Fredag tidig morgon

Den här bloggen ger fel datum så här tidigt på morgonen. Jag har vaknat tidigt av någon anledning, ljuset är verkligen på väg tillbaka. Idag så är planen att förbereda för morsdag och hinna / orka upp på vinden ännu i dag, fastän det är svalt där uppe och jag inte riktigt orkar arbeta många timmar med röjet om jag är ärlig. Kylan sätter sig i musklerna efter bara någon halvtimme och man börjar känna sig slö och ruggig. Så jag satsar på att skriva nu och arbeta med datorn, bloggen och boksidorna. I det rum där jag sitter nu fungerar luftvärmepumpen så det är ok. Igår fick jag ännu lov att elda en brasa här för att hålla temperaturen kring tjugo grader. För humörets skull, är det bra med en jämn inomhustemperatur. Att göra som de gör högt uppe i bergstrakter kan säkert vara ett knep: Att dricka något varmt. Till och med fastän det skulle vara smörte från Tibet som i den där filmen där Brad Pitt försöker vistas där i sju år. Seven Years in Tibet heter den. Kundun är en annan film som jag sett många gånger. Anna Kempe levde och verkade i Indien men försökte under fyrtio år ta sig närmare Tibet, hon var mycket fascinerad av den trakten. Hon träffade många från Himalaya, även tibetaner ändå i de bergstrakter i norra Indien där hon bodde. Om detta skriver hon i sina resebrev. Man kan tänka vad man vill om religioner, det är vars och ens eget personliga avgörande vad man tror om livet, hur vi kommer till liv och vad som händer efter döden. Men alla behöver vi i vardagen medmänniskor och om vi kan mötas trots olika religiös tro så är det bra tycker jag. De två filmerna visar det tycker jag. Hur konstigt det än kan verka kan man lära sig se en annan människa som en vän, inte en fiende fastän den person vi träffar skulle komma från andra sidan jordklotet. Det är paradoxalt men roligt när det händer.

Men tillbaka till vardagen här hemma. Hålla värmen skrev jag. I maj med brasor i spisen i Finland alltså. Sådant är livet, så det gäller att skaffa sig den där utrustningen för "en regnig dag" eller en snöig dag här i landet. De kommer de där dagarna. Jag är därför glad det finns ställen där man inte behöver betala en hel månads inkomst på ett klädesplagg. För det finns så många andra saker vi också behöver i vår vardag: Tak över huvudet och mat. Oavsett om man bor ensam eller är en barnfamilj så gäller detta: Kraften och orken att ta itu med dagens göromål kommer först när vi har grundbehoven, mat och värme tillräckligt. Det har blivit populärt här i trakten med "Loppisar" eller som de säger i England "Second Hand Shopping". Jag funderar ofta över det där, vi får så mycket reklamblad om nya saker som vi förväntas vilja köpa. Skulle vi bara köpa allt som förelås så skulle vi snart inte rymmas in själva i våra bostäder. Så det blir faktiskt nödvändigt att rotera sakerna. återanvända och även föra saker till Röda Korsets butik så att någon annan kan få nytta av det som vi inte själva längre vill använda. Men där igen handlar det om att vi måste få välja: När ska vi föra bort en sak, vilka vill vi få behålla. Ingen annan kan ju tvinga eller borde inte få tvinga en annan person till att ge bort allt. Jag vill till exempel till morsdag ge bort något bra. Sådant kan man sitta och fundera på en tidig morgonstund. Kan jag till exempel ge min mamma talkotimmar? Eller frön till trädgårdslandet? Var och en ska kanske avgöra det, kanske att vi borde börja ge varandra lite mer tid i vardagen? Vi jäktar och springer och tror vi hela tiden måste prestera, lära oss vara så duktiga. Vad om vi i stressen med våra höga fina självförverkligandemål faktiskt gör andra människor ledsna? Genom att inte ha tid till övers. Lutheransk arbetsmoral kan ha sina sidor. Lutheranska skönhetsideal finns det också, har jag för mig, lite det där tänket att det enkla är det vackra. De där ljusa kyrkorummen där det inte finns en anhopning av föremål utan bara några få blickfång. Men för den skull, trots att vi skulle tillhöra en viss församling så behöver vi ju inte ge oss på en annan församlings mötesrum. Vi kan försöka respektera varandras religiösa tro genom att inte vandalisera. Självklart eller hur?