Fotot är ändå från Finland en helt vanlig solig sommardag. Så det där med att vi inte skulle kunna få till det, med de där skarpa och klara medelhavs-färgskalorna är bara lögn. Vi har inte ALLTID mjuka grådisiga februaridagar här i landet. Det handlar mer om att hur man ser, vad man tror på förhand att det är möjligt att göra med en kamera. Det har ofta mindre med kamerans tekniska utrustning att göra, faktiskt, men nästan allt med vad vi tänker oss på förhand att är möjligt att göra. Till exempel om vi tänker oss att vi ska fota "typiskt finländskt". Eller om vi går ut och gå med kameran och ska fotografera något "österbottniskt" så varför skulle det vara mer genuint med mossiga urberg och granar? Eller gråtonade lador i regn? Jag säger inte att sådana motiv får man inte ge sig ut och söka. Gillar man uteliv i regn så är det fritt fram. Var och en blir salig på sin fason. Men man kan lika väl motionera sig och kameran en solig och skön sommardag.
Eller som jag gjorde här: En dag med minus trettio grader då det var verkligen en pina att vara ute, utan vantar och knäppa bilder av en sol som visserligen sken från en turkosblå himmel, men som alltså inte den tiden, i början av januari för några år sedan, värmde så värst mycket:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar