Bråttom-lördagen

Jag har varit uppe sedan sju-tiden i morse, försökt sy dynvar, lyckades med några stycken innan tråden i symaskinen började trassla ihop sig. Lade undan maskinen, for med föräldrarna opp till Vörå istället. Förde blommor till gravgården med mamma medan pappa röjde bort lite på ett skogs-skifte. Vi handlade mat, och försökte prata spanska på parkeringsplatsen med en som också varit med på spanskakursen. "Mucho gusto, es un poco frio, tengo prisa, men glad påsk i varje fall". Man kan försöka minnas det till i höst då. Om jag hinner, lyssnar jag på fler stycken i Caminando-boken. Någon gång måste väl hela verb böjningen fasta. Jag försöker också läsa idag som nästa projekt receptet till mandelmusslor i ICA provkök boken här intill.


Om jag lyckas med bakverken sätter jag upp ett till foto här innan kvällen.

Men eftersom inte heller Rom byggdes på en dag väljer jag också idag att försöka följa mormors och morfas syster Ingas råd. Att ta det i en sådan takt att man själv & själen hinner med. Vädret idag är soligt och blåsigt, smått kyligt tycker jag ännu.

Men många har redan sina cyklar igång och rullar omkring längs vägarna. Jag letar ännu reservdelar.

Många fyrhjuliga fordon av olika slag uppe i Vörå idag också: bilar förstås, men också de där fyrhjuliga mopederna. "Mönkijät" kallas de på finska. Något som jag tycker låter lika konstigt som att kalla en by "Metjipi". Jag var nu tillsammans med mina föräldrar i den byn idag och såg en ung grabb komma farandes på sin "mönkijä". Ungdomar kan ha störtkrukor, hjälmar och alla världens utrustning när de är ute och åker, men det är ibland ändå som de skulle ha kattunge-ögon. De susar och rusar sig fram längs vägen. Ofta undrar man om de kommer att minnas att stanna i vägkorsningarna? Nästintill odödliga som de för de mesta är. Eller tror sig vara. Finns en Asterix-bok om det. En ung grabb från Lutetia brukar hälsa på i den galliska byn, och han kör alltid som en tosing. Så vad annat skulle nu tänkas kunna vara nytt under solen? Hjulet är uppfunnet. I morgon förhoppningsvis är vi snäppet klokare än idag.

Det "bidde" som hos skräddaren. Något annat. Vi fortsätter i morgon. Jag vilar, läser en Ikea-katalog och en liten broschyr som har titeln: Parhaat perunavinkit kotipuutarhaan. Den var gratis. I morgon funderar jag få ut fler blomkrukor på farstukvisten, jag har inte sått vårblommorna än, men jag har skaffat frön. Jag har gardinerna för farstukvisten klara också, bra så behöver jag inte måla om allt i år. Det går lika bra med selleri, brukar en kock som heter Verner i ett barnprogram, säga hela tiden. Vår Verner Kock, ja. Bara jag hinner ska jag inreda en stuga vid Kimo Bruk i år, till hans ära. Jag kallar den "stuga 2" som arbetsnamn ännu. Den är till en pojke. Men det kan hända han heter något annat än Verner. Men Verner Kock har åtminstone varit i "stuga 2" en sommardag och kikat sig omkring. Så kanske att den faktiskt är hans. I alla fall. Eller att han gärna skulle se en liten pojke överta den en vacker dag. Que sera, sera. Visst är jag tuff som kan böja så många utländska verb?