Igår blev det några steg i den SVALA sanden framemot kvällen istället för att jag körde ner tårna i den varma sanden vid tvåtiden. Men det var ändå skoj att få till det, en sommardag med inte ett moln på himlen. Vid en pytteliten sjö. Nåja, en damm då. Invid några andra små tjärnar, sjöar och träsk. Jag ser skuggan av en katt där också. Som jamar att jag ska snart fara till butiken och skaffa hem mera kattmat och den godaste är av märket Whiskas. Vi ska inte här sitta med flickorna och viskas länge, utan jag funderar att jag ska försöka göra om bravuren med att nå vattenbrynet igen, eftersom det idag också verkligen verkar vara sommarväder. Visst, det finns vinterkvällar, jag vet. Inte så långt där framme. Men nu är det nu. Jag orkade kanske inte cykla ända dit som jag tänkt, eftersom vägen var knaggligare och grusigare och det var fler småstenar på den än jag tänkt mig så för sista etappen vände jag om, åt mat och företog resten av färden med bil. Om Topelius hade haft bil så skulle han också ha doppat foten i vattnet. Jag är nästan säker på det. På hans tid var det med häst och kärra och en vacker galopperande finnhäst såg jag invid den lilla sjön men jag fotograferade inte den, han var så snabb och kameran så slö. Han var vackert ljusbrun, lite brunare än sanden här, men med manen i ungefär samma färg. Tre pojkar kom brummande i en grön traktor och skulle fiska och alla hus invid vägen var bara så tjusiga i det vackra sommarvädret med trimmade gräsmattor och solstolar framför, med tjocka blåblommiga madrasser som bara väntade på att husets ägare skulle sluta fara omkring och försöka bygga fler uthus eller tillbyggnader eller terasser.
Storstenar verkar de flesta byar ha, den här ser ut att vara på väg att rulla ner på vägen fastän den är belägen i ena änden av byn, där skogen tar vid, strax efter vägavsnittet med de vackra husen och gårdarna. Man kan nästan gissa att efter den vägen är det nästa år fler nybyggen...
I den här byn var ett hus bortrivet, så att bara uthuset var kvar men på tomten blommade en buske så grannt och vitt. Tre Vörå byar hann jag fara igenom igår på cykel alltså. Eller orkade innan jag cyklade omkull. Jag fick inte ens skrubbsår men cykeln var tung att lyfta upp. Enda jag skulle vilja få då är alltså en cykel med lättare konstruktion, men till dess så tränar jag vidare och "Va je nu betär än he!? " som lokal komiker skulle ha sagt på Youtube.
Textilmönster? Nå, jag håller mig till ämnet, se texten ovan, ordet "blåblommiga" är med. Men visst går det lika bra med vitblommiga nästan precis som Verner skulle ha sagt till sin tvillingbror kocken Verner. Men sellerin då. Vi ersätter den kanske (sellerin) i kväll med mera sparris OCH sallad. Bara för att vi kan. De växer i landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar