Ibland skulle man vilja gråta faktiskt över nära och kära som gått bort och haft det svårt på åldringshemmet innan. Jag har på några dagar inte orkat skriva blogg. Men försöker nu igen för så länge det finns liv finns det nämligen hopp. Jag råkade i dag in i en väldigt tung och svår diskussion som tärde på krafterna om hur vi ska kunna inför vintern få till det med ett lättare boende. Mitt i den ljusa sommarnatten går mina förskräckta tankar ändå till vintern. Eftersom midsommaren så snart är här och det innebär vi ska igen emot kortare dagar, även om soliga juli ligger här emellan oss och hösten. Man skulle bara vilja få ta det lungt och njuta men ibland känns det som att man inte vågar, inte hinner för att det är så mycket som borde ordnas för att vintern ska bli något som jag och min närmaste familj ännu ett år tar oss igenom med skinnet helt och äran i behåll. Jag får jämt höra att jag inte ska oroa mig, men jag BRYR mig. Det måste man göra, anser jag. Man kan inte bara låta vissa saker bero. Man måste vara vuxen, minnas räddningstjänstens nummer, betala skatter och räkningar, försöka kunna sova om nätterna trots att ekonomin är skral. Allt det. Vara till hands, ordna saker. Om natten snurrar tankarna och kraven verkar bara öka. Den ene hojtar "Sök jobb", den andra säger "Du ska vila". Du ska ditt och du ska datt.
I vardagen kan vi bråka om småting och på de sociala medierna förväntas vi engagera oss i konstiga kvällstidnings-skriverier och våra vänners lackade tånaglar och middagar.
Ibland har man inte tak över huvudet, ibland tar folk ens saker, ibland ser man människor som sover i pafflådor eller på madrasser vid järnvägsstationer och kan inte göra något åt det. Är bara tvungen att passera dem. Man kan inte vara alla till lags. Om det strular med pojkvänner, äkta män och föräldrar ska man i alla fall bara försöka orka, fastän de i hastigheten och diskussionens hetta än en gång säger: "Det är du, det är ditt fel".
Och jag skulle bara vilja gråta över att de igen än en gång försöker göra så, istället för att själva ta sig an sin oro, sina problem.
I morgon hoppas jag på bra väder och värme. Men som sagt min plan B handlar här om en bastu.
Värme.
Mänsklig värme, leenden vänner emellan. Inte bara kalla kalkyler om vad saker kostar.
Och om jag ser rätt i väderleksrapporten så får vi en midsommar med lite regn och moln kanske mellan solglimtarna. Som jag gissade, inte värt spela ut all energi på det veckoslutet. Jag hoppas få vara med om andra soligare veckoslut denna sommar. Men kommer det en oerhört grann dag ännu, denna sommar med värme och sol, ja då tänker jag faktiskt vila i den värmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar