ut dem i växthuset.


Jag håller också på att bygga något för paprikorna, ett slags vindskydd, det kan kanske bli ett hembygge-växthus sedan under sommaren. Det ser lite skräpigt ut ännu, med fjolårslöven kvar. Men det är inget att gå i spinn för.

Sopborste är ett ord ännu. När skulle det inte vara aktuellt? Men jag har vackra mattor sedan efter det. En del flyger omkring med sådana, andra tar flyget. Nå ni vet: De ska dammas, de där mattorna och Någon ska göra det. Men sedan så blir det fint. Åtminstone för ett litet tag, sedan börjar vi om igen.

Fredag med halva dagens arbete klart

Eftersom jag startade så tidigt idag har jag hunnit med en hel del. Tycker jag själv. Kanske man alltid borde börja så tidigt. Men arbetet tar ju inte slut för det. Klart det alltid finns mera. Men dagens checklista så långt är: Bära in ved, diska, föra bort batterier & glas till sopstationen, torka bort damm från ett av vindrummens golv, skriva förra blogginlägget, lyfta in ett ganska stort antal bilder till boksidorna, försöka få sidorna i rätt ordning.

Rätt hyfsat i praktiken. En vanlig fredag då. För eftermiddagen skulle det vara skönt med en motionsrunda, men nu ser det ut att vara regnväder där ute ännu. Så det kanske blir något med symaskinen eller försök att ännu städa mera på vinden. Det svåra är att veta vart man ska sätta allting. Det blir lätt en känsla av att man fryser och plockar saker runt i kring. Men om jag gör ett ryck så får jag förstås de sparade konstnärsmaterialen typ överblivna plankstumpar, bräder, trasiga träpersienner och trälister lite mer i ordning och en bordsyta tömd. Just nu är den fylld med halvfärdiga projekt. Jag håller på att försöka rama in gamla teckningar, fotografier och målningar allt emellanåt som det låter sig göras. Nu har jag på ett halvår inte sysslat så mycket med sådant, eftersom vindsrummen bara är sommar rum, det går inte att jobba så bra där vintertid, man får stå med ytterkläderna på i så fall och då är jag hellre utomhus i ett skidspår faktiskt. Men sommartid kan det vara ganska roligt att ha de extra rummen att stå och fixa i, om det är en regnig fast inte för kall dag.

Med brasa i spisen läste jag denna blogg om hur man gör saker lätt och behändigt hemma. Bland annat genom att bygga själv av gamla lastpallar.

Efter det en halvtimmes "workout" ungefär med att då försöka få undan den där högen med lister och bräder som låg i vägen för att jag ska kunna ordna resten. 

Fredag tidig morgon

Den här bloggen ger fel datum så här tidigt på morgonen. Jag har vaknat tidigt av någon anledning, ljuset är verkligen på väg tillbaka. Idag så är planen att förbereda för morsdag och hinna / orka upp på vinden ännu i dag, fastän det är svalt där uppe och jag inte riktigt orkar arbeta många timmar med röjet om jag är ärlig. Kylan sätter sig i musklerna efter bara någon halvtimme och man börjar känna sig slö och ruggig. Så jag satsar på att skriva nu och arbeta med datorn, bloggen och boksidorna. I det rum där jag sitter nu fungerar luftvärmepumpen så det är ok. Igår fick jag ännu lov att elda en brasa här för att hålla temperaturen kring tjugo grader. För humörets skull, är det bra med en jämn inomhustemperatur. Att göra som de gör högt uppe i bergstrakter kan säkert vara ett knep: Att dricka något varmt. Till och med fastän det skulle vara smörte från Tibet som i den där filmen där Brad Pitt försöker vistas där i sju år. Seven Years in Tibet heter den. Kundun är en annan film som jag sett många gånger. Anna Kempe levde och verkade i Indien men försökte under fyrtio år ta sig närmare Tibet, hon var mycket fascinerad av den trakten. Hon träffade många från Himalaya, även tibetaner ändå i de bergstrakter i norra Indien där hon bodde. Om detta skriver hon i sina resebrev. Man kan tänka vad man vill om religioner, det är vars och ens eget personliga avgörande vad man tror om livet, hur vi kommer till liv och vad som händer efter döden. Men alla behöver vi i vardagen medmänniskor och om vi kan mötas trots olika religiös tro så är det bra tycker jag. De två filmerna visar det tycker jag. Hur konstigt det än kan verka kan man lära sig se en annan människa som en vän, inte en fiende fastän den person vi träffar skulle komma från andra sidan jordklotet. Det är paradoxalt men roligt när det händer.

Men tillbaka till vardagen här hemma. Hålla värmen skrev jag. I maj med brasor i spisen i Finland alltså. Sådant är livet, så det gäller att skaffa sig den där utrustningen för "en regnig dag" eller en snöig dag här i landet. De kommer de där dagarna. Jag är därför glad det finns ställen där man inte behöver betala en hel månads inkomst på ett klädesplagg. För det finns så många andra saker vi också behöver i vår vardag: Tak över huvudet och mat. Oavsett om man bor ensam eller är en barnfamilj så gäller detta: Kraften och orken att ta itu med dagens göromål kommer först när vi har grundbehoven, mat och värme tillräckligt. Det har blivit populärt här i trakten med "Loppisar" eller som de säger i England "Second Hand Shopping". Jag funderar ofta över det där, vi får så mycket reklamblad om nya saker som vi förväntas vilja köpa. Skulle vi bara köpa allt som förelås så skulle vi snart inte rymmas in själva i våra bostäder. Så det blir faktiskt nödvändigt att rotera sakerna. återanvända och även föra saker till Röda Korsets butik så att någon annan kan få nytta av det som vi inte själva längre vill använda. Men där igen handlar det om att vi måste få välja: När ska vi föra bort en sak, vilka vill vi få behålla. Ingen annan kan ju tvinga eller borde inte få tvinga en annan person till att ge bort allt. Jag vill till exempel till morsdag ge bort något bra. Sådant kan man sitta och fundera på en tidig morgonstund. Kan jag till exempel ge min mamma talkotimmar? Eller frön till trädgårdslandet? Var och en ska kanske avgöra det, kanske att vi borde börja ge varandra lite mer tid i vardagen? Vi jäktar och springer och tror vi hela tiden måste prestera, lära oss vara så duktiga. Vad om vi i stressen med våra höga fina självförverkligandemål faktiskt gör andra människor ledsna? Genom att inte ha tid till övers. Lutheransk arbetsmoral kan ha sina sidor. Lutheranska skönhetsideal finns det också, har jag för mig, lite det där tänket att det enkla är det vackra. De där ljusa kyrkorummen där det inte finns en anhopning av föremål utan bara några få blickfång. Men för den skull, trots att vi skulle tillhöra en viss församling så behöver vi ju inte ge oss på en annan församlings mötesrum. Vi kan försöka respektera varandras religiösa tro genom att inte vandalisera. Självklart eller hur?

Torsdag nu med lite varmare väder, paprikorna ut ur huset

Vårbruket fortsätter här, idag mitt i dagen varmare än i går, soligt. Inte så att man låter plantorna stå ute över natten ännu kanske, men de ska vara i solen, välvattnade för att det ska börja hända något. Så förutom att gå runt och flytta blomkrukor försöker jag idag hålla igång med mer stryka-sy-sopa-putsa & feja saker. I Ateljén låter rätt storslaget, men tja, man kunde kalla stället Vintage-boutiquen också. Hur som helst så vill jag ha bättre ordning där, färre saker som bara är kringslängda, uppslängda uppför vindtrappan där strax efter jul. Ännu hänger täckjackorna och vedbärar-rockarna i trappan, men de ska få fara in i gömman i en garderob ännu idag.


Det är saker egentligen gjorda på bara några minuter, men det gäller att komma sig för, orka börja med något smått varje dag. Ett sätt att komma igång är att skissa det som man tänker göra följande dag. Bara för att inte man ska kunna "glömma" bort det. Det finns alltid den lilla "låt-det-vara" rösten som viskar på ena axeln. "Ingen bryr sig, och det är så pyttelitet jobb det där att det spelar ingen roll". Men för att bara starta på morgonen, och inte falla ned i depparträsket kan det handla om att först drömma ihop sin frukost-macka. Att äta är viktigt, men man kanske inte måste fota varenda macka för det finns så många bra receptsamlingar på internet redan, med de mest lockande & närgångna fotografier av varje enskilt smörrebrödshörn, den vanliga vardagssmörgåsen eller den mumsigaste mackan på jorden. (Nu får riktiga finlandssvenskar förhoppningsvis en riktig igångsättar-smäll här: För hur kan någon i "Ankdammen" bara gå runt och fundera om "mackor" mitt i det Stora Finlandssvenska Bevara Språket Rent Projektet"?

Måste uppriktigt tillägga helt frankt då att om Huvudstadsbladet får skriva om "chosefria karlakarlar" som bor i huvudstaden så får väl jag skriva om mina tartarmackor med inspiration från tidningen "Lantliv" bäst jag vill:

....Ja och kunde inte heller låta bli att föreviga den, mackan. Reissumies rågbröd+kokt ägg+smör-laxbitar+Valios "grek"yougurt+rödlök. En äkta europeisk rundbröd-skapelse som inte riktigt här i min variant gick efter Lantliv-redaktionens föreskrifter. För jag antar de inte har så många "reissu-miehet" i Sverige som kan receptet på våra vanligaste runda rågbröd som förekommer i butikerna här på sidan sjön. Man tager vad man haver bara. Det är väl den riktiga smörrebrödprincipen.

Igår "chosade" (sjåsade?) jag omkring i helt kvinnliga sakliga ärenden i grannkommunen Korsholm också: Till exempel förde jag tillbaka en bok till bibban och såg samtidigt en utställning med barnteckningar:

Bara sådant kan sätta igång kreativiteten, den rödgula färgskalan här.

Det är apelsiner och solrosor och abstrakta runda former. 

Och ovanpå ayulla-duken från Bolivia idag då ännu skisserna till det jag försöker åstadkomma idag. Några sängöverdrag, "vintage" klädhyllan makeover. Färgerna och tygerna har jag i huvudet, 

jag använder sådant jag redan har hemma av olika textiler. Tapeter fyndade i vintras ska ännu upp på någon vägg i någon liten stuga så jag har en plats att hänga ännu en tavla. För i brist på väggar står många ännu bara undanskuffade i någon vrå eller skrubb. Det gäller att ändå försöka få sig till att plocka undan, så att det inte blir för mycket krimskrams och smågrejer överallt. Det tycker jag är lite svårt, jag tänkte mig aldrig att jag skulle vara en sådan samlare av småting. Men med många fadderbarn blir det så. Man tänker att: "det är en gullig liten grej som kan komma väl till pass som gåva sedan". Och till slut sitter man på ett helt lass innan det blir dags för den där födelsedagsfesten eller studenthippan.

Onsdag med vackert väder och gräset är alltid grönare på andra sidan

Jag ska snart iväg på nya uppdrag med kvast och sopborste. Det vill säga kvinnliga microprojektet "Blomrummet" pågår för fullt ute och inne just nu. Jag tror det börjar bli lite varmare, sisådär en grad varmare än i går, hujsig fart i termometern med andra ord. Karlarna och ungdomarna på gården arbetar också, hoppas jag, med vårsådden. Vi är inte färdiga än. Det är bara riktigt i början, men jag såg många (Läs: många och STORA) traktorer med harvor i Viken i går. Idag hoppas jag på god tur kring stugan med borste, kvast och räfsa. Dammade mattorna igår, bra "workout". Men det börjar kännas som att Norrvalla varmbastu eller simbassäng skulle kunna vara min grej snart här också. Vi får väl se.


Det här är ett vackert fönster som tyvärr nu inte finns på vår gård, men vi har en del snickarglädje ändå. Vackrast och stilfullast i Vörå är de där så kallade ljusblå "diamant" rutorna ovanför fönstren tycker jag. Men jag är säker på det finns variationer på det temat också. Inget fel med kringelkrokar heller.

I en grann by: En vacker blomma. 

Vi siktar på mer av samma sort i år.