Tegelburken här till vänster får mig att fundera på varför vi har så få tegelbruk i våra trakter? Väldigt få gårdar har tegeltak. De flesta har plåt. Men det finns några stycken, äldre undangömda sedan 1800-talet kvar. Bara så synd de skyms från vägen ibland av de nya fina mexitegelgårdarna. Man får leta högre upp i backen, i skogskanten för att hitta de stora gårdarna i Vörå, gammelgårdarna...Jag har byaforskat i fler byar än en senaste sommar då jag testade olika vandringsleder i hela Vörå och det var inte bara en ståtlig gård som skulle ha behövt byggnadsvård jag stötte på. Det kostar en del pengar förstås, att renovera dem till modernt boende, speciellt om det ska vara med varsam hand, kanske till och med enligt alla konstens regler och med museiverket inblandat. Men vill man det ska bli ett hem igen och inte ett museum eller en förfallen ödestuga så kanske man får tillåta sig ett par kompromisser eller två? Vackra är de hur som helst om det är väder, sommar som vinter.
Inga tegeltak, ingen lump eller vadmal,
men ganska många UF-lokaler som väntar på orkestrar och sommardanser har vi också:
En och annan strandbastu kanske också behöver nya gardiner:
Och i väntan på sommarens soliga dagar
hinner vi teckna både solar och stolar med flera magiska under,
fastän det skulle bli en och annan blunder så gör det inget.
För ser ni vad kantarellen har där under?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar