Måndag med fortsatta empiriska studier kring temat "högt möter lågt"

                             

För ett tag sedan kom denna broschyr i postlådan, säkert inte bara hem till oss. Den har bra papper, större format än förut, vackra bilder, speciellt mittuppslaget som är ett vackert vintrigt skärgårdsfotografi. Men forfarande samma kryptiska titel "Högt Möter Lågt" som den förra. (?) Varför har den det? Ja, jag vet: "Höga Kusten och så då de låga s.k "de Geer-moränerna" vid utkikstornet på Replot. Det kan finnas fler saker att ifrågasätta i texten. Som att...som att....Neej, jag vågar inte säga det. Jo, men jag känner att jag måste: Vörå är med i samarbetet. Med mer än enbart "Mittjilsöuran": Vår vackra norra skärgårdsdel är också med. Då, eller? Det kan vara att jag ännu missförstått något men katten och jag har alltså försökt oss på de första empiriska studierna med att möta det låga uppepå marken, eller här på backen då. Trädklättring alltså i ett mycket mycket högt träd. Det var i går. Idag vet vi mera. Man kan ta sig ner. Man kan MÖTA det låga. Det kan hända att man kan ta sig ännu längre neråt, om man halkar i den isiga backen när man ska hämta ved. Men ännu så länge har vi undgått detta. (Ta i trä, tvi, tvi ,tvi. )

Ok. Dags för min första Dry Martini med männen på MHF. Nej men bara lite ironi, förstår ni väll. Torr humör. Jag drack choklad och åt äppelkaka.

Den här bron har en av mina förfäder varit med och byggt. Åtminstone sägs det att han medverkade i kontaktskapande initierings-skede i kontakt med de makthavande i kommunen. Jag vet inte om han själv bar stenar och kilade fast dem i ett sådant där valv. Jag gillar att fotografera den i alla väder. Speciellt om sommaren som ni ser. Det finns några till valvkonstruktioner i kommunen som daterar sig till 1800-talet. En del är mera igenvuxna sommartid med mossor och ormbunkar och granar, men jag känner en lokal konstnär(inna) som har målat snygga tavlor av några stenbroar och uthusgrunder, valvdörrar och sådant. Jag kanske lägger upp dem senare här, eller i en redan nämnd byabok. Den här bron är här även för den skull att jag gillar att i vinterdis se på sommarbilder. 

Vad detta har att göra i en blogg som skulle handla om textiltryck? Jag kommer mig på något sätt till den saken ännu. Jag måste erkänna först bara ett fatalt misstag. Min första kossa har inga spenar eller juver som syns. Jag kommer att vara tvungen att teckna en ny, laga en ny schablon, starta allt från början igen. Om inte jag kan komma undan med förklaringen att det är en ungko förstås: en kviga, nästan en kalv. Jag vet inte hur det kunde hända, jag tecknade ju efter ett fotografi...?

Det här är en kalv. Ingen "kalvo", eller "kalva" eller något annat  genomskinligt plastfilmartat material som ska in under lampan på en overhead-apparat framme i klassen. Man kan inte se om det är en pojke eller flicka, men det är definitivt ingen "hen". Ingen höna. Punkt. 

Det här är min mormors syster Elin i blommig sommarklänning med vacker skärning. Jag tror det är hennes bröllopsfoto eller eventuellt förlovningsfotografi med Algot från Gotland. Nu är vi tillbaka på temat textiltryck och mönster igen. Det gick ändå rätt smidigt, eller hur? Att ta sig via en broschyr om högt och lågt via en bro till ett blommigt tyg. Jag har en liknande klänning med blå små blommor uppe på vinden, men trapporna dit upp är krokiga och rätt smala och...Ja, ni förstår: Än än gång kan det höga, högt uppe, möta det låga nere på hallgolvet. Ifall jag halkar i trappan när jag ska upp och hämta den. 

Det här är en mjölkhink som står där bakom en blommande äppelkvist nere vid åkerkanten. Den ser idyllisk ut, bildligt talat då. Men BAKOM den döljer sig en historia om slitsamt arbete vinter och sommartid med kossor och mjölkningsmaskiner och mocka ut kogödsel ur fähuset ut i hagen och sådant. Detta påminner mig om att jag inte har någon mjölk hemma just nu, chokladen i morse drack jag utan. Bara med socker. 

Jag har ingen grädde heller. Men smör-margarin blandning finns och ett bröd. Inget vin. Inte ännu heller någon sol. 

Däremot detta fotografi av en trädgårdsbänk med ett ryggstöd av smidesjärn. En skugga på väggen och sol. Det kan hända igen, att vi får sådant väder. Att det ger sig så att säga, med Luis och söner. Jag kommer kanske snart också att försöka få syn på årets segelbåtar i Gerby gästhamn. Mars brukar vara lite soligare än februari. Mer snöig vet jag inte om det behövs i år. Inte heller behöver mars för min del vara kallare i år. Om temperaturen kunde bli HÖGRE skulle jag ännu glatt kunna tänka mig att möta den låga gräsmattan kring rabatterna här uppe på backen. Med hacka och spade, grävandes...jag håller på att samla mig för att ännu höra igenom några stycken från Caminando-CD:n som kom med spanskaboken. Om det är läge tar jag mig till en simbassäng i något skede också och dyker upp och ner där ett slag. Tjingeling.