Ibland är det så att tankarna börjar kretsa kring någon person utan att man riktigt förstår varför. Min morfars bror Verner tyckte om katter och om att läsa böcker. Jag tror han mycket hellre skulle ha studerat än farit ut i kriget. Han var kanske inte riktigt ämne för vare sig soldat eller jordbrukare. Fastän han bodde på landet hade han kommit mer till sin rätt om han hade fått utbilda sig, läsa till fast ingenjör. Det finns inte många fotografier av honom, från ungdomsåren, före kriget finns det ett svartvitt där han verkar mera på gång, mera framåt. Bilden här invid är från efter kriget, ganska så länge efteråt faktiskt, närmare trettio år senare. jag minns honom sådan: Med sorgsna ögon. Lite kuvad på något sätt, men snäll. Vi tittade på en brittisk komedi om en argsint man som har ett antikvariat tillsammans med två vänner. En av vännerna är hans ex-flickvän och hela serien är på något sätt tragikomisk. Black Books heter serien. Den har egentligen ingeting alls med Verner att göra, det var bara det där med böckerna som satte igång min fantasi kring vad Verner skulle ha kunnat bli och göra om sakerna hade varit lite annorlunda. Vad har detta nu då i en textiltryckarblogg att göra? Jag vet faktiskt inte, kanske att jag kan komma undan med att säga att våra liv bildar mönster. Jag skulle vilja att Verner kunde komma tillbaka. Eller att till hans minne kunde skapas något nytt. Att någon liten pojke kanske skulle få bättre chanser i livet än vad Verner fick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar