tisdag med fler vårtecken: Våryra småpojkar på trix-cyklar och studshagen uppställd på gården.

Maj månad heter som jag här skrivit om tidigare "toukokuu" på finska. För folk som inte är bekanta med finskt uttal kan jag berätta att det sägs ungefär touko-koo. På den svenska dialekten som används här omkring låter det som om man skulle prata om en"tokig ko". Systemet med skolsvenska OCH en svensk dialekt OCH ett förvaltningsspråk för hela landet som ofta är enbart finska, med på sin höjd kortare inslag av svenska har fått mig att några gånger i livet allvarligt överväga emigration till en obefolkad ö på sydligare breddgrader. Vi som har svenskan som första språk, har vanan inne, vi fogar oss, jämkar oss, får ibland ilskeutbrott, tiger och lider m.fl strategier i vardagen.


Ibland gör hela det finländska språksystemet oss kreativa med nya reklamslogans, språkliga vitser och firmanamn.

Igår när jag var ute och prov-körde den cykel jag försökt för en liten slant måla om, märkte jag att maj är på ingående. Som rubriken säger. Små pojkar och cyklar och allehanda trix med dem. Inte bara hemma hos oss, längs cykelbanan uppe i Vörå också. Jag märkte också vad bra det är med en cykelväg. Hur det är skönt att kunna slappna av och bara njuta av cykelturen när man äntligen når det ställe där den börjar.

När man inte längre behöver trampa det vägavsnitt med en smal vägren där också stockbilarna, sophämtarlastbilarna, långtradarna med varor och djurtransporter och för fortkörande lokala trafikhjältar samt fartblinda turister så här års, ska fram i sina personbilar. Jag brukar sommartid välja den längre men parallella sandvägen. Bara för att kunna ta det lugnare med cykeln.

Idag ska jag en sväng med den igen. Men före det kan jag kanske hinna sy några överdrag till solstolarna också. För att mellan cykelturerna kunna ta det ännu lugnare.

Byte av bildäck från vinterdäcken till sommardäcken, blev gjort i går. Några steg närmare den verkliga varma soliga maj då alltså. Som jag hoppas skulle få vara så där lite lagom lugn och varm faktiskt och inte så vild och yr att någon ska behöva blöda näsblod, få bulor i skallen och skrapsår på knäna. Att det för några här, skulle det bara vara att gå och hämta studentmössan liksom, utan att någon klasskompis på skyhöga klackar istället vrickar en fot på väg upp till talarstolen eller sådant där dumt och onödigt.

Att det skulle gå an med lite mascara och kajalpenna, istället för ett kilo make-up samt en liter parfym och femton olika märken av blonderingskrämer. Att vi inte skulle behöva satsa allt på att få rida genom stan på en elefant, iförda skära bikini med plymer i håret utan kanske skulle kunna sända några av de slantarna fast till barnen i Bolivia. Eller i Afrika.

För visst ska vi ta för oss av livet, visst är det roligt att få ta ut svängarna mer under sommaren, bli lite färg-gladare och inte behöva vara så tråkigt vardagsgrå hela tiden. Att till exempel kunna ge sig ut och cykla i en neongrön reflexväst med orangeblå cykelbyxor fast det är mitt på ljusa dagen. Spontant klappa lite för länge och hårt, efter ett orkesterframträdande och kanske till och med busvissla...

Det låter sig faktiskt göras, men som sagt med mindre fläng. Tre sorters småbröd istället för sju, räcker så bra ändå. För en quiche (paj) eller en greksallad med tzatziki är enklare och godare i allafall. Förstår ni hur jag menar, ni mina tänkta förnuftiga läsare av denna blogg?

Att vi skulle få vara riktigt lagom spralliga i vårsolen helt enkelt. Utan att i en massa vår-frollerier ha ihjäl varandra. Att vi riktigt bra skulle kunna vara utan alkohol och prideparader för att sedan långsamt dö av tristess med överlånga mellansnack på tre språk samt tekniska syn- och hörselhjälpmedel och akademiska sångkören i nästa ögonblick.

Att vi skulle fast få gilla skogen om vi vill. Att vi skulle kunna köra båt nyktra i farleden med en GPS navigator i fickan.