Måndag men inte riktigt sommar ännu.

Ibland får man syn på något vackert mönster i en tröja eller mössa som någon stickat. Västen här nedanför är i verkligheten milt gråblå men jag har färgat om den i Photoshopen till en piggare lavendelblå ton. Nu tycker jag inte den passar riktigt ihop med den blå mössan som "Lilla bolivianskan" har på sig. Men som en lek, kan man tänka sig att försöka hitta andra modeller till henne, andra tröjor hon kunde ha. Utomhus idag är ganska mycket samma känsla som uppe i Anderna: Kallt, soligt inte blåsigt, men rätt så krispigt kyligt just bara några minusgrader ännu.

En röd, lite sliten tröja som någon kasserat kan ändå duga som modell för en ny tröja i andra färger. Den här är enfärgad, och borde vara ganska så lätt att sticka den med, den har dragkedja framtill, men kan förstås också lagas med knappar om man vill. 

En mönstrad tröja som den här är knepigare att själv sticka eftersom man ska ha fler färgade garn-nystan som snor in sig i varandra men det finns de som får det att fungera det också. Just den här tröjan är bred och kort, så jag tycker den duger att ha om man sitter och läser till exempel, men ute i trädgården skulle jag vilja ha en längre som inte låter det blåsa in alls där i midjan över jeanskanten.

Söndag, med studentklänning i tankarna.

(Leker Coco Chanel idag)

Den bilden såg jag i en gammal Ooppera-tidningsbunt som Vasa biblioteket ville skänka bort. Här funderar vi att studentskrivningarna börjar vara klara för i vår och den roliga biten är kvar: Studentklänningen. Detta är väl då så att säga prototypen, den kan säkert ändras. Jag skulle plocka bort den där rosetten eller alg-anhopningen hon har på axeln. I den omgivningen är färgskalan väldigt vacker, men kanske för studentskan en vårligare färg? Ni få själva avgöra vad är en "vårligare färg". Kanske att med de axelbanden så ska det i vårt nordiska klimat någon slags kofta till också, som man kan ta av och på om det behövs? Klänningen behöver inte vara hel-lång heller, kan vara svårt gå i en modell som den här när man ska upp efter mössan.

Den här har en frans av påfågelfjädrar nertill. Det syns inte så bra i fotografiet. Det som jag gillar i modellen är att den egenligen i grunden är rätt så enkel. Hon som fotomodellar uttrycker också vårglädje, fast barfota går man kanske inte heller upp och hämtar en studentmössa?

Land möter hav och högt möter lågt / Vörå-style. Klänningen i olika blåa toner blir ännu mer skärgårdsinspirerat förstås. Beror på om man vill betona Vörå skogen med berg & backar, (Den den äldre nu uppe på land skärgården, eller om man vill betona skärgårdsdelarna Oravais och / eller  Maxmo.)

Jag tycker det ser ut som om hon har en uggla eller en katt där frampå, och de är ju kloka djur, så den som vill hitta "sin" klänning som känns bekväm att år 2014 ska kanske gå på hur det känns idag, inte blicka alltför mycket bakåt, på äldre tiders festklänningar. Nytänk är alltid bra, speciellt för den som kanske tänker sig till någon hantverks- eller modedesignskola efter studentmössan. 

Klänningen passar för en sångerska också, tycker jag. 

Lördag med frassen och en luktärt-plan

Idag är det en vacker solig dag faktiskt, som att "VÅREN ÄR ÄNTLIGEN HÄR", Inte riktigt temperatur för kortärmad top ute, men ingen vedeldning, igår städade jag kring spisen, tänkte att nu funkar det med bara luftvärmepumpen och nästa steg är städa farstukvisten och lyfta ut pelargoner och sådant. Kanske inte i morgon, men snart så kanske en kruka luktärter åker ut och börjar sprida sin ljuva doft kring stugdörren. De blommar rosa-lila och ser oerhört vackra ut i sin renskrubbade kruka.

Jag själv överlever genom att jag samlar nässlor och maskrosblad och lagar omeletter eller hasselback potatis i några veckor. Han, katten, vill att jag ger honom vissa sorters kattmat på burk ännu.


Men han gillar också att vara ute mycket nu och suckar av välbehag, sommarkatt som han är: Äntligen verkar världen vara som den borde igen.Grönt gräs, sol. (punkt) Han flyger omkring och jagar fjärilar.

Till vänster är Le Corbusiers hus i Indien, inte vårt uthus. Men det kunde bli, om golvet fick liknande stenplattor och någon här snickrade ihop just de stolarna, eller några liknande. Le Corbusiers vedhög skräpar förstås aldrig heller utan ligger lungt i sina travar kring kaminen. Själv behöver han heller aldrig bära ut askan så att det dammar i hans välstädade hus, utan en kvinna från byn kommer och gör det åt honom så han kan istället fokusera på att ordna sin skivsamling .

 

Han lyssnar bekvämt tillbakalutad i sin fåtölj på sina favoritskivor medan en kvinna från byn i köket försiktigt lyfter fram en keramikgryta med fiskfjäll som hon ska ha när hon lagar hans midddag. Hon kommer att använda en lokalt infångad fisk med örter som hon själv odlat hemma på gården i sitt lilla växthus. Hon har både tomater och paprikor och i Indien så regnar det inte så ofta, men precis lagom för att växterna ska trivas...

Efter ett tag så får Le Corbusier en idé till ett nytt funkishus och går och sätter sig vid sitt ritbord och ritar lite på det. Sedan ger han skisserna till sin assistent, som färdigställer förslaget, kopierar bilderna och formger en bok och en webbsida om Huset.

Le Corbusier plockar fram fler fotografier på sina andra hus som finns överallt och sedan går han tillbaka till sin fåtölj och lägger upp fötterna bekvämt på kanten av en pall.

Ok. Vi är inte riktigt där ännu: Ute är det en lerig uppfart, i backen en massa halvtorra fjolårslöv, bara några få gröna gräs strån. Inne när solen lyser ser man att det är dammigt i hörnen och att små blomflugor flyger omkring. Det doftar inte luktärt i köket, det luktar våt blomjord.

Men det växer potatisar och gurkor och en liten ek till har dykt upp:

Fredag med Le Corbusier.

Det börjar bli terass-väder snart. De här stolarna är från ett missionshus i Bergby, Vörå. I huset finns ett par lägenheter som man kan hyra samt en stor och ljus samlings-sal med vackra fönster. Jag var och tittade på en av lägenheterna i somras. Jag vet inte om Le Corbusier (Se boken Terence Conran / Easy Living / Ett hem där livet är skönt) skulle ha tyckt att just den stolen eller det bordet skulle ha passat in i hans hus i Indien, med de strama raka stock-konstruktionen och de röda tegelväggarna. Men jag var i varje fall mycket nöjd att få boken om Le Corbusiers arkitektur med hem från Vasa i går. Ett par böcker om matlagning blev det också. En om fiskrätter, en om ugnsrätter och en om kaffebröd.

En ko i sommardrömmerier

Kan vara svalt utomhus ännu, här i Finland. Någonting liknande var vädret högt uppe i Anderna: soligt, klart, men rätt så svalt i luften, så en mjuk ylletröja tycker jag skulle "Lilla bolivianskan i den virkade mössan" ha kunnat ha istället för sin nötta och smutsiga ljusgula blus. 

Iden till en kossa som textiltryck fick jag från några olika teckningar av kossor, en av dem var ett bokmärke för webbsidan Opintoluotsi om studier i Finland. 

Här är ett exempel på hur man kan återanvända 

virkade dukar som textil-tryck utan att behöva förstöra själva duken. 

Av en vacker broderad bord-duk kan det också bli en vacker blus, den är lätt att sy. Lilla bolivianskan skulle ha kunnat ha den till fest, en julidag i Finland. Den här blusen är kanske också en dopdräkt, för ett dop-kalas som hålls inomhus den här årstiden. 

Så då kan kan man istället ha de vårliga färgerna kvar och de virkade dukarna kan vara under kaffekakorna. 

Eller så finns det ännu något sätt som man kan återanvända dem: spänn upp dem emot olika enfärgade tyger och rama in dem med grått virke, t.ex driv-ved från strandpromenaden. Det blir varmare, och även om det känns som att långärmat och vindtätt ännu är rätt för strandpromenaden så kan man börja leta nya material, redan nu.

Torsdag med en ny pendlingsresa längs Strandvägen, tankar på god mat för veckoslutet trots liten kassa.

Idag så blir det inspirationsresa till Vasa och motionsrunda upp i Backhopparbacken om jag hinner före det. Vädret är vackert, soligt äntligen. Som jag gick och väntade på detta i februari, gråvädersveckorna. Kanske att man hinner med några vårkänslor innan de nya ekonomiska bekymren tar över igen nästa månad. Trycka böcker, trycka på textiler. Det är kreativt och roligt, men så kostar det att leva också. Ska inte ge mig in på några skrivelser här om vem jag tror i detta land har det värst: pensionärerna, småbarnsföräldrarna eller de som lever på studiestöd. Vet nu bara att när man var ung och ville inreda det första egna hemmet, då var det bara så skoj. För att man var ung och inte hade något som styva muskler eller verk och hela livet framför sig. Men jag skulle varit glad om det i Vasa då också hade funnits en fyndhörna som Röda Korsbutiken eller Jupiter. Studiepenningen med studielånet borträknat var inte så stor. Man fick lära sig lite kreativitet så att ris och tonfisk på burk inte skulle bli den enda sorts mat man åt i en hel månad...

Därför tycker jag det är så skoj när man hittar vackra inredningsböcker eller kokböcker i den svenska hyllan i RK butiken...för 1,50 euro. LP-skivorna lär var på väg tillbaka också säger vänner musiker.

Arbis i Vasa, Vuxeninstitutet i Korsholm eller Vörå Medborgarinstitut är för mig stora källor till inspiration. De har sammantaget en mängd spännande och intressanta kurser. Här är en skål jag har lagat i en Arbis keramik-kurs som handlade om olika glasyrer. Språk och hantverk gillar jag mycket förutom att fotografera allt jag upplever. Jag skulle gå många fler kurser, men både ekonomin och ibland tidsbrist sätter gränser. Men ett par eller tre kurser varje termin är lagom tycker jag. Så att man inte fastnar i gamla hjulspår. Jag vill också träffa folk i en grupp, inte hela dagen sitta framför en dator...Innan kvällen säkert fler små digirutor som dessa, med tankar kring kläder, skärningar, färger, linjer. 

 

Jag gillar kläder med vidd nertill, eftersom jag har rätt så breda axlar, i ett trettiotals mode med axelvaddar skulle jag känna mig som en brottarkvinna. Vi kan inte alla ha samma figur, 1930 talsmodet är inget för mig, inte var det heller riktigt ok när det sedan gjorde comeback på 1980 talet och vi igen skulle gå runt i "axelpuffar" och "pingvinärmar" i blusar som var så korta de nästan lämnade magen bar. Jag gillar tunikor och kläder som går ned en bit över baken, man fryser ofta om vintern just i glappet mellan jeansen och tröjan...På senare år har jag bara använt knälånga vinterkappor med huva också. Gillar inte att få snö i nacken heller och gå fundera att var tappade jag nu mössan och vantarna igen, räcker fullt bra med att hålla koll på var är bilnycklarna och mobilen och mobil-laddaren, ändå. 

Den här mössan har ju knytband förstås, så skulle det bli trettio grader minus nån vinter igen, så kunde man ha den under en huva. Garanterat varmt om öronen. Bra idé och i vacker turkosblå modellen till höger. Verkar inte alls svår att virka heller. Bra idé för den som vill donera mössor till Röda Korsbutiken också, eller ge bort till ett barn eller barnbarn.

Och så skulle det ju vara trevligt om man kunde samla så mycket i spargrisen att det där är ens framtida vinterhem. Men det är sällan i min "spargris" så mycket kvar i slutet av månaden att det räcker ens till en rund slät sten där på tomten. Men det gäller att inte ge upp. 

Onsdag med "mamma mu" och en inspirationsresa till Korsholm i tankarna. Goda råd kan vara dyra, för den som ska leva ensam på hyra.

"Mamma mu funderar", kanske att jag skulle börja idag med en ny blogg, eller ge mig in på ett forum för småbarns-föräldrar under den signaturen? Det finns en hel del som kvinnor skulle kunna säga om samhället, oavsett om de är mammor eller ej. Jag är till exempel ingen mamma, utan en moster. Jag är också fadder eller sponsor för en familj med sex barn i Bolivia. Först stödde jag äldsta flickan i familjen och idag när hon fyllt 18 så fortsätter jag att vara fadder, men nu för hennes lillebror. jag vill göra detta eftersom jag sett hur en del barn har det ställt i Bolivia. Som ung, i tjugoårsåldern, fick jag chansen att resa och se mig om i världen. Efter resan till Bolivia ville jag också börja lära mig spanska. Eftersom det språket skulle kunna ge mig kontakter och vänner både i Bolivia och Europa. Visst skulle det också kunna tänkas att aymara, det andra av åtminstone tre språk som talas i Bolivia skulle ha kunnat vara något för mig. Men med tanke på att jag hemma i Finland ändå skulle ställas emot kravet att även kunna finska, så insåg jag att jag kan inte ta hela kakan, jag måste välja några bitar. I gymnasiet ännu, var det skralt med mina kunskaper i franska. Men det har gått att så att säga bygga på även det, efter studentexamensdagen.

Det hade man kanske lite svårt att se, när man svettades med blyertspennan och pappret där i studentexamenspulpeten. Idag ska det gå behändigt med Ipadden, får jag höra. No more blyertspenna så att säga. Idag sisådär 25 år efteråt kan man väl också säga att man lärde sig en del saker. Också sådant som kommer som totala överraskningar "Out if the blue". Jag hoppas det ska gå att göra det i fortsättningen också. Lära sig nya saker. Alltså att att barnen i Bolivia får gå sina första skolår och inte behöver tigga småslantar av förbi-ilande turister i jeepar och att jag själv kommer vidare med mitt textiltryckande. Så långt idag. I morgon är en annan dag.

Tisdag med linne och nylon.

En bild av ca tio som jag tog i går. En jämn solig klippa strax bakom backhopparbacken. (Från tornet, vänder man sig ett halvt varv och ser en bro. Gå under bron och ett tiotal meter ner i slänten, så ser du klippan) Här kan man säkert bra leka lite med Blåkulla-temat och påskhäxor som flyger omkring med kaffepannor och katter. Mjöd brukar det vara längre fram, i maj. Korna ut på grönbete först i juni kanske. The Uffington horse i England lär vara ett gammalt bronsåldersminne. I Vörå har vi Jonund-båten och Egilristningen samt Vitmossens bronsåldersboplats med sina kummel. Mer om detta kan man hitta i kommunbiblioteken. Eller förstås på internet, beroende bara på hur man vill börja sökningen.

Före textiltryckar kursen försöker jag lära mig spela gitarr.

Av någon anledning kom vi in på tanken Gene Simmons och hans tunga. 

Kanske för att på väggen i musikrummet hänger denna kasse. 

I den kan man säkert ha en liten samling LP skivor. 

Väl nere vid bilen igen spelade solen mig spratt genom att det 

bildades mönster över det gröna tyget jag hade tänkt trycka på.

Jag kom att tänka på jättekossan Audhumla 

i den nordiska mytologin som slickar fram människor och djur ur en sten.

Strax intill klippan, mellan två små dammar finns en gräsbevuxen bro.

Jag funderade också på tyget jag skulle trycka på, 

om det var av naturfiber eller ej, hur tätt det var vävt och 

hur tryckfärgen skulle fungera ovanpå olika täthet av varptrådar.

Klart för tryckning, jag har lånat några schabloner och en, 

den med kon, lagade jag ju själv. 

Tygerna har jag skaffat från Röda Korset i Vasa 

för mindre än en euro. 

Den här schablonen fick jag låna av vår lärare.

En annan av kursdeltagarna tryckte texter och fjärilar.

Hon tryckte sina texter på en ärmlös sommartop. 

På väggen i textilsalen hänger också en av Tegengrenskolans elevers textilarbete:

 En ärmlös vit sommarblus. 

Den är lätt att sy, om man vill kan man förstås tillfoga ärmarna.

Jag tryckte först en ko.

...och sedan många ovanpå det gröna tyget. 

Så där minns jag det ungefär, när vi släppte ut korna på grönbete, 

de skuttade omkring ganska så vilda och 

vi brukade mota dem med björkriskvistar så de skulle gå in i hagen. 

Nästa steg i denna textiltryckarkurs blir säkert att fotografera det gröna tyget med korna ute i det gamla fähuset som vi röjde ur förra sommaren. 

Sedan får vi se om jag har möjlighet att tillverka fler schabloner. 

En idé kunde vara att trycka något ovanpå ett knytbatikfärgat ljusblått tyg som jag har sedan tidigare. 

Måndag med solen som skulle varit här i går

Ibland blir man trött. Som när man just tänkt gå ett varv i sina nya golfskor kring banan och märker att det regnar underkylt regn, antar jag. Den känslan kan inte vara så värst goody two-shoes. Inte för NÅGON. Nu har jag ingen golf-utrustning så det får bli andra äventyr idag uppe i Vörå med trummorna och gitarrerna. Funderar på att släppa lös kossorna på en lime-grön linneduk här också. Kata runt dem med en björkriskvast eller en videkisse-pinne så de tar några små galoppsprång på sina ännu vinter-stela kossa-ben. Se hur de kesar runt som i en sång av Rönnerdahl med Evert Taube vid den elektriska el-orgeln. Sådant ger mig eels av inner peace & calm. Funderar på att åla mig upp för hoppbacken idag igen, bara för att det ska kunna bevisas att man kan gå ner på andra sidan kullen och det är inte svårt alls.

Hur man kör en gräsklippare så att gräset hela sommaren förblir tre cm långt är för mig också en gåta som återstår att lösas. Jag tänker spana på det där ett slag.

Söndag, med vandringsplan

Inte Ferdinands korkek, utan jag vill minnas det är eken vid gamla klockargården i Vörå. Fast vem vet? Ferdinands kusin kanske har varit där?

I somras testade jag vandringsleden vid Myrbergsgården, klev upp och klev ned, tappade den "lätta vägen" på grund av alla hallonbuskar, men kom mig upp på kullen, såg att det växte mycket lingon och blåbär där. Idag tänker jag mig uppför en annan Vöråbacke inte så långt därifrån. Har fått ögonen på en liten sjö, eller damm, vill se hur den ser ut idag. Väntar på soligt väder några timmar till, men försöker i alla händelser öva upp mera kondition med "upp i backen" promenader.


Inget vidare cykelväder ännu, tycker jag. Lite för svalt och ibland blåsigt. Trevligare att gå spånbanor med träd eller skog omkring.


Jag ska jobba någon timme med fotografierna och layouten för inledningskapitlet till byaboken också.

Här är en annan svensk blogg med tema studentfester och heminredning, av till exempel lekstugor med somriga textiler. 

Lördag med sol och lätt vårstädning på morgonkvisten.

Morgonens överraskande fynd i garderoben: Min farmor Linnéas frihandsbroderi. Utan att hon ens kände till Josef Frank verkar de ha sysslat lite på samma sätt. Kanske att det var den tidens modetrend? Ute skiner solen, igår var det en superklar stjärnhimmel ovanför de leriga åkrarna. Vårdagjämning. Förstås med nya bekymmer som brev på posten inför nästa vecka. Men just nu en hel dag med soliga timmar framför. Utomhus om man vill, i friska luften. För nästa vecka en total minimanibudget, men har visst några köttbullar i frysen. Nässelsoppa på menyn här snart kan jag tänka. Vårens primörer bara att hacka ner dem tillsammans med ett ägg, läser jag i den hurtfriska sjuttiotalskokboken om vegetarisk mat. RK fyndet förra veckan.

Hela kudden som farmor broderade. På något sätt överraskande i den osymmetriska formen med vinkelräta streck och mjuka växter. Kanske är det "Vöråbergen", med all växtlighet komprimerade så där? En backhopparbacke med skidlift? Kanske att hon broderade kudden någon gång på sextiotalet då hopptornet var nykonstruerat?

Ett fotografi ur ett "Amirika-album". 

Jag vet inte vilka flickorna är, 

men säkert några med 

Österbottniska rötter.

(Jag jobbar med layouten till vår byabok, 

försöker få den lika lätt att använda och redigera

 som detta bloggverktyg med färdiga "templates".)

I mina mappar med fotografier fortsätter jag att hitta sommarbilder som inte direkt hör till bokprojektet. Här en skön villa vid en sjö till exempel. Ännu har vi inte sommaren här, men dagarna är ju nu längre än natten, så egentligen borde jag väl ägna resten av eftermiddagen åt att verkligen njuta av solljuset, medan det varar.