Fredag med Freja och herr Frö

Farbror Frej och tant Freja väntar på vårsolen. Lite lata är de ännu. Men igår tänkte vi tillsammans ut ett nygammalt jordbruksprogram för eko-odlare. Allting är inte nytt i det, mycket är sjuttiotalsidéer, några har mamma sysslat med redan i mer än fyrtio år. Jag kallar programmet "Den desperata studentens survival-kit med kattkompis" nu till att börja med. "A working title" alltså, en arbetstitel. Det handlar om att få en liten peng, vanligen studiestödet på omkring 300 euro att täcka en månads levnadskostnader. Jag har själv i många repriser i livet varit där omkring efter betalda skatter och annat jox. De som lever på arbetslöshetsbidragen just nu eller pensionärer vet kanske också vad jag pratar om.

Det kan göras, men det är inte alla gånger det "rockar fett". Fördelen med det är förstås att man håller sig slankare om magen. Man kan ta en titt i "The Faithbook" om man hittar den i sin samling, annars blir det Facebook och dela saker med vännerna som gäller. Alltså du bor i en studentlya, nyinfllyttad ung och singel, tar hem en kattkompis för att inte känna dig ensam. Då ska katten ha kattmat förstås annars får du inte alls sova om natten. Du kommer att känna dig som en utvakad småbarnsmamma inom två veckor. Så du går till butiken för att skaffa hem de där kattmatburkarna. Det är så det börjar, varje sak som kan ätas packas in i något för att det ska kunna vara på butikshyllan tills du plockar ner det i din matkasse. Det blir en hel massa förpackningar det i skräpkorgen på bara en vecka. Så då börjar man förstås fundera på vilka burkar, kartonger och förpackningar är värda att spara? Vilka håller ihop och kan återanvändas igen, i frysboxen, i skåpen? Du och katten har egentligen samma motiv, men olika metoder: Båda vill att mössen inte ska få all mat...helst ska hela musfamiljens kusiner inte heller bosätta sig i ditt kök...vi pratar burkdesign här nu.

Om man sparar ett tiotal kattmatburkar och orkar diska dem så kan de användas till att driva upp tomatplantor i:

Sedan gäller det att hejda sig själv någonstans också, tio burkar kanske räcker hemma i köket. Annars kan det sluta med att du själv inte kommer in i studielyan för alla burksamlingar som kan vara bra att ha senare. Men det kan alltså löna sig att tänka till redan i butiken, vilka förpackningar är "spara"? Vilka är "bara släng" ?

Vad med det där "Jordbruksprogrammet" då? Låter som något slags manifest eller motion och en massa arbete nu igen, eller hur? 

1) En landsbygd för djur och människor där vi exploaterar djuren mindre och eko-odlar mer. Så i korthet. Fler mjölkkor och får, djurhållning som förutsätter att vi inte behöver ha ihjäl och transportera omkring i lastbilar så många djur. Efter att vi gick med i EU har stöden rätt så drastiskt förändrat livet på landet. Morfar hade max fem kor och en gris. Men så ser det ju inte ut idag. Ghandi tänkte i dessa banor, men idag anses han lite väl extrem...Men något senapskorn kan vi kanske ändå få med oss i stövelskaften när vi nu likt mästerkatten i stövlar stegar omkring på våra affärs- och turistresor jorden runt. 

2) Fiskodlingar finns, jag har sett dem. Men inte så många här i våra kusttrakter. Mer söderöver. Fisk är bra och gott, men ibland går hälsoprofeterna här omkring igång med debatten om hur ren Östersjön är egentligen...så om fisken kom från någonslags odlingar så kunde den väl kännas mera säker?

3) E-vitaminer sägs vara bra efter fyllda fyrtio har jag hört och var finns de? I nötter, frön och baljväxter, kan man läsa i min kokbok med vegetariska recept. Så varför får bönderna inte mera EU stöd för att utveckla den sortens grödor då? Ryps odlar vi redan, och solrosor ibland, de blir växtoljor och bra så, men det kanske finns fler grödor som kunde komplettera de traditionella fyra sädesslagen? 

4) Importerade hasselnötter kostar skjortan i butikerna, kanske att hasselnötter inte kan odlas i Finland, inte heller mandel? Jag har inte hört om någon som försökt, men jag skulle tro de kräver något varmare klimat än vi har. Men pumpor, gurkor, auberginer, paprikor och squasch och meloner. Alla de klarar sig i Finland, antingen på friland eller i växthus. Så varför är våra inhemska växthusodlare då så inriktade på bara en sak: Tomater? Som kostar skjortan så här års. Eftersom växthusen i Finland måste värmas upp med i värsta fall olja i bästa fall vindkraft, berg- eller jordvärme. Så flyger de in några små tomater från Spanien som kostar 90 cent plötsligt och man står där med sina 300 euro i månaden i bakhuvudet och ska välja, vad blir det? Man köper de importerade tomaterna som kostar nittio cent, inte de inhemska som kostar 5 euro...tråkigt men sant. 

I Rågens Rike: En blå traktor. 

Vilken sorts EU-stöd vill vi ha i framtiden, egentligen? 

Sedan om det går så att i studielyan av någon anledning 

kommer en tredje familjemedlem. 

Hur klarar man skivan då? 

Nu ska både kattkompis och bebis ha mat? 

Den här blå skjortan för en ung man fyndade jag förra veckan 

och jag hoppas den så småningom når rätt person. 

Eftersom hos mig inte bor någon liten grabb, 

så är det så klart en av fadderungarna som ska ha den. 

Vi väntar ännu på att en ska öppna ögonen så vi får reda på om de är blå eller bruna...

Mer om jordbruket och katten längre fram. 

Jag tror det finns fler saker att ponderera.

Kring tema textiltryck och kossor på landet...

Lupiner i kanten av ett rågfält. En av de äldsta odlade sädes-slagen här i trakten. Men gårdar som inte har djur, kunde kanske också få leva vidare om EU-stöden gynnade fler sorters grödor. Havredricka till exempel är inte alls så dumt, smakar ok och kan vara ett alternativ till mjölkprodukterna. Men för den skull behöver vi inte heller bli så förskräckta att vi lägger av helt med alla ostar, smör- och mjölkprodukter. Det där med laktosintolerans tar lite för mycket plats på agendan tycker jag. Det finns alternativ till vin också. Eftersom inte så många finländare ännu lyckats få till det med de där vinstockarna så tycker jag man kunde se sig om efter inhemska alternativ. Tycker jag. 

Torsdag på en rund grön boll med mycket vatten

Jag såg nyss grannens golden retriever spankulera förbi och hoppas Katten Kip vet hur man klättrar i träd vid detta laget. Ska inte hundägare på landet vid den här årstiden egentligen ha sina hundar i koppel? Igår handlade jag körsbärstomater från Spanien och Kiwifrukter från Grekland, för att de var billigast, inhemska tomater finns med de är dyrare, tyvärr. Plastlådorna som körsbärstomaterna och kiwifrukterna var förpackade i har färdiga lufthål och passar för kryddodlingar. Runt farmors "Änglavinge" (en klätterväxt som hon brukade ha, sådde jag för några dagar sedan en halv påse senapskorn, trodde de var lite för gamla till att ha i maten. De har redan grott.)


Nu känner jag mig faktiskt lite duktig och tidigt ute och skulle vilja ge mig själv papegojapoäng för spanskan, vuxenpoäng för det där med gott tålamod i Gröna Fingrar-tävlingen. Jo, hör du Jante, ta din vante och gå nånstans, du kan säkert.

Mamma Mu har fått sällskap. Fast det här är fjolårets foto. 

Så långt torrt och grönt gräs har vi inte än.

Jag äter morötter för att inte behöva 

spendera så mycket tid i solariet i år. 

Jag simmar och bastar bara.

Grannens fina welcome-skylt, 

kanske Kip kan läsa engelska redan 

och det finns tjej-katter där. 

Någonting blått ska bruden bära undertill sägs det, 

här i varje fall någonting gult att ha ovanpå det blåa.

Grannens vackra 

trädgårdsbod i sommarskrud.

Brudbukett kanske kan innehålla dessa, 

men vattnet i vasen ska man sedan låta bli att dricka, 

det kan vara att det är lite gift i det efter att blommorna varit i vattnet ett tag. 

Morfars syster Elsa Kock sitter längst fram i denna konfirmandbukett.

 En pojke har de med sig men vad han heter eller vilka de övriga flickorna är vet jag tyvärr inte. Men känner någon igen dem, så meddela det gärna via min Facebook-sida.

Onsdag, tidig start, men nu ljusnar det...

Jag har några morgontimmar igen ändrat format på fotografier i samlingen som jag skulle vilja få med i vår byabok. Jag inser vi kommer att vara tvugna att gallra ur en del allmänna blombilder och sådant. De är vackra som vinjetter och jag hoppas någon blir inspirerad och glad av se dem, speciellt just nu när vårvädret inte riktigt är här ännu. Igår fick jag i alla fall "uppe i Vörå" skaffat hem några billiga påsar blomfrö. Så nu är jag beredd för terassodlingarna. (Och fotoalbumen som sedan säkert kommer att börja dyka upp på facebook, nära alla terassägare hunnit ut till sina sommarstugor) Blommor och djur kan också bli textiltryck. Men det gäller att hitta den där rätta bilden med de rätt så klara och enkla konturerna. Det kan helt enkelt bli en aning överväldigande ibland med för mycket mönster. Men någon bård här och var är alltid snyggt. Helt vitt om vintern känns för kallt tycker jag, även om inredningstidningarna ofta vill få oss att tro att sådana hem kan man leva och vistas i, till exempel en barnfamilj, utan att sofforna aldrig någonsin får en fläck, eller katten vänder ut en blomkruka och allt sådant där vardagligt omvartannat klottande och skrubbande. "Elsas Klottringen", jag bara ibland får sådana där infall. Att man kunde till exempel starta en blogg om heminredning också, Blogger är så lätt att använda som textredigerare. Man kunde till exempel vara några stycken i ringen som utbyter tips. Österbottniska gammelgårder, hur underhåller man och bevarar dem? Får man göra avkall på traditionen för ett modernt boende och hur mycket hippie-bohem-retro style får man bli?

Den finns om hörnet, sommaren. 

Nu trampar vi på, bara lite till och sedan är den här 

och vi har några veckor på oss att förverkliga

 de sommardrömmar vi nu i månadsskiftet februari-mars hållit oss med.

Tisdag med en kingsize golfboll i gräset

Golfbollen,
stor version eller
en måne i gräsmattan

Kvinnor sägs ha ett speciellt förhållande till månen och det är inte så svårt att räkna ut varför. En gång i månaden har man chansen att bli gravid, ca tills man fyller femtio år händer det. Några dagar varje månad väntar en äggcell på att bli befruktad. Det ska till en del tajming för att det ska fungera. Ibland så försöker man och försöker och det vill sig inte. Man får leva med det också och försöka sedan bli bonusförälder eller gudmor /fadder till någon annans barn. Faktum är att det finns rätt många barn här i världen som behöver extra bonusföräldrar. Jag vet inte bara varför det ska alltid behöva vara så formellt och med en massa socialarbete och byråkrati inblandat. Känner man för det väljer man bara en unge man vill stödja. Har man mycket pengar kan man ge penga-gåvor, vara fadder till något barn i ett anant land, eller så blir man fadder till ett syskonbarn, ett kusinbarn eller till några som hyr en stuga eller så. Om man inte har så mycket pengar får man försöka hitta på andra sätt: Att vara med, vara så fiffig och snäll man kan och orkar bara. Ibland orkar man inte vara snäll jämt. Men man kan försöka förlåta, inte bli bitter, inte ens på dem som alltid när det är som värst även försöker sno ens jobb, ens katt, ens man, ens hus eller något annat som man trodde var det sista man ville bli av med. Ibland känns det faktiskt som att folk skulle kunna vara beredda stjäla korset när man försöker bära det åt Jesus, trots att de borde veta bättre...bara för att de vill se hur man reagerar.

Jag slog sönder knäet och föll på näsan och fick sår i ansiktet när jag skulle in genom dörren en höstmörk kväll, någon hade stället en fotskrapa av metall i vägen. Det gjorde mycket ont men det är läkt nu. Jag har bara ärret kvar. Sedan den kvällen har några andra saker hänt också som inte varit så lätta att gå igenom. Men jag hoppas vi snart har våren här, att vi kommer igenom till exempel också detta ihållande gråväder som faktiskt går mig på nerverna. Idag då äntligen: sol. En månad kvar till vårdagjämning. Jag verkligen håller tummarna så det knakar här nu att mars inte blir vargavinter igen. Men i detta land man vet aldrig, vi måste vara just på gränsen mellan något västligt fuktigt och disigt havsklimat och så något som ibland slår över nästan till grekisk sommar några veckor i juli.

En rya som också kan användas som matta. Jag minns faktiskt inte var jag såg den. Men om någon vill ha en sådan, så visar jag mönstret, hur man knyter ihop den, får ni själva försöka räkna ut. Jag har ingen sådan rya alltså, så jag kan inte ge bort den. Bara digifotot. 

En söt kossa som står och tänker i sin hage.

En idé som kunde göra vårt uthus / gamla fähus varmare även utan kossor.

Kyrkdräkter och vävar som jag

 "digitaliserade" i Vörå bibliotek igår. 

Ett soligt berg där det ännu inte finns någon "textilstuga"

Något man alltid vill ha igen: 

Vackert cykelväder om sommaren.

På väggen: Min gammelmormor Maria Sigfrids, f. Jåfs. 

+ Endel gardiner och tyger jag har eller har gett bort. 

Jag läser rätt så ofta inredningstidningar, 

här en rustik bokhylla som kanske skulle passa i "dröm-snickerian" 

här på gården. 

Till att börja med, 

tills man hunnit snickra ihop det där 

extra fina salongsmöblemanget med snidade ben. 

Kanske blir det att gå nån MI-kurs också. 

Men finns viljan och arbetslusten så...

Om Verner som var min morfars bror

Ibland är det så att tankarna börjar kretsa kring någon person utan att man riktigt förstår varför. Min morfars bror Verner tyckte om katter och om att läsa böcker. Jag tror han mycket hellre skulle ha studerat än farit ut i kriget. Han var kanske inte riktigt ämne för vare sig soldat eller jordbrukare. Fastän han bodde på landet hade han kommit mer till sin rätt om han hade fått utbilda sig, läsa till fast ingenjör. Det finns inte många fotografier av honom, från ungdomsåren, före kriget finns det ett svartvitt där han verkar mera på gång, mera framåt. Bilden här invid är från efter kriget, ganska så länge efteråt faktiskt, närmare trettio år senare. jag minns honom sådan: Med sorgsna ögon. Lite kuvad på något sätt, men snäll. Vi tittade på en brittisk komedi om en argsint man som har ett antikvariat tillsammans med två vänner. En av vännerna är hans ex-flickvän och hela serien är på något sätt tragikomisk. Black Books heter serien. Den har egentligen ingeting alls med Verner att göra, det var bara det där med böckerna som satte igång min fantasi kring vad Verner skulle ha kunnat bli och göra om sakerna hade varit lite annorlunda. Vad har detta nu då i en textiltryckarblogg att göra? Jag vet faktiskt inte, kanske att jag kan komma undan med att säga att våra liv bildar mönster. Jag skulle vilja att Verner kunde komma tillbaka. Eller att till hans minne kunde skapas något nytt. Att någon liten pojke kanske skulle få bättre chanser i livet än vad Verner fick.

Måndag: Utan tegeltak med mera lera och snö.

Tegelburken här till vänster får mig att fundera på varför vi har så få tegelbruk i våra trakter? Väldigt få gårdar har tegeltak. De flesta har plåt. Men det finns några stycken, äldre undangömda sedan 1800-talet kvar. Bara så synd de skyms från vägen ibland av de nya fina mexitegelgårdarna. Man får leta högre upp i backen, i skogskanten för att hitta de stora gårdarna i Vörå, gammelgårdarna...Jag har byaforskat i fler byar än en senaste sommar då jag testade olika vandringsleder i hela Vörå och det var inte bara en ståtlig gård som skulle ha behövt byggnadsvård jag stötte på. Det kostar en del pengar förstås, att renovera dem till modernt boende, speciellt om det ska vara med varsam hand, kanske till och med enligt alla konstens regler och med museiverket inblandat. Men vill man det ska bli ett hem igen och inte ett museum eller en förfallen ödestuga så kanske man får tillåta sig ett par kompromisser eller två? Vackra är de hur som helst om det är väder, sommar som vinter.

 

Inga tegeltak, ingen lump eller vadmal, 

men ganska många UF-lokaler som väntar på orkestrar och sommardanser har vi också: 

En och annan strandbastu kanske också behöver nya gardiner:

Och i väntan på sommarens soliga dagar 

hinner vi teckna både solar och stolar med flera magiska under, 

fastän det skulle bli en och annan blunder så gör det inget. 

För ser ni vad kantarellen har där under? 

Snöig söndag

Här en klänningsmodell i småmönstrat tyg för en liten flicka. Idag väntar vi på våren med idéer kring både möbelsnickerier och tygtryck. Vi har runt noll grader, ungefär en centimeter snö, is på sina ställen i backarna ännu. Igår var det blandat: sol någon timme på eftermiddagen och så en liten snöyra och så igen senare på kvällen regnade snön bort igen. Jag har sovit bra och länge. Har saker att förbereda för nästa vecka som både är en sportlovsvecka men också lite en jobbvecka för mig. Jag hoppas igen bara alla äventyr ska sluta bra. I mobilen har jag samlat lite inspiration ur inredningstidningar och från gamla fotografier. Bra modeller som jag tänker fungerar i vardagen, och kunde snickras eller sys i fler exemplar. De verkar praktiska.

Som till exempel en hög pall min farmor använde, några köksstolar som har använts som trädgårdstolar eftersom färgen skavts av och en ny idé från textiltryckarkursen: Ljusa trasmattor med de tryckta orden "Love, faith and hope". De är så snygga jag skulle nästan kunna tänka mig att ha dem på väggen istället för på golvet:

Det där tegelgolvet då, till snickerian / "pizzerian" eller vad det sedan blir i vårt uthus. En liten vinterdröm bara. Vi är fler som drömmer om rum att vara i. Jag vill minnas bilden är ur tidningen "Lantliv". En gul eller en blå stol kanske det också kan bli.

Farmors kökspall. Den kan säkert

 snickras med kortare ben också.

Om sommaren sköna: De vita stolarna som jag försökt måla ett antal gånger.

Mycket snygga tycker jag i sin strama form. Praktiska och vackra. 

Lördag i snö.

En ung glad somaliska sände en dag med e-posten hem till släkten ett foto på sig själv som hon kommenterade med följande svenska mening: "Jag i Finland i snö". Hon berättade att hon har sju barn i Somalia som hon tyckte behövde få veta detta. Om snön i Finland. Idag skulle jag kunna göra detsamma. För nu så har vi den här igen, snön. Igår så föll jag på isen vid trappan och skrapade ett litet skrubbsår på det andra knäet. Men bara ett litet, inte så att jag fick Rudolf med röda mulen-toner på näsan som i höstas. Det är små saker man kan vara tacksam över: Idag är det inte sibiriskt kallt till exempel, här i snön. Någon minusgrad. Så det betyder då att föräldrar med barn kan styra kosan till den lokala slalombacken idag med. Mäkipää City Skyline med backhopparbacken gäller ifall man vill ha det festligt kvällstid. Och då kan detta inlägg kanske leda även till en byakamp med After Ski festligheter kring temat: I vilken by eller i vilket kvarter uppe i Vörå City är sagda hoppbacke egentligen belägen? Jag håller alltså på att det är i Mäkipää. Men jag kan inte lägga huvudet i pant på det. "Mosastein", den mossiga stenen som är vinjettbild här är om sommaren i varje fall så skön och grön. Och den är i vår by, i vår byn...

Så många, "över femtio lätta och delikata pizzarecept" finns det i den runda boken som jag lånade från Vasa bibban. En bra grund för en pizzeria i någon av våra byar då alltså. Det handlar då bara om att kocken kan läsa finska, eller så kan han kanske tillägna sig någon information ur boken bara genom att vad som har blivit placerat ovanpå pizzabottnarna innan fotografen tog fotografiet. Kapris och anjovis till exempel hör till de mera underliga ingredienserna, Avocado och färska rucolablad ovanpå en pizza utan tomatsås, bara med tre eller fyra sorters ost låter nästan riktigt gott. Och så den med färska basilikablad, den med paprika och fetaost och den med rödlök och fetaost och auraost...Mina böcker kan man också fynda här, via Webnode-butiken på internet. Jag har en om en kvinna som hette Anna Kempe till exempel. 

Vad de smala kvinnorna jagar efter i boken om de Olympiska spelen som jag i torsdags fyndade för tjugo cent i Röda Korsets Loppis i Vasa kan vi väl bara gissa, vet inte om deltagarna i kvinnornas Olympiad fick medaljer på den tiden.

(Och ja, jag vet: Man ska inte vara så snål som jag, man ska egentligen köpa för större summor om man kan, i Röda Korsbutiken, men hur som helst, verkar det som att tygrally som vid textilfabriken förr i världen, var viktigt för dem. De sportade nämligen inte utan kläder enligt bilderna på vaserna.) 

Jag gillar också den färgskalan i tyget till höger som de jagar efter, och även det är nu mitt, mitt, mitt. För det är ett sängöverkast eller sofföverkast som jag också fick för bara omkring 2 euro...

Sådana där, som man kanske skymtar i mossan ovanpå den mossiga stenen skulle jag gärna vilja se i samlingen blomkrukor i köket snart. Jag har slängt ner paprikafröna ur gårdagens pizzapaprika och om inte paprikorna vill gro, kanske det går att hitta något sätt att få ner i krukorna några sommarblommor. Det finns tid till det ännu. Bara den lilla grejen att Smelly Cat Syndromet ibland upplevs lite mäktigt, men jag försöker leva med det ännu några veckor. Kanske att en dag igen så kan man lyfta ut både krukor och katter och låta dem vara ute hela natten. Fler blommiga fotografier finns i en bildsamling på Zenfolio.