Lördag, "Lärdag", vill lära mig mer, snabbt...

     

RK fynd: tapeter till en sommarstuga, 

ett tyg med kringelkrokiga växtslingor, 

kanske användbart som ett soff-eller stolöverdrag. 

Jag har igen bara vaknat tidigt och smyger mig till att få skriva och blogga, katten sitter invid den orangegula kristall-lampan som jag kallar "Tuckorstenen", efter ett stort stenblock som troligen innehållar malm, här i vår by. (Den har en sådan där mörk färg som skiftar emot orange.) Det är nästan tyst, jag hör bara det svaga susandet av datorn och ute är det ännu disigt mörkt, men jag såg grannen komma tillbaka från sitt morgonpass, han är en av de få som ännu har ett fähus här i byn. Idag har han antagligen många fler djur i sitt stall än vad mormor och morfar hade före EU-jordbrukets intåg här i trakten.

Jag kanske sover ett slag igen senare, men just nu känner jag mig "lite pigg" (pig) :-) faktiskt. Så jag passar på. Det finns olika skrivstilar. Jag tänker inte på typsnitt nu, utan på hur man formulerar sig, bygger upp texten. Vad blir roligt att läsa? Måste man vara rolig jämt när man skriver? Vad om man har det tråkigt? Eller inte alls är glad? Måste man då också blogga småtrevligt och glatt? Vem ska läsa detta? Kanske bara jag själv? Det finns mycket att fundera på, men genast man tänker sig en viss sorts läsare eller läsargrupp börjar man antagligen skriva för dem, så som man tror att de vill att man ska vara. Och så fastnar man i en stil, som till slut kan bli ofrivilligt rolig.

Jag tror att jag gör så att jag skriver nu bara, så som det känns, olika dagar. Så länge jag orkar, så länge det känns lustfyllt och bra. Nödvändigt. Jag skriver hur långt eller kort jag vill helt enkelt. Blogger är lätt att använda om man tänker på formgivning av sidorna. Jag kan tänka mer på bilder och text, blogger-verktyget ger mig ramverket (layouten)  utan att jag behöver fundera så mycket på det.

Eftersom det är lördag har jag inte riktigt några klara planer på vad som ska göras, borde göras idag. Jag har tänkt vidare på morfars och mormors tomma fähus, det är inte mitt så där till pappers, men jag kan för några bilder ändå använda det. Det enda jag behöver där tänka på att hur vill jag fotografera det, vad vill jag visa därifrån? Just nu är det inte helt klart städat, det ligger en del bråte och gamla brädstumpar kvar på golvet, man ser var korna hade sina bås. Det är rimfrostigt och kallt därute nu fastän solen skiner ibland in över de vackra tegelväggarna som har lite vit rappning kvar. Det är en vit-orange-gul färgskala som tilltalar mig. Jag såg den inte så tydligt så länge korna och grisarna var kvar. Då tänkte man mer på dem, och på mormor och morfar och vad de arbetade med, vad jag såg dem göra; mormor med mjölkmaskinen, ibland var det någon kossa som inte ville bli mjölkad utan sparkade bort maskinen, hur mormor ändå försökte verka lugn för att inte skrämma kossan. De hade bra tålamod mina morföräldrar. Jag minns att det var varmt därinne också om vintrarna, alla djuren tillsammans med sin kroppsvärme värmde upp huset, bara de fick tillräckligt med mat. Men det var viktigt att stänga dörren innan man gick in i stugan efter arbetspasset. Det var viktigt att hålla mjölkhinkarna och mjölken rena också. Mjölkhinkarna skulle vara i en kall bassäng tills de forslades iväg till mejeriet.

För tygtrycken lagar jag humoristiska kossor, lekfulla kossor, sådana som kan flyga...men verkligheten var ibland annorlunda. Om man tänker på hur det måste ha känts i händerna för den som skulle lyfta alla de där mjölkhinkarna under alla årstider, i värme och i köld. Hur orkade de? Vi var bara här på besök ibland. Mormor brukade laga plättar åt oss och gjorde stort väsen av att "hennes flickor" dök upp så överraskande och oväntat. Vi behandlades som mycket speciella gäster och fick blåbärs-sylt till plättarna varje gång. Mycket gott var det och sedan fick vi bara springa iväg och leka. Ofta kikade vi in till morfars systrar och hans två bröder för att se hur de hade det i sin stuga eller vad deras kossor hade för sig. De hade några fler kossor och kalvar för deras fähus var större.

Röda, lila och blå färger i barnkläder och tröjor. Så fina så vi använde silke var vi sällan, men röda jackor hade vi ibland. Jag tänker på blåbär i mjölk, hallon, när jag ser de här småmönstrade barnkläderna. Men de mönster jag har i huvudet just nu med tanke på textiltrycken är större, svartvita emot olikfärgade tyger. Kanske ovanpå olikfärgade, flammiga tyger i batik? Jag får se vad det blir, vad jag hittar.