Torsdag med en liten sommarutfärd i tankarna

I morse var jag uppe tidigt, omkring klockan fem, och fick se solen från ett annorlunda håll än vanligt. Det ger en speciell sommarkänsla det där, att vara uppe "med tuppen" innan någon annan hunnit här börja köra omkring med mopeder och traktorer. Just nu steker jag plättar igen och sitter i den varma bastukammaren och har det skoj. Funderar på vilken väg jag ska köra bara för att ta mig till ett barnkalas och en loppis och hitta kanske en sandstrand där nånstans på vägen. Det finns flera att välja på, men jag har mina favoriter. Solen silade vackert genom de bruna träpersiennerna i det ena fönstret och genom det andra ser jag sluttningen med trädgårdsboden och åkrarna i Viken, därifrån västanvinden ibland lite plågar oss. Men inte så idag.

Solskimmer genom björklöv och ännu mycket ljusgröna åkrar där längre nedanför. Jag kan av någon anledning inte just nu överföra de bilderna till nätet. Så jag får samla fler under dagens lopp, antar jag. Frassen var inne och fick sin mat, och jag leker vidare med tankar kring olika gårdsprojekt och lite längre fram andra höstligare rum. Farstukvisten kanske blir nästa städa / "upcykla" projekt. I det tidiga morgonljuset ter den sig helt annorlunda än på eftermiddagen. Stugan är verkligen byggd för tidiga morgnar. Morfar och mormor var inga sjusovare.

I dagens VBL berättar en farbror som liknar morfar, så som jag minns honom, om hur det var vid fronten, samma år som min pappa föddes, 1944, i fortsättningskriget. Artikeln slutar med konstaterandet att krig är galenskap och att ingen vill ha ett nytt sådant. Jag hoppas verkligen alla historielärare skulle bara kunna förmedla den insikten till alla de som är unga idag och kanske om några år ska in i militären.

Roligare saker på tapeten idag ska väl kunna vara att jag just måste vända plättarna.

Satte på kaminen en liten kastrullkopp för att värma vatten till morgonchokladen. Här barndomstrippar jag med morgonmålet. Ekonomiska vuxenbekymmer har jag hela tiden, men för en stund åtminstone ger jag mig lov att bara njuta av lugnet och tillvaron.

Fler har denna sommar försökt riktiga jante-attacker på mitt självförtroende. Men jag tänker inte ge mig. Mitt recept är bara att fortsätta ungefär som förut och tro att saker och ting kommer att gå vägen. Men man ska alltid försöka få sova någon natt emellan. De som kom hem från fronten måste också ha haft den egenskapen tror jag. Att trots allt som hände omkring, kunde de somna till ett slag och samla krafter, frontmannen i VBL beskriver hur det till en början var ganska tråkigt att bara gå vakt, men att det sedan hettade till ordentligt.

En upptäckt jag har gjort här också är att morfars "Lillebror" Verner egentligen var bra mycket äldre. Jag har alltså missförstått en sak där, det var morfar som var den yngre brodern. Men eftersom de på äldre dagar såg ut så: Att Verner var smalare, mörkare och kortare fick jag som liten bara den tanken att han måste också ha varit yngre. Verner fick också han sin dos krigsupplevelser just som han fyllt tjugo år. Så om han sedan var en "bruten man" så kanske det har sina förklaringar. Hans historia berättad av systrarna för mig senare, skulle kanske ha varit klarare och mer lättförståelig om han själv hade kunnat berätta. Men det gick väl inte riktigt att förklara för den sjuåriga lillflicka som som jag då var, medan han levde.

Jag skulle inte idag skriva om krig hade jag tänkt mig. Utan om textiler. Jag stoppar in artikeln i en tygpåse och arkiverar den. Med insikten i behåll.

Tillbaka till den sommarsoliga farstukvisten alltså. Det är inte så mycket jag skulle behöva göra där, jag kanske hinner det i dag på eftermiddagen eller i morgon. Just nu känner jag hur värmen från kaminen sprider sig i tårna. Gräset i morse var kallt i det tidiga morgonljuset, när jag gick över gården för att hämta ingredienserna till plättarna. Om jag hittar sand idag på eftermiddagen kanske den också är varm?