Bakar bröd i en solig lägenhet

Jag sitter i en solig lägenhet och har just börjat med morgonmålet, har satt på ugnen och väntar på att degspadet ska svalna så mycket så att jag kan sätta i jästen. Bilden här till vänster är inte rakt utanför mitt fönster, det är en strand som finns på cykelavstånd. Jag känner mig rätt ok, jag mår bra efter att ha sovit djupt hela natten. Jag hör brummandet från en akvarielampa, men annars är det tyst i lägenheten. Bara knattrandet från tangentbordet när jag skriver. Jag är för tillfället här ensam. Men jag såg alldeles nyss min granne gå förbi, lungt flanerandes över den välklippta gräsmattan i en röd jacka. Det kan hända att hon är ledig idag för det är midsommar. Igår var vi på en liten utfärd, min mamma och jag. Jag ville visa henne delar av hemkommunen som hon inte kände till. Det finns nybyggda radhusområden som hon inte hade noterat. Vi ville också till biblioteket för att se på en väldigt vacker utställning som jag har sett de nu hängt upp där, men igår var det stängt, så vi får vänta ett slag med det. utställningen skall vara där ända fram emot augusti så mamma kommer säkert att hinna se den innan dess. I mitten på juli brukar här vara kommundagar. Så midsommar är inte enda chansen att sitta i solen och njuta. Juli brukar hos oss vara soligare och varmare än juli.

Jag ser att jag blivit lite äldre, min spegelbild skymtar i skärmen när solskenet faller in genom fönstret. Men det gör inget. Man kan inte gå omkring och se ut som tolv år hela livet. Jag är fyrtioåtta och ska om några år fylla femtio. Så då kan man ju inte riktigt se ut som om man vore tjugofyra. Jag har elva fadderbarn, det är inte så illa. Får se om det ännu blir ett tolfte. Det beror på hur jag själv vill ta mig an det. Jag vet om några som just nu väntar barn och vännerna har nyss fått tillökning också. Jag fyndade till exempel vid senaste Röda Korsbesöket ett par turkosblå byxor till en trädgårderande lite pojke. Vid tillfälle så ska jag försöka ge dem vidare och hoppas mottagaren ändå gillar dem. Trots att de inte är alldeles nya.

Nu ska jag blanda i mjölet till bullarna.

Jag bakar vetebröd med sesamfrö, det är gott med smör och ost till kaffe eller morgonchoklad.

Igår fick jag igenom ett litet vindsröj, men inte utan gny och jämmer. Men vi städade en liten yta fri från bråte som var satt i en hög mitt på golvet. Det är en början och det får duga så här långt. Man kan nu gå obehindrat fram till balkongen uppe på vinden och ut på balkongen för att syssla med en blomma som hänger där i en ampel. Fler gårdsprojekt finns hemma på gården och jag ska dit senare i eftermiddag eller fram emot kvällen.

Jag har lite rufsigt hår, det är kortare nu än förut och vill gärna bli lite spretigt. en hårklämma eller ett hårband skulle förstås vara en god idé i köket.

Under fotsulorna känner jag en yllematta och vädret utomhus är inte alls blåsigt utan soligt idag, men jag vet inte om det är svalt eller varmt ännu. Jag tänker sitta här i den bekväma läderfåtöljen tills degen jäst så pass att jag kan baka ut brödet.

Här är ett recept på rågbröd, just som jag länkade in den bilden gick en knubbig tolvårig flicka förbi ute på gräsmattan med det fjuniga rågfärgade håret lysande i solen. Hon hade shorts och säkert sådana där crocs som barn gillar på fötterna, för hon vandrade flytande och med ungdomligt studs i stegen raskt över gräsmattan, bakom busken med rosa små rosor och den nu halvt utblommade vita syrenbusken. Huset mitt emot har mandelfärgade paneler och hela bostadsområdet här för tankarna på ett vi såg i Spanien för ett tiotal år sedan. Det är samma typ av hus, och det lustiga är att vi gick igenom området i södra Spanien för att jag ville fotografera en häst som betade på en udde strax vid havet. Här också vet jag att tre svarta hästar med lurviga manar går i en hage. Så från ett hörn av Europa till ett annat och livet kan på sommaren te sig rätt likadant. Enda skillnaden förstås att i Spanien hade vi inga nycklar till något av husen på bostadsområdet. Jag minns inte var vi sov natten efter det, men det var i Andalusien, vi hade på sätt och vis nått resans mål den gången. Vi skulle efter det återvända till Finland. Eftersom jag idag sitter och skriver här om ett liknande bostadsområde så gick ju den resan bra. I sommar vet jag inte om det blir någon utlandsresa. Cykelfärder och turer till fots upp i backen kan det däremot med större säkerhet bli. 

Just nu märkte jag att det här bloggverktyget ger fel datum, det är inte onsdagen den adertonde idag utan torsdagen den nittonde juni. Midsommarafton i kväll alltså. Tror jag så där officiellt. Perfekt väder alltså. Björkarna vajar sakta i en svag svag bris och det är skarpa kontraster över gräsmattan, inga moln alltså. Om man skulle måla det gröna i gräsmattan skulle det bli med nästan svart i skuggorna till ljusgrönt nästan gult i de delar som inte är i skugga. Huset mitt emot har bruna och vita soljalusier eller tak av  randigt tyg ovanför fönstren. Taket är av räfflad plåt i samma färg eller nästan samma färg som träpanelerna. Det ser trevligt ut, fast när jag var yngre och vi bodde på ett annat ställe i ett liknande enplanshus, tyckte jag det bostadsområdet var så trist. Så kan det förändras. Det sätt som vi betraktar omgivningen. Med lite fler erfarenheter av livet så uppskattar vi andra saker i tillvaron. 

Nu ska jag baka ut bullarna.

Det fick bli lite "franskt lantbröd" stil på dem, två små och en större bulle. Jag satte några nypor sesamfrö över dem också. Nu gäller det då att inte sitta här och skriva så att de blir brända i ugnen. 

Nu hör jag två sorts brummande borduntoner: Akvarielampan surrar fortfarande lite ojämt som en humla och så från ugnen hörs små elektriska lägre hummanden ibland. När vi reste med tåg en gång förut minns jag att alla sådana där vardagliga småljud kunde kännas tröttande och smått irriterande. Kanske för att det ligger en viss spänning i en tågresa, man anländer alltid till en obekant station och då gäller det att snabbt kunna orientera sig vidare, kanske på tyska, kanske på franska. Skyltarna på stationen kan se mycket olika ut jämfört med de finländska och vanligtvis är tågstationerna på kontinenten mycket mer fyllda av folk som har mer bråttom än folk har på tågstationerna här i landet. Inne i tågvagnen sitter det ofta folk av alla slags nationaliteter som twittrar och ständigt småpratar i sina mobiltelefoner. 

Här hemma kan jag idag ha lite svårigheter att veta vilken svenska jag ska använda med folk: Vill de prata mer eller mindre dialekt? En del verkar tycka för lite dialekt är inte bra. Att skolsvenska eller den svenska jag minns från min barndom i norra Sverige skrämmer kanske folk. Även om jag själv är mycket förtjust i just den nordsvenska dialekten de pratade där i Kalixtrakten. Ingen här i kommunen pratar den till vardags förstås, det är olika kommundialekter eller österbottniska regionala varianter för det mesta. Några som lärt sig svenska i skolan kan ofta prata mer likt den svenska de har i Sverige. Till exempel mötte jag en dag för några månader sedan en granne som var ute med sin hund. Hon var finskspråkig från början men kunde också prata mycket flytande svenska, hon skiftade mellan dialekt och mer skolsvenska också, så som någon gör som har bott länge i en svensk trakt. Om hon inte hade berättat att hon som barn pratade finska eller växte upp i en finsk familj så hade jag aldrig märkt det. Jag hade bara pratat på. 

Snabbkollade bröden. De doftar gott nu, men de ska ha några minuter till, de är svagt ljusbruna på ytan.

Det känns skönt att sitta här lite småsömnig ännu, med en kurrande mage. 

En tavla från Nepal hänger på väggen. Ett reseminne den med, fast inte mitt. Jag har aldrig varit i Nepal. Bara läst om landet på internet. I samband med att jag redigerade boken om min missionerande släkting i Indien läste jag rätt mycket om Nepal. Om hur det är i Annapurna-distriktet uppe i Himalaya till exempel. Hur man där kan gå på tur eller trekking eller vad de nu kallar det, upp i bergen mellan olika bergshyddor och raststugor. Här ovanför i backen vet jag om ett par rastplatser också. Men de ligger förstås inte på samma höjd som rastplatserna i de nepalesiska bergen. Våra berg är betydligt lägre, men vildmarkskänslan vid en sådan rastplats kan säkert vara lite spännande, speciellt för den som inte går där varje dag. Våra berg är mer mossiga och rundslipade av ett forntida hav. Ofta växer det granar och tallar där uppe också, så sett från landsvägen ser det mest ut som en grön ås bara. 

Harju är ås på finska. I min barndom bodde en familj som hette så i grannstugan. Idag bor det några andra som pratar svenska och har svenska namn där. 

Nu är det visst dags att få ut plåten.

Lyckade, nu ska jag smaka hur de blev med smör choklad och ost därtill.

 

Ja så blev de. Frallorna. Detta är en textilblogg och jag håller mig till ämnet eftersom jag har en blå duk på bordet. Ute har det nu seglat upp en del lätta sommarmoln, så kontrasterna blir därefter. Inte så skarpa skuggor, men inte heller så spralliga färger om man råkar fotografera just som ett litet moln seglar förbi solen. Det där tycker jag var intressant med en uställning som de just nu har i biblioteket, att den fotografen också hade varit ute mycket i regnigt och disigt väder och verkade älska den funktionen på kameran som gör att rinnande vatten ser ut som ett mjukt flöde. Långsam slutare i objektivet på snabbt rörlig omgivning (en fors) alltså. Han hade också fotograferat rätt mycket om hösten i skymningen men utan att bilderna för den skulle var ångestladdade på något sätt, inte så mycket spökskogar, mer spännande dis, galoppera fram över heden stil alltså. Flera av fotografierna handlade om människor i arbete, jordbrukande österbottningar. I Vörå kyrka hänger högst uppe längst fram ovanför altaret en målning, men den har jag alltid tyckt verkar mer som att jordbruka i jämrans dal. Så var inte de här fotografierna, de verkade rogivande. 

Nu när jag provsmakat den ena bullen känns det bara bra igen och då är det dags att stoppa in brödet i frysen. Varmt bröd ska man inte direkt sätt i en plastpåse, då blir det så kladdigt när man sedan tar ut det. Det är bättre att låta bröden svalna till rumstemperatur innan man fryser in dem. 

Man kanske skulle kunna ha en framtid som hembagerska här? Det skulle kunna vara en ny yrkesverksamhet titel/ förutom "fotograf/grafiker" då? Yrkesutövande kvinna i varje fall. Det finns sådana som tänker att arbete måste handla om att man får lön av en arbetsgivare. Men man kan ju också ordna det så som att man satsar en del av inkomster från andra projekt i brödbakande. Inga stora summor, men dagligen några euro. På så vis behöver man inte köpa bröd i butiken utan kan istället sätta den sparade slanten på att köpa en ny t-shirt att ha när man ska på midsommarfestligheter. Så här ser min t-shirt ut för i år. Den är ny, jag köpte den för några dagar sedan av en kringresande klännningsförsäljerska och hennes dotter. De hade vackra orange och turkosa färger i sin kollektion av sommarplagg. 

Jag köpte två av t-shirten här ovanför, en åt mig och en åt min mamma, 

eftersom de bara kostade fem euro. Nu kan vi båda vara lite midsommarfina.

Med tanke på svala sommarkvällar eller höstens vedbärande köpte jag i den lokala loppisbutiken också förra veckan denna fleece-tröja för tre euro. Den är secondhand, förstås då, men i bra skick. 

Även den här secondhand t-hirten fick jag för en euro i samma Loppisbutik, 

den är bra till vardags i köket eller på joggingbanan. 

Jag bestämde mig nyss för att baka upp de två andra torrjästpaketen jag har när ugnen ändå är varm. Det blir nu nästan samma bröd, men med rypsolja istället för smör i degspadet. Lite salt med där också tillsammans med sesamfröna. Hemma har jag solrosfrön, men de äter jag hellre i yoghurten. Så har man alla e-vitaminerna i behåll, det är onödigt att hetta upp dem i ugnen i onödan. C-vitaminer mår inte heller bra av att hettas upp över hundra grader. Så om man plockar till exempel lingon eller svarta vinbär är det bättre att inte koka saften i för hög värme, inte i hundra gradigt vatten, på sin höjd ska man låta bären sjuda i vattenbad omkring sjuttio grader. Så har jag läst det i varje fall i någon safta och sylta bok. 

Också den här idag lite mer slitna t-shirten tillverkad i Vietnam men med märket New York Company är ett secondhandfynd. Den använder jag när jag städar eller tvättar till exempel. Just nu tvättar jag medan bröddeg nummer två jäser upp en t-shirt till. Multitasking eller kvinnliga microprojekt i branschen lokalvårdare/hemtjänst om man så vill. Borde jag ha ett särskilt firmanamn för alla mina tre verksamhetsområden idag? Tejpa en reklamlogga på min bil? Frågan är när/om man skulle få fler kunder när stressen på allvar börjar ta över vardagen. Just nu gör jag detta för de närmaste familjemedlemmarna enbart och ibland för fadderbarnen i grannbyn. (Gratis och på talko till de sistnämnda)