Man plockar med sig ett och annat längs vägen, som fotografiet på den fina fågelholken som idag, torsdag får bli min vinjettbild. Jag har denna vecka klarat av några små projekt inklusive räkningarna igen. Så det går sakta framåt, jag är fortsättningsvis glad att ute-temperaturen håller sig kring noll, bara några grader nedanför strecket, men solen efterlyser jag fortsättningsvis.
Idag blir det fler biblioteksbesök och en liten rundtur på stan. Jag ska prata med tryckeriet om några detaljer i hur man lagar tryckdugliga Pdf-filer. Och så skulle det då sedan handla om bildbearbetning, backup och sortering några dagar framöver, åtminstone. Jag har redan börjat så smått, med en holkvinjett.
Den kan också få påminna er som gillar att twittra att småfågelmaten ska inhandlas. Jag har en liten målning med en blåmes och en talgoxe som jag kan visa här, längre fram, alla djur eller blommor i naturen kan egentligen bli textilmönster.
En liten sak är förstås också det,
att jag valt att skriva på svenska.
I hopp om att en läsare av denna blogg
ska kunna ha nytta av det.
Det finns så många redan som twittrar
och försöker skriva dialekt-svenska.
Visst kan jag tycka det är roligt ibland att till
exempel på Facebook delta i försöken att skriva olika dialekter,
men någonstans ska också svenskan med på ett hörn,
fastän jag bor i Finland.
Så där tänker jag inte ge upp alls,
även om jag känner mig säker nog för att
våga gå språk-kurser i andra språk
än finska och svenska idag.
Egentligen är det spännande hur bottenfärgen fungerar emot tryckfärgen. Vilka konstraster eller ton-i-ton mönster man kan åstadkomma. En del blir snyggt, annat blir fult och störande, men av varje feltryck kan man lära sig något. När jag fotograferar med digikamera eller mobilkameran allt möjligt smått jag råkar få ögonen på, tänker jag alltid bara att det kostar inget, jag kan kanske få användning för bilden senare. En första sortering blir det sedan i mobilen då man är tvungen att radera fotografier för att kunna få in nya bilder, de där femton versionerna av samma blomma för att få till rätt bildkomposition kan rensas bort, alla utom den komposition som bara känns "rätt" vad gäller linjer och skuggor och dagrar i fotografiet. Så där håller man på då och samlar. Det är därför jag tänkte att jag ska skriva den här bloggen. För att inte bara sitta där och gömma alla bilderna i mobilen. Visst, en del kunde man kanske trycka vykort av, en del försöker jag få in i bokprojekt. Andra, där jag inte på något sätt lyckats med bildkompositionen i fotograferingsögonblicket sparar jag ett tag, för att se om jag kan i ett bildbearbetningsprogram som Photoshop göra något av den. Det kan vara att någon del av fotografiet är bra. Då beskär jag bara bilden, utan att fråga lov av någon annan. Det är det som är roligt med fotografering i det här skedet: Man är trots allt sin egen chef. Det är först när det gäller publicerade bilder som man som fotograf blir utsatt för kritikerna: feministerna, konstvetarna, eleverna, - om man har sådana, Facebook-vännerna. Helst vill man ju bli omtyckt och gillad. En del fotografer är redan i planeringen av fotografiet ute efter att provocera. Men så arbetar jag sällan. Men jag vill inte heller förstås bli totalt nonchalerad, ignorerad för det är också en sorts marginalisering av mig som yrkesutövare. Jag vill inte riktigt känna mig som henne med pappersmuggen som jag skrev om i förra inlägget. Jag har trots allt gått både grafik- och fotograferingskurser på en riktig konstskola!
Jag längtar till sommaren när man igen kan sticka tårna i varm sand, men visst:
Blir det bra väder med snö och sol i slutet av februari så kommer jag att
försöka hitta nya vandrings-rutter med mobilkameran " i koppel".
Det är en sorts livsstil vid detta laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar