Vintern har inte riktigt rasat ut utan den verkar ha landat runt stugan i mjuka vita massor. Inte en solstrimma och bara lite lite viftningar i lönnkvistarna utanför fönstret. Här gäller det att hålla ut och uppmuntra sig själv med inombords glada tillrop om att Jante är en superdumbom och melodier som passar till orden: "tjohej, tjohej, vi klarar, vi klarar det. "
Ibland är människor den här årstiden onödigt vresiga tycker jag, "knärro & plutto" i vissa fall. Men det kan inte jag rå för, det är inte jag som beställer vädret. Fast ibland kan man få för sig att jag faktiskt har verkligt inflytande på saken, eftersom folk när de ser mig tycks vilja att jag ska göra något åt saken, att jag på något vis bara ställt till det för dem. Dessutom har jag munnen öppen för ofta med ord för många i minuten strömmandes ut. Jag försöker ju att inte babbla, men jag gillar faktiskt att prata. Lite som Anne Frank kanske. Jag kan bara inte fatta, att det inte nu är 1944 utan 2014. Eller hur ska man säga? Jag vet att det inte är 1944 och på något sätt är jag väldigt glad för det. Jag är bara lite avig för att vi inte hann till Anne Franks museum i Amsterdam när vi var där. Huset där hon och hennes familj gömde sig alltså. Men om man vill tänka på andra roligare saker kan man ju få till det med "Tulpaner från Amsterdam" och gå runt och gnola på den ett slag. Tulpaner kan också om man så att säga plattar till dem bli textiltryckarmotiv. Jag har en Röda Korsfyndad kasse med tulpan-mönster i bastun. Det roliga med textiltryck är ju att bara man lärt sig hur man gör och har skaffat hem färgerna så är det bara att sätta igång och fantisera ihop mönstren. Inget säger ju att: Du är den Marian som nu måste fokusera dig enbart på kor hela året. Som tur. Visst kan tygkossor vara roliga, men det finns fler motiv i vår Herres hage. Fjärilar har jag redan testat att trycka. Fåglar kan också vara en bra idé, starar tycker jag om, de är verkligt originella varelser och låter inte entoniga och tråkiga, aldrig någonsin. Varje dag något nytt i melodin. Andra fåglar kanske gör sig mer i bild, domherrar eller sidensvansar är ju bara för stiliga. Bofinkar, talgoxar och blåmesar är bara för gulliga. De kanske är på gång igen snart. Man kan försöka uppmuntra dem med talgbollar så här års.
Ax och blåklint och vallmo har farmor broderat på en duk som jag för kattens skull inte vågar ha på bordet. Duken är en riktig släktklenod om man så säger. Jag borde faktiskt stryka den. Skulle nästan vilja gömma den också, så fin tycker jag den är. Farmor har också på ett vanligt brunt ylletyg broderat några väldigt fina blommor. Innan hon fick reumatism hann hon faktiskt med en del personligt utformade blommor, hon var lite Karin Larsson hemma, broderade inte efter några standardiserade mallar, utan bara efter eget huvud, som hon själv tyckte for hon runt med nålen och garnet. Största arbetet vi har kvar efter henne är en blågrön rya. Man skulle ha en slags virknål till att få till knutarna för ryan, minns jag. Hon tyckte det var lättare än att virka.
Så ja: Motiven kan man hitta lite varstans, ibland går saker faktiskt inte som man tänkt sig. Plan B, ska som alltid vara med i beredskap. Även om den är i tanken lite oklarare och luddigare utformad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar