"Mamma mu funderar", kanske att jag skulle börja idag med en ny blogg, eller ge mig in på ett forum för småbarns-föräldrar under den signaturen? Det finns en hel del som kvinnor skulle kunna säga om samhället, oavsett om de är mammor eller ej. Jag är till exempel ingen mamma, utan en moster. Jag är också fadder eller sponsor för en familj med sex barn i Bolivia. Först stödde jag äldsta flickan i familjen och idag när hon fyllt 18 så fortsätter jag att vara fadder, men nu för hennes lillebror. jag vill göra detta eftersom jag sett hur en del barn har det ställt i Bolivia. Som ung, i tjugoårsåldern, fick jag chansen att resa och se mig om i världen. Efter resan till Bolivia ville jag också börja lära mig spanska. Eftersom det språket skulle kunna ge mig kontakter och vänner både i Bolivia och Europa. Visst skulle det också kunna tänkas att aymara, det andra av åtminstone tre språk som talas i Bolivia skulle ha kunnat vara något för mig. Men med tanke på att jag hemma i Finland ändå skulle ställas emot kravet att även kunna finska, så insåg jag att jag kan inte ta hela kakan, jag måste välja några bitar. I gymnasiet ännu, var det skralt med mina kunskaper i franska. Men det har gått att så att säga bygga på även det, efter studentexamensdagen.
Det hade man kanske lite svårt att se, när man svettades med blyertspennan och pappret där i studentexamenspulpeten. Idag ska det gå behändigt med Ipadden, får jag höra. No more blyertspenna så att säga. Idag sisådär 25 år efteråt kan man väl också säga att man lärde sig en del saker. Också sådant som kommer som totala överraskningar "Out if the blue". Jag hoppas det ska gå att göra det i fortsättningen också. Lära sig nya saker. Alltså att att barnen i Bolivia får gå sina första skolår och inte behöver tigga småslantar av förbi-ilande turister i jeepar och att jag själv kommer vidare med mitt textiltryckande. Så långt idag. I morgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar