Turkos drömtorsdag

Idag igen har jag gått omkring med turkosa och blåtonade drömmar om en sommarsäng nära havet. Jag har sytt dynvar, påslakan och diverse påsar för samlingar av småsaker, sockor och vantar och sådant som jag behöver få undan och ur vägen över sommaren. Fyra årstider ger rätt så mycket jobb i en stuga. Ena dagen ska allt vara julrött och sedan då ska man nästan strax igen vända allt till påskgult och rajgräsgrönt och sedan ska vi gå till sjöss med fräscha nya textiler. Mamma har vävt bonaden som ligger ovanpå sängen, handduken och kuddarna är loppisfynd, det där turkosblå lakanet färgade jag med en Dynlon- färgknapp för något år sedan. Det är lite knytbatikmönstrat, men inte så synligt i fotografiet.

Den bit jag använde för en skärm / rumsavdelare den sommaren hade mera mönster. Det där är restbitarna som blev över. Idag blåser svala västanvindar över stugan. Som vid havet, fast ute är en åker där såningsmaskinen ännu inte gått fram. Jag har i alla fall funderat kring var bästa platsen att få ut frilandsgurkorna skulle kunna vara. De ska ha varmt, fuktigt och soligt har jag för mig. Stugan är uppe på en kargare backe, nere i åkern lera som lätt blir styv och svårbearbetad. Jag har börjat fundera på om man skulle försöka få mera vatten närmare en lövkompost här upp på backen i stället. Då skulle gurkorna kanske kunna växa trots att det är mera sand och småsten runtikring.

På väggen hänger kartan med vilka holmar och skär det är som hör till 

Världsnatuarvet Kvarkens skärgård / Höga kusten. 

Kanske lite konstigt att sitta uppe på landbacken, omkring 8 kilometer från närmaste strandby eller havsvik med skärgårdstema i köket? Men å andra sidan en solig sommardag är det just precis en lagom cykelfärd. Om man inte vill till stranden så kan man fara högre upp i backen längs någon sandig skogsväg. 

Jag är rätt förtjust i tallar, men grangröna rummet kan man säkert också tänka kring. Blåbärstema under granarna då kanske. Men då kommer genast tanken på myggorna och de svala skuggorna som brukar vara där i granskogen. Så då ska det till nån form av rustning / utrustning samt till och med gummistövlar på fötterna. Jag tycker inte man kan gå runt och slänga ur sig saker som "Skogen är inte min grej". För det finns skog och så finns det skog, inte alls samma biotoper överallt, inte heller samma terräng för de små fossingarna att traska i. Man kan väl inte vara urban jämt heller? Jag gillar att arbeta, studera i grupp och jag skulle gilla sitta på någon varm musik-pub ibland. Och så gillar jag att dricka te, kaffe eller choklad i mera tysta rum, där man kan ha några systrar eller väninnor med och prata livet. 

Det där sistnämnda skulle jag gärna göra mer ofta. Kafferep hemma har jag hittills inte velat ställa till så ofta. Vi har testat julmiddagar ett par år i samband med min födelsedag. Små kaffekalas under äppelträden kan tänkas. Det beror på hur gästerna förhåller sig till flugor, bin, humlor och andra flygfän som vistas nära de tjusiga äppelblommorna. Mycket känsliga stadsbor med asfalt mellan tårna har ibland varit skräckslagna under sådana kalas, och inte kunnat prata om annat än getingar och fästingar så det gör att man lite börjat akta sig för att ens försöka ordna de där kalasen som mormor gillade så mycket. Men hennes var mera snabbisar som sagt: "Guttagrisar och rödlimonad" vid en höstör. Gräddkakorna med jordgubbar hade hon inomhus för det mesta. Små och stora flugor går inte att komma ifrån, inte ens fast vi inte längre har några kor. Grannen har sina kvar nämligen. Så det är en massa möande i den hagen.