Fredag med en liten vän i viken.

Fredagen den 14 februari är Valetine-dagen säger de som vet och det låter roligt, det. Jag upptäckte i somras nya vägar som i bilden här invid och det är något av det roligaste med sommaren. Att det finns fler saker att upptäcka. Här var vädret också en av de varmaste och vackraste under sommaren 2013. Så fastän jag nu sitter vid brasan i spisen och ser ut på vita snödrivor och en vitgrå gryning så kan man ändå säga vi är en bit på väg igen. Jag klarade nyss av några räkningar till för den här månaden och kan börja sikta in mig på veckoslut. Lite pizza och sådant. Men först har jag tänkt här hinna med några fler bilder för boken, de ska formatändras för att kunna tryckas. (Göras om från RGB-färger till något som heter CMYK)

Magenta är bland tryckfärgerna en slags rosa. Jag minns mina första försök med att trycka tidningar och affischer. Jag var inte tonåring då, jag hade fyllt tjugo, men inte tjugofem. Så man kan säga jag var något av en gröngöling i tryckargänget. Jag ville arbeta med tidningar och media minns jag och studerade media men undrade om jag någonsin skulle komma mig från skolbänken in på en verklig arbetsplats. Så jag försökte få jobb på en tidning för barn istället och tog det året färre kurser, även om jag inte hoppade av studierna helt. Det var en lärorik tid, men mycket konstigt att förstå sig på. Jag tycker ännu idag det där med hur färger beter sig på olika papper i tryckmaskiner är lite av ett mysterie. Ibland funkar det ibland blir resultatet något helt annat än man tänkt. Och fastän det medför kostnader och många ska se tidningen eller affischen så får man bara leva med det: att den kanske inte riktigt blev som planerat. Man får försöka bara se glad ut ändå, för när allt kommer omkring är det bara ändå en bit papper. Nästa vecka hängs ändå nya affischer upp med nya artister och så testar vi en gång till med en ny färg ovanpå en annan. Med en bok kan det vara lite annorlunda: Den ska kanske hänga med lite längre, ingå i bibliotekssamlingar och folk har lite större förväntningar på den. Så visst är det spännande. Bilden här ovanför är inte med boken jag håller på med förstås. Men bokstäver ska ju in där i projektet. Inte nu runskrift i varje fall, men text. 

Jag håller alltså på att sortera och bearbeta bilderna för byaboken och vi har många bra fotografier som gärna skulle få komma med i boken och helst se klara och roliga ut, inte som murriga små rutor där man inte ser till exempel vem som är med på fotografiet. Bilder från sjuttiotalet som hunnit blekna kan vara rätt så svåra att få med på ett bra sätt, men det gäller att försöka göra det bästa möjliga utav alla bilder. 

Ljuset i fotograferingsögonblicket spelar stor roll. Här ovanför har jag fotograferat samma trådrulle, samma dag, men om jag minns rätt så flyttade jag stolen med tråden närmare fönstret och valde en annan bildvinkel för att få fram den vackra turkosa färgen i tråden. Jag använde alltså ingen blixt, bara det naturliga ljuset. Jag vet egentligen inte vilken av de två som är bättre. I fotografiet till höger ser man trådens struktur bättre, i fotografiet till vänster är det färgen som framstår som klarare, men då kastar trådrullen också en skugga bakom sig. Eller så är det skuggan som framhäver färgen i tråden. Så vill man ha spännande och synliga färgkontraster i en reklambild som ska fånga uppmärksamhet på lite längre håll lönar det sig att arbeta med skuggor och mörkare färger: 

 

Här har jag fotograferat hallonblad i motljus emot en mörk bakgrund. De kanske också skulle gå att använda emot ett vitt tyg, men då tror jag tryckfärgen borde vara mörkare grön för att kontrastverkan eller den iögonfallande effekten mellan bladets form och bakgrunden skulle bli ungefär densamma.