Torsdag med fågelsång och mossgröna stenar

Stenen i backen bakom bastun börjar skifta allt mer i grönt och någon ivrig sångare sitter i lönnen utanför köksfönstret, det skulle kunna vara en stare till och med. Han låter rätt avancerad. Jag har sett många svanar och tranor redan. Det känns som inte så länge sedan nu plötsligt de var på väg söderöver. Hur kan det bara gå så snabbt ibland och ändå så långsamt? Speciellt pinande långsamt verkar det gå när armar och händer känns stelfrusna fastän man sitter framför en spis med en brasa. Nästa år fler ryor, tjocka mattor och böcker kanske? Men kommer det att räcka till om det blir minus tjugo grader plötsligt? Stugan borde kanske få en verklig tilläggs-isolering på två väggar. Väggarna vätter emot söder och sydväst, men när vinden västerifrån kastar sig över stugan drar det ändå rätt bra.

Stugan är byggd så att säga "i rätt väderstreck" men har några år på nacken, om man så säger. Den har inget golvdrag, för det har vi tätat redan en gång ordentligt. Men en del ytor och golvbräder borde kanske också nu målas om. Det finns att göra, varje dag. Hur många gånger har jag nu redan skrivit det?

Den här bilden är inte årets, utan från något tidigare år. Vi har inte hunnit med vårsådden i åkern ännu, det är framför oss nu under ca. två månaders tid. Krukorna skall ut på farstukvisten, till stugknuten och i växthuset också. Men ja, man kan väl nu säga att vi börjat med vårbruket. 

Gardinen med de på grönbete lös-släppta och vilda kossorna hänger nu i köksfönstret. Maj månad heter på finska "touko kuu" det låter som "tokig ko" om man tar det på bokmål, svenska skolvarianten. Påsken är nästa veckoslut och den heter Pasqua på spanska, Paques på franska. Jacques kan en man heta på franska och en flicka kan gå runt i ett klädesplagg som kallas

"jacette" på franska och uttalas schakett på svenska. 

Det spanska ordet "roscas" är trådar som varptrådar på svenska, på finska är "roska" detsamma som skräp. Finskans "roska kori" är skräpkorg, men jag tycker inte det är skäl nog för att kasta bort alla gamla hemvävda textiler. Tänk vad konstigt det kan bli, för vår-regn kan man behöva ett parapluie, eller försvenskat till "parably" ifall det "para regnar" hela tiden som finnen skulle ha sagt. Om det bara är regn hos mig. Si chez moi c'est seulement la pluie...tralala...och så vidare. 

Något har det klurats ut under vårens språk-kurs alltså, men ännu har vi inte läst om allt som det kan finnas i den bolivianska djungeln, en la selva de Bolivia. Eller i våra vårliga skogar här närmare. 

Den här kastrullen har inte min pappa först förtennat och sedan emaljerat, utan den har vi väl bara hittat någonstans. Den har i varje fall ett lämpligt hål i botten och har gått från att vara ett matlagningskärl för gulasch eller zigenargryta alternativt gazpacho till att vara ett blomplanteringskärl och prydnad på trädgårdsbordet. I köket har jag en stabilare gryta som ännu kan stå på spisen med ovannämnda tre soppor i utan att de rinner ut över bordet. Midsommarpotatisarna är ännu inne i köket i sina krukor.