Söndag med cykelfix och körövning

Idag är microprojektet cykelrenovering och provkörning av densamma för sångstund och orkesterparad i samband med MI vårkonserten. Textilmönstren och vävarna fortsätter vi med som vanligt. De ska med i böcker och bloggar för det finns många kvinnor som är intresserade av vad de har på sig och vad de har i sina hem. Våra utställningsutrymmen kan vara nästan var som helst. Inspiration till nya projekt går att hitta nästan var som helst, det är inte nödvändigt vara tonåring, en flicka eller kvinna behöver inte heller alltid låta en man fotografera sin vision av henne. Jag tycker det är ok med självporträtt. Och det är inte ens nödvändigt att säga det på svengelska: "selfie". Eller använda det konstiga uttrycket "hen".

Det är inte heller så säkert att den enda och sanna vägen är en högljudd innerstadsklick av några få personer som vill snacka enbart finska i radion. Det är kanske inte ens så att ungdomar alltid vill ha oerhört högljudd musik, det kan finnas de som uppskattar färre decibel, lyssnar till melodierna istället för att gå på tricket att den som skriker högst alltid har rätt. Gapig är inte alltid vackert i musiksammanhang. Skicklig röstanvändning är så mycket mera. Visst kan man med fördel lära sig finska, om det inte från början råkar vara ens modersmål. Men svenska kan man använda precis lika bra. Om man råkar kunna språket. Det finns fler sätt att vara flerspråkig i vårt land. Fler möjligheter än en. Idag. Franska-svenska-samiska till exempel. Spanska-svenska-engelska kunde vara ett annat. Det är ingen panik om man efter nian inte kan sju språk heller. Även praktiska kunskaper som en ung lantbrukare använder på sin gård räknas. Eller det som en ung flicka gör på en gård. Eller det som en äldre kvinna gör. Den turkosa virkade duken här i fotografiet är ett RK fynd igen, jag skulle tippa av en äldre kvinna, men helt säker kan man ju aldrig vara.

Hur som helst: Jag lyckades byta sitsen på cykeln idag och då är det bara några saker kvar tills jag har cykeln någonstans nära den modell jag såg utanför Röda Korsets butik i Vasa: 

Jag spraymålade lite snett så hjulen borde antingen slipas, eller skrubbas med något bra skurmedel för att nå det enkla rena utseende som denna gröna cykel har. Men det kanske jag ännu hinner idag. Solen börjar nu titta fram här på gården och det är snart dags att trampa iväg.

Jag inväntar lite mer värme bara och kan under tiden berätta att det är med avsikt som jag fotograferat min egen skugga, fastän alla fotoböcker brukar säga det får man bara inte syssla med, +jag gillar i fotot ovanför också i den regnvåta asfalten det lustiga torra märket eller skiftningen som liknar ett japanskt skrivtecken, det är detaljerna som gör det. Men ibland är det helheten som avgör, hoppas ni förstår hur jag menar.) 

Jag har hittills jobbat mig emot den gröna modell-cykelns enkla rena formspråk genom att måla om en cykel vi hade hemma och byta sitsen. Men jag gör lite på mitt vis ändå genom att inte måla cykeln grön utan blå. Den var avskavd grön från början nämligen. Jag målade inte heller pakethållaren svart men tillfogade i alla fall en cykelkorg som jag bara råkade ha hemma från i fjol.

Kostnad för årets cykelfix hittills: 3,40 euro. Cykelsitsen hade jag skaffat redan i fjol, så inte heller den behövde jag köpa nu. 

Jag ser däremot fram emot nästa nummer av en ny tidning för ungdomar, Lux. Mag. Radio Lux är visst också en ny radiostation. Men eftersom nummer ett av tidningen eller tidskriften redan nu är publicerad, så kan alla som sett den nu fritt börja göra nästan som den eller de på redaktionen där, men lite på eget vis i varje fall. Fatta galoppen liksom? Det kan vara så att Pirkka-bladet har fotografier som man kan gilla. Eller fast Lantmannen eller fasters gamla samling Vecko-Revyn. Någon kanske också sitter med en bunt Allers på vinden. Bara att bygga ihop det, liksom. Kreativitet och personlighet är något annat än att andfått jaga efter det dyraste klädmärket också.