Lördag, vackert väder, inte mycket vind, cykelväder

Päronträdet blommar och det är varmt och vackert utomhus så äntligen behöver jag inte elda eller bära ved, reklamblad och tidningar kan gå till pappersinsamlingen istället. Bara så bra det. Mindre damm inomhus och så tål man bättre utomhus. Och sedan: Ljuset! Det går att fotografera utan stativ och blixtar och lampor. Jag hör traktorn är igång redan där ute, någon flyttar förhoppningsvis vedlass närmare pannrumsdörren eller något sådant. Mopeder och gräsklippare brukar knattra på här kring knutarna också. Ibland är det vindsnurran som torkar säden som bidrar till gårdsljuden. Inte alla dagar en massa buller och bång, men inte alltid det är knäpptyst här heller. Nästan så man blir lite orolig om det inte är något hålligång alls här på gården.

Bullerbyn i Astrid Lindgrens tappning var väl en saga om tre stugor i en pytteliten gårdsgrupp eller by. Lite så här med, vi är åtta bebodda stugor här på backen så där inom direkt hörhåll från varandra. Tre hushåll räknar jag som tillhöriga den gamla släktgården från 1800-talet.

Det som är bra med Vörå och Finland i allmänhet är 

att det finns sådana här ställen inom cykelavstånd.

Baksidan av en gammal målning är ett blommigt tyg. Målade ramen vit så den liknar nu ett fönster emot en sommardag. Kom på att nu gillar jag nästan baksidan av målningen bättre än det motiv jag målade på framsidan för sisådär femton år sedan. Den där målningen får nu stå framför en hylla med gamla skisser och teckningar så verkar hyllan mindre råddig. Ulrikas blå spinnrock står där bakom ännu, kanske att denna sommar kommer jag på ett sätt att reparera den. Taket till vinden borde få en omgång igen med vit färg, blir att kliva på en stege då igen. Men ok det börjar bli över tio år sedan jag var där med målarburken också så varför inte infoga det på listan "sommarfixa kåken-saker" då. Man har så roligt man gör det. Inte behöver man här gå arbetslös inte.