Det kan göras, men det är inte alla gånger det "rockar fett". Fördelen med det är förstås att man håller sig slankare om magen. Man kan ta en titt i "The Faithbook" om man hittar den i sin samling, annars blir det Facebook och dela saker med vännerna som gäller. Alltså du bor i en studentlya, nyinfllyttad ung och singel, tar hem en kattkompis för att inte känna dig ensam. Då ska katten ha kattmat förstås annars får du inte alls sova om natten. Du kommer att känna dig som en utvakad småbarnsmamma inom två veckor. Så du går till butiken för att skaffa hem de där kattmatburkarna. Det är så det börjar, varje sak som kan ätas packas in i något för att det ska kunna vara på butikshyllan tills du plockar ner det i din matkasse. Det blir en hel massa förpackningar det i skräpkorgen på bara en vecka. Så då börjar man förstås fundera på vilka burkar, kartonger och förpackningar är värda att spara? Vilka håller ihop och kan återanvändas igen, i frysboxen, i skåpen? Du och katten har egentligen samma motiv, men olika metoder: Båda vill att mössen inte ska få all mat...helst ska hela musfamiljens kusiner inte heller bosätta sig i ditt kök...vi pratar burkdesign här nu.
Om man sparar ett tiotal kattmatburkar och orkar diska dem så kan de användas till att driva upp tomatplantor i:
Sedan gäller det att hejda sig själv någonstans också, tio burkar kanske räcker hemma i köket. Annars kan det sluta med att du själv inte kommer in i studielyan för alla burksamlingar som kan vara bra att ha senare. Men det kan alltså löna sig att tänka till redan i butiken, vilka förpackningar är "spara"? Vilka är "bara släng" ?
Vad med det där "Jordbruksprogrammet" då? Låter som något slags manifest eller motion och en massa arbete nu igen, eller hur?
1) En landsbygd för djur och människor där vi exploaterar djuren mindre och eko-odlar mer. Så i korthet. Fler mjölkkor och får, djurhållning som förutsätter att vi inte behöver ha ihjäl och transportera omkring i lastbilar så många djur. Efter att vi gick med i EU har stöden rätt så drastiskt förändrat livet på landet. Morfar hade max fem kor och en gris. Men så ser det ju inte ut idag. Ghandi tänkte i dessa banor, men idag anses han lite väl extrem...Men något senapskorn kan vi kanske ändå få med oss i stövelskaften när vi nu likt mästerkatten i stövlar stegar omkring på våra affärs- och turistresor jorden runt.
2) Fiskodlingar finns, jag har sett dem. Men inte så många här i våra kusttrakter. Mer söderöver. Fisk är bra och gott, men ibland går hälsoprofeterna här omkring igång med debatten om hur ren Östersjön är egentligen...så om fisken kom från någonslags odlingar så kunde den väl kännas mera säker?
3) E-vitaminer sägs vara bra efter fyllda fyrtio har jag hört och var finns de? I nötter, frön och baljväxter, kan man läsa i min kokbok med vegetariska recept. Så varför får bönderna inte mera EU stöd för att utveckla den sortens grödor då? Ryps odlar vi redan, och solrosor ibland, de blir växtoljor och bra så, men det kanske finns fler grödor som kunde komplettera de traditionella fyra sädesslagen?
4) Importerade hasselnötter kostar skjortan i butikerna, kanske att hasselnötter inte kan odlas i Finland, inte heller mandel? Jag har inte hört om någon som försökt, men jag skulle tro de kräver något varmare klimat än vi har. Men pumpor, gurkor, auberginer, paprikor och squasch och meloner. Alla de klarar sig i Finland, antingen på friland eller i växthus. Så varför är våra inhemska växthusodlare då så inriktade på bara en sak: Tomater? Som kostar skjortan så här års. Eftersom växthusen i Finland måste värmas upp med i värsta fall olja i bästa fall vindkraft, berg- eller jordvärme. Så flyger de in några små tomater från Spanien som kostar 90 cent plötsligt och man står där med sina 300 euro i månaden i bakhuvudet och ska välja, vad blir det? Man köper de importerade tomaterna som kostar nittio cent, inte de inhemska som kostar 5 euro...tråkigt men sant.
I Rågens Rike: En blå traktor.
Vilken sorts EU-stöd vill vi ha i framtiden, egentligen?
Sedan om det går så att i studielyan av någon anledning
kommer en tredje familjemedlem.
Hur klarar man skivan då?
Nu ska både kattkompis och bebis ha mat?
Den här blå skjortan för en ung man fyndade jag förra veckan
och jag hoppas den så småningom når rätt person.
Eftersom hos mig inte bor någon liten grabb,
så är det så klart en av fadderungarna som ska ha den.
Vi väntar ännu på att en ska öppna ögonen så vi får reda på om de är blå eller bruna...
Mer om jordbruket och katten längre fram.
Jag tror det finns fler saker att ponderera.
Kring tema textiltryck och kossor på landet...
Lupiner i kanten av ett rågfält. En av de äldsta odlade sädes-slagen här i trakten. Men gårdar som inte har djur, kunde kanske också få leva vidare om EU-stöden gynnade fler sorters grödor. Havredricka till exempel är inte alls så dumt, smakar ok och kan vara ett alternativ till mjölkprodukterna. Men för den skull behöver vi inte heller bli så förskräckta att vi lägger av helt med alla ostar, smör- och mjölkprodukter. Det där med laktosintolerans tar lite för mycket plats på agendan tycker jag. Det finns alternativ till vin också. Eftersom inte så många finländare ännu lyckats få till det med de där vinstockarna så tycker jag man kunde se sig om efter inhemska alternativ. Tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar