onsdag 23 april 2014

Onsdag, fortsätter med microprojekten: Solstol, vuxna saker (skatter, räkningar) och Plan

Har satt ut några potatisar, på samma sätt som familjen i Anderna. Nu får vi vänta och se om det blir något av midsommarpotatisarna då. Annat idag har sedan i morse varit sy och stryka en del av tygerna från RK. Det bidde dynvar, säckar och påsar för tygbitar, nya överdrag till solstolens madrasser och annat i den vägen. Rustar blomrummet både inomhus och utomhus alltså. Jag försöker greppa den ekonomiska verkligheten igen, genom att som rubriken säger betala räkningar och skatter. Plan handlar om att jag var tredje månad via Plan-international sänder ett bidrag till min fadderfamilj i Bolivia. Jag har tidigare stött äldsta dottern, nu är det lillebror som officiellt får bidraget. Men summan blir förstås i praktiken hela familjen till godo.


Här är ett foto av mina målningar av Bolivia-barnen. 


För fadderavgiften får jag i retur brev och fotografier från Bolivia.
Mitt nästa microprojekt blir också att så gurkor. 
Jag förde bort glasflaskor och aluminiumburkar, fick pant i butiken för det och 
skaffade hem frön till gurkorna, under senaste motionsrundan opp till "Vörå City"
Tygerna till dynöverdragen etc fick jag för ca 1 euro från RK, 
panten för burkarna var också ca 1 euro i retur och fröna kostade 70 cent i inköp. 
Resten 30 cent kan jag då spara till nästa RK-dag. 


Jag pratar om verklig microekonomi här, ni förstår. Min verkliga vinst hoppas jag ska bli bra kondition till sommaren, så att jag orkar cykla och hålla igång här hemma. Inte tappar orken och lusten, inte slöar hela dagen eller deppar. Att fortsätta orka lyfta sig själv i kragen alltså. Ibland känns livet som att man är en nobody-skatte/räkningsbetalare bara. Men for att komma bort från den "det spelar ingen roll" känslan så är det faktiskt bra att så här via bloggen skriva dagbok. Se att på sikt så har man via microinsatser varje dag, ändå hållit sig själv i trim. Oavsett om någon annan bryr sig eller ej. Åtminstone kanske någon som vill lära sig svenska kan läsa det här sedan någon gång. Det är den tanken jag försöker övertyga mig själv med när deppar-jaget försöker viska: "Du skriver om så tråkiga små microprojekt att du kunde också bara låta bli att skriva". Men jag har skrivit och fotograferat hela mitt yrkesverksamma liv, så det går som bara av farten. Varför skulle jag lägg av egentligen? Ett snäpp svårare skulle det bli förstås om jag gav mig in på att skriva en blogg på spanska om mina tjugoåriga kontaktförsök tillbaka till Bolivia efter vår resa dit. För det var där egentligen jag kom på att jag ville lära mig prata spanska. En av de som var med på resan sa att hon lärt sig spanska på bara några månader, så varför skulle inte jag kunna om hon kunde? Så svår är den där verb böjningen faktiskt ändå inte. Mitt fadderbarn skriver på spanska till mig och jag försöker få ihop ibland svarsbrev. Ett sätt att göra det skulle vara då att skriva en hel blogg på spanska. Få se i sommar om jag gör det med. En del av tiden måste gå till boklayout också. Och som sagt: mottionsrundorna, för jag tycker ett liv framför en dator fler än sex-sju timmar om dagen blir alldeles för stillasittande. 


I Bolivia besökte vi ett mejeri som byggts upp 
delvis med insatser av österbottniska biståndsarbetare / volontärer. 
Tanken var att ge folket i byn Ivirgarzama arbetsplatser och alternativ till coca-odling. 
Mat för barnfamiljerna i regionen istället för droger, om man försöker sammanfatta syftet kort. 
Det var något av detta som fick mig att börja textiltrycka kossor. 

Plus förstås det, att vi förut hade här på gården kor, och att jag hade ett roligt minne från ett internationellt läger i Luxembourg där jag inte kunde någon franska, men fick höra kommentarer om kossorna i hagen av de vackra pojkarna som var med på vår ridlektion genom sagda hage. Jag trodde de ville retas för att jag kunde så dålig franska och inte heller riktigt välan tog mig så elegant ut i sadeln. Man var så känslig på den tiden. Idag kan jag lite mer franska, men visst kunde jag väl ändå gå en kurs och bättra på ordförrådet där. I höst då...mera konversation om tillfälle ges. 


Med de här dynvaren och färgskalan är jag också snart på väg till "Stuga" 2 för att vår-rusta och städa där. Färden dit ska väl gå med cykel för i maj kan det väl inte hela tiden vara blåsigt kallt och regn och rusk? 


Det ska väl bli de där verkligt gröna intensiva löv- och gräs färgerna i år också. 
Så att klart kameran ska med upp i backen.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar